Att ta sig tid


Jag nämnde för Alex häromdagen att det vore roligt att vara kvar i skolan några timmar en dag för att få se hur de har det. Och han blev eld och lågor och ville så klart att jag skulle göra det redan nästa dag. Med barn ska ju allt ske NU. 🙂 Jag sa inget mer än att det måste ske en dag när jag kan planera för det. Men eftersom jag ändå skulle jobba hemifrån idag, och hade sparat ihop lite flex jag ändå tänkt ta ut idag, så frågade jag i morse om han ville att jag skulle stanna. Och så glad han blev!

Och så glad jag blev för att han fortfarande är så liten att det är en lycka att ha med sig mamma till skolan. 🙂 Tänk vad underbart det är att vara någons universums medelpunkt, så där som man är för en sexåring. 🙂

Och det var verkligen jätteroligt att få sitta med när de hade samling. Jag har ju inte haft en aning om vad de egentligen gör. Men de sätter på lite lugn musik, och barnen tassar in och sätter sig i ring på mattan. Sen sitter de tysta en liten stund och några barn klappade/masserade varandra på ryggarna. Sen var det ett barn som ”hade ansvar” som fick pricka av vilka som var där och vilka som var borta, som fick tala om vilken dag det var i almanackan och vem som hade namnsdag och vad det var för mat. Och så sjöng alla ”Ja må hon leva” för en flicka som fyllde år i morgon.

Det var svårt med koncentrationen och att sitta stilla och tyst. Speciellt för pojkarna. Så det blev snabbt allt mer oroligt där på mattan. 🙂 Men jag måste säga att Alex skötte sig jättebra. Han blir lite distraherad och fnissig när andra barn busar bredvid honom, men han startar inget bus själv.

Efter en stund var det dags att rita och skriva i ”Guldboken”. Det är en bok som barnen får ta hem varje fredag och där de får klistra in en lapp med information om vad de gjort i skolan under veckan. Sen får de rita en bild av något som hänt och skriva några ord. Jag satt med vid Alex’s grupps bord medan de pysslade med böckerna.

Sen var det dags för fruktstund och saga. Alex satt som en tänt ljus, medan vissa andra inte hade det lika lätt. Det var i synnerhet en pojke, som nog har en lättare utvecklingsstörning, som bara inte kunde sitta stilla och tyst. Till slut fick en av pedagogerna sitta och hålla lite i honom. Och jag tänker stackars barn. Stackars föräldrar! Och att jag inte hade fixat att jobba i skolvärlden ens en vecka!

Efter knappa två timmar var jag helt matt i hjärnan. 🙂 Så när de skulle gå ut på rast kändes det lagom för mig att säga hej då och gå hem och jobba.

Men innan jag gick hann jag få se när Alex smusslade fram en lapp han skrivit kvällen innan och gav den till sin käresta Agnes. ”Får jag chans på dig?” stod det på lappen. ❤ "Visa den inte för någon" viskade han och en stjärnögd Agnes gömde den lydigt bakom ryggen när nyfikna flickkompisar undrade vad det var för något.

Tydligen hade de senare på rasten smugit in i buskarna och läst lappen. Och Agnes hade svarat ja på hans fråga. Så det var en lika lycklig som generad Alex som berättade det senare på eftermiddagen. Sötnöten min! ❤

Och jag tänker att det ju är sånt här man ska ta sig tid till. Snart nog får man inte delta i sitt barns liv misstänker jag.

Annonser

Etiketter: ,

4 svar to “Att ta sig tid”

  1. Tiggertufflan Says:

    Det är så lätt att tänka ”det ska jag göra sen när det passar” och så kommer det hela tiden något emellan och man når inte fram till den där dagen då det ”passar” och vips så vill de inte längre ha med mamma i skolan. S, som nu går i 5;an vill inte ha med mig i skolan men jag var med 9-åringen en stund i skolan före höstlovet. Både nyttigt och roligt att få inblick i det som är stor del av deras vardag. Och som en bonus kunde jag , från det klassrum jag var i med H, se S när han hade rast och var med sina kompisar på skolgården. En 11-åring som såg ut att trivas bland sina klasskompisar vilket var skönt att se även om det var på avstånd. Nu ska jag bara försöka ta mig i kragen och följa med stora L som går i 2:an. Inte för att jag måste utan för att jag vill och det är bäst att passa på så länge man får.

    • Petra Says:

      Man borde få vara ”en fluga på väggen” lite då och då tycker jag. Betrakta utan att märkas. Bara så man verkligen vet hur de har det EGENTLIGEN. Det var såååå värt det och jag ska se till att ta mig tid vid fler tillfällen (bäst att passa på så länge man får). 🙂

  2. kattalena Says:

    Men gud så fint!!!! Alltihop!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: