Kanske


Det kändes onekligen rätt tröstlöst och allmänt hopplöst i söndags. Dagarna bara gick utan att man började må det minst bättre. I måndags ringde jag vårdcentralen igen och fick en tid till samma läkare som sist. Jag gillar honom verkligen inte. Han är en typisk vårdcentralsläkare. Lyssnar inte så noga, framstår som oengagerad och skriver urdåliga intyg. Jag fick upprepa gång på gång hur fruktansvärt orkeslös jag var, att jag faktiskt inte ens orkade sitta på en stol mer än max en timme, att jag var så trött att jag inte ens orkade ligga och titta på TV och att det inte fanns en chans att jag skulle kunna jobba så länge jag var så matt. Till sist sjukskrev han mig helt t o m onsdag och halvt torsdag-fredag (men det fick jag kämpa för ska gudarna veta). Det är läkare som han som gör att jag så innerligen avskyr vårdcentraler. Jag ber verkligen inte om att bli sjukskriven om jag inte ser nån annan utväg, och då ska man sitta där och känna sig ifrågasatt. Usch!

Nu har det tack och lov sakta vänt för både mig och Riddaren. Jag kände redan igår kväll att det var skillnad. Mindre ont i bihålorna och nån slags antydan till allmän ork i kroppen. Idag har jag bara sovit en gång på dagen och orkat sitta upp vid datorn lite och tittat lite på TV. Framsteg! Jag gick och hämtade Alex på skolan vid 12.00 och det var första gången jag kunnat gå utan att känna mig helt onykter, vinglig och liksom ovanför mig själv. Det är inte många hundra meter till skolan, men åh så skönt att känna att huvudet befann sig i kroppen, att jag var närvarande och orkade gå dit och hem utan att kallsvettas och må illa av trötthet!

Nu finns det hopp igen! Måtte nu bara inte Alex komma hem och ha smittats av kräksjukan som tydligen går igen! Då vet jag inte vad jag tar mig till faktiskt!

Ikväll var också första gången vi orkat laga mat. Vi fixade tacos och det smakade riktigt bra! 3½ kg har jag gått ner de här veckorna och det gör ju absolut ingenting, men nu var det skönt att ha fått tillbaka aptiten!

Annonser

Etiketter: ,

Ett svar to “Kanske”

  1. Granntanten Says:

    Det är så märkligt att man ska behöva slita för att få vara sjuk. Kanske är det för att sjukskrivning missbrukas, jag vet inte. Men när man väl ÄR sjuk… då vill man gärna få vara det ifred.

    Själv klurade jag på om det var särskilt fiffigt att duscha och tvätta håret innan ronden när jag låg inlagd, för jag ser alldeles onödigt pigg ut då. Fast benet hjälpte till och såg ut som en brandspruta och doktorn var gammal och mycket klok och sjukskrev mig längre än jag trodde skulle vara nödvändigt. Nu, när det närmar sig slutet, undrar jag om det var tillräckligt länge…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: