När cirkusen kom till stan


Det är nu nästan 6½ år sedan vi flyttade till Hooden. Och i år var det femte gången vi gick och tittade på Cirkus Olympias föreställning. 2011 var Alex för liten och 2016 hoppade vi över. Jag är ju generellt sett rätt mycket emot cirkusar. Cirkusar utan djur är rätt tråkiga och cirkusar med djur ger mig dåligt samvete. Men då är Cirkus Olympia ett rätt bra alternativ. De har bara med domesticerade djur och det är verkligen inga avancerade nummer utan djuren går mest runt och visar upp sig. 🙂 Det är en svenskägd liten cirkus där hundarna, som har ett nummer, mest känns som vilka väldresserade husdjur som helst (en rymde t ex i år). Hästarna gör några enklare konster, men mycket mer än så är det inte.

Varje år köper vår lokala ICA-handlare Rickard in alla biljetter och säljer dem sedan för halva priset för att ge tillbaka lite till barnfamiljerna i området. Himla trevlig gest! Dessutom är han varje år med i showen, och för varje år som går blir det allt mer avancerade uppträdanden. Jag börjar misstänka att han hyser en hemlig dröm om att bli cirkusartist! 😉

Vi såg till att vara där i god tid i år och hade turen att kunna knipa guldplatser på första parkett – nästan för nära manegen. Alex hittade en klasskompis som kom och satt hos oss, och de där två hade hur kul som helst.


Den eldsprutande artisten i början av föreställningen visade sig vara en förklädd Rickard. Imponerande uppvisning av en glad amatör!


Sen kom ett vådligt nummer uppe under taket.


Här är artisten som imponerade mest på mig. En sån sjuk balans!


Cirkusdirektörens fru bjuder varje år på ett lätt kaotiskt nummer med sina hundar. De brukar göra lite som de vill (rymma t ex). 😉


Här är cirkusdirektören själv i egen hög person tillsammans med lite hästar, en kamel och några lamor.


En tempojonglör som jag tror varit med ett annat år.


Alex’s favorit var clownen/trollkonstnären Sidney Balder. 


 Barnen skrattade så de tjöt när clownen ”tappade huvudet”.


Sen kom ännu ett humor nummer som barnen gillade mycket. Me? Not so much. 😉


När de här vackra frieserhästarna kom ingalopperande i full fart i den lilla manegen kände jag att vi satt FÖR nära. Tänk om en skulle halka? Eller bli rädd och ta ett hopp ut i publiken? Det var riktigt läskigt! Men allt gick ju bra. Och vackra är de!

Här någonstans skedde kvällens höjdpunkt för Alex. Clownen Sidney tog upp ett barn på scenen och de spottade/sprutade vatten. Sen valde clownen ut mig (så klart) och försökte övertyga barnet om att spotta vatten på mig. Där satt jag med kameran och fick kvickt stoppa ner den i väskan och dra igen (därav inga kort). Som tur var för mig var det ett väluppfostrat barn som vägrade göra som clownen ville. Men då skvätte clowneländet vatten på mig ur sin flaska istället. Alex tjöt av skratt och ropade ivrigt till barnet ”Gör det! GÖÖÖR DET!!!”. Himla skitunge! 😉


Sista numret var ett italienskt, hiskeligt uppträdande på rullskridskor på en liten rund upphöjd scen. Jisses vad det gick fort!


Till sist gick de och hämtade Rickard och bjöd honom på en vansinnig snurrtur som gjorde honom både yr och illamående på riktigt. Modigt att gå med på det där säger jag bara!

Sen var cirkusen slut och vi gick hem i regnet.

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: