Vi får väl se…


…hur det går. Tänker jag.

Om vad då?

Jo, jag haffade bästa pedagogen på hela dagiset (E) idag på morgonen och sa att vi skulle behöva prata om en sak. Och hon är så himla bra. Utan en fråga tog hon med Alex och mig avsides, och så fick vi berätta om hans upplevelse av sin första vecka tillbaka på dagis efter sommarlovet. Jag var noga med att framhålla att detta är Alex’s upplevelse, och stämma av med honom så han höll med. Och så avslutade jag med att föreslå att de skulle sätta sig ner med Alex och det andra barnet enskilt så de kunde prata i lugn och ro, och det höll E med om. Hon frågade om hon fick prata med det andra barnets föräldrar också och det fick hon ju självklart. Det är ju lika viktigt att de vet vad som händer på dagis!

Så direkt efter samlingen hade E tagit Alex och Agnes (som är lite involverad eftersom hon leker med båda Alex och det andra barnet) och flickan som Alex är så arg på, och satt sig med dem i ett eget rum. Alex hade fått berätta precis hur han kände, och det hade han verkligen gjort (berättade E och skrattade lite på eftermiddagen – så jag kan tänka mig att han låtit mäkta upprörd och bestämd). Sen hade Agnes fått prata lite och hon hade sagt att hon ville få möjlighet att leka mer med Alex (där den andra flickan lätt tar över deras lek och ”förstör” enligt Alex). Sen hade E pratat lite och sist hade den andra flickan fått prata. Men hon hade svårt att prata om saken. Det får man ju verkligen förstå. Det är ju inte helt lätt att ”försvara” sig när man kanske inte ens fattat hur fel man agerar ibland.

Sen hade de tydligen kunnat leka ganska friktionsfritt under dagen. Även om Alex berättade att hon kastat en hård stekpanna – trots att han påpekat att man inte ska kasta så hårda saker. Hon har bristande impulskontroll, den där lilla tösen, och det ställer nog till det för henne många gånger.

Jaja…. De ska träffas igen om en vecka och ha uppföljning i alla fall. Förhoppningsvis kommer personalen också att ha lite mer ögonen på vad som händer. Men det är lite rörigt på förskolan nu. Massor av vikarier och nya ansikten hela tiden känns det som. Känner att jag är lite färdig med denna förskola nu. Det har varit lite för lång tid med ständigt ny personal och rotation på befintlig personal och det känns som de inte alls ser vad som händer på samma sätt som vårt första år där.

Och det skriver jag inte anklagande på något sätt, för det blir ju en omöjlig situation att göra ett optimalt jobb i. Bara lite trist… Mitt barn förvaras mer än utvecklas blir min känsla (och är glad att han inte är ett av de där barnen som är på dagis fem dagar i veckan, fulla dagar).

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: