Nyårsafton (2)

Det var kallt ute igår när Alex och jag gick nyårspromenaden. Nu tycker iofs jag att det ska vara bitande kallt och snö när det är nyårsafton så det passade mig utmärkt. Och inte verkade det avskräcka folk från att gå ut heller för det var fullt av folk – trots att vi valde att gå lite senare (i hopp om att man skulle kunna ta sig fram med barnvagn). Jag trodde faktiskt att Alex skulle somna när vi kom ut, men han var alldeles för intresserad av att titta på folk och marchallerna och alla andra ljuseffekter. Trots att han var vaken kunde jag stanna till ibland och slänga iväg några kort i all hast. Alex satt då i vagnen och tittade på vad jag gjorde och frågade vad saker och ting var för något. 🙂

Det är lite konstigt egentligen… Trots att nyårspromenaden är ett sådant där typiskt evenemang som man går tillsammans med andra kände jag mig aldrig ensam där jag gick med vagnen. Visst hade det varit roligare om Riddaren kunnat följa med, men det var helt okej att gå bara Alex och jag. Och när vi passerade festklädda människor påväg någonstans, då var jag inte avundsjuk. Jag trivs allra bäst precis just där jag är i livet just nu. En skön känsla för hon som alltid haft en sällsynt förmåga att längta tillbaka eller längta framåt…

Men åter till vår promenad. Några snabbt ivägslängda bilder:

Värmekyrkan är fint upplyst under hela december-januari, och på nyårsafton står det marchaller överallt. Observera den coola skuggeffekten som blev när någon gick förbi med vagn till höger i bild (jag använde låååång slutartid).

Här har vi vänt blicken åt andra hållet.

Nere i Strömparken var träden upplysta med blått sken och fler marchaller var utställda.

Dansare uppträdde nere i ”gropen”, men dit kunde man inte ta sig med vagn (för mycket folk).

”Gropen fotad från andra sidan Strömmen. Visst blev det effektfullt med fullmånen som lös ovanför?

En liten Alex satt klarvaken i snöfallet och betraktade allt.

Strax efter klockan 18.00 startade kommunens fyrverkeri. Vi stod på långt avstånd för att inte Alex skulle bli rädd.

Det var inte optimalt att ställa stativet i snö och sen inte ha fjärrutlösare till kamerna, men skärpan blev åtminstone halvskaplig.

Alex var inte det minsta rädd för ljudet från fyrverkerierna, men däremot blev han uttråkad efter ett tag. 🙂

När vi kom hem från promenaden var Alex helt tvärslut. Jag lät honom faktiskt sova två timmar då för att han skulle orka vara vaken när Riddaren kom hem. Helt knäpp dygnsrytm, men det är ju bara nyår en gång per år.

När Riddaren kom hem strax efter 22.00 öppnade vi den flaska Dom Perignon som jag fick i 40-årspresent. Inte varje dag man dricker så dyr champagne. Vi öppnade den tidigt eftersom ingen av oss hade lust att bälga i oss en massa champagne vid tolvslaget och sedan få vakna bakfulla idag. Istället smuttade vi lite under 2½ timme.

Visst var det en riktigt god champagne, och jag är jätteglad över att äntligen ha fått smaka den, men inte sjutton var den egentligen värd 1 500 kr! 🙂

Hur som helst hade vi ett par trevliga sista timmar på det här årtiondet med god mat och det bästa av sällskap. Vi tittade på alla fyrverkerier över staden, skålade i den sista champagnen, åt lite egyptiska jordgubbar och nattade Alex. Sen tittade vi lite på ”Transformers: Revenge of the Fallen”, som borde ta patent som sömnmedicin. Jag har lyckats somna till den där filmen fyra kvällar i rad nu och har inte lyckats se klart den än! 😉

Etiketter: Fotografi, Norrköping, nyår