En tripp till Jönköping


För nån vecka sedan bokade jag icke-ombokningsbara tågbiljetter åt mig och Alex, tur och retur Jönköping måndag-onsdag den här veckan. Det var naturligtvis vansinne att boka icke-ombokningsbara biljetter, för det är ju att be om att någon ska bli sjuk. Men det var så sjukt dyrt annars att det kändes hel orimligt.

Mycket riktigt blev Alex krasslig på söndagen med magvärk och diarré ett par gånger. På måndagen vaknade han halv fem (!) när Riddaren skulle upp, och kunde inte somna om. Det betydde att inte jag heller sov mycket mer, men vem behöver mer än fyra timmars sömn? Eh… I övrigt mådde Alex dock bra, så när som på att han hade lite ont i magen. Han ville absolut åka ändå, och efter att ha stämt av med mamma att det var okej att vi kom så åkte vi.


På spårvagnen.

Jag kände mig lite småhängig jag också, och Alex, som aldrig åkt tåg förut, var speedad till max hela resan och ålade runt på sätet trots att han hade en ljudbok att lyssna på. Jag var rätt slut när vi var framme. Alex var däremot pigg så mamma tog med sig honom och åkte ut till sin sommarstuga. Själv la jag mig och småslumrade ett tag och njöt av tystnaden och friden! 🙂

Alex och mamma kom hem till middagen. Barnet petade mest i maten och klagade på att magen gjorde ont, men lite fick han i sig i alla fall. Vi spelade lite Bamse-Yatzy innan det var läggdags.

När han somnat satt mamma och jag och pratade och tittade på en vacker solnedgång.

På tisdagen vaknade Alex redan vid 06.00 (stööön) och var klart hängig. Han hade noll aptit och ville bara titta på barnprogram. Han kändes varm tyckte jag så jag plockade fram termometern. Mycket riktigt hade han feber, som sedan steg under förmiddagen.

Jag hade bokat en lunchdejt med mitt ex, så innan jag gick fick Alex lite Alvedon så han förhoppningsvis skulle kunna peta i sig lite lunchmat (med feber har han alltid noll aptit). Kändes lite så där att dra iväg när han var sjuk, men Alex tyckte inte det gjorde något.

Så exet (som jag var tillsammans med när jag var 19-29 år) hämtade upp mig utanför mamma och så åkte vi till ett halvsunkigt lunchställe som han tydligen gillade, där det knappt var några besökare, och där maten verkligen var rätt medioker om du frågar mig. 🙂 Mamma bara: ”Gick ni dit?! Men det är ju verkligen inget roligt ställe!”. Haha! Jaja, det var billigt i alla fall. 😉

Han är bra rolig, mitt ex. Förra gången vi sågs ställde han inte en enda fråga till mig. Knappt den här gången heller. Om jag inte hade berättat lite av mig själv hade han gått därifrån efter en enda lång monolog. 🙂 Nu hade han haft ett turbulent år då han bl a brutit upp från ett 16 år långt förhållande, så han hade ju lite att berätta om. Någon slags maratonlöpare har han tydligen gått och blivit också. Han var så mager och tärd i ansiktet, stackaren, att jag först trodde han var sjuk på något vis.


Exet vill inte synas på nätet, så denna smygtagna bild är allt jag bjuder på.

När vi lunchat skjutsade han mig tillbaka till mamma. Alex hade väl petat i sig lite lunch, och var inte direkt sjukare i alla fall. Han och mormor hade spelat Bamse-Yatzy tills hon bara inte pallade längre. Jag lärde honom och mamma att spela kortspelet 31. Han tyckte det var såååå roligt och ville aldrig sluta spela. 🙂

På eftermiddagen var han lite piggare, och eftersom vädret var strålande (åtminstone med Jönköpingsmått mätt) frågade jag om han ville gå till den närmaste lekplatsen. Det ville han.


Mamma bor verkligen fint, precis vid Vätterstranden. Men hu så kall denna sjö är! Det var bara runt 15 grader i skuggan tack vare att sjön kyler luften.

Det var ingen lång stund Alex orkade leka. Han fick ont i huvudet och orken tog slut, så vi fick gå in igen. Det fick bli mer kortspel istället. Jag frångick mina principer och gav honom Ipren mot huvudvärken och då piggnade han till och kunde ändå ha roligt på kvällen. Aptit fick han också och lassade in duktigt med mat. Skönt! På kvällen var han sval och feberfri och somnade gott.

Själv var jag helt onormalt trött, men satt uppe med mamma och pratade och tittade på ännu en vacker solnedgång över Vättern.


Skymning.

På onsdagen vaknade Alex i mer normal tid (rut 07.30) och var i stort sett sitt vanliga gamla jag. Jag däremot var så trött, så trött. Men vi gjorde oss i ordning lite skapligt och packade in våra väskor i mammas bil. Sen åkte vi en sväng till Leo’s Lekland, för det hade vi lovat Alex. Det var som en mindre, och sämre, version av Busfabriken. Men Alex tyckte det var kul och klättrade omkring och rasade av sig tills han var genomsvettig. Mamma och jag passade på att äta lunch där (Alex ville inte ha utan fick äta rester från gårdagen lite senare istället).


Klätterapa.


Högst där uppe är Alex.

Vårt tåg skulle gå 17.06 så vi hann åka ut en sväng till mammas stuga på eftermiddagen. Alex hjälpte henne att vattna. Själv var jag klart hängig och tyckte det var för varmt i solen med svarta långbyxor.

Mamma skjutsade oss till tågstationen och så påbörjade vi resan hemåt. Riddaren hade tyckt att det var förfärligt ensamt och svårt att sova utan oss hemma. ❤

Alex var tokspeedad och pratade konstant hela vägen till Nässjö (med mig en del men mest med, och om, sin nalle). När vi bytt tåg till X2000 satte jag på en film på datorn åt honom så att det äntligen blev lite lugn och ro. 😉 Vi var visst lika trötta och hungriga båda två den sista biten hem.

Riddaren hämtade oss vid stationen och så åkte vi till McDonald’s och köpte med oss mat hem.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: