Skrämselhicka


I söndags började Alex simskolan igen. Vi har tvekat inför att fortsätta i den simskola han gått två terminer, men bestämde oss för att ändå låta honom fortsätta en termin till. Mest för att vattnet är så varmt där (33-34 grader). Det har annars inte känts som han lärt sig så mycket och som att allt för mycket tid går åt till att träna på att hoppa, dyka och träna klädsim. Väldigt lite tid används till att nöta korrekta simtag.

Men nu valde vi att låta honom börja om på nybörjarnivån så att han skulle kunna hänga med ordentligt från början. Och när vi var på Rhodos tränade vi massor på att våga hoppa från kanten, sitta på kanten och ”dyka” ner och våga vara under ytan. Och det gick ju jättebra! Så det kändes riktigt bra inför simskolestarten.

Men vad hände? Jo, simläraren lät alla barn hoppa från kanten samtidigt, och två barn (varav det ena var Alex) hamnade under vattenytan och inte kunde ta sig till kanten själva. De tog tag i varandra och drogs ner under ytan och fick kallsupar tills simläraren kunde ta sig dit (hon stod några meter ifrån) och rädda dem.

Hur rädd jag hann bli? Eh….jag for upp och höll instinktivt på att kasta mig i poolen själv. Och Alex grät lite och såg så olycklig ut där han satt på kanten (på andra sidan poolen från där vi föräldrar satt). Man måste känna honom för att förstå vilket vansinnigt mod som krävdes för honom att hoppa rätt ut – utan någon som tog emot. Fullständigt vansinnigt förstås med tanke på att han inte hade en aning om hur han skulle vända och ta sig tillbaka till kanten själv. Men vilken sexåring tänker alltid logiskt? Allt han tänkte på var antagligen att han lovat mamma och pappa att vara med på allt simläraren bad honom om.

Gud vad det skär i hjärtat! Så samlar han mod från tårna och råkar ut för en så skrämmande sak! Lilla hjärtat! Jag hade liksom ingen chans att avstyra det hela heller för det hände så fort.

Jag fattar ingenting?! HUR kan man som simlärare låta åtta barn hoppa samtidigt utan att ha en aning om ifall de klarar att ta sig till kanten själva???? Låter man inte dem hoppa en och en första gången för att kolla av vad de klarar? Och Alex känner hon sen tidigare och borde veta att han behöver hjälp.

Hur som helst. Hon fick ju upp Alex och den andra pojken. Sen fick de hoppa en och en, en gång till. Och Alex gör det igen! Hoppar utan att ens hålla henne i handen!!!
Det mod det måste ha krävts efter att ha varit med om något så skrämmande! Jag bara häpnar!

Efter lektionen gjorde jag mitt absolut yttersta för att prata om det som hänt så lugnt och odramatiskt jag bara kunde med Alex, men samtidigt bekräfta att det varit otäckt och låta honom förstå att vi inte kräver att han ska göra saker han inte klarar av, att han måste få vara trygg i vattnet.

Man har knappt nån tid att prata med simläraren efteråt eftersom hon har en ny lektion direkt, men jag sa att Alex inte är redo att hoppa i grupp ”som du märkte”. Det kändes ändå inte bra efteråt. Långt ifrån bra. Så på kvällen skrev jag ett mail till hon som äger simskolan och beskrev incidenten och frågade om Alex verkligen kunde gå kvar i gruppen och vara trygg, eller om han har för dålig vattenvana. På hemsidan skriver de nämligen att ”När man börjar i simskola är det viktigt att barnen är vattenvana. Man ska våga doppa huvudet, hoppa från kanten själv och sedan själv ta sig upp, kunna ta sig fram en liten bit själv (hur spelar ingen roll) allt utan flythjälp.” Detta har dock flera barn inte kunnat under de tidigare terminerna och det har gått bra ändå.

Jag fick svar idag och hon svarade faktiskt mycket trevligt och berättade att hon pratat igenom händelsen med simläraren och hon hade fått känslan av att barnen var betydligt mer vattenvanan än vad de var och missbedömde gruppen. Hon skrev också att några veckor framåt kommer simläraren att jobba mycket med trygghet, vattenvanan och säkerhet i gruppen.

Så jag hoppas verkligen att detta innebär att vi slipper fler incidenter av det här slaget!

Det som känns trist är att denna missbedömning mycket väl kan göra att han blir rädd igen och inte vågar så mycket som han hade gjort om han bara fått hjälp att ta sig upp och tillbaka när han hoppat.

Jaja. Den som lever får se…

Annonser

Etiketter:

2 svar to “Skrämselhicka”

  1. kattalena Says:

    Usch så hemskt! Man blir så upprörd när de inte kollar av barnen först, tycker att de måste göra det. Man riskerar ju att ett barn blir rädd för vatten forever om man inte tar det lite försiktigt med dem innan de är vattenvana. Stackars Alex. Men skönt att det ändå gick så bra och att han vågade hoppa igen. Modig kille!

    • Petra Says:

      Jo, det är rätt obegripligt tycker jag också. Jag menar, tänk om inget av de åtta barnen fixar att ta sig upp själv? Då står simläraren där med åtta barn hon ska rädda från att drunkna. Vill man utsätta sig själv – eller barnen – för det liksom??? Märkligt….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: