Och mosterviruset håller oss i sina klor. Riddaren är klart sjukast och bara hostar och ligger utslagen utan att äta. Alex och jag är trötta och tärda, men kan i alla fall stå på benen kortare stunder.

Usch vad trött jag är på den här sjukan nu!

Och jag har tillbringat natten i nån slags frysa-svettas-ha ont i örat-limbo där jag slumrat lite av och till men mest varit vaken. Mår skit! Får hjärtklappning av att gå i trappan, skakar av orkeslöshet efter minsta ansträngning, har ett huvud som värker och känns som det ska sprängas inifrån, segslemmig hosta när jag legat ner och (som sagt) ett öra som sprängvärker av och till (även om Rinexin faktiskt hjälpte en del).

Fy vad jag hatar detta monstervirus! Att drabbas av omgång två ca åtta veckor efter förra omgången känns en smula mer än jag orkar med. Att dessutom försöka ta hand om en treåring som börjar bli pigg, busig och uttråkad är måttligt kul. Inte kan man direkt be om barnpassning heller med tanke på hur grymt smittsamt detta virus verkar vara… Bara att härda ut…

Jag: ”Petra Xxxxx”
Kille: ”Tja Petra! Det är Mackan på Tele2! Har du hört om vårt erbjudande….bla bla bla”
Jag: ”Tack men jag är inte intresserad. Jag är trogen Teliakund.”
Kille: ”Jamen vi har…bla bla bla….” *klick så bröts samtalet eller han la på*
Jag: ???

Jag hann lagom börja berätta om hur nonchalant attityd denne Mackan haft och hur mycket bad will en sån försäljare skapar för företaget när min telefon ringde igen.

Jag: ”Petra”
Kille: ”Ja hej. Det var Mackan på Telenor här igen! Samtalet bröts ju innan jag hann berätta om det förmånliga erbjudande vi har just nu. Om man tecknar ett abonnemang just nu får man ett valfritt instrument på köpet. En ukulele eller en trumpet. Spelar du nåt instrument?”
Jag: *avbryter* ”Du, jag skulle vilja ha namnet och telefonnumret till din chef.” (Eftersom jag för en gångs skull var uppmärksam noterade jag ju att han påstod sig ringa först från Tele2 och sen från Telenor och ”instrument-på-köpet var ju så befängt att t o m jag reagerade. Dessutom är mitt mobilnummer inte listat just för att jag ska slippa försäljarsamtal.)
Kille: *överdrivet förtvivlad* ”Neeej! SNÄLLA! Ring inte min chef!”
Jag: ”Nu kommer jag att lägga på luren. Om du ringer mig fler gånger kommer jag att låta spåra samtalet.” *lägger på*

På det stora hela är jag rätt nöjd med mig själv. Jag hatar busringningar, men i det här fallet tycker jag att jag fann mig rätt väl.

Jag: ”Godmorgon! Ska vi byta din blöja nu?”
Alex: *mumlar nåt ohörbart*
Jag: ”Vad sa du?”
Alex: ”Månen är inte uppe. Därför jag blir stressad!”
Jag: ????

Snacka om att föra begreppet ”goddag yxskaft” till nya höjder!

Hur som helst… Alex har i alla fall återvänt till de levandes skara, även om han bara petar lite i maten, sov middag nästan tre timmar igår och ändå sov 11 timmar i natt. Förresten undrar jag hur man gör för att lära barn äta glass? Det är lättare att få Alex att ta medicin än att få honom att smaka på glass. Han bara idiotvägrar! Med den här hostan kunde man ju tycka att det vore ypperligt om han kunde äta lite glass som kunde lindra, men han beter sig som om jag försöker förgifta honom. Suck!

Igår kväll packade vi upp Alex’s sista födelsedagspresent som har fått ”stå till sig” lite. Han fick så mycket presenter när han hade kalas att det kändes vettigt att vänta lite med den fina bilbanan han fick av Teo. Egentligen är han nog lite för liten för en bilbana ännu (mest med tanke på att han har svårt att vara försiktig med sina grejer) – men han tyckte den var väldigt rolig.

Idag får det nog bli mycket filmtittande. Det är tur vi har lite att välja på. Och mer är på G från CDON. De hade så bra pris på barnfilmer att jag beställde 2 för 99 kr i fredags för att få lite nytt. Hoppas de kommer idag eller i morgon!

Jag pratade med sjuksköterskan på vårdcentralen vid 08.40 och beskrev gårdagen och natten och fick en akuttid 11.15. Vid 09.00 vaknade sonen med ett leende och sval panna (för första gången sedan i tisdag). Plötsligt orkade han vara uppe och även om han fortfarande hostade så var det inte alls samma helveteshosta som igår. Det verkar som förkylningen nu flyttat sig till näsa och öron istället för han är duktigt täppt med tjockt, grönt, snor som man kan dra ut i långa, mysiga strängar (varsågod för den grafiska beskrivningen).

Hur som helst var det skönt att någon tittade på honom. Han fick utstå ett stick i fingret och en svalgodling på lab och sen kollade doktorn hans lungor, temp, öron och svalg. Sänkan var bra, inga streptkocker i svalget, ingen feber längre och lungorna lät bra. Han var röd i halsen (och har en andedräkt som kan ta död på små djur) och höger öra var (som alltid när en läkare kollar det) rodnat och eventuellt hade det runnit var i det (hon kunde inte se om det var bara vax eller även var). Så vi blev hemskickade utan medicin. Det är ”bara” ett helvetesvirus. Troligen samma skit som Alex och jag drabbades av i början av december. Kul att det härjar varv två på dagis. Måtte det vara slut sen!

Medan Alex och jag var på vårdcentralen fixade Riddaren ett par ärenden. Han ska jobba natt och borde egentligen sovit, men vi kunde inte gärna ta oss till vårdcentralen utan bil, Alex och jag, så han fick gå upp och skjutsa oss. När vi kom hem bjöd Riddaren på mumsigt fika från Lindahls (Budapestbakelse till mig) och Alex fick en efterlängtad present bara för att han varit så duktig på vårdcentralen (två gånger gapade han snällt medan de stack ner pinnar i halsen på honom och han lät dem sticka honom i fingret fast han var rädd). Alex har pratat om att han vill ha en bärgningsbil ett tag nu och en sån hade Riddaren hittat åt honom. Vilken lycka tyckte Alex! Efter en sån här hemsk helg känns det alldeles rätt att skämma bort ungen med en flådig bärgningsbil när han äntligen är så pigg att han orkar leka lite! Så det så!

Och jag… Jag är bara så lättad och lycklig över att han mår bättre! Nu känns han mer bara ”vanligt dyngförkyld” och lär behöva vara hemma veckan ut, men han är i alla fall inte halvdöd utslagen längre! Idag har han t o m ätit en liten skål yoghurt med clementin och müsli och en fjärdedels barnmatsburk! Och inte har han kräkts upp maten heller! Framsteg på min ära!

Nu har han sovit middag i två timmar och får väl sova tills han vaknar. Det gör inte så mycket om han vänder lite på dygnsrytmen. Bättre han får sova när han kan. Och nu är Riddaren på väg att bli tvärförkyld också. Och jag nyser, hostar lite, har ont i halsen och huvudet och känner mig allmänt rösen (=ruggig, på väg att bli sjuk, för den som inte kan småländska). Så vi får väl se. Kanske ligger vi vuxna utslagna rätt vad det är! Hoppas inte!

Till slut hostade han så illa att han kaskadkräktes upp den lilla mat han fått i sig. Sen var han så slut att han somnade i min famn när vi bytt kläder. Nu är Riddaren äntligen hemma och sitter med honom i sängen. Han har just fått i sig lite välling med hostmedicin. Hoppas, hoppas, hoppas han inte kräks upp det också!

Själv ska jag försöka tvinga i mig lite mat, hur nu det ska gå till…

Jag gjorde en frukostbricka åt oss på morgonen och laddade DVD:n med ”Bullerbyn”. Två små skedar yoghurt fick jag i honom. Sen var det tvärstopp. ”Jag är mätt mamma” sa han ynkligt mellan hostattackerna. Ända sedan han vaknade har han hostat konstant. Det måste vara så jobbigt! Han hostar så han blir genomsvettig, så näsan och ögonen rinner och han till slut bara kvider ynkligt. Och en gång så att han kräktes. Vid 10-tiden tryckte jag i honom Lepheton (hostdämpande) och Ventoline (luftrörsvidgande och det närmasta slemlösande vi får ge honom) i ren desperation. Det hjälpte ungefär noll och intet. Jag fick sitta med honom upprätt i famnen och vagga och nynna för honom medan han halvsov mellan hostattackerna. Plötsligt började han gråta. ”Jag har ont i magen!” pep han. ”Det är kanske för att du är hungrig” sa jag. Han matvägrar ju liksom sedan lunchtid igår. Jo, det kunde det ju vara trodde han också. Så då gjorde jag en flaska välling som han åtminstone fick i sig, och sen mådde magen bättre sa han. Det är anledningen till att jag inte vill sluta ge honom välling på kvällarna. Välling är en livräddare när han blir sjuk och matvägrar för det går alltid ner (förutom när han haft halsfluss).

Sen har han halvsuttit lutad mot mig i sängen och hostat och tittat på ”Pippi på rymmen” och bälgat i sig iskallt vatten (man önskar man kunde ge honom halstabletter eller nåt att suga på). Och nu, prisa Herren, har han faktiskt kunnat somna. Hoppas han får sova lugnt nån timme nu. I morgon är det jag som ringer vårdcentralen om han inte är bättre då. Det är säkert samma skit han hade i början av december som han fått nu igen, men den här gången verkar det ännu mer långdraget och hostan är värre.

Fy så oroligt det är!