Bali – en drömresa


Jag har, nästan så långt tillbaka jag kan minnas, drömt om att åka till Bali. För mig har Bali symboliserat någon slags romantiserad bild av vita stränder, tropiskt klimat och exotisk kultur. Så när mitt Stockholmsex, på den tiden han inte var ett ex utan en sambo, föreslog att vi skulle åka till Bali i två veckor över jul och nyår 1998 blev jag eld och lågor. Jag skulle få åka på min drömsemester! Vilken lycka!

Vi lämnade ett råkallt och grått Sverige och flög 15½ timme i ett bullrigt lågbudgetplan (Novair) till Indonesien. Jag klev av planet och kände luften som slog emot mig, fuktig och varm på ett sätt som gjorde att man kände att det här var luft som aldrig varit riktig kall. Jag var på Bali! Och jag kunde pricka av ett av de där drömresemålen på min lista. Vi installerades på vårt, med lokala mått mätt, tämligen lyxiga hotell (fyrstjärnigt) i Kuta Beach, och utmattade som vi var orkade vi inte mycket mer än att äta middag i hotellets matsal innan vi somnade.


Vårt hotell Bali Dynasty Resort

Dagen därpå var det däremot dags att utforska omgivningarna. Så fort vi lämnade hotellets lugna omgivning möttes vi av smala gator, intensiv trafik, otroligt efterhängsna gatuförsäljare som sålde samma krimskrams som säljs i alla turistorter världen över. Det var ungefär då som mina illusioner om Bali började krossas. Jag hade inte insett att det Bali jag drömde om endast existerat fram till början av 1980-talet ungefär. Sedan ökade turismen lavinartat, vilket ofrånkomligen förstörde känslan av paradisö. Jag hade inte förstått att Bali idag är för australiensarna vad Kanarieöarna är för oss.

Nå, när väl den första besvikelsen lagt sig kunde jag ändå glädjas åt att utforska en ny plats och ett helt nytt klimat. Luftfuktigheten var helt otrolig! Nästan varje natt drog skyfall in över ön och på dagarna förångades fukten så att man hade känslan av att befinna sig i en regnskog. Vi hyrde en taxi för en dag (kostade 300:-) och åkte runt och tittade på det genuina Bali, långt borta från turiststråken. Det som förmodligen fascinerade mig mest var alla de frukter som växer där; papaya, mango, grapefrukt, passionsfrukt, rambutan (liten, röd, hårig frukt) och jackfruit (som blir minst så stor som ett huvud och smakar tuttifruttiaktigt). Det var också häftigt att se vanilj, kaffe, kakao och ris växa både odlat och vilt.


Risfält jag fotade under vår utflykt.

Vi besökte öns fjärilspark, en fågelpark och en reptilpark. Jag som är djurintresserad tyckte att det var fantastiskt att få se alla dessa exotiska djur (allt från komodovaraner till stora färggranna fjärilar) och eftersom jag är f d ormägare blev jag heller inte rädd när några djurskötare i reptilparken plötsligt kom och la en stor boaorm runt min hals. *ler*


Jag och boaormen.


Fjärilspuppor.

Det blev dagar fulla av utflykter, shopping och bad. Jag kommer aldrig att glömma Indiska Oceanens sugande, långa vågor eller dess otroliga värme. Att bada var som att tumla runt i ett stort badkar fullt av salt och ljummet vatten. Kraften i vågorna redan i det grunda vatten jag valde att leka i gav en förnimmelse om de kraftiga strömmar som ibland drar ut folk till havs. Mamma hade en väninna som dog just så i Thailand så innan jag åkte fick jag lova heligt och dyrt att hålla mig nära stranden. Det var inget svårt löfte att hålla. Jag älskar att bada om det bara är varmt nog, men jag är samtidigt rädd för djupa, okända vatten och de varelser som kan gömma sig där. Vi åkte flera gånger till Nusa Dua där stranden är gyllengul och där alla de riktiga lyxhotellen ligger. Man hyrde sig en solstol och gick sedan och köpte dricka i närmaste bar när andan föll på. Trots att det påstods vara en av Balis bästa stränder var där inte mycket folk. De som bodde på hotellen längs stranden verkade föredra att ligga runt hotellpoolerna.

När vi bara hade några dagar kvar av vår resa bestämde vi oss för att följa med på en tvådagars busstur till norra sidan av ön. Även om jag har lite svårt för sådana där guidade turer då man mest känner sig som ett får i en fårskock som ska vallas hit och dit så var det samtidigt väldigt intressant. När jag åker utomlands vill jag gärna se så mycket som möjligt av landet och dess kultur och vi hade en duktig guide som berättade en hel del spännande. Vi besökte bl a ett tempel och en ruin där det bodde massor av stora apor som blivit mer eller mindre tama. Vi tillbringade natten i små bungalows och blev väckta tidigt, tidigt på morgonen när det fortfarande var mörkt. Sen fick vi följa med några ur lokalbefolkningen ut på havet i små färgglada båtar och se solen gå upp. Vilda delfiner kom simmade och båtarna körde efter dem så att vi skulle få komma riktigt nära dem. Det var lite störande att de jagade efter delfinerna tyckte jag, men de verkade å andra sidan inte fly utan simmade glatt vidare mot sitt okända mål. Och det var förvisso en nästan magisk känsla att sitta där i båten och se delfiner bryta ytan bara ett par meter bort samtidigt som solen sakta steg på himlen.

Vi besökte också Balis mest berömda tempel Tanah Lot som ligger på en liten ö som munkarna (Bali är hinduiskt) når endast när det är lågvatten. Det var en helt otroligt vacker plats, men det kändes väldigt fel att den reducerats till ett turistmål. Friden och magin som annars skulle ha vilat tät över en sådan plats stördes av skrikande barn, påflugna försäljare och högljudda australiensare. Vi stannade kvar till skymningen föll och i takt med att folket försvann infann sig en helt fantastisk atmosfär!


Tanah Lot i eftermiddagsljus

Mitt intryck av Bali så här efteråt består av blandade känslor. Jag älskade klimatet, havet, naturen, de oftast vänliga och blida människorna (eftersom de flesta är hinduer tror de att hur de agerar i detta livet avgör vad de återföd som i nästa liv och därför är de oftast hederliga och vänliga) och chansen att få se en så annorlunda kultur. Jag avskydde att hitta ”bed bugs” i vår säng (vi fick byta rum, men dessa små svarta nyckelpigsliknande insekter verkade finnas mest överallt), rädslan att bli magsjuk (nästan alla får en släng av magsjuka och jag blev liggande på julafton av alla dagar), maten (jag tycker INTE om asiatisk mat så jag åt helst pasta i hotellrestaurangen till min sambos stora förtvivlan) och alla påflugna försäljare som formligen kastade sig över en så fort man försökte gå på gatorna. Jag tyckte det var rörande med de små skålar av flätat gräs med ris och en blomma i som man hittade lite överallt. Det var hinduerna som ställde ut dem för att blidka gudarna (t ex kunde det stå en sådan skål i en trappa så att ingen skulle halka och slå sig där). Det var ibland lite obehagligt att vara ”en turist med pengar” i ett land där många är så fattiga. Man kände att man nästan väckte anstöt ibland och jag kunde t ex knappt förmå mig att pruta på något eftersom jag visste hur de levde – och hur jag lever hemma.

Det var en resa som på många sätt var fantastisk. Jag och mitt resesällskap var kanske inte som gjorda för varandra och det uppstod en del spänningar, men på det stora hela lyckades vi hålla sams. Tur var väl det med tanke på att vi faktiskt förlovade oss på en strand under månens sken på annandagen. Ja jösses så dumma vi var som trodde att vi skulle lyckas hålla ihop. *ler* Men just där och då var det ganska romantiskt.


Solnedgång på annandagen 1998.

Som minne från vår resa har jag en stor, vacker snäcka som jag köpte på Nusa Dua-stranden (innan jag fick veta att dessa snäckor oftast är utrotningshotade), ett par Ray Ban-solglasögon som verkligen var billiga där (och som jag fortfarande använder), en vacker sarong, lite kläder som jag inte kommer i längre (men inte riktigt näns slänga) och ett helt fotoalbum med kort. 🙂

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: