Archive for the ‘Kärlek’ Category

Alla Hjärtans Dag

februari 14, 2017

Det är inte den roligaste Alla Hjärtans Dag vi firar i år. Jättetråkigt när en familjemedlem har öroninflammation och feber ju!

Men vi startade i alla fall dagen med ett kort fullt av kärleksord och ett stort vitt paket!

_dsc5815
Vad kan det vara?!?

_dsc5818
Är det en MATTA??? (Observera den besvikna minen…haha!) 😀

_dsc5820
Nej, det är ju en igge!!! (Som vi tittat på tidigare så jag visste att den skulle gå hem hos gosedjursälskande sonen.) 🙂 Säg hej till iggen Pigge!

Maken och jag har kommit överens om att inte köpa presenter till varandra i år. Vi ska köpa bil och då är det bättre att alla pengar går till den. Men jag kunde inte låta bli att köpa en liiiiten present även till min Riddare. Både Alex och jag har varsin liten söt godisskål. Klart Riddaren skulle ha en också! ❤

test01

Så otroligt nöjd

januari 11, 2017

Men alltså, detta objektiv jag fick i julklapp! Jag är såååå nöjd!

Igår, när Alex låg och sov, tassade jag in med kameran för att ta ett kort, bara för att han var så himla söt. Rummet var helt mörkt och enda belysningen kom från taklampan i rummet utanför. Jag hade inget stativ utan höll kameran i händerna och ändå, ÄNDÅ, lyckades kameran få till ett hyfsat skarpt kort. Visst ser man viss rörelseoskärpa, men jag kan direkt säga att inget av mina andra objektiv hade fixat att leverera ett så pass skarpt kort!

alex-170110

Där ligger han och har gosat in sig i sin flanellpyjamas som han snott från mig och har som ”snuttefilt” när han ska sova. Sen har han visst snott min pyjamasöverdel också för säkerhets skull. 😉 Såååååå söt! ❤

Resten av dagen

januari 8, 2017

Jag frågade Alex när vi åt middag nu ikväll hur hans dag varit. ”Jättebra!” blev det blixtsnabba svaret. Säga vad man vill, men så värst krävande är han inte, vår son. 🙂

Han var helnöjd med att ha fått spela (nästan) hur mycket Minecraft han velat idag. Den gamla Xboxen (360) dog slutgiltigt idag. Himla tur han fick en Xbox One av sin morfar för 9 dagar sedan! Och ännu mer tur att hans föräldrar köpt Minecraft till den nya versionen av Xbox också. 🙂

Nu blev det faktiskt inte bara spel idag. Jag tvingade ut barnet till pulkabacken där vi stämt träff med klasskompisen Moa och hennes föräldrar. Efter ett tag kändes det som halva klassen var där och åkte och Alex hade jätteroligt – trots att han egentligen inte tycker om att åka pulka/snowracer. Han är det enda barn jag vet som inte gillar att åka pulka. 🙂 Men några gånger fick jag honom i a f att åka snowracer med mig. Jag tycker nämligen att det är roligt, även om jag just idag begränsades rätt kraftigt av mina dumma lungor som knappt får luft.

När jag efter 1½ timme hade fått nog och ville gå hem var jag en ungefär lika dum mamma som när jag 1½ timme tidigare hade tvingat ut honom. Damned if you do, damned if you don’t liksom… 😉 Men han följde med i alla fall och det arga gick snabbt över när vi kom hem.

Sen satt han limmad vid sitt Minecraftspel igen. Jättelycklig när jag satt med ett tag och han fick berätta om allt han byggt och gjort. 🙂

test00

test01

test02

Och själv bekantar jag mig med nya objektivet och konstaterar att det går att fota acceptabelt skarpa bilder även med bara en myslampa och TV:n som ljuskälla. Älskar det!

Efter en natt med så lite sömn som Alex fick i natt var det inte allt för svårt att få honom att somna i dräglig tid (bara man fått tyst på hans Minecraftpladder). Klockan 21.00 sov han sött. Himla bra med tanke på att skolan börjar i övermorgon!

Klockan

november 29, 2016

Nu har jag tjatat så mycket om den älskade farmorsklockan att kanske en eller annan läsare faktiskt är nyfiken på att få se den. Eller? 😉

Den har ju äntligen kommit upp på väggen i vardagsrummet. Och visst inser jag att för (troligen) alla andra är det bara en rätt ful och ålderdomlig klocka. Men för mig är det så mycket farmor. Det är så mycket farmor att jag inte kan gå in i rummet och höra tickandet utan att omedelbart få en inre syn av farmors kök i Tranås, med den hemska storblommiga tapeten, det bruna kaklet, femtitalsskåpsluckorna och den slitna bruna fåtöljen hon alltid satt i om mornarna och drack kaffe, rökte en cigarett och läste Hemmets Journal. Det är kortspel vid köksbordet med en kopp te bredvid mig och en kopp kaffe bredvid henne. Det är hembakade mormors kringlor och ugnsvarma frallor. Det är farmor!

test01

test02

Den slår inte. Inte än i alla fall. Men jag saknar klangen lite. Men måste nog vänja stackars Riddaren vid tickandet innan jag drar upp slagverket också. 😉

Alltså, jag älskar verkligen denna man så mycket som låter sin fru sätta upp en gammal (säkert hiskelig i hans ögon) på väggen bara för att han vet hur mycket den betyder för mig! ❤

Och tacksamhet till min pappa som i alla fall såg till att både den här klockan och en annan klocka (som betydde mycket för farmor men inte för mig) bevarades och som gav dem till mig när han fick klart för sig vad det betydde för mig.

Materiell lycka

november 28, 2016

Jamen alltså, ibland blir man bara sååååå glad över en sak! I lördags kom Riddaren och Alex med ett paket till mig. En för tidig namnsdagspresent var det tydligen. Inuti låg två Voluspa Chestnut & Vetiver-ljus som jag önskat mig så hett! Doften är helt underbart höstig. Luktar varm kastanj och mossa tycker jag. Men den har utgått och jag har inte kunnat hitta något nytt när jag nu nästan eldat slut på det ljus jag hade.

Men Riddaren hade ägnat timmar åt att hitta två ljus åt mig!

test02.jpg

Att jag fick dem i förskott berodde på att Riddaren ville ge mig chansen att beställa flera om det nu var rätt doft (vilket han inte var helt säker på). Bara det är en kärleksförklaring för jag har kanske eventuellt ganska många doftljus i min ljuslåda vid det här laget. Somliga skulle kanske tycka att det kunde räcka med dem jag har och inte alls förstå varför man behöver fler.

Men olika dofter passar vid olika tillfällen, och på hösten är Chestnut & Vetiver perfekt!

Gradering

november 19, 2016

Jujutsuträning idag igen. Mycket pepp son. 🙂

Det visade sig att de hade ”del-gradering” idag igen. Man börjar ju med vitt bälte. Men barnen kan sedan ta tre ”del-graderingar” sin första termin. De får då en vit tejpremsa på den svarta delen av sitt bälte för varje del-gradering. Förra gången skulle de visa att de hade lärt sig vissa rörelser. Den här gången handlade det om att de visat rätt inställning och hade kämpat under träningen.

Så himla stolt son som kom ut i väntrummet och visade mig sin nya vita tejpremsa när träningen var slut! 🙂

15110360_10154316719549317_8252495847986437173_o

Och så himla stolt mamma!!!! 🙂

Så idag passade det väldigt bra att fira mammans löneförhöjning och sonens gradering med take out från Texas Longhorn på kvällen!

Att komma hem

oktober 23, 2016

Jag var ju på kurs i Jönköping i fredags (men mer om det senare). När jag kom hem på kvällen (mer om det också senare) var Riddaren och Alex på ishockey. Jag släppte all packning och vacklade utmattad upp för trappan för att byta om till varma myskläder. Och vad ser jag då? Jo, i trappan sitter det ett fasttejpat brev som jag öppnar:

karleksbrev-161021
”Jag saknar dig, Puss och kramar, ros är du. Puss puss!”

Lätt det finaste kärleksbrev jag någonsin fått!!!! ❤

Och Alex’s rum var stängt och dörren var full av lappar:

varning-lappar

Och anledningen till att jag inte fick gå in var att Riddaren börjat lägga golvet och Alex ville vara med när jag fick se hur det blev. 🙂

Den bäste!

september 28, 2016

Så…jag är inte mycket för att läsa svenska författare. Jag har nog läst alla Marianne Fredrikssons böcker och jag älskar Barbara Voors böcker. Men annars läser jag sällan svenska författare. Jag har inte alls fattat grejen med alla dessa svenska deckarförfattare t ex.

Men sen har vi ju Fredrik Backman. Jag avgudar Fredrik Backman! Det är han och Stephen King liksom! Ja, inte för att de alls skriver likadant. Tvärtom. Men de har samma sätt att göra karaktärerna fullständigt levande och verkliga för mig. Och jag älskar hans språk! Han kan skriva om precis vad som helst och jag läser ändå med nöje, bara på grund av hans helt unika språk.

Har du läst ”En man som heter Ove”? Tyckte du om den? Då borde du läsa den här novellen som han publicerat på sin blogg! Den är också underbar! U N D E R B A R I tell you!

Den heter Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. Så fin! ❤

Lugnet efter stormen

augusti 25, 2016

I perioder kämpar vi med detta humör sonen besitter så till den milda grad att vi alla är precis utmattade och vill flytta hemifrån. Men vid det här laget har vi i alla fall lärt oss att efter stormen brukar det komma en period av lugn. Och sedan några veckor tillbaka råder nu en helt fantastisk harmoni i detta hem.

Alex sköter både morgon- och kvällsrutinerna perfekt. Knappt en huvudskakning om nätterna. Han är glad och kärleksfull och verkar trivas med både skolan och jujutsun. Den här veckan har han följt med klasskompisar hem två eftermiddagar och idag följde en kompis med oss hem.

Vi har det så mysigt! Jag älskar att han är så stor nu att man faktiskt kan prata om saker. Allt från hur dagen varit till hur den indianska kulturen var. Vi googlar allt möjligt (mest naturvetenskapliga saker) och vi läser saga på kvällen. Och igår berättade han att de fått skriva ner vad de ville bli när de blev stora. ”Jag ville skriva kemist, men jag kom inte på vad det hette. Så jag skrev vetenskapsman istället” berättade Alex.

Och jag älskar detta barn så sanslöst mycket! Så där så hjärtat värker och man bara vill stoppa tiden så ”här och nu” kan vara för evigt! Mitt fina, kloka, omtänksamma, hetlevrade, envisa och känsliga barn! Jag kunde inte önska mig mer här på jorden!

Ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjäna min fina familj? ❤

 

Han är hemma!

augusti 16, 2016

Igår eftermiddag kom han hem, den där sjuåringen som stulit mitt hjärta! Huset har inte varit det samma utan honom!

Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte varit skönt med egentid och tyyyystnad. 😉 Och i söndags kväll fick Riddaren och jag också lite på-tu-man-hand-tid efter att han slutat jobbet 18.00. Han köpte med hämtmat hem och sen hade vi typ fredagsmyskväll, fast det var söndag. ❤

Nu är det dock underbart att ha sonen hemma igen! Igår var han helt övertrött redan på eftermiddagen när de kom, och var allmänt avig och obalanserad resten av kvällen. Det fick bli tidig läggning och efter en åthutning från fadern bröt han ut i storgråt och somnade sedan på min arm, tätt inkrupen i min famn. ❤ Lilla gubben! Jag tror det var både roligt och lite jobbigt för honom att vara borta så lång tid.

Själv tyckte jag att jag hanterade hans resa förvånansvärt väl med tanke på de ångestattacker jag kan få när jag vet att han är på resande fot (är expert på att måla upp ond bråd död).

Efter en god natts sömn vaknade han i alla fall på gott humör (om än snorig och lite hostig) och har haft en rolig dag på frita. Jag hämtade honom på frita så tidigt jag bara kunde (hade utbildning för nyanställda från en annan stad idag) eftersom vi sedan skulle på första nybörjar-jujutsu-lektionen (himla ord det där) 17.00. Med andan i halsen kom vi inrusande prick 17.00 (efter att ha irrat omkring lite).

Alex var jättenervös innan och ville INTE. Men det som är så coolt är att han på senare tid har förmågan att ta sig i kragen och ändå försöka och delta i sådant han tidigare skulle ha blåvägrat. Jag är så stolt över honom! ❤ Och han tyckte det var rätt roligt! Jobbigt (svettigt), men kul. ”Jag vill nog fortsätta med jujutsu” deklarerade han i bilen på vägen hem! 🙂

test

Och det vore ju jättekul om han kan hitta en sport han trivs med! han är ju INTE en boll- eller lagspelare i alla fall.