Kalasdag


Det blev inte mycket till sovmorgon idag. Någon (jag nämner inga namn) låg och skakade huvud och gnisslade tänder (jo för det är det nya sättet att tortera sin föräldrar på) från klockan 06.30 fram till 07.30 eller så när han slog upp sina blågrå. 🙂 Då var det i o f s ändå snart dags att gå upp för Alex var bjuden på kalas klockan 10.30.

När jag letade efter en försvunnen vante på dagis i fredags morse öppnade jag Alex’s skåp där han har extrakläder och hittade en inbjudan till ett barnkalas till idag. Gudarna vete hur länge den legat där medan Alex varit ledig? Det var rena turen att jag råkade titta där för det skåpet öppnar vi vanligtvis inte. Lite konstigt ställe att lämna en inbjudan, men, men… Nu hittade jag den ju och vi hade inget inplanerat heller. Jag fick rusa upp på stan efter jobbet och panikköpa en present, kort och presentpapper, men det fixade ju sig det också. 🙂

Jag avslutade förresten kvällen igår med en riktigt bra film: En oväntad vänskap. Har du inte sett den kan jag verkligen rekommendera den (trots att den är fransk)! Jo, för jag vägrar melodifestivalen. *rys* Åker väl på det när Alex blir större kan jag tro, men så länge jag slipper är jag glad. Sen tog jag en migräntablett och en halv insomningstablett, stoppade öronproppar i öronen (tror grannarna tittade på mello för för en gångs skull hördes det musikdunk inifrån deras halva av huset) och soooooov. Och i morse hade mördarhuvudvärken minskat till ett molande som är hanterbart.

Lättnad!

Jag lämnade Alex på kalaset och gick hem och småplockade en dryg timme innan det var dags att hämta honom igen. Kalaset var bara 1½ timme långt och turligt nog beläget bara fem minuters promenad härifrån. Det är så skönt att Alex vågar gå själv på kalas nu! Det kom tre andra barn från hans avdelning också, så han kände ju dem. Mysigt att hämta honom och mötas av en ketchupkladdig och sockerspeedad son med klubba i munnen och solsken i blick. 🙂

Medan vi gick hem i regnet bluddrade han ivrigt om allt som hänt, vad han lekt, vad de ätit (korv och glass, fast glass ville han inte ha) och om fiskdammen då han fått godispåse osv. 🙂


Kalasklädd, men oklippt, son.


Som alltid stoppar byxorna i strumporna. 😀

Och när vi kom hem åt vi lunch och sen har vi bakat hallonmuffins och nu ska vi leka har jag tydligen lovat. 🙂

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: