Borde det inte vända nu?


Jag undrar vad det är med denna vår? Jag tycker var och varannan människa klagar över att de är så trötta, förkylda, deppiga eller håglösa. Och själv tycker jag krämporna hopar sig mer än nånsin. Jag har nackspärr på nackspärr. Min hals känns helt igensvullen och öm av och till och har hållit på så sedan i december. Jag har konstiga magknip som kommer och går. Nu har jag haft ont i bröstkorgen av och till i en vecka. Och så det gamla vanliga med uretriten som kommer och går och konstant huvudvärk som toppas med hemsk migrän en vecka i månaden. Seriosly? Känns lite som jag är färdig för skroten faktiskt.

Och lägg till det kommande vecka med cirkusbesök, anordnande av gårdsfest på dagis, övernattningsbesök hos sväronen och man får en lätt panikstressad Petra som bara vill springa och gömma sig.

Det är ju liksom nu man ska tanka energi, vara frisk och komma igång med träning?!? Inte gå runt som ett jämmerligt vrak som försöker överleva en dag till på jobbet – dag efter dag. Suck!

Nåja… Jag har i alla fall fått svar på mammografin idag. Inga konstigheter. 🙂 Och jag var hos tandläkaren idag och jag hade inga hål. Det gjorde gräsligt ont när hon gick loss på tandstenen (fick eventuellt lite lätt panik där ett tag), men jag överlevde ju bevisligen. 🙂

Sen var sonen helt förkrossad när jag hämtade på dagis och hade blivit osams med en av sina fröknar. Han var så himla arg och ledsen och kränkt. Och det är väl hans stora brist här i livet, att han är så långsint och lättkränkt ibland. Jisses vad vi jobbar med det! Så det gick åt mycket energi åt att först ta reda på vad som hänt (han ville inte berätta) och sen försöka trösta, samtidigt som man försökte ge honom perspektiv på det som hänt, och förklara varför det blev som det blev. Men han var fortfarande arg och ledsen när han skulle sova så vi får försöka prata om det lite mer på dagis i morgon (när jag egentligen har bråttom till jobbet….suck). Aja…..livet med barn. 🙂

Man påminns så ofta om hur jobbigt det är att vara barn – och hur viktigt det är att lära sina barn berätta hur de upplever saker/känner sig och att argumentera för sin sak. Ord är makt och nyckeln till förståelse/empati.

Sen kan man som förälder ofta bli frustrerad över det korta uppmärksamhetsspann en sexåring har. Man kan inte prata om sådana här händelser för länge för efter en stund orkar han inte behålla fokus och lyssna. Det märks så väl när hjärnan blivit ”full” och han inte orkar ta in mer. Så man får ta lite i taget.

Annonser

Etiketter: , ,

2 svar to “Borde det inte vända nu?”

  1. kattalena Says:

    Men hu vad det låter jobbigt att aldrig känna sig helt frisk eller full av energi. Du får vara rädd om dig! Jag hoppas verkligen att det vänder och att ni i alla fall kan vila upp er på semestern och boosta immunförsvaret ordentligt! Man blir ju helt slut av att inte känna sig frisk…

    Och känner igen det där med lättkränktheten, det är så mycket som händer i deras värld och så många känslor och tankar. Det är ofta så att min pojke berättar om händelser som han blivit ledsen över när jag nattar honom (som att någon sagt något dumt, råkat slå honom eller blivit arg på honom). Och det är så skönt att han berättar och man kan prata om det, men han går ju också och håller det inom sig hela dagen och grubblar över det. Och man tänker på allt de ska vara med om och lära sig av och på hur det var när man var liten och kände sig orätt behandlad när någon inte förstod en eller om någon sa något som sårade en. Barn tänker ju också så annorlunda än vi vuxna, så det är viktigt att lyssna och vara lyhörd för deras bild och sen precis som du gör prata om det lite försiktigt. De vill ju inte alltid prata om det som känns jobbigt, så man får vänta in dem och passa på när de själv tar upp det. Och så försöka avdramatisera det också. Tycker att du verkar vara en väldigt bra mamma som lyssnar och pratar med din son så som du berättar här i bloggen :-).

    • Petra Says:

      Jag tror vi tänker (och agerar) väldigt lika du och jag kring det här. Lite skönt att höra tankar från en annan mamma med ett barn som reagerar på liknande sätt – så tack för att DU delar med dig!

      Jag känner igen det där med att tankarna ofta kommer vid läggdags. Då finns inte heller något annat som distraherar utan antingen pratar man eller så är det sovdags, vilket gör under för Alex’s villighet att både lyssna och prata själv. 😉

      Det är en svår balansgång det där, att ta barnets känslor på allvar samtidigt som man försöker avdramatisera och förklara hur den andra personen kanske kände. Men man blir väl bättre och bättre på det allt eftersom känns det som.

      Det blir spännande idag på dagis….suck…. Hoppas han är lite mer förlåtande nu när han sovit på saken. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: