Archive for the ‘Djur’ Category

När matte bjuder in till fest

december 9, 2017

_DSC7780.jpg

Lycka i marsvinsvärlden är när matte och lillhusse odlat gnagargräs och man får hugga in och festa loss! 🙂

Annonser

Lilla fåret

november 23, 2017

Vårt lilla ”får”, Molly, har i alla fall kommit in bra i flocken. Hon piper fortfarande ofta hjärtskärande, men oftast är det bara i förebyggande syfte. Ibland känner hon sig bara lite trängd av de stora. Det är sällan nån på allvar nafsar eller jagar henne längre.

Nu ser man t o m hur de tvättar henne och gullar med henne. Igår pussade Klara henne på munnen (såg jättesött ut) och Molly har också gått och duttat och slickat på de andra. Så de börjar bli vänner nu. Skönt!

_DSC7622.jpg

Nu återstår ”bara” att vinna hennes förtroende. Jag har suttit och pratat mycket med dem och bjudit på godsaker. Gräs vill hon konstigt nog inte ha (det är annars det godaste de andra tre vet), men man kan erbjuda goda höstrån och morot. Ibland vågar hon plocka mat från min hand. Pellets vill hon heller inte ha och det älskar ju de andra. Hon har verkligen helt egen smak, denna lilla dam! 🙂

Världens sötaste får

november 18, 2017

test01.jpg

Så orimligt söt alltså! Tyvärr verkar inte Vera tycka det för hon har varit så elak mot lilla fåret Shaun idag! Bitit henne i ansiktet och jagat runt henne i ett hus så hon bara skrek och pep helt hjärtskärande när hon kom ut. Då kände vi att vi var tvungna att lyfta upp henne och se så hon inte var skadad, och att bli infångad var ju också traumatiskt. Stackars liten! Men vi hittade inga skador som tur var. Hon har ju himla tjock päls (ull) som antagligen skyddat henne. Men nu får hon bo i den lilla delen av buren över natten så testar vi att släppa ihop dem i morgon igen.

Fåret Shaun

november 15, 2017

Jag vet inte i hur många veckor det suttit ett litet teddymarsvin i djuraffären där vi brukar handla hö, halm, strö och sånt. Många veckor måste det vara för Alex och jag har tittat på det och ”åååh:at” och ”aaah:at” och tyckt att det är det näpnaste lilla får vi nånsin sett. Eller marsvin dårå. Men hon ser ut lite som ”Fåret Shaun”. Och aldrig blir hon såld.

Idag skjutsade Riddaren sin hostiga fru till apoteket för uppbunkring av förkylningsrelaterade produkter. Och så hade marsvinen slut på hö så vi gick till djuraffären också. Och där satt fåret Shaun och var lika söt som vanligt. Och nu har vi en stor bur. Som går att dela av. Alltså. Hur kan man motstå?

Somliga saker känns ju liksom bara som de är meant to be.

Vi kom eventuellt hem med fåret Shaun i en kartong. 🙂

Om Alex blev glad? Jo. Om Petra är glad? Jo!

Om fåret är sött? JO!

_DSC7591

Gud så söt hon är! Men alla våra stora marsvin stelnade i skräck när de kände lukten av henne och vågade knappt gå in i buren (jag släppte in henne först). Sen gick Vera dit och luktade på henne och sen förvandlades hon till Vicious Vera och bet och jagade runt det stackars fåret. De ska ju bestämma rang och jag antar att Vera anser att hon är the leader of the pack. Alla var på helspänn och gick runt med spända, ryckiga rörelser – helt på sin vakt.

Vi kan ju inte ha det så oroligt i natt, så nu har jag delat av buren så fåret Shaun (jaja, vi SKA ge henne ett bättre namn snart) får lugn och ro över natten. Vera protesterar genom att ilsket gnaga på gallret.

Ny bostad

november 11, 2017

Julen kom tidigt i år. I alla fall för våra marsvin. De fick nämligen en ny bur i julklapp. Typ. Det var så uppenbart att den de hade var för liten för dem. De vill gärna ha två hus och då blev det så lite fri yta kvar att gå runt på. Så antingen var det trångt eller så fick de samsas om ett hus, men då var det hela tiden två som fick sitta utanför.

Riddaren hittade en bur som var lite djupare och 160 cm lång på nätet som vi beställde. Det var rea på buren, fraktfritt och extra rabatt som ny kund och allt var det var så själva buren gick inte på mer än ca 750 kr. Det är billigare än vad en sån vi hade (som var ca 110 cm lång) kostar i djuraffären. Sen köpte vi ett stort hus, ett par broar, en tunnel av flätade grenar, pellets och lite aktiveringsleksaker också (mycket billigare än i djuraffären), så totalt gick det på över tusenlappen. Det här med att ha tre marsvin är betydligt dyrare än nån av oss riktigt räknat med. Tur de är så himla mysiga då, så det är värt det! ❤


Vi gjorde i ordning buren igår och alla marsvin hoppade in direkt och gjorde sig hemmastadda.

De verkade så sjukt nöjda med sitt nya hem! De gick omkring och nosade överallt, provsmakade höet och gjorde glada små ”bocksprång”. Jag hade pillat in pellets i aktiveringsbollen (den bruna på bilden här under) och de spelade ”nosboll” en lång stund med den. Om man rullar den trillar det ut en pellets ibland. Jättespännande tydligen. 🙂


Maten smakade lika bra i nya buren.


T o m tjocka Mimmi var aktiv och tassade runt, runt och upptäckte allt nytt.

De verkar uppskatta att ha lite mer space så de slipper gå in i varandra och störa. Innan låg nästan alltid en på taket av ett hus. Det har de knappt gjort sen de fick nya bostaden.

En annan bra sak är att man kan dela av buren med ett galler. Har man ett nytt marsvin som ska vänja sig vid de andra, eller ett högbrunstigt som stör de andra konstant, kan man dela av buren. Tänker att det vore bra även vid matdags då tjocka Mimmi behöver banta.

Vi flyttade vattenflaskan (som man typ aldrig sett nån använda) till den delen av buren som är längst in. Lilla Klara, som är så korkad, upptäckte plötsligt vattenflaskan igår och ägnade hela kvällen åt att dricka. Men hon har ju konstant otur när hon tänker så hon trodde att man ska dricka från baksidan av pipen. Alltså, jag DOG av skratt när jag såg hur hon stod där helt avigt och försökte dricka nerifrån och från baksidan!!!


Bara kolla de söta läpparna! Jag trodde inte ens marsvin KUNDE truta med läpparna?!? Men så är hon verkligen vår korkade blondin också! Haha!

Buren var visserligen lite ranglig och smäckig i sin konstruktion (blir nog inte helt lätt att diska) men den var verkligen bra för svinen! Inte minst som kanten inte var riktigt lika hög som i den gamla buren. Lättare för dem att hoppa in och ut. Och nu funkade det att sätta dit en bro så tjocka Mimmi också kan gå över smidigt.


Hej matte! Har du mat?

Hur man inser hur mycket man älskar

oktober 20, 2017

Igår gjorde jag nåt jättedumt. Jag satte en skål med gräs i trappan (högt upp) och gick upp för att byta byxor. När jag började gå ner för trappan en minut senare får jag se att Vessel-Vera hoppat upp för trappan och nu sitter på ett trappsteg dryga metern upp i luften. Vi har en otäck trappa som är öppen på baksidan, vilket betyder att ett marsvin alltså kan falla rakt ner i golvet. Du milde vad rädd jag blev. Jag ropade tyst till Alex, som satt i soffan, att han på inga villkors vis fick röra sig ur fläcken. Sen smöööög jag långsamt ner för trappan medan jag pratade lugnt med Vera så hon skulle veta att jag kom och inte bli rädd och ta ett dödshopp rakt ut. Hon stod och tittade ner flera gånger, som att hon bedömde avståndet och det var med hjärtat i halsgropen jag närmade mig henne. Till slut fick jag in en hand mellan marsvinet och avgrunden och sen högg jag henne blixtsnabbt. Hon protesterade inte (vilket hon brukar göra) så jag undrar om hon inte själv insåg att hon satt sig själv i en prekär situation.

Alex var helt uppskakad efteråt och grät och pratade mycket om hur sorgligt det skulle vara om Vera dog och hur vi skulle begrava henne o s v. Lilla gubben! Han älskar verkligen marsvinen!

_DSC7302

Och idag skrämde hon livet ur oss ännu mer. Alex kom gråtande till mig på morgonen och berättade att Vera var blodig runt ögat (!). Och det var hon. Som tur var så var Riddaren hemma och uppe (vilket är sällsynt den tiden på dygnet), så vi fick hjälpas åt att fånga in henne och försöka badda med lite blött hushållspapper över ögat. Det uppskattades inte! Vera nafsade både mig och Riddaren, men inte så det gick hål. Får man väl förstå ändå. Stackaren, det gjorde väl ont. Vi lös med en ficklampa för att kunna se själva ögat ordentligt, men det såg oskadat ut som tur var. Och när blodet var borttorkat kom det inte mer och det såg ut som hon hade ett litet sår precis under ögat.

Nu på eftermiddagen har jag kikat igen och nu ser det ut som ett litet jack precis över ögat och två små röda prickar under ögat. Börjar nästan tro att nån av de andra bitit henne rätt över ögat? Antingen det eller så har hon lyckats sticka sig på tre ställen på en äppelkvist de fått att gnaga på. Sista gången jag lägger in en gren med nån utstickande kvist på, det är då ett som är säkert!

Hur som helst verkar det inte vara nån fara med henne. Hon är lika pigg och glad som vanligt. Himla skönt det! ❤

Hon den läskiga

september 18, 2017

Det är jag det. I alla fall om du frågar våra marsvin. I onsdags, när alla marsvin blev livrädda när Alex slog sig, var det någon som blev så rädd att hon kissade på sig – rakt på Mimmi (förstås). Och det är ju inte jättekul att vara nerkissad tänker jag. Så i fredags fick hon bada – igen. Det är ju liksom andra gången någon av de andra kissat på henne. Förra gången var hon högbrunstig och trodde hon var en hane som skulle bestiga Vera. Vera visade sitt missnöje genom att kissa på henne. Lilla olycksfågeln. 😀

Och om det nu var någon som inte visste det kan jag avslöja att badning inte står på listan över roliga saker att göra om du frågar ett marsvin. Att bada är läskigt. Mimmi genomled sitt bad med blänkande ögonvitor, stel kroppshållning och genom att krampaktigt hålla sig med framtassarna i min ena hand. Sen fick hon sitta insvept i en handduk i min famn tills hon torkat hjälpligt.

Och hon satt där så snällt och verkade faktiskt uppskatta att sitta och värma sig på mig. I alla fall tills hon blev jättekissnödig och började trampa runt och pipa olyckligt. Jag kunde ju inte gärna släppa ner henne så rätt vad det var kissade hon en flod på handduken och mig. Suck… Men Alex hämtade en ren handduk och sen kunde hon sitta lugnt igen och torka klart.

Men efter det badet är hon ytterligt misstänksam mot mig. Jag får inte lyfta upp henne. Inte utan att jaga henne, och då piper hon förfärat, så jag antar att hon tror att hon ska få bada igen om jag lyfter upp henne. Stackaren!

_DSC7418.jpg

Men hon är i alla fall väldigt fluffig och silkesmjuk i pälsen nu! 🙂

Och nu ska jag vara ännu otrevligare och fånga in dem för kloklippning igen. Jag är verkligen elak!

When it rains, it pours

september 14, 2017

Njuter av en av de sista veckorna i frihet, då man kan jobba hemifrån. Eller njuter och njuter… Men nog är det bra då man själv vaknar med migrän efter 1-2 timmars sömn, och sonen definitivt inte mår bra. Han har en förkylning som inte riktigt bryter ut, utan ger halsont en dag, rinnsnuva en dag, huvudvärk en annan. Och så vidare. Sen lyckades han slå runt på golvet på simskolan igår och haltar nu omkring med en rejäl lårkaka. Som om inte det räckte vände han i hallen igår kväll och smällde rakt in i dörrkarmen med huvudet före. Det small så marsvinen blev skiträdda. Och Alex grät och skrek och marsvinen trodde nog att han attackerats av onda rovfåglar eller något för de sprang och gömde sig och vägrade komma fram. Inte ens matskålen kunde locka fram dem. De var verkligen livrädda! Lite sött ändå för jag tror faktiskt de fattade att något ont hände deras lillhusse och då var de rädda att det skulle hända dem också. ❤ Inte ens idag är de riktigt sig själva. De tassar runt så försiktigt och är på sin vakt hela tiden. Gullegrisarna!

Jag har i alla fall jobbat hemifrån hela veckan och Alex har fått gå hem 13.40 när skolan slutar. Idag slapp han både gympan och jujutsun. Inte kan man träna med världens lårkaka liksom. Dessutom har han huvudvärk och magvärk. Stackaren! Måtte vi inte få en höst som liknar hur våren var, för det vet jag inte om jag orkar! Han var ju hängig från februari till juni liksom….

Idag har jag i alla fall skämt bort barnet, med en liten present som hans pappa köpte, med mellismacka från Lindahls (hans favvomacka), med utökad skärmtid (just nu film med chips och majskrokar) och så har jag lärt honom spela Mastermind. Ibland måste man få lite vardagslyx när man är krasslig! 🙂

 

Nyp-Vera

september 1, 2017

Alltså, Vera! Hon har varit så himla snäll så länge att jag nästan hunnit glömma hur hon i början terroriserade de andra två med bett så skarpa att de skrek, och hur hon nafsade mig så mycket att jag till slut vägrade ha henne i famnen.

Nu har hon varit så mellow yellow så länge att man tar för givet att hon ska vara snäll. Så jag blev rätt förvånad och sur när hon igår satte igång att nypas (nafsa genom min tröja så det gör ont) envist och frenetiskt när hon satt i mitt knä. Det blev lite av viljornas kamp där jag försökte visa, genom att marsvindominera (tvinga upp hennes huvud) och fya, att det inte var okej. Till slut lyfte jag upp henne så hon fick stå raklång varje gång hon nöp mig (hon hatar fortfarande när man lyfter henne). Det hjälpte, men känns ju för himla trist. Men jag vill verkligen inte att hon ska få för sig att det är en god idé att nafsa. Vi har trots allt Alex som jag vill ska vara trygg med marsvinen.

Idag är hon dock sitt vanliga glada jag och hon har hoppat upp i knäet på mig när jag hade gräs, suttit och myst utan ett enda nafs och sprungit runt på golvet och glädjeskuttat (poppat popcorn kallar Alex och jag det) och hämtat små godsaker ur våra händer. 🙂

Hon är verkligen rysligt söt – och vesslesnabb. Öppnar man buren är det alltid hon som först hoppar ut (eller smiter ut innan man hinner stoppa henne).

Något sötare än marsvinsnosar/-munnar finns nog inte! ❤

Min finaste son!

augusti 28, 2017

Jag älskar hur fin Alex är med marsvinen. Han går dit och pratar med dem och klappar dem såååå många gånger per dag. Han har ännu inte lärt sig att lyfta dem, men tycker om när jag sätter ett av dem i knäet (som Klara här nedan).

Faktum är att de nog litar mest på honom. Han lyfter aldrig upp dem eller klipper klor eller nåt annat läskigt. Honom förknippar de bara med mat och klappar. 🙂

_DSC7342

test02

Vera är så söt för hon slickar honom ofta och riktigt lägger sig platt i buren och låter honom klappa henne. ❤ Och det är så mysigt att Alex älskar dessa marsvin lika mycket som jag gör!