Kaninfobi


Om det inte vore så sorgligt vore det rätt roligt. På två dygn lyckades sonen utveckla något jag närmast skulle kalla kaninfobi. Hur man nu för sitt liv kan bli rädd för världens sötaste och snällaste lilla kanin? Helt obegripligt!

Men det kan man tydligen. För igår började han nästan gråta av rädsla när vi sa åt honom att komma ner när Gruff var ute. Han ville bara stå i trappan – utom räckhåll ifall ”mördarkaninen” skulle attackera. Typ.

Och så kan man ju faktiskt inte ha det. Så vi var Dumma Föräldrar och tvingade honom att komma och sitta i knäet på nån av oss på golvet och sedan bredvid en av oss på golvet, medan Gruff hoppade omkring. Och det läskigaste han gjorde var att sätta tassarna på benen på oss. 🙂

Jag tror han blev skrämd av att Gruff älskar att leka ”ta fatt” genom att hoppa runt fötterna på en när man går. Han snurrar runt fötterna på en och när Alex hoppade undan hoppade han glatt efter. Micket micket läskigt tydligen.


Den skräckinjagande Gruffen.

Idag har det gått mycket bättre, även om unge herrn hela tiden frågade om vi inte skulle stänga in Gruff igen. Men han vågade klappa, mata och till och med leka lite ”ta fatt”. Framsteg! 🙂 Så idag var det kul att vara kaninvakt igen. 😉

Annonser

Etiketter: ,

Ett svar to “Kaninfobi”

  1. prett0morsan Says:

    Haha, stackarn. Inte lätt. Men det går ju så fort, Annelies hundar skrämde upp Viggo för ett tag sedan. Efter det var det ”dumma hundar!” såfort vi kom hem till mamma och pappas hundar. Och de är ju typ de lugnaste hundarna i världen… skulle aldrig hoppa eller sno mat från en.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: