Krasch Boom Pang – igen


I onsdags vaknade jag, som så många gånger den där våren, i svinottan. Dödstrött men oförmögen att somna om. Och nånstans där fick jag väl nog av att må så eländigt. Så jag ringde vårdcentralen så fort de öppnade och fick en tid på förmiddagen.

Och när jag pratar med vårdcentralen händer en sak som är så typiskt mig nuförtiden. Jag får, och skriver upp, en läkartid 10.45 på ett papper. Eftersom jag ska ta prover först och behöver vara där 20 minuter tidigare försöker jag under samtalet räkna ut vad 20 minuter FÖRE 10.45 är och kommer fram till att det är 09.55. När jag lagt på och tittar på klockslagen blir jag (föga förvånande) förvirrad och tänker att sköterskan nog sa 10.15 och att jag skrivit fel. Så jag kommer i väldigt god tid till vårdcentralen eftersom det naturligtvis var fel på min räkneförmåga, och inte min skrivförmåga.

Nåväl, det togs halsodling och lite blandade blodprover och så fick jag träffa en läkare. En läkare som konstaterade att proverna såg bra ut. När jag var på Kardiologen i mars togs sköldkörtelprov som också såg bra ut. Han klämde lite på sköldkörteln, konstaterade att den var något lite förstorad, men inte på nåt alarmerande sätt. Lungorna lät bra, pulsen var lite hög (80 mot normala 60) men det kände ju jag också för jag var helstressad eftersom jag verkligen hatar att gå till läkare.

Fysiskt var allt bra alltså. Sen att jag känt mig förkyld sen i december, sover uselt, är helt glömsk och nu är så trött och orkeslös att jag nästan börja grina när jag måste göra nåt utöver att släpa mig till och från jobbet om dagarna, ja det fanns det ingen fysisk förklaring till. ”Stressreaktion” blev diagnosen. Suck…

Och jo, det begrep jag väl egentligen redan innan att det högst troligen handlar om, men jag hade hoppats på svaret ”Hoppsan, du behöver visst ta den här meducinen i 10 dagar sen blir du frisk och kry”.

Nu kom vi i alla fall fram till att jag får vara sjukskriven en fjärdedel 1½ vecka, sen får jag se om jag klarar att jobba vidare på vanligt sätt fram till semestern. Det betyder 4½ timmes jobb per dag. Och nu känner jag faktiskt att jag kan andas igen.

Det har varit för mycket på jobbet som sugit kraft och energi. Konflikter, ett arbetsläge där vi nu är sjukt underbemannade och så är vi i praktiken chefslösa. Men nu har det äntligen anställts en ny chef åt oss. Hon är en av dem jag var med och intervjuade och jag fick en riktigt bra känsla av henne. Så jag hoppas det blir jättebra. Hon börjar 1 augusti så det är inte sååååå långt kvar.

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: