Hon med det lena hjärtat


Igår, på väg till dagis, med en varm barnnäve i min, fick jag höra några av de finaste ord någon någonsin sagt till mig. ”Mamma! Jag älskar dig mer än NÅGONTING annat. Till och med mer än pappa. LITE mer. För…ditt hjärta är så LENT!” Så sa min nästan-sexåring till mig.

Så. Himla. Rart.

Och så himla mycket mer än jag någonsin vågade drömma om när jag gick där och var gravid och livrädd för att inte räcka till som mamma. Jag var så rädd, så rädd, för att mitt barn inte skulle tycka om mig. Kanske rent av hata mig? Och så himla tvärsäker på att det alltid skulle älska sin underbara pappa mest. Och det gjorde mig ingenting alls för det gjorde ju jag också. Älskade honom mest alltså.

Och sen kom det där lilla Pyret till jorden och den första tidens intensiva beskyddarinstinkt växte till en kärlek större än jag trodde var möjlig att känna. För…den här helt oreserverade kärleken man känner till sitt barn (som är så oberoende av om man får gensvar eller inte) tror jag är större än all annan kärlek. Och då är det rätt fint ändå att få höra att den där ungen man älskar med varje fiber av sin kropp faktiskt älskar en innerligt tillbaka.

Jag antar att det gäller att njuta intensivt så länge det varar. Rätt vad det är så är han tonåring och tycker att man är allmänt mossig och pinsam och dum i huvudet. 😉

Annonser

Etiketter:

Ett svar to “Hon med det lena hjärtat”

  1. Annika K Says:

    Naaaw gulle 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: