Livet…


Fy sjutton vad sjuk han är igen då, Alex! Febern rasade upp till 39,5 under natten och har sedan hållit sig där. Den går ner till ca 38,5 nån timme med febernedsättande. Och en otäck ”vass” hosta med slem ovanpå det.

Som vanligt försvinner all aptit och de där 1½ kilona som han så mödosamt ätit upp sig sedan vinterkräksjukan lär ju försvinna i ett nafs. Han är så ynklig! Ligger och sover nu, andas hastigt och ansträngt, hostar, vaknar till och gråter lite ibland. Och. Man. Känner. Sig. Så. Maktlös.

Tredje gången på 2½ månad med sådan här skyhög feber. Känner eventuellt att det lite räcker nu. Mina nerver pallar liksom snart inte mer. Får tvångstankar om att dunka huvudet i väggen och sånt där… Sover knappt. Tappar aptiten. Vill bara att han ska vara FRISK!

Och så jobbet där allt är hysteriskt. Jag hinner inte med. Kämpar och sliter och är ständigt efter känns det som. Usch… Livet är liksom inte skoj nånstans denna vinter…

Och det är ju det här som ÄR livet. Nåt är galet…

Annonser

Etiketter: ,

Ett svar to “Livet…”

  1. Tiggertufflan Says:

    Men nej, inte igen. Fy vad kämpigt. Ibland känns (är) livet bara för orättvist och tycks inte alls bry sig om det där med kvoter man för längesedan har fyllt. 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: