Men vad är det frågan om?


Sonen somnade nöjd och glad igår. Riddaren och jag hade verkligen ansträngt oss för att ge honom en riktigt bra eftermiddag/kväll. Vi lekte med honom från det han kom hem från dagis tills det var dags för middag, och då fick han önskemat (McDonalds).

Ändå vaknar jag efter ett par timmar av att han satt sig upp i sängen. Jag tittar sömndrucket på honom och ser att han ser tvärarg ut. När våra blickar möts mulnar blicken ännu mer och han slänger Voff rakt i huvudet på mig med ett argt ”Hmmpff!”.

What’s up with that liksom?!? Andra gången på kort tid detta händer…

Sen låg han en timme minst, längts bort i sängen, halvvaken (?) och småsnyftade med arga knyckiga rörelser då han bytte ställning. Ilskna sparkanden åt mitt håll ibland.

Och jag fattade INGENTING…?

Det är uppenbart att det är jättejobbigt att vara Alex 6 år just nu. Han har så mycket nej, jag vill inte, ilska och frigörelsebehov inom sig att det bubblar om honom. Jobbigt för hela familjen är det.

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: