Archive for the ‘Barn’ Category

So far so good

augusti 17, 2017

Eter att ha rådfrågat personalen på Hälsoteamet fick Alex börja i nybörjargrupp på simskolan. Det gjorde att han var äldst och mest simkunnig av alla insåg vi igår. Ja, det där med att han skulle vara äldst kunde vi ju räkna ut. Men det ska finnas chans att flyttas upp i nästa klass om simläraren bedömer att det är lämpligt. Och så här långt känns det som att det borde kunna finnas chanser för det.

Allt de gjorde igår var sånt Alex behärskar utan problem. Ett barn var så rädd att han grät. Ett barn vågade inte gå tvärs över poolen. Ett barn lyssnade inte överhuvudtaget på några regler och gjorde lite som han tyckte själv.

Men simläraren var rätt lysande! Hon entusiasmerade verkligen barnen och sa bl a att det ju finns regler när man går i simskola. Och så frågade hon om barnen visste vilken den viktigaste regeln var. Jo, att man ska ha ROLIGT!

Och vår skeptiska son hade jätteroligt och verkar trivas oerhört med att vara i en bassäng där man bottnar och inte riskerar att drunkna. Så det kan nog bli bra det här! 🙂

20800098_10155131233504317_5943880765382229869_n.jpg

Det blir en busy höst

augusti 10, 2017

Jaha. Nu har vi varit duktiga föräldrar. Alex fortsätter jujutsuträning tisdag och torsdag under hösten. Konstigt nog har han inte protesterat det minsta utan verkar verkligen tycka att det är kul. Himla bra det. 🙂

Han är inte lika förtjust i att vi bokat in honom på simskola på onsdagar också. Men vad ska man göra? Ungen kan visserligen ta sig fram hjälpligt, men tekniken funkar ju inte. Men huvudet ovanför vattenytan förvandlas bentagen till någon slags delfinsim eller så gör han baklängessimtag (hur det nu ens är möjligt???). Vi har ju kastat bort tre terminer på Tummelisas simskola. Helt värdelöst. Han lärde sig knappt nånting, förutom vattenskräck, den där gången när han sjönk som en sten efter att lydigt ha hoppat från kanten enligt instruktion från simläraren och sedan inte kunde ta sig tillbaka till kanten. Suck…

Nu har vi bokat in honom på Hälsoteamets simskola istället. Vi var i lokalen på badkalas en gång och där bottnar barnen i halva bassängen. Bara det känns ju som en stor fördel. Det är varmt i vattnet och lugn miljö. Så det blir nog bra. Enda nackdelen är att det är meckigt att ta sig dit med kommunala färdmedel. Vi får nog öva på cykling, Alex och jag. För när Riddaren jobbar får vi ju ta bussen/spårvagn och det är då det kommer att bli riktigt segt. Tre dagar i rad med eftermiddags/kvällsaktiviteter liksom… I vinter… Hu!

Men! Det får gå! Detta ihop med två gymnastiklektioner i veckan gör ju att Alex inte blir en komplett soffpotatis i alla fall. 🙂

_DSC6725

_DSC6486

Kalaspojke

augusti 7, 2017

Tyckte Alex var himla färgglad och fin i sina reakläder i söndags när det var kalas för farfar.

_DSC7282

Både skjortan och byxorna inhandlade på superrea. 🙂

Plötsligt händer det!

juni 30, 2017

Alltså! Detta barn! Vi tänkte att en långsiktig ”morot” vore bra. Om du simmar hela bassängens längd (ca 25-30 meter) i ett sträck får du välja vilken fidget spinner du vill. Och så tänkte vi att det kan han nog klara om en vecka eller så. Tidigare har han simmat ca 20 meter, men har då sparkat ifrån mot kanten och haft cyklop så att han delvis kunnat simma under ytan.

Vad gör ungen då? Jo, han bara simmar iväg och fixar det på första försöket – med huvudet ovanför ytan hela vägen (!). Detta är alltså barnet som inte kunde simma ett simtag med huvudet ovanför ytan när vi kom hit i lördags.

_DSC6725.jpg

Micket stolt mamma nu- som eventuellt funderar på om man verkligen behöver fyra fidget spinners? 😉

Otack är världens lön

juni 19, 2017

Ungefär exakt hela dagen igår lekte Alex med Liam. Han följde med dem och kvällsbadade (vilket bl a innebar att fånga grodyngel och sanda ner sig) och kom inte hem förrän närmare 20.00. Idag var frita stängt och Liam fick vara här hela dagen. De har spelat Minecraft, lekt, åkt in till stan med Riddaren och ätit på McDonalds och gått på bio (Smurfarna). Jag åkte med dem hem från stan, och vid halv fem gick Liam hem.

Man skulle ju kunna tro att sonen skulle vara rätt nöjd efter att ha fått leka med bästa kompisen i två hela dagar. Men nej. Istället surade han över att de inte fick fortsätta leka, trots att det faktiskt var Liams pappa som ”kallade hem honom”.

Alltså, ibland blir man rätt trött. I synnerhet Riddaren, som liksom offrat en semesterdag på detta och 400 kr.

Ah well… Han fick höra en del om det sen, vid middagen, den gode sonen. 😉

_DSC6549

Men samtidigt är det jättekul att Alex äntligen funnit en riktig bästa kompis. Och Liam är en jättegullig kille. Precis en sådan vän man hoppats att Alex skulle hitta. Så det är ju jättekul.

Skolavslutningseftermiddag

juni 17, 2017

När vi kom hem från skolan i torsdags fick Alex sin skolavslutningspresent. Egentligen hade han ju redan fått både sin graderings-/och skolavslutningspresent i form av tre marsvin. Men sen råkar det ju vara så att de grabbar han leker med mest har Nerf-vapen som de leker krig med. Och när Alex inte haft ett sådant vapen har det hänt att han inte fått vara med och leka eftersom han inte har haft något vapen. Galenskap förstås, men barn är ju barn. Så… Nu köpte vi ett Nerf-vapen åt honom i present (de är ohemult dyra så det var inte precis något han själv kunde spara ihop till i brådrasket, och nu i sommar är det ju bra om han har ett när de springer ute och leker så mycket).

Vad lycklig ungen blev! 🙂 Jag tror han tackade ungefär 20 gånger den dagen. Och trots att det högst troligt lockade något alldeles ohyggligt mycket att få springa bort till bästa kompisen och visa vad han fått följde han med jämnmod med sina föräldrar och sin mormor till Färgargården för en fika.


Alex och jag tog ett bord medan mamma och Riddaren stod i en nästan oändlig kö.

Jag hade med mig kameran med nya objektivet och mitt sprillans nya polaroidfilter påskruvat. Och vilket underbart objektiv alltså! Det tar ju SKARPA bilder och hanterar svåra ljusförhållanden så mycket bättre än mitt gamla!

Min solstrålsunge sprang omkring och plockade blommor som han satte i mitt hår medan jag fotade lite. Och så pratade vi lite förtroligt så där mellan springturerna som det ofta blir med barn. ❤

Sen fikade vi och bestämde oss för att ta bilen över till andra sidan strömmen (mamma går inte så bra efter en fotoperation) och gå lite där istället.


Alex hittade ett spännande ihåligt trä.


Alex och Riddaren gick balansgång ut över vattnet på en fallen trädgren. Spännande och lite läskigt!


Där borta vid femöresbron ligger det som länge var mitt drömhus.


Grabbarna hittade ännu en stock man kunde balansera på.


Grönskan nu är helt magisk! Det är så vackert på stigen runt strömmen nu!


Här provfotade jag bara rakt upp. Såna här kort gick inte att ta med förra objektivet.


Finaste sonen i en lövtunnel.


Spring i benen!


Älskar detta promenadstråk alltså!


Mer balansgång – nu helt på egen hand! Det är så härligt att se hur Alex, som alltid varit sen med grovmotoriken, har utvecklats sista året. Troligen mycket tack vare jujutsun!

När vi kom hem var det dags för mamma att åka hemåt. Alex försvann snabbt som en vessla till bästa kompisen (som blivit tillbörligt imponerad av nya Nerf-vapnet) och sen lekte de hela kvällen. Alex fick middag där och sen kom de hem till oss och spelade Minecraft tills vi fick ”köra hem” Liam vid halvåttatiden. 🙂

Sen var det frita igår för Alex och nu har sommarlovet börjat. Sex lediga veckor har han framför sig!

Själv ska jag jobba fyra dagar till. Sen! Sen drar vi till Rhodos i två veckor!!! 😀

Skolavslutning

juni 15, 2017

Idag har jag tagit ut min allra sista föräldrapenningdag någonsin. Snyft! Min lilla bebis har ju nämligen blivit så himla stor att detta var sista möjliga föräldrapenningdagen (sista dagen på terminen). Skolavslutning. Sista dagen som etta!

Mycket prat om att ”Snart är jag tvåa!” (så fort terminen är slut blir man tvåa tycker Alex och lyssnar inte alls på det där med att man börjar tvåan först när höstterminen börjar). Och i tvåan blir man fadder åt ett barn i förskoleklass. Mycket spännande och roligt!

Men idag var det alltså skolavslutning 10.00-11.00 och vi bjöds på ett strålande högsommarväder. Både jag, Riddaren och Alex’s mormor närvarade. När vi kom till skolan var gården redan full av folk. Jag gjorde en liten fuling och smet under avspärrningsrepet och satte mig på marken innanför tillsammans med Moas mamma och lillasyster för att få en chans att ta lite vettiga kort. Vi var ju inte i vägen för någon när vi satt ner och det var gott om plats fram till där barnen stod så jag tror ingen tog illa upp.

Så tågade de ut, förskoleklass, ettor, tvåor och treor. Och de sjöng och uppträdde och var så söta och duktiga att en förarglig tår eller två letade sig upp i mitt öga.


Och där bakom står min son och vinkar till sin mamma! ❤


Rektorn höll ett lagom kort tal…


…och drog igång vågen över hela skolgården.

Det var SÅ HETT att sitta där vi satt. Svetten bara rann och mitt hår var helt blött i nacken. Tur att barnen fick stå i skuggan i alla fall!


Avslutningen slutade med att alla barn gick i tunnel.

Sen var det en kort samling i klassrummet.

Barnen fick en liten present (ett spel) och en kram.

Lärarna fick blommor. Och sen var det SOMMARLOV!  Fast Alex har en dag till på frita innan det riktiga lovet (sex veckor) börjar.

Gradering

juni 8, 2017

Idag var det sista jujutsuträningen för terminen och gradering. Det var en nervös Alex som kom till träningslokalen. Vi möttes där eftersom jag kom direkt från frissan. Föräldrarna fick sitta med och titta och det var såååå himla roligt att få se vad de lärt sig!

Jag älskar verkligen Rickard, som är deras tränare! Han är bra med barnen och gör träningen rolig för dem. Han kan kombinera disciplin och schyssthet på precis rätt sätt.

_DSC6467.jpg

De började med uppvärmning och då var Alex redan genomsvettig efter att ha sprungit runt och busat med några andra barn i 20 minuter innan träningen började. Sen fick de visa att de kunde tre olika positioner de lärt sig under terminen. Och det var väl den huvudsakliga delen av graderingen antar jag.

Passet avslutades med ett långt brottningspass där de ska använda sig av de tekniker de lärt sig. Det var jobbigt och svetten bara dröp om Alex. 🙂

_DSC6478.jpg

_DSC6486

Sen var det hela över så när som på att barnen fick gå fram ett och ett och ta emot sitt nya bälte och ett diplom. Rickard sa fina ord till alla barn. Så där så man som mamma blir alldeles larvigt rörd och nästan lite tårögd. 😉

_DSC6498
Mammas finaste får sitt nya bälte!

_DSC6506
Gruppbild.

De har så fin sammanhållning i gruppen och de som är större och duktigare är försiktiga med de mindre barnen. Så gulligt att se!

Jag är så stolt över min son! Inte så mycket över att han graderade som över att han verkligen kämpar och gör sitt bästa varje pass. Han har lärt sig så mycket på två terminer och börjar bli en tuffing som tål lite smällar.

När cirkusen kom till stan

juni 3, 2017

Det är nu nästan 6½ år sedan vi flyttade till Hooden. Och i år var det femte gången vi gick och tittade på Cirkus Olympias föreställning. 2011 var Alex för liten och 2016 hoppade vi över. Jag är ju generellt sett rätt mycket emot cirkusar. Cirkusar utan djur är rätt tråkiga och cirkusar med djur ger mig dåligt samvete. Men då är Cirkus Olympia ett rätt bra alternativ. De har bara med domesticerade djur och det är verkligen inga avancerade nummer utan djuren går mest runt och visar upp sig. 🙂 Det är en svenskägd liten cirkus där hundarna, som har ett nummer, mest känns som vilka väldresserade husdjur som helst (en rymde t ex i år). Hästarna gör några enklare konster, men mycket mer än så är det inte.

Varje år köper vår lokala ICA-handlare Rickard in alla biljetter och säljer dem sedan för halva priset för att ge tillbaka lite till barnfamiljerna i området. Himla trevlig gest! Dessutom är han varje år med i showen, och för varje år som går blir det allt mer avancerade uppträdanden. Jag börjar misstänka att han hyser en hemlig dröm om att bli cirkusartist! 😉

Vi såg till att vara där i god tid i år och hade turen att kunna knipa guldplatser på första parkett – nästan för nära manegen. Alex hittade en klasskompis som kom och satt hos oss, och de där två hade hur kul som helst.


Den eldsprutande artisten i början av föreställningen visade sig vara en förklädd Rickard. Imponerande uppvisning av en glad amatör!


Sen kom ett vådligt nummer uppe under taket.


Här är artisten som imponerade mest på mig. En sån sjuk balans!


Cirkusdirektörens fru bjuder varje år på ett lätt kaotiskt nummer med sina hundar. De brukar göra lite som de vill (rymma t ex). 😉


Här är cirkusdirektören själv i egen hög person tillsammans med lite hästar, en kamel och några lamor.


En tempojonglör som jag tror varit med ett annat år.


Alex’s favorit var clownen/trollkonstnären Sidney Balder. 


 Barnen skrattade så de tjöt när clownen ”tappade huvudet”.


Sen kom ännu ett humor nummer som barnen gillade mycket. Me? Not so much. 😉


När de här vackra frieserhästarna kom ingalopperande i full fart i den lilla manegen kände jag att vi satt FÖR nära. Tänk om en skulle halka? Eller bli rädd och ta ett hopp ut i publiken? Det var riktigt läskigt! Men allt gick ju bra. Och vackra är de!

Här någonstans skedde kvällens höjdpunkt för Alex. Clownen Sidney tog upp ett barn på scenen och de spottade/sprutade vatten. Sen valde clownen ut mig (så klart) och försökte övertyga barnet om att spotta vatten på mig. Där satt jag med kameran och fick kvickt stoppa ner den i väskan och dra igen (därav inga kort). Som tur var för mig var det ett väluppfostrat barn som vägrade göra som clownen ville. Men då skvätte clowneländet vatten på mig ur sin flaska istället. Alex tjöt av skratt och ropade ivrigt till barnet ”Gör det! GÖÖÖR DET!!!”. Himla skitunge! 😉


Sista numret var ett italienskt, hiskeligt uppträdande på rullskridskor på en liten rund upphöjd scen. Jisses vad det gick fort!


Till sist gick de och hämtade Rickard och bjöd honom på en vansinnig snurrtur som gjorde honom både yr och illamående på riktigt. Modigt att gå med på det där säger jag bara!

Sen var cirkusen slut och vi gick hem i regnet.

Att ha hittat en vän

maj 21, 2017

Alex har alltid varit barnet som haft många kompisar, men som aldrig haft någon riktig vän. Han har aldrig haft problem att hitta någon att leka med – vare sig på dagis eller i skolan. Men han har å andra sidan aldrig hittat den där vännen som man aldrig kan få nog av att leka med.

Sen en tid tillbaka har jag förstått att det finns en kille i klassen (vi kan kalla honom L)som han kommer väldigt bra överens med, men som han inte riktigt fått möjlighet att leka med så mycket som han önskat. Den killen är nämligen väldigt populär och i synnerhet en annan kille i klassen har lite velat ”lägga beslag” på L och har ibland uteslutit Alex ur leken på ett lite elakt sätt.

Så den sista tiden har vi försökt hjälpa Alex genom att bjuda med L hem hit på lek när Alex slutar 13.40 och jag har ibland hört av mig till L:s mamma och frågat om han vill komma hit och leka på helgen. Roligt nog har det lett till att de verkligen har funnit varandra. De leker väldigt bra tillsammans och har ett delat intresse för Minecraft. Både är snälla och schyssta killar och de kompromissar bra.

I onsdags följde L med hem efter skolan och lekte här tills det var kväll. Både igår och idag leker de. Jag ser knappt röken av min son. Men jag är sååå glad för hans skull. Han kom hem genomsvettig och med vätskebristshuvudvärk strax efter 18.00 igår. Han var så trött att han nästan grät, men samtidigt så lycklig över all rolig lek. Lite mat, en dusch, lite ishockey-VM och sen sängen. ”Det här har varit en av de bästa dagarna i mitt liv” utbrast han innan han somnade som en stock. 🙂 Härligt att höra.

test02.jpg
Två fina killar!