Alex sover hemifrån för första gången (utan oss)


Så sällsynt lyxigt det var att få vakna i egen takt, göra frukost till sig själv och slippa tjata på en son om att äta upp. Förmiddagen gick i ett minst sagt lugnt tempo och vid ett åkte vi och köpte en flaska champagne till svärfar som fyller år i morgon och rosor till svärmor. Sen åkte vi vidare ut till sväronen.

Jag funderade lite i bilen på om Alex skulle komma rusande när han fick syn på oss, eller om han mest skulle tycka att vi kom och störde. Något rusande efter en kram blev det ju inte, men han log i alla fall och sa hej och efter en stund fick jag en kram och så berättade han att han saknat oss liiiite i alla fall. 🙂

Men på det stora hela hade det gått jättebra. Det var mest bara när de skulle äta ute på kvällen som det blivit jobbigt. Alex har varit hysteriskt rädd för getingar sedan han blev stucken för två år sen, och den där rädslan har bara eskalerat. Och hos sväronen är det gräsligt mycket getingar i år (tillräckligt mycket för att jag ska tycka att det är extremt obehagligt att sitta ute och äta eftersom de svärmar runt matbordet hela tiden). Alex hade skrikit rätt ut i panik och kastat sig upp i famnen på farmor och gråtit när han fick syn på första getingen. Sen hade han vägrat äta och till slut fick de låta honom äta inomhus.

Det blev samma visa när vi skulle äta igår kväll. Alex gallskrek och kastade sig i famnen på mig. Han ville bara in, in, in, och satt och skakade av skräck i mitt knä och panikgrät. Men Riddaren, som är en ganska smart Riddare ibland, var stenhård (mycket hårdare än jag någonsin pallat att vara) och förbjöd Alex att gå in. Han förbjöd honom att skrika och talade om att han skulle äta upp sin mat, sen kunde han gå in. Sen ägnade vi oss alla åt att förklara varför getingar gör som de gör och att det faktiskt funkar att vifta bort dem. Riddaren uppfann ”den magiska viftningen” som viftar undan getingarna och gradvis började ungen varva ner. Han satt i mitt, eller pappas, knä hela middagen, men gråten och paniken avtog och han kunde börja skoja och äta till slut.

Snacka om ”extreme intervention” – typ. Men det funkade! Efter några timmar sprang han runt och viftade bort getingar som han aldrig gjort annat och blev inte ens rädd när det kom en stor bålgeting (den skrämde slag på mig dock – trots att de inte är farliga). 🙂

PicMonkey Collage

Det blev f ö nyttig träning för mig också, för jag kunde ju för mitt liv inte rusa upp i panik som jag gatanterat gjort innan jag fick barn. Det var bara att sitta där med alla getingar virvlande runt huvudet och försöka se glad och avslappnad ut. 😉 HATA GETINGAR!!!

Överhuvudtaget är det där med livet på landet sommartid verkligen ingenting för mig. Det är bromsar och blinningar och myggor och knott och fan och hans moster! Hu!

Och vilken vidrig natt vi hade. Luften stod helt stilla. Det var säkert +30 grader i sovrummet, trots att det stod öppet överallt. Och så myggor. Gaaah! Och en son som sov PÅ en halva natten. Och en Riddare som snarkade (han påstod iofs att jag snarkade, men det kan ju aldrig stämma, haha). Man vaknade som ett urvridet, förvärkt och fuktigt vrak. Jag HATAR att sova borta!

Men, men… Sväronen uppskattade att vi kom och Alex övervann sin (värsta) getingrädsla. Gott så. 🙂

Annonser

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: