Rhodos, del 5


På torsdagen fixade Riddaren solstolar åt oss vid den stora poolen, vid den grunda delen.


Här ligger han i gryningen och läser vid poolen.

Vår tanke var att det vore smart att ha stolar precis vid poolkanten så Alex kunde bada lite själv. Tanken var god, men platserna var inte precis de bästa om man ville ha lite lugn och ro. På ena sidan om oss låg ett kedjerökande holländskt par som hela tiden pratade högljutt med kompisar. De hade dessutom barn som höll på och skvätte upp vatten ur poolen, så man blev nerskvätt med ojämna mellanrum.

Riddaren och jag pratade en del om huruvida vi faktiskt skulle försöka hyra en bil, eller på annat sätt försöka ta oss nånstans för att se lite av Rhodos. Men dels var det ju så fruktansvärt hett att man inte kunde föreställa sig att gå runt t ex i Gamla Stan inne i Rhodos stad, och dels var det fruktansvärt dyrt att hyra bil med bilbarnsstol. Jag har ju varit på Rhodos en gång tidigare och då åkte vi runt rätt mycket, så jag kände inte ett akut behov av att se mig omkring. Ärligt talat njöt jag så oerhört av att bara kravlöst slappa, sola och bada att jag hade svårt att uppbringa lust för nåt annat. 😉 Som tur var kände Riddaren och Alex likadant. Så vi bestämde oss för att strunta i det och hålla oss på hotellet.

Så torsdagen ägnade vi till stor del åt att simträna Alex. Jag hade köpt simglasögon till mig också innan vi åkte och den här dagen tränade vi på att hålla andan under vattnet, våga titta på varandra under vattnet (med simglasögon), flyta på mage i vattnet utan simhjälpmedel och hålla andan och sånt. Alex gjorde helt enorma framsteg! Det var väldigt bra med en bassäng där han bottnade och därmed kände sig trygg i att han hela tiden kunde sätta ner en fot och komma upp över ytan lätt. På simskolan bottnar de inte, vilket på sätt och vis är en nackdel.

Vi ägnade timmar åt att träna Alex på att kunna hålla andan under vattnet och åt att träna simtag. Han var såååå duktig och vi hade nog ungefär lika roligt alla tre. 🙂 Och det var nog detta som var den största behållningen av semestern för mig. Att få sol, värme och bad. Att se Alex’s framsteg med simningen. Och att ha en massa tillsammanstid med min familj då vi hade roligt tillsammans. Man riktigt kände hur energidepåerna steg från alarmerande röda nivåer till grönt under veckan! 🙂

På fredagen infann sig på allvar Den Stora Semesterfriden hos mig. Riddaren var uppe i gryningen och fixade solstolar åt oss vid lazy river-poolen, som Alex älskade.

Alex var vid det laget så vattenvan att vi vågade låta honom leka i den poolen utan att vi var med i vattnet. Det var bara 90 cm djupt hela vägen runt och vuxna befinner sig liksom i, eller intill, poolen hela vägen runt. Och det var så skönt att han kunde flyta runt där lite utan oss för hans tålamod med att ligga på en solstol var begränsad till ca två minuter. Sen blev han rastlös och började tjata om att han ville bada. 🙂

DSC08454
Nu kunde han simma/springa runt själv med aldrig sinande energi.

Denna dagen var den första (och enda) dagen då det nästan inte blåste. Och genast blev det stekhett! Solen brände verkligen! Och just denna dagen kom jag på den eminenta idén att vi borde prova att gå längs stranden och se om vi kunde komma till närmsta lilla by som skulle ligga nån kilometer bort. Jag var nog den enda som kände någon slags entusiasm inför detta. 🙂 När vi kommit en bit hamnade vi vid nåt slags vindsurfingcenter som använde sin strand till att starta och landa med de där fallskärmarna i långa linor. Det kändes inte riktigt som man borde gå där så vi tråcklade oss lite inåt land och hamnade på stekheta små vägar, vissa med asfalt, andra med grus. Vi passerade tomatodlingar, solrosor, bambu, tjudrade åsnor och getter och hus i varierande grad av förfall. Alex gnällde och ville gå tillbaka, men vi tog oss i alla fall ner till havet igen och förbi några stora hotellkomplex. Nåt riktigt centrum hittade vi inte innan vi fick ge upp p g a värmen.


Tjurig och varm son.


Förtroendeingivande skylt som pekar längs en grusväg mot Ingenstans. Typ.


Sonen må se måttligt road ut, men så här i efterhand tycker han att de stora kaktusarna var bland det häftigaste med vår resa. 😀

När vi kom tillbaka till hotellet var vi helt uttorkade och Alex och jag drack varsin Resorb vätskeersättning innan vi gick ner till middagen. Men! Vi hade i alla fall sett liiiite annat än hotellet, så jag var nöjd.

Vid det här laget var jag rätt duktigt trött på maten. Mycket var samma dag efter dag, och när man som jag har väldigt svårt för att äta kött utomlands (och inte äter fisk) blir utbudet rätt begränsat. Men man kunde ju äta sig mätt i alla fall, även om kombinationen av mat ibland blev rätt märklig.


En trött efter-maten-selfie på vår balkong.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: