Järnfattig


Jag insåg igår, efter en halv dags arbete (hemifrån dessutom) att nu måste jag nog ändå ta mig i kragen och besöka vårdcentralen. Jag var så trött! Så idag åkte jag dit och satte mig i lättakutens väntrum vid 08.00. Det är ett så himla smidigt system – för vårdcentralen! De delar ut vad-det-nu-är? 40 nummer? varje dag. Sen får man träffa en sköterska som bedömer om man ska få träffa en läkare. Detta är enda sättet att få en läkartid (om man inte redan är inne i systemet med sjukskrivning eller regelbundna kontroller. Alltså får du sitta i flera timmar och vänta även om du har 39 graders feber och är jättesjuk. Dessutom packar man ihop alla sjuka människor i ett pyttelitet väntrum så alla kan sitta och hosta på varandra och dela med sig av sina baciller till varandra. Fint!

Nåja. Jag fick träffa en sköterska efter 1½ timme på en obekväm pinnstol. Hon skickade mig till lab för en snabbsänka och sen vidare till väntrummet för att träffa en läkare. Jag kom nog lagom till förmiddagsfikat för det hände ingenting på en timme. Sen började de kalla in patienter och strax före 11.00 fick jag träffa en läkare. Som var jättetrevlig! Och som faktiskt lyssnade på svaret på de frågor han ställde (ingen självklarhet på vår vårdcentral)! Och som var noggrann och lyssnade på lungorna, kollade syresättningen i blodet och knackade på bihålorna.

Han konstaterade att jag har bihåleinflammation (No kidding? Det har jag ju haft i ett år nu.) och att jag troligen hade en envis virusinfektion i luftrören som inte vill ge med sig. Snabbsänkan var bra så nåt penicillin var det ju inte tal om. Och lungorna lät bra och syresättningen var normal. Han skrev ut Mollipect (slemlösande) i förhoppning om att det skulle göra mig mindre tungandad. Hjälper inte det blir det kanske aktuellt med astmamedicin.

Sen skickade han mig till lab igen för ytterligare blodprover, eftersom jag är så trött och orkeslös. Nu på kvällen ringde han och meddelade att jag bara hade 104 i Hb, d v s rätt rejäl blodbrist (under gränsen för normalt blodvärde är 120). Så nu blir det en rejäl kur med järn framöver och uppföljning om tre veckor. Det kan förvisso förklara min oerhörda trötthet med lite tur.

Får väl hoppas på att luftrören rättar till sig av sig själva på sikt och att jag piggnar till efter en kur med järn. Ändå lite skönt att ha kollat upp lungorna, med tanke på hur de värker/bränner när jag andas ut.

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: