Mammas pojke


Jo, han är väl kanske det. Mammas pojke. Väldigt van vid att mamma alltid är hemma.

Så när mamma plötsligt åker till frissan och är borta sisådär en tre timmar kan det tydligen helt plötsligt bli väldigt jobbig. Så där så man möts av ett ”MAAAAMMAAAA!!!” och en plötsligt väldigt liten (fast stor) sexåring som kastar sig om halsen på en med tårar i ögonen och nästan kramar ihjäl en. För han hade ju saknat mig så enormt mycket!

Detta är alltså samma sexåring som går i skolan varje dag, leker med kompisar och är ifrån sin mamma rätt mycket. Men det är tydligen skillnad när jag åker iväg. Jo, för vi konstaterade det, när han satt uppkrupen i min famn, att han ju var van vid att jag alltid skulle finnas där, i huset. Och att det kändes tomt när jag inte var hemma.

Lilla gubben! Man kan väl konstatera att jag gör för lite saker på egen hand kanske. Han reagerar ju inte alls på samma sätt när pappa är borta. Men han jobbar ju å andra sidan skift och går på ishockey.

Men nu är i alla fall den hemska utväxten borta och ljusa slingor på plats! Skönt!

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: