Trätmajor


Du milde vad dessa tre marsvinsbebisar träter med varandra emellanåt! I eftermiddag har jag sprungit och rutit åt dem flera gånger när det låter som någon blir yxmördad (för det mesta den lilla nya, Klara).

Om man t ex lägger in maskrosblad i buren (på olika ställen för att alla ska få) så kan man ge sig den på att alla måste träta om samma himla blad! De ser ut som Lady och Lufsen med spagettin, förutom att de inte pussas kärleksfullt utan istället ilsket slänger med huvudena. 😀

_DSC6447
Klara: Kan jag få smaka?!?

_DSC6449
Vera: Va fan! Låt bli mitt maskrosblad!

_DSC6451
Mimmi: Vad äter ni på??? Kan jag få smaka??

Annars går det väl sakta men säkert. Mimmi, som är såååå lik min älskade Snutten både till utseende och sätt, börjar bli riktigt tam. Hon sätter framtassarna i min hand för att nå godsaker och låter sig oftast klappas lite i buren. Hon tar utan tvekan mat ur handen på mig och idag la hon sig avslappnat lätt på sidan i min famn och såg ut att trivas med att bli klappad.

Vera är en tuff brud med kvicksilver i ådrorna. Det är oftast hon som drar igång hysteriska racingrundor i buren (där hon springer rakt in i kompisarna om de råkar stå i vägen). Hon hoppar upp på husen och klättrar på gallret om hon tror att hon kan komma undan på det sättet. Och hon vill INTE sitta i min famn. INTE. Hon ålar sig, försöker nafsa sig loss och verkar tro att hon kan flyga (vill kasta sig rakt ut i luften). Jag tror inte hon är rädd, men hon tycker det är astråkigt att sitta stilla. Hon nafsar de andra – ibland bara för att nåt ska hända tror jag.

Och lilla nya Klara då. Hon är fortfarande rätt rädd för oss, men har ätit både gräs och broccoli ur min hand. Och hon har suttit rätt lugnt i min famn ett par dagar nu. Jag låter henne komma ner efter några minuter för att inte stressa henne för mycket. Hon är nog den av dem som är en cry-baby. Hon piper och skriker hjärtskärande både när hon blir nafsad och när hon blir rädd, eller bara lite kränkt. 😉

Ingen av dem bryr sig längre om att man sitter vid buren. Eller jo, men inte så att de blir rädda. Istället brukar de uppfordrande upplysa mig om att de är utsvultna så fort jag kommer i närheten. 😀 De har snabbt lärt sig vem man ska tigga mat av.

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: