Tiden rusar


Nog är det konstigt ändå, detta att det känns som Alex alltid varit en del av vår familj, samtidigt som det känns som att han nyss var nyfödd?

Jag tittade förvånat på hans plötsligt så stora fötter igår. Storlek 32-33. Jo, för han älskar när jag masserar hans fötter så det händer att jag sitter där och knådar och igår kom jag att tänka på kortet som hänger i vår hall. Där ligger det en pytteliten fot i min handflata. Nu ryms inte ens halva foten i min hand. 🙂

PicMonkey Collage

Inte saknar jag bebistiden. Inte det minsta. Det var det jobbigaste jag någonsin genomlevt (men självklart sååååå värt det!). Men det är inte utan att det kniper en aning i hjärtat. De växer upp så himla fort!

Här gäller det att ta tillvara på varje dag alltså! ❤

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: