It’s a wonderful life


Och i natt blev Riddaren tvungen att gå hem från jobbet. Han har värsta skrällhostan, feber och är dyngförkyld. Det är i o f s skönt att ha honom hemma, men man oroar sig ju lite för att han ska smitta Alex.

Miniform verkar hjälpa. Åtminstone på så sätt att de där läskiga magkrampsanfallen håller sig borta. Men han är ”tyigare” än vanligt och vill inte alls ligga själv. När han ätit (och äta vill han göra nästan hela tiden) småkinkar han och kommer bara till ro i famnen. När han väl somnat kan han ligga själv i sin säng (inpackad med ihoprullade handdukar på sidorna för att göra det trångt och mysigt). Han sover helst på mage så prisa Herren för andningslarmet vi skaffade! Sova bredvid oss i sängen funkar dåligt. Han gillar inte att somna där och verkar mer lättväckt då.

Det är f ö nu man önskar att man haft ork att träna armmusklerna under graviditeten. Fy så ont jag får av alla underliga, statiska ställningar man tvingas till när man ammar och försöker hålla en orolig bäbis som vill sova på en på plats!

Förresten, återigen: tål inte Alex laktos får jag sluta amma. Jag fixar verkligen inte att hålla mjölkfri kost. Det handlar inte bara om vad som är gott och äckligt. Jag vet med mig att jag hellre slutar äta än äter sånt jag tycker smakar äckligt. Och jag har inte råd att rasa i vikt och inte få i mig näring nu. Jag har verkligen mjöklprodukter i allting. En liten skvätt mjölk i teet, ost på mackan, grädde i gratängerna o s v. Och får jag inte äta kryddstarkt och lök blir det inte en enda maträtt på min meny kvar. Jag äter inte köttpålägg så frukostalternativet blir då ett glas vatten och smörgås utan något på. Och sen fortsätter resten av dagens måltider i samma stil. gärna ammar jag inte.

Så jag hoppas att Träsktanten har rätt, att det ger med sig med tiden och att det räcker om jag undviker stark mat, lök och kaffe (det dricker jag ändå inte så det är inget problem). Vi börjar där i alla fall. Förresten vete sjutton hur länge mitt högra bröst ens orkar med det här med ammning, Nu när han vill käka varannan timme gör det bröstet så ont att jag bara vill skrika rätt ut. Jag tror dock inte det är problem med tillgången på mat. Igår försökte jag koppmata honom med lite ersättning på kvällen när han sökte bröstet för sjuttiofjärde gången, men si det ville han inte alls veta av. Jag tror han använder mina bröst som tröstnapp. Den vanliga nappen blev han tvärilsk bara jag visade den igår. Han bara slog undan den med händerna och skrek ännu högre. *pust*

Jaja. Just nu försöker vi bara härda ut tills på onsdag då vi ska till BVC igen. Får se vad de säger då…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: