Archive for the ‘Funderingar’ Category

2017

december 31, 2017

Så var det då 2017 års sista dag. Jag funderar på vad jag kommer att minnas av 2017. Det första som ploppar upp är marsvinen! Så mycket glädje och skratt de skänkt! Och så glad Alex är över att äntligen ha fått husdjur! ❤ 2017 är Veras, Mimmis, Klars och Mollys år!

_DSC7780

Men jag kommer också alltid att bära med mig våra två helt underbara veckor på Rhodos! Första gången någonsin som jag gråtit över att behöva åka hem från en semester! Jag som alltid brukar längta hem lite.


Och underbara Betty som gjorde så fina drinkar åt Alex!

Jag kommer också att minnas 2017 som året då Alex lärde sig simma! Vi hittade äntligen rätt simskola åt honom och nu fixar han både att hoppa i på det djupa, simma bröstsim och ryggsim! Rekommenderar varmt Annelie på Hälsoteamet i Navestad alltså! Underbar simlärare!

2017 var också året då Alex hittade sin första bästa kompis, Liam. Mycket lek och Minecraftspelande har det blivit och en övernattning hos Liam nu i höstas.

Namnlös

Annars minns jag en del tråkigheter, som t ex hur himla krasslig och hängig Alex var hela våren. Det var öroninflammation och något envist som gjorde att han hade huvudvärk och lite förhöjd temp och var trött och hängig i månader. Kanske pollenallergi eller nåt envist virus. Orolig var jag i alla fall. Och Riddaren har gått med ont i kroppen och trötthet. Själv hade jag extrem järnbrist i början av året och var helt slut som artist. Sen har väl hälsan varit så där med mycket migrän, plantar fasciit (inflammation i senspeglarna under fötterna, vilket gör satansont), trötthet och krånglande bihålor.

Men! Sånt brukar jag vara rätt bra på att glömma bort. Varför fokusera på det liksom?

2017 var också året då jag högst ofrivilligt tvingades sluta med insomningstabletter. Det går väl så där bra kan man väl säga. Sömnen är inte lysande, men jag lever ju i alla fall! 😉

2018 kan kanske bli året då jag så sakta börjar gå ner i vikt? Jag hoppas på det i alla fall!

Annonser

Ingen vit jul

december 24, 2017

Ingen vit jul i år heller. I natt smattrade ösregnet på rutorna och det var nästan 9 plusgrader ute igår. Som vilken midsommarafton som helst med andra ord. 😀

Inte tänker vi fira en vit jul heller. Jag måste erkänna att jag blir ungefär lika provocerad av den rabiata ”Vit Jul-rörelsen” som de troligen blir av såna som mig. Argumentet är att julen är barnens högtid. Vad mig anbelangar är julen ALLAS högtid! Självklart ska man inte dricka om man inte kan hantera det eller vet när man druckit tillräckligt. Men det gäller alla dagar på året. Men jag tror faktiskt inte Alex får men för livet om jag tar en glögg när svärfar bjuder på det i eftermiddag, eller om jag dricker en julöl till maten och tar ett halvt glas snaps. Det är inget jag blir onykter eller personlighetsförändrad av. Men det är gott och snapsen värmer när jag sitter och huttrar i Alex’s fasters hus.

På Riddarens släkts jular serveras alkohol. Ingen blir otrevlig, barnslig eller aggressiv. Alla dricker lagom, och vill man inte ha behöver man inte känna sig dum. Det serveras på samma sätt som maten. Inga konstigheter. Och jag kan för mitt liv inte förstå hur det skulle kunna förstöra julen för ett barn?!

Blir lite trött på alla rabiata förespråkare för allt vad det nu är. Veganism. Nykterism. Träningsfanatism. Och så vidare. Allting med måtta säger jag. Du får göra hur du vill, och jag uppskattar om jag får göra som jag vill. Jag litar på att du gör det som känns bra för dig och din familj, så kan väl du lita på att jag inte utsätter mitt barn för traumatiska jular?

godjul.jpg

När är ”rätt” tid för julpynt?

december 8, 2017

Jag tycker senaste årens trend när det gäller jul- och adventspynt är helkonstig! Affärerna börjar typ julskylta i början av oktober. Två veckor innan advent ser man massor av adventsljusstakar och -stjärnor i fönsterna här i Hooden. Och när jag ser att folk köper/plockar fram julgranen och klär den innan det ens hunnit bli första advent får jag helt ärligt nästan dåndimpen! 😀 För mig är det heligt att julgran det köper man tidigast runt den 20 december, och då känns det nästan väl tidigt!

Å andra sidan har jag väl de senaste 10-15 åren glidit gällande det här med julpynt. Förr var det liksom adventsljusstakar, juldukar/-gardiner och kanske nån lucia som kom fram första advent och sen tog jag fram tomtarna några dagar innan julafton. Nu får de komma fram allt eftersom jag hinner städa och adventspynta (brukar ta en vecka innan allt är klart). Det är ju trots allt roligare att titta på tomtar före jul än efter. Och det finns det säkert en och annan som förfasar sig över, så jag ska inte kasta sten i glashus här. 😉

_DSC7733.jpg

I år fick köket bli juligt rött medan vardagsrummet, som är så mörkt vintertid, fick skira vita gardiner med silvriga snöstjärnor på och vita adventsstjärnor som lyser upp ordentligt. Hittade en grå julduk till matbordet i vardagsrummet och en grå löpare med silverstänk i (på Rusta, jättebilligt) till soffbordet.

_DSC7750.jpg

_DSC7749.jpg

Litet livstecken

december 4, 2017

Jo då. Jag lever. Om nån nu undrat. Har bara inte riktigt haft tid eller lust för bloggen.

Bihålorna är, som väntat, inte bra. Alex kör samma (?) förkylning runt, runt, i en oändlig loop. Marsvinen tar tid. Vardagen tar tid. Och nu har det varit en del extra med julklappsinköp, utbildning på jobbet i två dagar (helt värdelös och bortkastad tid), julfest i fredags och adventsstädning/-pyntande.

Brottas med alla ”borden”. Borde beställa klipptid åt både mig och Alex, men drar mig för det nu när min frissa är föräldraledig och jag känner mig vilsen. Borde öva julsånger med barnet inför luciatåget i skolan, men tycker det är mer än nog med den vanliga läxan och extra matteläxan de fått. Borde träna simtag med barnet eftersom det också är en läxa från skolan (mycket läxor för ett barn i tvåan tycker ju jag). Borde skriva julklappsrim och leta fler julklappar (nån som kan tala om för mig vad jag ska köpa till min man t ex?). Borde ta årets julkort men skiter nog högaktningsfullt i det då inte ens Alex verkar särskilt intresserad. Borde, borde, borde…

BORDE sova om nätterna!!!! Men sömn är en högt överskattad lyxsysselsättning har jag förstått. Herregud vad jag saknar insomningstabletter alltså!

Ah well…. 2½ vecka till semestern! Kämpa Petra, kämpa!

Den stora hösttröttheten

november 6, 2017

Fyra-och-en-halv-dags-veckan blev en tredagarsvecka när Alex åkte på ännu en praktförkylning i onsdags. Det var en tapper kille som tog buss och spårvagn med sin mamma till simskolan på onsdagskvällen. Han nös ungefär 100 gånger medan vi åkte och snoret rann. Men simmade gjorde han och plötsligt behärskade han även ryggsim (!). Mammas duktiga kille! Jag älskar verkligen denna simskola som fått mitt barn att tycka att det är roligt att simma! ❤

Men sen var han helt slut som artist och det blev vab resten av veckan. Och lite ”vam” (vård av mamma) – för fy satan vad komplett slut jag var! Jag kunde nog ha sovit precis hela torsdagen om jag fått. Vi gjorde inte många knop alltså. Filmmys i soffan, läste böcker och hängde lite vid varsin dator. Riddaren fick köpa hem McDonalds till middag.

Jag HATAR november! Det är mörkt, kallt, blött, förkylt och fruktansvärt långt till våren! Och jag är sååååå trött denna månad. Hemsk är den!

I fredags orkade jag i alla fall baka franskbrödbullar och städa hos marsvinen. Och i helgen har jag tillverkat två fotoböcker (varav en kommer att bli julklapp) då det var halva priset på sådana.

Och nu är det måndag och livet känns rätt outhärdligt. Jag hostar och det är tungt att andas. Och jag ÄR så TRÖTT! Varje november kommer jag på att man borde spara sin semester till nu. Det borde vara varje nordbos rätt att åka två veckor till Thailand/Bali eller liknande i november och tanka sol, värme och livsglädje!

#MeToo

oktober 19, 2017

Ingen har väl missat #MeToo som går som en löpeld genom sociala medier?

Vilken kvinna kan säga att hon inte utsatts för oönskade sexuella inviter/övergrepp? Inte jag i alla fall. Jag har ändå haft ”tur”. Det värsta jag råkat ut för har varit högst oönskat tafsande på bussen och på krogen. Minns än idag hur någon helt okänd kille tyckte det var en god idé att bakifrån grabba tag i mitt underliv en kväll på krogen. Han försvann snabbt i myllret när jag snodde runt, men lämnade en väldigt obehaglig känsla hos mig.

En annan gång, när jag var 18 år, var jag på fest på offentlig lokal tillsammans med mina tjejkompisar. Jag hade åkt på halsfluss och blev under kvällen snabbt sämre, fick hög feber och tappade rösten. Jag satt matt och utslagen i en fåtölj när en kille tyckte att det var en god idé att sätta sig på armstödet och böja sig fram så jag satt fastlås och försöka kyssa mig. Också en väldigt oönskad och obehaglig situation.

Det läskigaste är dock att jag på den tiden såg detta som något naturligt, något man fick ”hantera” på bästa sätt, och något som man fick räkna med om man var ung tjej med hyfsat utseende. Så. Skrämmande.

Idag, med alla dessa #MeToo blir jag ändå glad. Debatt skapas. Kanske någon kille faktiskt tänker till. Kanske folk börjar ifrågasätta rådande mansnorm. Kanske någon mer fattar att vi måste börja uppfostra våra söner på ett annat sätt. Tänk om detta faktiskt är ett utslag för en rörelse, en strömning, en förändring? Jag hoppas. Innerligt.

Det märkliga paret

juli 18, 2017

Under en vecka av våra två bodde vi granne med ett minst sagt märkligt par. Det började med att de dök upp vid poolen, hon iklädd en slags randig svart baddräkt där hälften av ränderna var genomskinliga och skärningen lämnade större delen av rumpan och brösten bara. Hon stack ut rätt rejält bland alla skandinaviska mammor om man säger så. Han gick hela tiden nån meter bakom henne, med blicken ständigt fixerad vid hennes kropp. Jag skulle gissa att hon var runt 35-40 medan han var i 60-års åldern.

Att vi överhuvudtaget började lägga märke något vidare till dem berodde på att plötsligt, när vi kastade boll med Alex i poolen, kom de och började ta vågade bilder precis framför oss. Hon åmade och kråmade sig som värsta utvikningsbruden och rätt var det var såg jag att hon drog ner den redan urringade baddräkten så att han skulle kunna fota brösten. Kändes så himla opassande på ett poolområde fullt med barn!

Efter det hade man liksom lite span på dem. Ännu mer spännande blev det när vi insåg att de var i sällskap med ett annat par med ett barn och två äldre människor (föräldrar?). Alla dessa var svenskar medan hon pratade engelska med tjock brytning. Lät som hon var från något baltiskt land.

Det var svårt att låta bli att spekulera i om han köpt sig en kvinna. Om hon var hans ”sexslav” i utbyte mot ett drägligare liv, eller om hon tyckte detta med att posera för vågade bilder bland allmänheten bara var spännande och gav krydda i tillvaron so to speak.

En annan dag kom de igen med kameran i högsta hugg och kapade en rosa flamingobadgrej som en familj hade haft med sig. Hon vältrade runt på den en stund och log utmanande mot kameran medan han fotade.

Jag kunde verkligen inte låta bli att i min tur försöka smygfota dem lite från höften. 😉 Vilket par alltså! Om kvällarna drog de iväg ut på bygden, hon iförd så skyhöga klackar att hon knappt kunde gå. Nån natt väckte de Riddaren. Han muttrade att det låtit som om någon studsade en boll i grannrummet.


Här står gubben och fotar henne medan hon poserar på poolkanten.

Det HADE varit roligt att få veta vad de var för lirare alltså!

Håll Sverige rent!

juni 13, 2017

Minns ni kampanjen ”Håll Sverige rent”? Vi som växte upp på 70- och 80-talet drillades i att inte skräpa ner i naturen. Det sitter grundmurat i mig än idag. Aldrig i helvete att jag skulle slänga skräp i naturen, på gatan eller i en park! Skräp tar man med sig och slänger i en papperskorg eller hemma. Punkt. Men uppenbarligen är det långt från alla som delar min åsikt. Varje vår häpnar jag över mängden plast, flaskor, burkar och annat skräp som ligger i dikesrenarna och på gatorna. Och hur det ser ut i våra parker ska vi bara inte prata om. Orka ta med sig glasspappret till en papperskorg 25 meter bort liksom?

Samtidigt som man är tacksam över att kommunen regelbundet städar bort skiten kan jag på sätt och vis samtidigt tycka att det borde få ligga kvar. För hur himla trevligt kommer ni som bara släpper ert skräp där ni går och står tycka att det är nästa gång ni kommer till parken för att ha picknick och gräsmattan är täckt av sopor?

Bortsett från hur vi strör sopor omkring oss är ju Sverige annars ett föregångsland när det gäller ren miljö. Jag älskar att vi har organiserad förpackningsmaterialsåtervinning, höga krav på rening av utsläpp från fabriker och t o m advokatfirmor som Advokatfirman Åberg & Co som inriktar sig på miljörätt.

Vår miljö är ju så himla viktig! Varför inte alla (åtminstone alla som har barn) aktivt jobbar på att vara goda föredömen som källsorterar, pantar, tar hand om sitt skräp och i största allmänhet värnar om vår natur begriper jag bara inte? Det är lite beklämmande hur miljöfrågorna bara bleknar bort till en skuggfråga för folk allt mer…

Det är ju så här man vill ha det på våra gångstråk. Lummigt, fint och skräpfritt!

Vart tog tiden vägen?

maj 23, 2017

Alltså, jag fattar inte vart dagarna tar vägen. Jag vaknar, jag gör frukost åt mig och Alex, jag tjatar honom i kläder och genom morgonbestyr, jag följer till skolan och tar bussen till jobbet. Jag jobbar mina sex timmar, tar bussen hem, hämtar (oftast) barnet, fixar ett extra mellis, matar hungriga marsvin och försöker hinna socialisera dem. Just det där tar tid just nu. Sen kan man ge sig på att det är en tvätt som behöver köras och hängas eller en diskmaskin som ska köras och tömmas. Har man tur ska det handlas och är det inte träning ska det lagas mat. Vips är det dags för läxa, nattbestyr och sagoläsning och så somnar jag före Alex, vaknar med ett ryck runt 21.00 och så har jag en timme innan det är dags för mina egna nattbestyr. Och så börjar det om…

Hur sjutton hinner folk jobba heltid?

Lösenordsskyddad: Dagarna bara rusar

april 20, 2017

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: