Den elaka mamman


Mitt stackars barn! Han har så elaka föräldrar. I morse utbrast han i ett skitsurt ”NÄÄÄEE! Jag vill inte HA frukost!” när jag frågade vad han vill äta till frukost. Så då fick han ingen frukost. Konstigt nog hade han ångrat sig när Riddaren och jag satt oss till bords (seeeen frukost – vid 10.30). Men han fick stå sitt kast och fick vänta till lunch. På nåt sätt måste vi bryta den här otrevliga cykeln han kommit in i där det ska konstras vid varje måltid. Och nu testar vi indrag av förmåner om man inte äter ordentligt och borttagande av mat om man vägrar äta.

Än så länge verkar det funka rätt bra – även om man känner sig som en skitstövel. Men inget annat funkar. Inte lock och pock och mys och inte beröm när man äter och ignorera när han låter bli. Så nu testar vi det här. För jag orkar snart inte behöva tjata och gnata mer. Och som den ungen ränner iväg på höjden (en centimeter på tre veckor) behöver han mat!

Sen har hans grymma moder tvingat honom att träna på att cykla idag också. Och har man, som min son, fötts med total avsaknad av balanssinne, är det inte lätt. Han fattar knappt ens hur man trampar. Det här med att cykla på en trehjuling behärskar han med möda – typ. Balanscykel gick bättre för då slapp han ju trampa. Men tvåhjuling… Ja, jisses! Det är en katastrof! Han vill inte ha för hög fart för då är det läskigt och han glömmer att trampa och ja….man får springa bredvid och hålla krampaktigt i honom eller styret och han vägrar lyssna när man försöker förklara hur han ska göra. Nu tror jag min mamma flinar lite och tycker att han är lite lik sin mor. 😀

Men ärligt talat begriper jag inte hur vi ska lyckas lära honom det här med cykling?

Nåja. Han fick en liten belöning när vi kom hem i alla fall. och jag med. En s k win-win-belöning. Jag fyllde barnpoolen med vatten så han kunde plaska runt där hela eftermiddagen. Och själv fick jag ligga i en solstol nån timme i någorlunda ro. Regelbundet nedskvätt och totalt söndertjattrad i öronen (”Vi leker att jag är en drake och du hittar mig och nu är jag en magisk groda och om du pussar mig blir jag en prins och du får tre önskingar, vad önskar du mig mamma?” o s v i all oändlighet). men ändå. Okej, ibland kanske jag liiiite önskar att Alex haft ett syskon för han saknar verkligen en lekkamrat sådana här dagar.

Men på det stora hela var vi nog rätt nöjda med eftermiddagen båda två. 🙂

Annonser

Etiketter: , ,

2 svar to “Den elaka mamman”

  1. Annika K Says:

    Du/ni är inte ett dugg elaka.
    Det är ramar att hålla sig inom. 🙂

    Så kör på

    • Petra Says:

      Jag skrev lite med glimten i ögat. 😉 Men det är det jobbigaste med att vara förälder, det där ATT vara just förälder och därmed också ibland väldigt ”dum” och bestämmande. Tycker jag. Har så svårt att vara arg och auktoritär, men kämpar på för jag VET ju att det behövs – också. Ibland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: