Archive for the ‘Funderingar’ Category

Man är inte äldre än man känner sig (?)

maj 15, 2018

Jag har så sjukt mycket spänningsrelaterad migrän för tillfället. Det är hopplöst. Jag vaknar nästan varje natt/morgon och måste ta Sumatriptan. Inte bra.

Kom till jobbet i morse trött och vimmelkantig av en Sumatriptan. Första timmarna efter att jag tagit en sådan tablett känner jag mig nästan onykter. Väldigt obehagligt. Men jag och min chef skulle hålla i en presentation för Arbetsförmedlingen klockan 13.00 så det gällde att komma i något så när form.

Det är mycket att göra på jobbet, men jag har verkligen mina ärenden under kontroll och jag har bra genomströmning så jag fattar inte varför jag känner mig så stressad (?). Jag tror jag lite stressar över allt annat i livet. Alla måsten och borden. Vi måste byta panel på boden i år. Vi måste måla fodret runt den nya garageporten. Vi borde räta upp muren på framsidan som bågnar allt mer. Huset är så ostädat så man bara vill tjuta. Och så alla varjedagsaker som ska göras (tvätta, ta hand om disk, småstäda, ta hand om marsvinen, hjälpa till med läxor, handla, laga mat, helst ringa sina föräldrar nån gång, gräsklippning, vattning, ogräsrensning o s v).

Och nu har Riddaren varit dyngförkyld sedan i helgen. Stackaren! Han har varit så mycket sjuk denna vinter! Och diskbråcken bråkar.

Så idag åkte jag hem och trodde att jag skulle få göra allt. Han har liksom legat heltutslagen sista dagarna. Men han hade släpat sig runt och grundmålat vid garageporten och klippt gräset och tömt diskmaskinen och nu har han skjutsat Alex till träningen. Så himla skönt att han orkade/kunde göra lite idag!

Själv har jag påbörjat att damma huset ordentligt. Och vattnat hos oss och våra bortresta grannar.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan en sak som hände på jobbet (snacka om utvikning). 🙂 Jag gick och grattade en kollega som fyller 29 år idag. Vi pratade lite och så konstaterade jag att vi blir många som fyller jämnt nästa år. Bara härom veckan sa jag nämligen grattis till en nybliven 39-åring och själv fyller jag ju 49 i sommar. Min kollega tittade lite förvirrat på mig så jag förtydligade att vi ju är minst tre som fyller jämnt eftersom jag fyller 50. ”50?!?” sa han förvånat. ”Jag trodde du var mycket yngre. Alltså, MYCKET yngre. Typ 40, 41 eller så.”

Och min första reaktion blev förstås att känna mig smickrad. I två sekunder. Men sen blev jag nästan lite arg. Mer på mig själv än på honom. Varför ska jag känna mig glad över att se yngre ut? Varför är det så fult att bli gammal? Ju äldre jag blir desto mer försöker jag bära min ålder med stolthet. Jag tänker inte mörka min ålder i hopp om att folk ska tro att jag är yngre. Jag kan väl vara (snart) 49 och vara okej med det? Det är så knäppt det där! Samtidigt tänker jag inte sticka under stol med att jag blir glad när folk säger så där. Det är andra kollegan på kort tid som säger samma sak och här sitter jag och känner mig förtappad, fetare än någonsin och så otränad. Då är det ju trevligt om man inte ser lika sliten ut som man känner sig antar jag. 🙂

Petra 170723 (1).jpg

Annonser

Vart är det på väg?

april 29, 2018

Vad är det som händer med vårt land? Hur kan en regering köra ett land i botten på bara fyra år? Vart man vänder sig läser man om förskolor där barnen slåss med tillhyggen och kalla varandra och personalen för rent hårresande saker, skolor där lärarna tappat kontrollen helt, en vård i kris där folk dör i väntan på cancerbehandling och läkarna avlöser varandra i ett ständigt lämmeltåg på vårdcentralerna. Gruppvåldtäkter är snart vår vardag och ”No Go-zonerna” breder ut sig.

Nu säger socialministern att det är de äldres fel att vi har en vårdkris. Usch ja! Skäms på dig som gått i pension! Du borde ha vett att lägga dig ner och dö så du inte kostar staten pengar!

Alltså, på riktigt????

Häromdagen la vi 3.5 miljarder kr på 9000 unga män från Afghanistan. Unga män utan asylskäl, som ljugit om sin ålder. Dem har vi råd med. Jag fattar inget! Inte känns det bättre när man tar hänsyn till att kvinnosynen och synen på våldtäkter i Afghanistan är minst sagt problematisk. Jag blir mörkrädd.

Dessutom: Afghanistan är vårt klart största bidragsland. 2017 skickade vi 877 miljoner kr till en fattig befolkning på 30 miljoner. Se SIDA:s info här. Man kunde eventuellt tycka att det räcker så…

Jag tänker att man är extremt naiv om man tror att man kan tillåta massinvandring från länder som Afghanistan och Somalia och tro att dessa människor ska integreras och bli självförsörjande på några år. All forskning jag tagit del av visar på motsatsen. Kommer du t ex som kvinna från ett land där du inte gått i skola och aldrig jobbat, där kvinnosynen är att du ska stanna hemma och ta hand om familjen, då är oddsen höga att du inte kommer att lära dig svenska, klara SFI eller delta på arbetsmarknaden. Du blir fast i bidragsberoende livet ut.

Vi kan inte på allvar gå runt och tro att män från muslimska länder kommer att anamma den svenska kvinnosynen. Ain’t gonna happen!

Är du kvinna? Känner du dig trygg med att gå ensam på stan en sen kväll i Sverige idag? Grattis! Vi är många som inte längre känner så. Det kommer allt för många rapporter om tjejer som överfalls av män med invandrarbakgrund. Till och med på uteställen är det ju idag ett helt annat problem med män som omringar kvinnor och tafsar eller värre. Och vi ska bara inte tala om musikfestivalerna! Är det nån som på allvar fortfarande tror att majoriteten av alla överfall på kvinnor som sker på dessa görs av män med svensk härkomst? Tänk om i så fall! Det är nästan enbart invandrarkillar som står för dessa överfall.

Integrationen av våra nyanlända går verkligen åt skogen! Och vi måste våga prata om det. Idag är alla så rädda att kallas rasister om man säger något negativt om invandring. Jag menar att man inte kan blunda för fakta. Bara genom att prata om problemen kan vi komma till rätta med dem. Man måste våga se att invandring har ett pris och att inte alla invandrare är intresserade av att integreras och anamma ”det svenska”. Det är högst naturligt. Varför finns det ”svenskområden” i Spanien liksom?

Steg ett borde rimligen vara att döma ut ordentliga straff för grova brott som våldtäkter och hedersmord. Jag vill inte se fler exempel som detta där ensamkommande afghaner gruppvåldtog kvinna i Kalmar. Domen blev 11 respektive 14 månaders ungdomsvård. Det låter som ett sjukt skämt!!! Grova brott ska ofelbart leda till utvisning om du frågar mig. Spelar ingen roll om du riskerar att dödas i hemlandet. Kan du inte sköta dig i det land som tagit emot dig har du förverkat din rätt att bo här. Punkt!

Regeringen blundar för problemen och tycker att vi ska ta hit ännu fler. Bara anhöriginvandringen till de redan hittagna förväntas se ut så här de kommande åren:

f71faef4-5aa6-4afe-bd03-78843cf85580

Förlåt mig, men jag undrar hur vi ska ha råd???

Redan nu går vården på knäna. Pensionsåldern måste höjas säger man. Många av våra pensionärer lever på existensminimum. Vissa lever t o m som hemlösa. Skolan är i skriande behov av resurser för att ta hand om alla invandrarbarn som har extra behov av stöd. Ursäkta, men hur ska det gå ihop? Borde vi inte i första hand se till att välfärden fungerar tillfredsställande?

Och om vi inte ska det. Om vi nu ska prioritera invandring framför allt. Då måste vi rusta ner välfärden till ett bistert minimum (tänk USA) och låta privata alternativ finnas. Då får vi väl sänka skatterna, börja betala privat för barnomsorg, skola och vård. Har du inte råd? Synd för dig!

MEN VI HAR SNART INTE RÅD MED BÅDE OCH! När ska politikerna fatta det???

Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska rösta på i höst. Det känns som snart när varenda politiker lever i nån slags verklighetsfrånvänd värd där man bara ser till hur man ska kunna värva röster och sno åt sig en bra post efter valet. Sveriges bästa, eller vad väljarna vill, verkar man ge fullständigt fan i!

Äntligen vår!!!

april 19, 2018

Alltså, herreguuuuud vad man har längtat efter sol och vårvärme denna eländigt sena vinter! Men nu! Nu är den banne mig här, våren! Påskliljorna börjar så smått blomma i rabatten och t o m några tidiga tulpaner har slagit ut i blom. Nu i eftermiddag var det utan-jacka-varmt och vi fikade på altanen sedan min Riddare hämtat mig på jobbet! Lyx!

Sen ville Alex dra iväg till närmsta lekplats för att gunga. Och det låter kanske inte så märkvärdigt. I alla fall inte om man inte vet hur jag slitit för att få detta barn att kunna gunga! Vi har tränat och tränat och han har bara inte kunnat få grepp om hur man gör. och kan man inte så vill man inte. Typ. Träna på saker? Näää! Han är sin mor upp i dagen! Haha!

Men nu hade han tydligen provat att gunga i skolan och plötsligt bara knäckt koden. Och då var det plötsligt jätteroligt att gunga! Så nu har han gungat hela rasterna och kan bara inte få nog. Älskade unge! ❤

Och efter mellanmålet skulle han alltså gunga igen och bad så bevekande att jag skulle följa med och titta. Den arma moderna var jättemegatrött efter tre nätters usel sömn, men vem kan neka sitt barn att dela en sådan glädje liksom? Bara att hänga med och stråla ikapp med det lyckliga barnet! 🙂

20180419_155031
Syns inte på bilden, men han gungade högt och spekulerade i om man kunde sno runt stången till slut.

Och jag satt en stund med näsan i solen och lyssnade på ett kvittrande barn med en massa energi – precis så där som det ska vara. Satt där med en smula vemod i bröstet. Tänkte att det är nu det peakar. Bättre än så här blir nog inte livet. Tiden med en nioåring. Så fantastiskt! Så passa på och njut så mycket du kan nu Petra. Lite så.

Jag är så glad för att Alex verkar må bättre. Mindre huvudvärk, mycket mer ork och energi och i alla fall f n ingen förkylning i sikte. Lite allergi, men absolut hanterbart, trots att både hassel och björk börjat komma igång nu. Måtte det hålla i sig! han är såååå värd att få bra ett tag nu efter denna långa hemska vinter med tusen miljoner förkylningar och huvudvärk mest varje dag!

Kämpa!

april 14, 2018

Att stuka foten och inte kunna vardagsgå alls, samtidigt som förkylning och influensa håller en däckad vecka ut och vecka in är verkligen helt förödande för vikten. Man tröstäter ju dessutom gärna lite extra när man inte mår bra.

Förra helgen kände jag bara att nej nu JÄVLAR går det inte längre. Byxorna sitter åt och jag VÄGRAR gå upp i storlek. Jag skulle ju ner – inte upp liksom. Med bävan ställde jag mig på vågen och insåg att jag lagt på mig 2-3 kg på lika många månader och väger nu mer än när jag var höggravid (!). Svim!!!

Så den här veckan har jag haft totalstopp för godis, snacks, kakor, alkohol, läsk etc. Försökt äta lätta luncher och dricka vatten till maten. Hetsknaprat morötter på kvällarna (godisabstinensen har inte varit nådig kan jag meddela). Jag har rott i roddmaskinen och gått mycket mer än vanligt.

I onsdags gick jag 7 km totalt – och stod upp och föreläste i 4 timmar. Herregud så ont jag hade i fötterna sen! Min chef och jag höll information för tre arbetsgrupper på Norrköpings Kommun den dagen. Lite kul, för de verkade nöjda och jag har fått såååå mycket beröm av chefen efteråt att jag nästan är lite mallig. 😉

Igår slutade jag tidigt och gick en 3,5 km lång promenad. Idag gick jag 2,2 km. Nej, det är inte långt, men jag är verkligen i uruselt skick. Jag har så fruktansvärt ont under fötterna (plantar fasciit) och är allmänt otränad. Så för mig är det nog en rätt lagom nivå att börja på. Jag kör Voltarenkräm under fötterna och tejpar med idrottstejp. Ska försöka komma ut en sväng i morgon också.

För att orka detta insåg jag att jag måste låta fredag-lördag vara godisdagar (och okej med lite vin eller en öl). Sen kan man ju ändå tänka sig för och inte slentrianstoppa i sig kalorier. Hoppas, HOPPAS att jag kan hålla i detta och att det ger resultat! Jag skulle verkligen vilja komma i tillräcklig form för att framåt sommaren orka intervallspringa/gå. Då går man ner i vikt, det vet jag sen tidigare. För nu är jag så gräsligt trött på att vara en otränad tjockis alltså!!!

Förklara för mig!

mars 16, 2018

Alltså, förklara gärna detta för mig. Hur kan det komma sig att det i detta fall är helt okej att säga upp en kvinna från sin bostad (och erbjuda henne jourfamilj åt sin 12-åriga dotter eftersom de inte har någonstans att bo) medan det i detta fall tydligen enligt självaste bostadsministern är upprörande och fel att säga upp en invandrarfamilj från samma slags boende?

Båda bor på Lidingö. Enda skillnaden vad jag förstår är att den ena familjen är svenskfödda och den andra invandrare. Jag fattar ingenting!

Fössta tossdan

mars 1, 2018

Ni vet att det inte är någon vanlig dag idag va? Nej, för idag är det smålänningarnas nationaldag. Typ. 🙂 Fössta tossdan i mass äter man massipaantååta och firar sitt talfel (att inte kunna säga ”r”). 😉

Faktiskt vansinnigt rolig historia detta!

Och på mitt jobb slumpade det sig så att en kollega fyllt 60 år och att arbetsgivaren idag bjöd på tååååta. Dock inte massipaantååta, som på bilden, utan en vansinnigt god hallongräddtårta. Men ändå! Som f d smålänning i exil fick jag i alla fall käka tårta första torsdagen i mars! Fantastiskt! 😀

2017

december 31, 2017

Så var det då 2017 års sista dag. Jag funderar på vad jag kommer att minnas av 2017. Det första som ploppar upp är marsvinen! Så mycket glädje och skratt de skänkt! Och så glad Alex är över att äntligen ha fått husdjur! ❤ 2017 är Veras, Mimmis, Klars och Mollys år!

_DSC7780

Men jag kommer också alltid att bära med mig våra två helt underbara veckor på Rhodos! Första gången någonsin som jag gråtit över att behöva åka hem från en semester! Jag som alltid brukar längta hem lite.


Och underbara Betty som gjorde så fina drinkar åt Alex!

Jag kommer också att minnas 2017 som året då Alex lärde sig simma! Vi hittade äntligen rätt simskola åt honom och nu fixar han både att hoppa i på det djupa, simma bröstsim och ryggsim! Rekommenderar varmt Annelie på Hälsoteamet i Navestad alltså! Underbar simlärare!

2017 var också året då Alex hittade sin första bästa kompis, Liam. Mycket lek och Minecraftspelande har det blivit och en övernattning hos Liam nu i höstas.

Namnlös

Annars minns jag en del tråkigheter, som t ex hur himla krasslig och hängig Alex var hela våren. Det var öroninflammation och något envist som gjorde att han hade huvudvärk och lite förhöjd temp och var trött och hängig i månader. Kanske pollenallergi eller nåt envist virus. Orolig var jag i alla fall. Och Riddaren har gått med ont i kroppen och trötthet. Själv hade jag extrem järnbrist i början av året och var helt slut som artist. Sen har väl hälsan varit så där med mycket migrän, plantar fasciit (inflammation i senspeglarna under fötterna, vilket gör satansont), trötthet och krånglande bihålor.

Men! Sånt brukar jag vara rätt bra på att glömma bort. Varför fokusera på det liksom?

2017 var också året då jag högst ofrivilligt tvingades sluta med insomningstabletter. Det går väl så där bra kan man väl säga. Sömnen är inte lysande, men jag lever ju i alla fall! 😉

2018 kan kanske bli året då jag så sakta börjar gå ner i vikt? Jag hoppas på det i alla fall!

Ingen vit jul

december 24, 2017

Ingen vit jul i år heller. I natt smattrade ösregnet på rutorna och det var nästan 9 plusgrader ute igår. Som vilken midsommarafton som helst med andra ord. 😀

Inte tänker vi fira en vit jul heller. Jag måste erkänna att jag blir ungefär lika provocerad av den rabiata ”Vit Jul-rörelsen” som de troligen blir av såna som mig. Argumentet är att julen är barnens högtid. Vad mig anbelangar är julen ALLAS högtid! Självklart ska man inte dricka om man inte kan hantera det eller vet när man druckit tillräckligt. Men det gäller alla dagar på året. Men jag tror faktiskt inte Alex får men för livet om jag tar en glögg när svärfar bjuder på det i eftermiddag, eller om jag dricker en julöl till maten och tar ett halvt glas snaps. Det är inget jag blir onykter eller personlighetsförändrad av. Men det är gott och snapsen värmer när jag sitter och huttrar i Alex’s fasters hus.

På Riddarens släkts jular serveras alkohol. Ingen blir otrevlig, barnslig eller aggressiv. Alla dricker lagom, och vill man inte ha behöver man inte känna sig dum. Det serveras på samma sätt som maten. Inga konstigheter. Och jag kan för mitt liv inte förstå hur det skulle kunna förstöra julen för ett barn?!

Blir lite trött på alla rabiata förespråkare för allt vad det nu är. Veganism. Nykterism. Träningsfanatism. Och så vidare. Allting med måtta säger jag. Du får göra hur du vill, och jag uppskattar om jag får göra som jag vill. Jag litar på att du gör det som känns bra för dig och din familj, så kan väl du lita på att jag inte utsätter mitt barn för traumatiska jular?

godjul.jpg

När är ”rätt” tid för julpynt?

december 8, 2017

Jag tycker senaste årens trend när det gäller jul- och adventspynt är helkonstig! Affärerna börjar typ julskylta i början av oktober. Två veckor innan advent ser man massor av adventsljusstakar och -stjärnor i fönsterna här i Hooden. Och när jag ser att folk köper/plockar fram julgranen och klär den innan det ens hunnit bli första advent får jag helt ärligt nästan dåndimpen! 😀 För mig är det heligt att julgran det köper man tidigast runt den 20 december, och då känns det nästan väl tidigt!

Å andra sidan har jag väl de senaste 10-15 åren glidit gällande det här med julpynt. Förr var det liksom adventsljusstakar, juldukar/-gardiner och kanske nån lucia som kom fram första advent och sen tog jag fram tomtarna några dagar innan julafton. Nu får de komma fram allt eftersom jag hinner städa och adventspynta (brukar ta en vecka innan allt är klart). Det är ju trots allt roligare att titta på tomtar före jul än efter. Och det finns det säkert en och annan som förfasar sig över, så jag ska inte kasta sten i glashus här. 😉

_DSC7733.jpg

I år fick köket bli juligt rött medan vardagsrummet, som är så mörkt vintertid, fick skira vita gardiner med silvriga snöstjärnor på och vita adventsstjärnor som lyser upp ordentligt. Hittade en grå julduk till matbordet i vardagsrummet och en grå löpare med silverstänk i (på Rusta, jättebilligt) till soffbordet.

_DSC7750.jpg

_DSC7749.jpg

Litet livstecken

december 4, 2017

Jo då. Jag lever. Om nån nu undrat. Har bara inte riktigt haft tid eller lust för bloggen.

Bihålorna är, som väntat, inte bra. Alex kör samma (?) förkylning runt, runt, i en oändlig loop. Marsvinen tar tid. Vardagen tar tid. Och nu har det varit en del extra med julklappsinköp, utbildning på jobbet i två dagar (helt värdelös och bortkastad tid), julfest i fredags och adventsstädning/-pyntande.

Brottas med alla ”borden”. Borde beställa klipptid åt både mig och Alex, men drar mig för det nu när min frissa är föräldraledig och jag känner mig vilsen. Borde öva julsånger med barnet inför luciatåget i skolan, men tycker det är mer än nog med den vanliga läxan och extra matteläxan de fått. Borde träna simtag med barnet eftersom det också är en läxa från skolan (mycket läxor för ett barn i tvåan tycker ju jag). Borde skriva julklappsrim och leta fler julklappar (nån som kan tala om för mig vad jag ska köpa till min man t ex?). Borde ta årets julkort men skiter nog högaktningsfullt i det då inte ens Alex verkar särskilt intresserad. Borde, borde, borde…

BORDE sova om nätterna!!!! Men sömn är en högt överskattad lyxsysselsättning har jag förstått. Herregud vad jag saknar insomningstabletter alltså!

Ah well…. 2½ vecka till semestern! Kämpa Petra, kämpa!