Morrorna

Lilla Mimmsen har nu slutat ”morra” och beter sig som vanligt. D v s äter och sover och hunsar de andra lite då och då. Istället började blyga Klara gå runt och morra nån dag senare. Så nu är jag rätt övertygad om att det där är nåt de gör när de är brunstiga.

I övrigt är de liksom pigga och glada, som det verkar. 🙂

Klara Morr.

DE börjar bli bra mysiga nu! Vera har blivit hur go som helst. Hon hatar att bli upplyft, så det tränar vi på nu, hon och jag. Går faktiskt bättre och bättre. Men när hon väl är uppe har hon hittat en ställning hon gillar. Hon ligger precis under mina bröst, tvärs över min mage med huvudet åt vänster, vilande huvudet på min arm. Där slappnar hon av och ligger hur fint som helst och låter sig klappas. Myyyys! ❤

Klara är räddast för att bli upplyft, men jag tycker även hon gör framsteg och väl uppe i famnen är hon jättesnäll. Nu är det Mimmi som är besvärligast. Lättast att lyfta upp, men väl uppe är det bara ibland hon lägger sig till ro och myser. Vissa gånger är hon hopplös och biter i kläderna och smånafsar även i skinnet.

Över lag är de i alla fall mycket lugnare och vi kan klappa dem i buren (ja, inte precis Klara då, men de andra) och de knatar runt och kliver på, under och runt oss när de är ute. Härligt! Alltså, en liten sval marsvinstass som plötsligt kliver på ens hand. Så sött! 🙂 ❤

Etiketter: marsvin