Archive for the ‘Funderingar’ Category

Namnfunderingar

mars 25, 2017

Medan jag funderar på om jag borde ta en migräntablett eller inte (jo, jag måste nog göra det) ligger jag och tänker på barnnamn. Inser till min förfäran att när mina eventuella barnbarn föds kommer väl min mammas generations namn att vara populära igen.

Herregud!

Tänk en hel generation bebisar som heter Göran, Birgitta, Jan, Kerstin, Lars, Britt-Marie, Margareta, Sven-Åke, Sten, Ann-Britt, Britta och allt vad det är. Är det bara jag som tycker att namnen i denna generation är extremt fula?

Eller tycker man alltid att ens föräldrars generations namn är fula, bara därför att det är ens föräldrars generation?

I och för sig tycker jag att en himla massa namn som ungar döps till idag är urfula! Jag fattar liksom inte alls grejen med Tindra och Saga (ser för mig en åttiårig rynkig Tindra Johansson som tindrade klart för femtio år sedan) eller Liam och Noel (varför vill man döpa sitt barn efter två riktigt engelska rocksvin?) eller Alfred (vem vill vara döpt efter en dräng i Emil liksom?) eller Sigrid (för evigt en av Beppes dockor!). Och Tage! Folk döper sina barn till Tage (?!?!) nuförtiden! Jag fattar ingenting! TAGE????? Hur fult???? Tager du denna Tage? My God!

Jag har om möjligt ännu svårare för när folk döper sina väldigt svenska barn efter amerikanska skådisar (hur många Kevin efter Kevin Costner finns det inte t ex?) och popstjärnor (hade Adele annars legat topp 84 på listan över mest populära namn 2016?).

Å andra sidan finns det säkert sjuttionitton människor som tycker att det är höjden av tråkighet att döpa sin unge till nåt så vanligt och fantasilöst som Alexander. 😀 Jag fattar det. Alex brukar förresten fråga mig vad han skulle ha hetat om han blivit en flicka. Då fr jag svara Isabella eller Julia.

Själv hade jag fått heta Jon om jag blivit pojke. Fatta hur tacksam jag är över att jag blev tjej! Tänk en hel uppväxt med öknamnet Fattighjon! Tur jag hade! 😉

Spara och Slösa

mars 20, 2017

När jag var liten fanns det en serie (i tidningen Lyckoslanten om jag inte minns fel) om två flickor som hette Spara och Slösa. Minns du dem? Eller är du för ung kanske? 😉

Jag har i alla fall alltid varit Slösa, den som tycker att pengarna bränner i fickan och har tusen saker hon vill köpa. Jag minns fortfarande med fasa de där första åren man skulle försöka stå på egna ben ekonomiskt och pengarna var slut långt innan månaden var slut. Både jag och mina bästa kompisar flyttade hemifrån tidigt, redan under gymnasiet. Och så skulle man klara sig på studiebidraget, vilket gick jättebra typ halva månaden. Sen inte så bra resten av månaden. Jag hade tur som ändå hade en mamma som såg till att jag inte svalt ihjäl och som emellanåt lånade mig en slant eller två.

Men vilken nollkoll jag hade på ekonomin alltså! Ett skräckexempel var när min bästa kompis övertygade mig om att ta en checkkredit på 5 000 kr – ”för det hade hon och det var så bra”. Bara det att det inte tog så där värst många månader innan jag maxat den där krediten och fick betala ockerränta varje månad. Återigen rädda mamma mig genom att ta mig i hampan och gå in på banken och göra om krediten till ett lån med lite mer normal ränta (även om det var rätt skyhöga låneräntor överlag där på slutet av 80- och början av 90-talet).

Min smala lycka har ändå varit att jag dragits till Spara-personligheter när det gäller pojkvänner och äkta män! Hade jag fallit för en Slösa-kille när jag var yngre hade vi väl hamnat i Lyxfällan! 😉

Nu har jag dock (äntligen) vuxit upp och insett att det där med ordnade ekonomiska förhållanden och en buffert är av yttersta vikt. Tack vare mina föräldrar som bistått oss med lån och pengagåvor senaste åren har vi ändå rätt okej luft i ekonomin nu. Det är inte hela världen om spishällen pajar samma månad som jag tappar mobilen. Vi har en bra buffert för oförutsedda utgifter.

Men det är ju inte alla som är i samma sits! Alla har inte föräldrar som kan eller vill ställa upp ekonomiskt. Både jag och min Riddare började livet utan något egentligt startkapital. Det var stundtals tufft och det var aldrig tal om att kunna köpa nya möbler till sitt första boende utan man ärvde och plockade ihop möbler lite allt eftersom. Därför känns det så viktigt att spara pengar till Alex. Jag vill inte att han ska hamna i en Lyxfällan-situation. Det ska finnas pengar till att inreda det första egna boendet och till körkort och bil. Såna saker. Men han disponerar inte kontot, utan utbetalning sker genom oss (man är väl vis av egen erfarenhet…haha!).

Men dessa stackare då som lever på marginalen, där en oförutsedd utgift är en smärre katastrof, och där man inte har någon anhörig man kan låna av? Jag antar att det är dessa människor som vänder sig till SMS-lån och dylikt? Jag är ju generellt sett väldigt mycket emot den här typen av lån. Räntorna är skyhöga och villkoren ofta lite luddiga eller svåra för en ung människa att förstå. Men ibland har ju faktiskt nöden ingen lag. Ibland måste man bara skrapa fram pengar snabbt. Vem vill t ex stå utan en fungerande kyl??? Då är det väl ändå nånstans rätt bra att det finns snabba sätt att låna pengar, som t ex på Meddelandelån. Jag har surfat runt lite på deras sida och på plussidan får ändå nämnas att det finns en väldigt tydlig uppspaltning över vad den faktiska kostnaden för lånet blir. Man kan fylla i lånebelopp, antal dagar man tänkt låna och får då fram den totala kostnaden för lånet. Sånt gillar jag.

Men jag måsten ändå avsluta med att, som betydligt mindre Slösa och betydligt mer Spara så här på äldre dar, påpeka att allra bäst är ju att spara ihop till saker och se till att man faktiskt har en ekonomisk buffert anpassad efter sina egna behov (mindre om man bor i hyreslägenhet och betydligt större om man har eget boende). Man får rätta mun efter matsäck och inse att man inte kan ha allt! 🙂

”Tjuvlyssnare”

december 2, 2016

Man ska inte irritera sig på skitsaker. Jag vet. Men…

Ibland är det svårt.

Sociala media. SOCIALA media. Det förutsätter väl ändå att man är SOCIAL och DELAR MED SIG? Eller? Hur kan det annars bli ett socialt media?

För mig är det så himla ofattbart varför man skaffar sig Facebook, Instagram, Flickr, Twitter, går med i olika forum och sen inte deltar?!? Varför ansluta men inte delta?

För mig blir det väldigt mycket som att stå och kika och lyssna i smyg utan att själv dela med sig. Det känns lite olustigt. Varför följer du mig överallt när du inte själv har nåt att säga? Vad vill du? Lite så…

Brutalt uppvaknande

november 9, 2016

Jag trodde faktiskt aldrig att det var någon egentlig risk att Trump skulle vinna valet. Det kändes så osannolikt.

Men uppenbarligen hade jag fel.

Och nu går man med en obehaglig känsla i maggropen.

Läste en rätt intressant artikel i Aftonbladet som kanske förklarar varför så många amerikaner valde att rösta på denna pajas. Skrämmande fakta – på så många sätt!

Om…

oktober 26, 2016

Om man fick önska någonting mer av livet (förutom det uppenbara, d v s en god hälsa, vilket f ö verkar vara en utopi sa hon med kroniska bihålebesvär och femtioelva andra krämpor) så skulle jag önska mig ett liv där jag slapp bli utskälld och tillrättavisad hela tiden…

Och kanske att slippa laga mat hela tiden (gud vad det är tråååååkigt).

Idag har jag f ö ”jabbat” (jobbat och tagit hand om hostig son), blivit hatad av min son, fått höra att jag är världens bästa mamma (!) och blivit fräst åt x antal gånger av både son och man.

Håhåjaja. Spaweekend i lugn och harmoni när denna hemska rumsrenovering är över? I wish…

Lördagslyx

oktober 2, 2016

Som småbarnsförälder var det en sak (förutom det uppenbara, nämligen SÖMN) jag ständigt saknade. Att kunna slänga sig i soffan och titta på TV mitt på dagen sådana där dagar när man mår uselt. Igår var en sån dag. Migränen har härjat av och till i dagar. Jag hade mensvärk och mådde bara allmänt tjyvtjockt. Maken skulle jobba natt och låg och sov. Och Alex drog iväg till kompisen L efter sin jujutsuträning och var borta i 3½ timme.

Och jag kunde baka en sockerkaka, ta hand om lite disk och tvätt, och sen kunde jag med gott samvete slänga mig i soffan med en kopp te och en stor sockerkaksskiva (jo, för man får faktiskt frossa när man har mensvärk, så det så!) och titta på inspelade ”The Bachelorette” och bara vila och slappa och ha det ungefär hur skönt som helst! Sån himla LYX! 🙂

När Alex kom hem vid 18-tiden var han på strålande humör och speedad till tusen, men då hade jag i alla fall ork att lyssna på oändligt pladder om olika zombies som de jagat och ritat och allt vad det var. 🙂 Och så åt vi risgrynsgröt till middag och läste saga länge. Mys!

Efter den här jobbiga veckan, då jag var i Jönköping söndag-tisdag och i Stockholm på onsdagen, behövde jag verkligen en lugn helg. Måste ladda om inför nästa vecka för då är tanken att vi ska ta tag i målandet av Alex’s rum. Fråga mig inte var vi ska göra av alla saker undertiden. Vi lever i ett kaoshus sedan nån månad tillbaka. Nu har jag som målbild att allt ska vara klart åtminstone till första advent.

Rent vatten

september 15, 2016

Ofta när man reser utomlands slås man av hur lyckligt lottade vi är här i Sverige när det gäller rent vatten. Vi vrider på en kran och har obegränsad tillgång till fräscht, rent vatten. Vi kan t o m vattna våra trädgårdar och gräsmattor sådana här torra somrar som vi haft i år.

Det är först när man reser till torrare länder som man börjar reflektera över vilken lyx det är. Bara man reser till Grekland slås man ju genast av hur torrt det är och hur otäckt kranvattnet är, med en distinkt smak av klor. Inget man frivilligt dricker, även om man inte blir sjuk av det.

Med rådande klimatförändringar och hot om att Golfströmmen håller på att avta är det svårt att inte ibland fundera på hur det kan bli här i Sverige framöver. Forskarna verkar oeniga om ifall kallare eller varmare väder är att vänta här i norden. Men vem vet, kanske blir rent vatten en lyxvara även här?

Och hur bra är vattenkvalitén i våra kranar egentligen? Man läser ju om hur penicillin och andra mediciner inte kan tas bort ordentligt i reningsverken och alltså kommer tillbaka i vårt dricksvatten. Man läser ju också ibland om hur det finns bakterier i dricksvattenledningarna som kommunerna har svårt att råda bot på, och allt dricksvatten måste kokas. Läskigt! Tungmetaller kan läcka ut i dricksvattnet utan att vi märker det.

Man blir lätt lite mörkrädd över hur vi behandlar vår natur och i förlängningen oss själva!

Jag visste faktiskt inte att man kan rena bort så mycket som man tydligen kan med ett eget vattenfilter. På Bra Vattenrenings hemsida fick jag lära mig en massa om hur man kan få bort allt från magsjukebakterier till radon och kalk ur vattnet. hade jag, som min svägerska t ex, haft problem med att det blir alger i toaletten (de har egen brunn) hade jag absolut övervägt att installera ett sånt här filter!

Sen tänker jag att i takt med att vi förorenar vår natur allt mer med metaller, mediciner, mikroplast och allt vad det är får man hoppas att kommunerna tar sitt ansvar och verkligen testar hur pass renat vårt dricksvatten blir! När jag t ex läser det här, att man hittar en massa knarkrester i avloppsvattnet i Norrköping undrar jag ju genast om dessa rester renas bort eller om vi blir ofrivilligt utsatta för knark genom vattnet?

Kommer man att behöva installera ett eget vattenfilter framöver för att vara säker på att få rent vatten? man undrar verkligen…

Dagens Alex

augusti 25, 2016

Vi läser ”Lilla huset på prärien” som godnattsaga just nu, Alex och jag. Den handlar ju mycket om hur det var att vara nybyggare på prärien i USA. Indirekt handlar den även om rädslan för indianerna och om hur illa de faktiskt behandlades av de vita. Vi har pratat rätt mycket om det där med nybyggarna och indianerna. Om deras olika syn på mark och om man kan äga den eller inte. Om indianerna vi träffade på High Chaparral, som sannolikt kommer från något reservat. Vad en skalpering är (hu!) och om hur indianerna jagades iväg från all bra mark.

Härom eftermiddagen frågade Alex plötsligt; ”Vad har jag för färg?!”

Det tog några sekunder innan jag förstod att han nog tänker på ”Lilla huset på prärien” och hudfärgen. Jag förklarar att vi är vita, varpå Alex förtvivlat utbrast; ”Nej! jag vill inte vara vit!”

”Nähä”, sa jag. ”Vilken färg vill du ha då?”

”Jag vill vara svart! Som en indian!” tyckte Alex.

”Okej, men indianernas skinn sa man var rött, fast det är det ju inte. Det är ju mer brunt” tyckte jag.

Gullunge! Han vill inte vara vit för de har gjort så hemska saker tycker han!

Men finast av allt tycker jag att det är att han är 7½ år och aldrig har behövt reflektera över vilken färg hans skinn har, eller vad andra har för färg på sitt skinn.

Lösenordsskyddad: Ska det vara så här?

augusti 14, 2016

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Det som gnager

augusti 3, 2016

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: