Som en kniv i hjärtat


Efter en vecka på dagis (efter sommarlovet) kommer min son hem och säger, med en bitterhet i rösten som jag hoppats aldrig behöva höra, att han inte vill gå på det dagiset längre. Han är så arg på ett av de andra barnen att hans röst antar en helt främmande, vuxen, och hatisk ton jag aldrig hört i den innan. Det där barnet ger sig inte, förföljer honom, kittlar honom, knycklar ihop hans teckningar och idag kom droppen då hon kastade ett annat barns nerkissade byxor på honom (Edit: Idag fick jag en utökad förklaring. Det hade tydligen varit hennes egna byxor som det kommit kiss på från en nerkissad soffa). Detta sista hade verkligen kränkt Alex in på djupet märkte jag.

Och det är inte bara Alex som råkar ut för detta barns okontrollerade humör. Jag har fått höra av ett annat barns mamma att hennes dotter jämt kommer hem med utslaget hår eftersom den här flickan alltid drar av henne tofsar och diadem. Ytterligare en annan förälder har kommenterat hur hon beter sig och på dagis går hon under benämningen ”en bestämd ung dam” eller ”en envis ung dam”. Eh….ja… Eller vad sägs om In your face and never backs down?

Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Prata med personalen förstås. Men jag tror inte det lär hjälpa. De har, rent krasst, inte tid att punktmarkera en femåring. De måste ta hand om småbarnen och femåringarna får i princip sköta sig själva. Och Alex är nog inte riktigt stark nog att sätta sig i respekt. Det blir extra svårt eftersom flickan i fråga gillar Alex och troligen beter sig så här mest för att få hans uppmärksamhet. Jag sa ikväll att han får försöka knuffa undan henne. Försöka fräsa ifrån på skarpen. Helst vill jag säga åt honom att utdela en rak höger om hon gör nåt liknande igen (kastar kissiga kläder på honom eller förstör hans saker), men det kan jag ju inte.

Åh…..SUCK! Man vill ju skydda dem från allt ont och detta är väl bara början….! :-O Det skär i hjärtat!

Annonser

Etiketter:

3 svar to “Som en kniv i hjärtat”

  1. Mossfolk Says:

    Prata med personalen förstås. Men tala gärna om det du skrev här -att du förstår att de inte har möjlighet. Även om de inte har rätt att erkänna det (deras jobb är att ingjuta föräldrar trygghet och de är dessutom skyldiga att vara lojala mot sin chef) gissar jag att de är lika underbemannade som på alla andra ställen.
    Ring sedan förskolechefen! Och be gärna de andra föräldrarna att göra detsamma. Med lite (eller mycket) tur kan denne efter påtryckningar sätta in en personal på deltid som avlastning. På det sättet har ni gjort både barnen och personalen en stor tjänst! Tyvärr sitter den där avlastningstjänsten ofta rätt långt inne men med tillräckliga påtryckningar så…

    • Annika K Says:

      Mossfolk har skrivit det så bra..
      Håller med på alla punkter.
      Och ring rektorn. De behöver verkligen få höra från er föräldrar om hur det är ute på fsk. Vi tjatar på cheferna men oftast tar det inte förrän föräldrar klagar…

      Massor med kramar till Alex.

    • Petra Says:

      Jag ska börja med att prata med personalen igen (det är inte första gången jag påpekat att Alex tycker det är jobbigt att han inte får vara ifred). Hjälper det inte får vi naturligtvis gå vidare. Men vi börjar så i morgon. Jag har fått lite feedback från några andra föräldrar också att ta med mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: