Archive for the ‘Diverse’ Category

Mager plånbok

mars 6, 2017

Min stackars plånbok börjar kännas mager. Först ny telefon. Idag en ny induktionshäll, installation av den samma, samt en ny Tefalstekpanna. På torsdag klippning och färgning. Puh!

Men skönt att ha sett ut en ny spishäll! Riddaren hämtade mig efter jobbet och så åkte vi till Elon och beställde oss en Husqvarnahäll (man får väl lov att vara lite lokalpatriot som f d Huskvarnabo tänker jag). 😉 I morgon kommer de hem till oss och installerar den. Hoppas jag. Men jag tro’t först när jag ser det. Känns som Murphy punktmarkerar mig just nu så jag vill se den fungerande på plats innan jag riktigt litar på att det är fixat. Sjukt dyrt, men jag säger bara det, ”once you go induktionshäll you’ll never go back”! Skulle bli tokig på att ha en långsam spis.

Och stekpannan är nån slags sjukt avancerad sak som inte går att överhetta. Mina teflonstekpannor och keramiska stekpannor har ju dött på löpande band för att spisen varit helfläng och plötsligt bara funkat i powerläge eller inte alls, plus möjligen på grund av att jag är för ivrig och vill ha varmt nu och därmed har överhettat dem. Denna stekpanna går inte att överhetta p g a nån avancerad temperaturavkännare som slår av magnetismen om pannan överstiger 230 grader. Och då ska inte tefonen kunna förstöras. Ja, om du inte använder vassa föremål i den dårå. Men det tänker jag inte göra. Vore ju änna lite käckt om jag kunde hålla liv i en stekpanna lite mer än ett år för en gångs skull!! 😉

Besök av mormor

mars 4, 2017

Det slår aldrig fel! Är det helg vaknar barnet senast klockan 06.00 – oavsett hur sent han än somnat kvällen innan. Är det vardag sover han som en stock klockan 07.00 när jag väcker honom och är jättetrött. Detta är så knäckande! Inte minst för att han går genom helgerna trött, gäspig och lite halvgrinig på grund av sömnbrist.

Idag kom mormor hit vid lunchtid. Någon har längtat rätt intensivt sista dagarna. 🙂

Så nu på eftermiddagen har det lekts en hel del. Och just nu läser de godnattsaga.

PicMonkey Collage.jpg
Greven och hans servitris.

Om en stund får jag lite egen tid med min mamma. Ett glas vin i soffan kanske? Döva värken i min stackars ledbrutna kropp och blåslagna hand. 🙂

Vågar man hoppas att det älskade barnet kan sova liiite längre i morgon? Skulle inte tro det… 😉

Dessa vurpor…

mars 2, 2017

000822
Flygtur med platt fall
Idag känner jag mig ungefär 40 år äldre än vanligt (nåja….30 då)! Jag är stel, ledbruten och mitt knä vill just inte göra något alls förutom att ligga stilla. Jag borde väl egentligen inte berätta alls vad jag gjort för det är verkligen pinsamt! Men….det är rätt komiskt också. 🙂 Jag tror att både en och annan resenär på Norrköpings tågstation fick sig ett gott skratt på min bekostnad igår. 🙂

Det började med att jag skulle följa med min riddare till garaget med motorcykeln och så skulle vi promenera tillbaka. Eftersom det inte är så långt dit tog jag inte skinnställ utan bara hjälm och handskar. Vi stannade till vid stationen för jag skulle köpa tågbiljetter. Det var bara det att när vi skulle åka därifrån så startade inte MC-skrället. Jättekul… Nåväl…det skulle gå att springa igång den sa min älskling. Sagt och gjort. Jag ställde ifrån mig hjälm och handskar och knuffade snällt på allt jag orkar. Vad tror ni händer? Jo då….motorcykeln går igång precis som den ska och formligen flyger iväg. Kvar springer en Petra med hela tyngden plötsligt vilande på…….Tomma Intet! :-O Jag försökte få fram en bromsande fot men dels var väl farten för hög och dels hade jag joggingskor med ”sluttande” tå så jag fortsatte ju förstås rakt ner i backen. Resultatet? Ett styck blåslaget och ömmande knä, två uppskrapade handflator samt ömma och stela armar. Suck! Hade ju varit smart att ha handskar på sig åtminstone… Knäskydd hade varit ännu bättre. 🙂 Nu tycker jag ÄNNU bättre om motorcyklar! 😉

010802
Oväntad flygtur
Nu har jag varit ute och flugit igen. Vi hade tvättstuga idag och när jag studsade ner för källartrappan fick jag tydligen helt plötsligt oväntad luft under vingarna för plötsligt befann jag mig i luften med utsträckta ving…..nej, armar menar jag. Tyvärr varade min flygtur inte mer än en sekund eller så. Sedan landande jag snöpligt, och HÅRT, på källargolvet av cement. JÄKLAR vad ont det gjorde! Jag lyckades landa på ena knät och båda händerna och därefter genomförde jag någon slags avancerad skruvmanöver som gjorde att jag vred vänster arm från handleden upp till armbågen samtidigt som jag slog i vänster smalben i ett trappsteg så att det fick en tjusig bula. Jag bara låg där och kippade efter andan när min sambo bekymrat frågade: ”Vad gör du?!” Eh……kunde han inte se det, undrade jag för mig själv. Det tog en stund innan jag kunde lämna min position på källargolvet. Jag hann studera både dammråttor och avskrapad målarfärg innan jag ens vågade tänka på att se om benen bar. Det gjorde de. Nog för att det gör ont mest överallt – men det är nog bara vänsterarmen som det är några större problem med. Den är ruskigt stel och handleden är tämligen obrukbar. Nåja, det är inte precis den första flugtur jag gjort i mitt liv så jag vet att det kommer att gå över – till slut. Det är underligt att man alltid ska ärva sina släktingars dåliga egenskaper. Min farmor är exakt likadan. Hon har lyckats trilla ner från trappor och stegar och annat hela livet utan att bli invalid, så det finns kanske hopp för mig också?

050721
Platt fall vid Strömmen
Jaha, så har jag gjort det igen. Jag tyckte väl det var länge sedan sist. Vurpornas mästarinna har lyckats halka på en regnhal stenhäll och falla pladask. Det är farligt att mata änder! I alla fall om man tar ett stort, raskt, kliv rätt ut på en stenhäll som sluttar ner i Strömmen. Jag kan tacka min lyckliga stjärna för att jag inte fortsatte glida rakt ner i Strömmen. Det var pinsamt nog som det var, för naturligtvis passerade ett par människor precis i samma stund som mina fötter for iväg och jag tungt dunsade rakt ner i berghällen. Man hinner tänka mycket på de där första sekunderna. ”Åh SKIT! Nu skrapade jag upp mina händer (jag försökte ta emot mig med händerna). Jävlar nu fick jag hjärnskakning också (det kändes som om hela hjärnan skvalpade runt ett varv av stöten)!” och ”VARFÖR tog jag den vita jackan??” hann passera genom skallen. Men jag hade som sagt tur. Jag bröt inget, jag vrickade inte ens något, min svanskota klarade sig, jag skrapade knappt upp händerna (även om höger pekfinger är blårött), jackan blev nästan ren när jag tvättat den och även om jag har ont i höger handled och arm är det nog sånt som går över när stelheten släpper.

Änderna lät sig inte förskräckas av min vurpa utan snart var jag omgärdad av Skadade Andungen, De Sex Galna Andungarna och massor av vuxna änder. Vissa var så in i norden elaka mot de andra att jag ilsket jagade dem ner i vattnet. De högg tag i andungarna och bet tills de skrek – jävla bestar! *arg*

Kom att tänka på när jag hoppade i galen tunna

mars 2, 2017

A trip down memory lane…

[2003-10-04]
Jag var, som jag skrev igår, inte på jobbet. Eller jo, det var jag på sätt och vis – åtminstone på morgonen. Då var det nämligen s k ”frukostmöte” på kontoret inne i Norrköping. Det är väldigt trevligt med de gånger vi kan börja dagen där eftersom jag numera bor 5 minuters promenad bort. 🙂 Efter en massa, mer eller mindre, värdefull information smet vi iväg vid 09.45. Vi hade nämligen en tid att passa nere i Söderköping. Klockan 10.30 skulle vi befinna oss ombytta och klara på Söderköpings Brunn för spa-ritual! Vi har fått en reflektionsdag av vår chef för att kunna prata i lugn och ro om hur vi ska lägga upp jobbet framöver och fundera över sådant som man i vardagen aldrig riktigt har tid för. Detta fick vi kombinera med valfri aktivitet och vi valde alltså att gå på spa. Sex glada kvinnor och en skeptisk man klev in på spat för en 2½ timme lång behandling. Vi fick body scrub att gno in oss med, med hjälp av en sträv handske. Vi gnuggade och fnissade och bastade och hade oss. Sedan var det dags att hoppa i kallvattentunnan. Det stod en stor trätunna utanför bastun som man modigt skulle doppa sig i. Jag var något skeptisk till detta med eftersom alla andra glatt doppade sig tyckte jag att jag inte skulle vara sämre. Det visade sig dock snabbt att jag ”hoppade i galen tunna”. Det var, som sagt, jäkligt kallt vatten och i min iver att så fort som möjligt ta mig i och ur tunnan så slant jag med foten och trillade så att jag tog emot hela min tyngd på smalbenet mot en vass kant i tunnan. Först märkte jag inte så mycket mer än att det gjorde ont, men jag brukar ju ha en sällsynt förmåga att slå mig (eller ”göra en Petra” som Stefan brukar säga). Men efter en stund tittade jag ner på benet och min första tanke var ”Shit! Det måste vara en benpipa som har gått av och trycker upp mot skinnet”. Sen insåg jag ju att om det varit en benpipa av hade jag inte gått omkring så som jag gjorde. Men det var groteskt uppsvullet på smalbenet och det gjorde allt ondare. Nå, jag är ju en tapper flicka….ähum….så jag lät inte detta hindra mig utan jag fortsatte glatt spa-ritualen. Vi fick inpackning till håret som vi kletade i. Eftersom den delvis bestod av svart lera fick jag se hur jag skulle se ut som brunett. Det gav inte mersmak direkt. Sen fick vi linda en handduk om huvudet och gå ut och sätta oss så vi kunde få en lermask i ansiktet också. Sen satte vi oss och bubblade i bubbelpoolen och skrattade hysteriskt åt hur otroligt roliga vi såg ut. Vi såg ut som hottentottar allihopa! 😀 Vi bubblade, drack juice och åt färska frukter och bär från ett stort fruktfat och bara njöt av livet. Dock är underbart kort och alldeles för snabbt rann tiden iväg. Det blev dags att skölja bort inpackning och lera, spraya sig med body spray, ta på sig morgonrocken och gå och sätta sig vid ett bord mitt i spat där det stod en stor kandelaber med levande ljus. Sedan kom hon som höll i det hela och gav oss varsin snabb ansiktsmassage med dagkräm och olja. Det var gudomligt skönt! Man riktigt såg hur vi en efter en sjönk ihop i en avslappnad hög efter hennes behandling. T o m Bosse tyckte att det var underbart! 🙂

Vi bytte om, fönade hår och satte på smink och begav oss till den bokade lunchen. Den fick vi visserligen betala själva (110 kr) men det var det värt. Vi fick en salladstallrik innan maten med massor av läckerheter på (bl a kronärtskockshjärtan i ört marinad). Jag beställde vegetariskt och fick en stor tallrik med pastaskruvar, rödlök, sparris, solrosfrön, broccoli, gurka, vitlök och två jättegoda såser. Mums!!! 🙂 Efter maten var vi duktigt dåsiga, men en kopp starkt kaffe fick fart på oss igen. Vi begav oss till ett konferensrum vi hade bokat och ägnade eftermiddagen åt en massa intressanta frågor som kom upp.

Dagens äcklighet: Igår fick jag för mig att jag skulle ha ett glas rödvin. Det stod en öppnad flaska framme som vi glömt sätt kork på. Jag hällde upp ett glas och drack. Jag kände att det var något i vinet ett par gånger men trodde att det var någon slags flagor. Men till sist petade jag ut något kornliknande ur munnen och upptäckte att det var en blomfluga (egentligen en något större, rödaktig, fluga)!!! Gläääk! Jag trodde den hade dränkt sig i mitt glas så jag tog det hela med förvånansvärd fattning. Idag hällde jag upp ytterligare ett glas av det där vinet (som haft kork på sig sedan igår). Nu var jag lätt misstänksam så jag höll det under lysröret i köket – och se på fan! Där flöt det omkring inte mindre än fem (!!!!) likadana flugor. Nu vet jag i alla fall vad de där ”flagorna” jag svalde igår var för något! Insekter är proteinrika sägs det! Urk!

Jag. Blir. Så. Trött.

mars 1, 2017

Alltså, jag är ju verkligen (ö)känd för mitt trillande. Jag är mästare på att plötsligt trilla handlöst i trappor, i badtunnor, på is eller varför inte på platta marken.

Idag var det (tydligen)dags igen. Jag gick från jobbet. Samma väg som jag alltid går. Idag tyckte dock Murphy att det var dags att putta mig handlöst i backen igen. Jag hade telefonen i ena handen och mina nya handskar i den andra. Och så var det ett brunnslock som stack upp en aning och det lyckades jag snubbla på.

Man hinner tänka mycket den där sekunden eller två. Att jag måste försöka få fram andra foten (lyckades inte), att jag måste akta telefonen (lyckades inte heller), att det vore fruktansvärt pinsamt att falla mitt bland alla människor. Sen liksom gled jag genom luften och landade ovärdigt på magen och touchade i hakan i marken (varpå jag inombords skrek ”Nej! Inte skrapad haka också!”.

Jag svär, jag hann knappt falla klart innan jag var uppe igen. Mängden pinsamt att falla offentligt så där liksom! Då finns inte tid att fundera på om man möjligen är skadad. 😀 Telefonen var helt mosad i nerkant. Mina nya handskar ordentligt uppskrapade på tummen och hela jag smutsig. Högerhanden blödde och jag antog att även hakan var blodig.

_DSC5912.jpg

Men jag hade en tandläkartid att passa så det var bara att vandra genom stan och hoppas att ingen såg smutsen och min haka. Som tur var gick det fortfarande att sms:a så jag hörde av mig till Riddaren som ridderligt genast erbjöd sig att hämta mig när jag var klar hos tandläkaren.

Den snälla sköterskan hos tandläkaren gav mig ett plåster och där kunde jag konstatera ett skrubbsår på hakan (fast inte så stort som tur är). Handen värkte och var helt stel, men inget brutet.

Jag hade i alla fall inget hål eller annat otäckt. Jag behövde bara genomlida tandstensborttagning, sen kunde jag lomma ner till bilden och få skjuts hem. Det ”roliga” är att jag redan tidigare idag, på jobbet, plågades av rejäl nackvärk. Lite nackspärrskänning nästan. Gissa hur ont det gör efter min handlösa vurpa? Det blir roliga dagar på jobbet resten av veckan! Maxa alla värktabletter man får kombinera och toppa med Voltarenkräm kanske?

Lösenordsskyddad: Beklämmande

februari 25, 2017

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Voluspa Macaron

februari 22, 2017

Jo, vi ska ju spara och så där. Till den däringa bilen vi ska få köpa superbilligt av min pappa i augusti. Och sparat har vi gjort. Känns som vi bara handlar mat och möjligen lite reakläder till Alex.

Men när det är 30% rabatt på Voluspas doftpinnar, då är det svårt! Jag var så sjukt sugen på att testa en ny doft!


Så kanske, eventuellt, råkade det hamna några Voluspa Macaron-doftpinnar hemma hos mig idag. 😉

Hoppsan! Så det kan bli! 😀

De klår inte Crisp Champagne, det gör de inte (men vem kan det liksom, godare doft finns ju inte). Och jag gillar nog Spruce Cuttings mer (luktar exakt som nyhuggen gran och passar perfekt i samma rum som julgranen i december). Men de luktar söt vanilj och lite bakverk. Ganska hemtrevligt. Perfekt husvisningsdoft skulle jag säga! 🙂

Alla Hjärtans Dag

februari 14, 2017

Det är inte den roligaste Alla Hjärtans Dag vi firar i år. Jättetråkigt när en familjemedlem har öroninflammation och feber ju!

Men vi startade i alla fall dagen med ett kort fullt av kärleksord och ett stort vitt paket!

_dsc5815
Vad kan det vara?!?

_dsc5818
Är det en MATTA??? (Observera den besvikna minen…haha!) 😀

_dsc5820
Nej, det är ju en igge!!! (Som vi tittat på tidigare så jag visste att den skulle gå hem hos gosedjursälskande sonen.) 🙂 Säg hej till iggen Pigge!

Maken och jag har kommit överens om att inte köpa presenter till varandra i år. Vi ska köpa bil och då är det bättre att alla pengar går till den. Men jag kunde inte låta bli att köpa en liiiiten present även till min Riddare. Både Alex och jag har varsin liten söt godisskål. Klart Riddaren skulle ha en också! ❤

test01

Som förväntat

februari 14, 2017

Jo då, någon gång i natt gick det hål på trumhinnan. Bara lite den här gången – inte som de gånger den snarare verkar ha rämnat och hela örat och kudden varit fulla av blodigt var. Men det räckte tydligen för att smärtan skulle släppa. Alex somnade runt 22.00 och vaknade sen inte förrän vid 05.00. Då hade han ont och fick både Alvedon och Ipren igen. Sen kunde han somna om, tack och lov, och sov till 07.00.

Jag var snabb som en iller i morse och ringde en minut i halv åtta (när de öppnar slussen på vårdcentralen). Fick första uppringningstiden (08.00). Fem över ringde en sköterska upp mig och bokade in Alex på jourcentralen inne i stan klockan 11.00. När jag väl fått en tid kunde jag slappna av lite och åka till jobbet hyfsat lugn.

Riddaren och Alex hade fått träffa en trevlig läkare och det var inget snack om annat än att han skulle ha penicillin. Han hade nästan 39 graders feber då, men åt ändå tappert en medköpt McDonaldshamburgare till lunch när de kom hem. Jag kom hem kvart i tre och då kunde vi äntligen ge första dosen penicillin (det är ju det där med att man inte får äta en timme före eller två timmar efter medicinen). Nu ser vi fram emot att den ska verka och få ner febern!

Nåja… Man får väl försöka tänka att hellre en öroninflammation nu än några veckor innan vår Rhodossemester (som det var förra året).

Ironlady

februari 11, 2017

I tisdags var det fyra veckor sedan jag lämnade blodprov senast och dags för ny kontroll. Så jag tog mig i kragen och åkte till vårdcentralen på förmiddagen (jobbade hemifrån). Som vanligt fanns det ingen beställning lagd, trots att läkaren lovat att fixa det. Men labbsköterskan ringde snällt upp till sköterskorna som ordnade så en beställning blev gjord. Så jag fick lämna blod.

Igår ringde jag och frågade efter resultatet. Och nu var Hb:t uppe på 127! För en månad sedan var det 86 och på gränsen till kraftig anemi. Nu är det normalt. Skönt! Sköterskan sa att nästan alla mina blodvärden varit onormala sist. Nu var det bara ett (som jag tror kallades NcHc) som inte var riktigt uppe på normal nivå.

Jag kan nu minska mitt järnintag med en tredjedel. Skönt det för magen är inte riktigt nöjd med detta enorma järntillskott jag ätit. Normalt kosttillskott av järn är 25 mikrogram. Jag har ätit 300 mikrogram per dag. Jag klurar dessutom på om det kan vara järntillskottets fel att jag haft så vansinnigt mycket huvudvärk och migrän senaste månaden (?).

Ah….well… Jag är i alla fall piggare. Märker framför allt att kroppen svarar på ett helt annat sätt. Jag kan gå uppför trapporna på jobbet utan att det är tungt. Jag kan gå raskt igen och jag ror lite i roddmaskinen varje dag. Babysteps!

Jag känner mig dessutom nästan bra från den där hemska luftrörsinfektionen som bara aldrig ville gå över. Lungorna har slutat värka och jag får luft igen! Så. Skönt.

Det är nu man undrar vad Murphy ska slänga i huvudet på en här näst…..? :-/