Att ta hjälp


Ja. Nånstans får det ju vara nog. Och efter att ha släpat mig runt på jobbet igår, med i det närmaste utomkroppslig upplevelse, var jag rätt tärd. Idag skulle jag har åkt till Linköping på möte på eftermiddagen, och när jag försökte föreställa mig hur jag skulle orka lämna Alex på skolan 08.20, ta bussen till jobbet, jobba, gå till stationen för att ta tåget till Linköping, gå från och sedan tillbaka till stationen för att sedan åka tillbaka efter 15.00, därefter ta spårvagn och sedan buss hem…….ja då började jag nästan gråta eftersom det kändes så oöverstigligt.

Så i morse ringde jag vårdcentralen och lyckades slippa sitta i lättakutkön och istället få en tid direkt hos en läkare 13.15. Jag lämnade Alex på skolan och åkte till jobbet där jag så gott jag kunde reparerade skadan i att jag inte kunde åka till Linköping (delegera/informera berörda parter). Bihålorna värkte, huvudet värkte och jag såååå trött efter att ha vaknat 03.15 och sedan knappt kunnat sova nåt mer.

Tog spårvagnen till vårdcentralen och fick en obehaglig upplevelse då jag plötsligt ryckte till och undrade var jag var och var jag egentligen skulle gå av (mindes inte vart jag var på väg). Det gick ju över på nån sekund, men det visade väl med önskvärd tydlighet hur trött och sliten jag var!

Jag gick och lämnade blodprov och satte mig sedan och blundade i väntrummet. Ryckte till igen när läkaren ropade upp mig så jag hade väl somnat till.

Jag behövde inte ens försöka övertyga henne om att skriva ut penicillin. Hon tittade mig i öron/näsa/hals och konstaterade att det väl var bäst att gå på bredspektrumantibiotika direkt för att få bort den här bihåleinflammationen. Jag passade på att be om Rinexin också och det fixade hon.

Så det var bara att trava bort till Apoteket (som ligger en halv evighet bort om man är sjuk). Passade på att köpa hem pepparkaksmuffins från Lindahls också (som Alex älskar) eftersom han har namnsdag i morgon.

Jag hade tur med bussen hem. Den kom precis när jag var klar. Tur det för vid det laget var jag grymt sliten. Hem, konstatera att antibiotikan med fördel skulle intas med mat för att skona magen, värma lite kök (hade ändå inte ätit lunch) och få i sig första dosen medicin så fort som möjligt.

Jag slapp hämta Alex i alla fall för det gjorde Riddaren.

Nu ikväll har både jag och Alex börjat hosta och rossla igen så det vete sjutton om inte han är på väg att bli förkyld igen och på mig är det på väg ner i luftrören igen. Hoppas bara antibiotikan biter på det också!

Annonser

Etiketter: , ,

Ett svar to “Att ta hjälp”

  1. Tiggertufflan Says:

    Men usch, det där lät tufft. Håller tummarna för att Alex inte blir sjuk igen och att du krya på dig !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: