Tiggare


Det är för sorgligt detta, hur det dragit in horder av tiggare över Sverige de senaste åren. Jag undrar för mig själv varför de vällt in just nu? Var har de befunnit sig tidigare och var kommer de ifrån? Jag googlar lite och läser bl a i Sydsvenskan att ”De kommer hit för att de uppfattar svenskar som snälla, vänliga och tillmötesgående. De får pengar, dricka och smörgåsar.” De allra flesta kommer från Rumänien och de blir bara fler och fler för varje år. När Rumäniens gränser öppnades i och med EU-anslutningen 2007 åkte många romer till södra Europa för att arbeta eller tigga, men efter att krisen slog till har samma romer rört sig norrut.

Sen finns det de som påstår att tiggeriet är organiserat och att de som tigger knappt får behålla nåt. Jag vet inte vad jag ska tro?

Men oavsett. Det sitter en ömklig människa, dag ut och dag in, på samma ställe och tigger. Så ovärdigt! Så jämmerligt! Och jag kan inte, jag FÅR inte förhärda mitt hjärta!

Det är så lätt att avfärda. Det är inte vårt problem. Rumänien måste ta sitt ansvar. Man borde hjälpa dem i sitt hemland. De mår inte bättre av att vi uppmuntrar dem att tigga.

Och så vidare.

Men faktum kvarstår. Det sitter en ömkanvärd människa i djupaste förnedring och tigger, mitt i vintern!

Jag kan bli överväldigad av irritation när jag passerar en, två, tio tiggare på vägen till bussen. Alla säger hej och håller fram sin mugg. Jag vill skrika ”Men jag kan inte hjälpa er alla! Jag har inte råd med det! Jag står inte ut med att se er längre! Låt mig vara!”

Men det gör jag inte. Förstås. Jag kanske bara tittar bort, orkar inte le och möta deras blickar.

De är för många. Jag orkar inte se all deras misär. Jag vill kunna gå på stan och låtsas att allt är bra. Jag vill inte att deras ömkliga närvaro ska påminna mig om orättvisorna i världen.

Men nu har jag kommit på en strategi. Vi har ”adopterat” en tiggare. Det är ”vår” tiggare, utan för vårt lilla ICA. Henne ger vi pengar. Jag kan hjälpa en människa. Då blir det hanterbart, greppbart, okej. Så hon får 10-20 kr varje gång vi handlar. Då gör jag något. Vi gör något. Vi visar Alex att vi inte stängt våra hjärtan, att vi vill hjälpa någon som har det svårt. Och Alex tycker om att lämna en slant, säga hej, vinka och le. Och hon vinkar tillbaka. Det känns bra i alla våra hjärtan tror jag.

Sen får någon annan (kanske du?) hjälpa de andra tiggarna. Men nog kan vi väl alla ”adoptera” varsin tiggare i nöd?

Annonser

4 svar to “Tiggare”

  1. kattalena Says:

    Det tycker jag var ett fint sätt att förhålla sig till det. Och en bra beskrivning. Det är verkligen så kluvet det där, känslan av skam som man får när man går förbi utan att ge och sorgen i att en människa ska behöva sitta och tigga i alla väder, vad är det för liv? :-(. Och hur miserabelt har de inte det och hur bra har inte vi det? Man får hjälpa så gott man kan och man kan ju inte ge till alla. Så att ge till den som finns ”närmast” är ju en bra kompromiss känns det som… Och om alla gjorde det kanske det blev en lite bättre värld eller åtminstone får några människor det lättare.

  2. Granntanten Says:

    Jag gjorde precis så. Och hon satt i många minus med blåfrusna händer så jag vände och gick in och köpte rediga fleecevantar åt henne. Vi grät båda två.

    Nästa gång var det lika kallt, men hon hade inte vantarna längre. Jag ventilerade lite med en som jobbar mer praktiskt med att hjälpa rumänerna i vår stad, och hon sa att de medvetet klär ner sig för att få mer pengar.

    Där gick det sönder något i mig. Nu vet jag inte hur jag ska göra längre.

    • Petra Says:

      Men så sorgligt! Jag förstår hur du känner det, men kanske kan man samtidigt förstå. Om jag förstått det hela rätt behöver de ju framför allt pengar att skicka hem (ofta till barn som finns kvar i hemlandet). Och då kan man ju förstå om de vill klä sig eländigt för att väcka sympatier. Och om vi då ger dem annat, som de kanske inte behöver lika mycket blir det ju en konstig situation både för dem och oss.

      Men visst reagerar man. Samtidigt, vem hade suttit så där i kylan om de haft nåt bättre val? Så jag fortsätter ge ”vår” tiggare (men nu har jag inte sett henne på ett tag och hennes plats är tagen av en annan kvinna).

      • Granntanten Says:

        Ajavet. Det finns tusenmillijoner skäl. Och just nu vet jag inte vilket jag ska lyssna på. Jag vet ju att jag främjar eländet om jag ger – om INGEN gav skulle Rumänien vara tvungna att ta tag i problemet och pressen från EU blev större. Men jag har så himla svårt att offra individen, även om det är för kollektivets bästa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: