Älskade kisse


Det är ändå något visst att älskas av en katt. En katt som är misstänksam mot främlingar och som själv väljer när, och om, han ska hälsa. En Kalle som har bestämda åsikter om hur, och var, man ska klappa.

När denne 17-årige herre, som oftast ligger och sover på kökssoffan eller i hallen, faktiskt svarar med sitt jamande ”Näääe” när han hör mig ropa på honom och när han sedan kommer tassande för att hälsa när vi kommer ut till svärföräldrarna, ja då tar mitt hjärta små glädjesprång.

Och när han buffar och gosar med mina tofflor och alltid vill hoppa upp i famnen när jag sätter mig i trappan kan jag inte låta bli att le fånigt. När jag kliar honom bakom öronen drar han upp mungiporna och kisar med ögonen och är bara så söt så man kan dö!

Jag älskar verkligen denna katt!!! Och i hans päls kan jag borra in näsan utan att få en allergikliattack i ögonen. Det är märkligt…

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: