Alltid något


Söndagens urladdning har i alla fall fört med sig att Alex och jag nu lyckats ha två mornar i rad utan att bli osams (!). Inga större meningslösa protester mot måste-aktiviteter heller. Vi hade en melt down (över att han inte fick släpa hem en stor pinne) på vägen hem från den lekkamrat han spenderat eftermiddagen hos idag – men det berodde nog mest på att han var så jämrans hungrig. Det mellis de bjudit på hade inte dugt åt Herr Pipplig Med Maten, så han hade bara ätit ett äpple och en skinkskiva. Så han var utsvulten 16.30 när vi gick hem. 🙂

Så två tämligen harmoniska dagar. Inte illa! 😉 I synnerhet inte som det på jobbet är så stressigt och splittrat att jag inte bara känner det som jag lider av Alzheimer light, utan även av afasi. Ju mer stressad jag är desto mer tappar jag ord och namn och får kämpa som i sirap för att komma på vad saker heter. Asjobbigt!

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: