Archive for the ‘Resor/utflykter’ Category

Glad midsommar

juni 23, 2017

En gång var hon en söt nioåring med världens största midsommarkrans!

Hoppas ni alla har och har haft en underbar midsommarafton!

Här har vi hunnit transportera tre traumatiserade marsvin till svägerskan och Alex’s kusin, som kommer att ta hand om dem på bästa sätt. Men hu så läskigt det var att åka bil och hamna på ett nytt ställe! När jag lyfte ut dem ur transportburen var alla tre stela av skräck och Mimmi försökte klättra in innanför min jacka för att gömma sig. Sötnosen! ❤ ”Syns jag inte finns jag inte” – typ. 🙂

Vi har packat och dammsugit nedervåningen, vattnat ute och inne och ställt alla blommor i vardagsrummet för att underlätta för dem som vattnar åt oss. Och så har vi hunnit grilla och ha åtminstone liiite midsommarmys.

I morgon ringer väckarklockan 04.15. Huuuäää!!! Men bara man uthärdar dagen så är vi på Rhodos på eftermiddagen! 😀 Och sen ska vi koppla av och slappa i 14 dagar!

Du milde!

juni 21, 2017

Just nu känns det inte jättesmart att börja semestern med en Rhodosresa. Eller jo, Men sista jobbveckan blir inte nådig när man ska rådda alla måsten inför resan samtidigt som man jobbar. Låååånga dagar blir det!

Men nu är ny bikini inhandlad för en helt ohemul summa pengar (men ju fetare kropp desto dyrare bikini behövs uppenbarligen). Fick i alla fall en snygg sarong på köpet. Det har inhandlats ny UV-dräkt till snabbväxande sonen och lite blandade sommarkläder till oss alla. Så nu är vi väl tillräckligt ekiperade i alla fall.

Marsvinen ska skeppas över till svägerskan i morgon för förvaring. Sväron och svägerska har lovat att vattna blommor och ta in posten. Grannarna är lejda att vattna utomhusväxterna. Nu måste vi ”bara” packa och röja upp huset. Riddaren har i alla fall rensat ogräset på framsidan så det inte ska se helt obebott och vildvuxet ut när vi är borta.

Längtar tills vi är framme på Rhodos på lördag!


 

När cirkusen kom till stan

juni 3, 2017

Det är nu nästan 6½ år sedan vi flyttade till Hooden. Och i år var det femte gången vi gick och tittade på Cirkus Olympias föreställning. 2011 var Alex för liten och 2016 hoppade vi över. Jag är ju generellt sett rätt mycket emot cirkusar. Cirkusar utan djur är rätt tråkiga och cirkusar med djur ger mig dåligt samvete. Men då är Cirkus Olympia ett rätt bra alternativ. De har bara med domesticerade djur och det är verkligen inga avancerade nummer utan djuren går mest runt och visar upp sig. 🙂 Det är en svenskägd liten cirkus där hundarna, som har ett nummer, mest känns som vilka väldresserade husdjur som helst (en rymde t ex i år). Hästarna gör några enklare konster, men mycket mer än så är det inte.

Varje år köper vår lokala ICA-handlare Rickard in alla biljetter och säljer dem sedan för halva priset för att ge tillbaka lite till barnfamiljerna i området. Himla trevlig gest! Dessutom är han varje år med i showen, och för varje år som går blir det allt mer avancerade uppträdanden. Jag börjar misstänka att han hyser en hemlig dröm om att bli cirkusartist! 😉

Vi såg till att vara där i god tid i år och hade turen att kunna knipa guldplatser på första parkett – nästan för nära manegen. Alex hittade en klasskompis som kom och satt hos oss, och de där två hade hur kul som helst.


Den eldsprutande artisten i början av föreställningen visade sig vara en förklädd Rickard. Imponerande uppvisning av en glad amatör!


Sen kom ett vådligt nummer uppe under taket.


Här är artisten som imponerade mest på mig. En sån sjuk balans!


Cirkusdirektörens fru bjuder varje år på ett lätt kaotiskt nummer med sina hundar. De brukar göra lite som de vill (rymma t ex). 😉


Här är cirkusdirektören själv i egen hög person tillsammans med lite hästar, en kamel och några lamor.


En tempojonglör som jag tror varit med ett annat år.


Alex’s favorit var clownen/trollkonstnären Sidney Balder. 


 Barnen skrattade så de tjöt när clownen ”tappade huvudet”.


Sen kom ännu ett humor nummer som barnen gillade mycket. Me? Not so much. 😉


När de här vackra frieserhästarna kom ingalopperande i full fart i den lilla manegen kände jag att vi satt FÖR nära. Tänk om en skulle halka? Eller bli rädd och ta ett hopp ut i publiken? Det var riktigt läskigt! Men allt gick ju bra. Och vackra är de!

Här någonstans skedde kvällens höjdpunkt för Alex. Clownen Sidney tog upp ett barn på scenen och de spottade/sprutade vatten. Sen valde clownen ut mig (så klart) och försökte övertyga barnet om att spotta vatten på mig. Där satt jag med kameran och fick kvickt stoppa ner den i väskan och dra igen (därav inga kort). Som tur var för mig var det ett väluppfostrat barn som vägrade göra som clownen ville. Men då skvätte clowneländet vatten på mig ur sin flaska istället. Alex tjöt av skratt och ropade ivrigt till barnet ”Gör det! GÖÖÖR DET!!!”. Himla skitunge! 😉


Sista numret var ett italienskt, hiskeligt uppträdande på rullskridskor på en liten rund upphöjd scen. Jisses vad det gick fort!


Till sist gick de och hämtade Rickard och bjöd honom på en vansinnig snurrtur som gjorde honom både yr och illamående på riktigt. Modigt att gå med på det där säger jag bara!

Sen var cirkusen slut och vi gick hem i regnet.

Jönköping

maj 31, 2017

I fredags var vi nerbeordrade till Jönköping för att träffa min mammas syskon med respektiven. Jag frågade våra snälla grannar om de kunde tänka sig att se till marsvinen när vi var borta och det gick bra. De är nog riktiga djurvänner, för de hade varit inne både på fredagskvällen och lördagsmorgonen för att byta vatten i vattenskålen åt dem. 🙂

Vi kom ner tidig eftermiddag. Och för ovanlighetens skull bjöd Jönköping på riktigt härligt sommarväder.


Alex slog ihjäl tiden tills resten av gästerna skulle komma med att läsa serietidningar.

Vi hade inte träffat min moster och morbror med respektiven sedan 2012, så det var väl på tiden kan man tycka. Mamma bjöd på fika och efter fikat blev vi ”utslängda” så hon kunde förbereda middagen. Det var inte så värst synd om oss för det var en helt strålande seneftermiddag. Och inne i stan var det marknad så vi gick längs Vätterstranden in mot stan.


På promenadvägen in mot stan.


Blåsa maskrosfrön är roligt tycker Alex.


Min moster är otroligt barnkär och helt lysande med barn. Det tog inte lång stund innan Alex smög sin hand i hennes och sen gick de och pratade och skrattade.


Vi passerade järnvägsspåret.


På marknaden såldes det bl a pokemons. Föga förvånande var Alex bara ”tvungen” att ha en. 😉


Sen passerade vi heliumballonger, men det vägrade vi köpa.

Nånstans där kom vi ifrån de andra i vimlet. Så vi gick till en uteservering och köpte oss varsin öl. Så skönt att sitta i skuggan och småprata innan det var dags att gå tillbaka till mamma.


Vi tog några kort på stranden.


Här är jag och min fina son!

Alex skötte sig helt exemplariskt hela dagen. Han t o m åt ordentligt (!). 😉 När han fick tråkigt satte han sig och spelade på surfplattan eller läste en tidning och däremellan pratade han med alla.

Mamma ville ha syskonkort innan alla åkte hem så då fick vi gå ner på stranden så att jag kunde fota dem i kvällsljuset.


Lillasyster, mellanbror och storasyster.


Vacker utsikt från mammas balkong på kvällen.

Det blev sen läggning för Alex (jag tror klockan var halvtolv innan han somnade) så dagen efter var han rätt trött och inte riktigt lika solskensglad. Det gick så långt att vi nästan åkte hem efter frukost eftersom han tjurade och inte ville göra något. Men sen skärpte han sig och vi åkte upp till stadsparken.


Mamma och Alex poserar.


 Jag fotade hela resan med mitt fasta 50 mm objektiv, vilket var något av en utmaning. Här fotade jag upp i en tall.

Vi gick och tittade på djuren i parken (påfåglar, lamor, fåglar och lite annat) och sen åt vi lunch (pannkakor) på fiket. Vi avslutade med ett besök på lekplatsen.


Klätterapan Alex.

Sen var det dags för oss att åka hemåt, hem till Vera och Mimmi, som jag saknade förvånansvärt mycket.

Gokart-kalas

april 1, 2017

Idag var Alex bjuden på gokart-kalas av en av klasskamraterna. Han var väl inte precis jättepep vid tanken på att gå på kalas – men det berodde nog mest på att han var nervös och pirrig inför att köra gokart för första gången. Visst var (är) han fortfarande förkyld och rosslig/snorig, men inte värre än att det skulle funka med ett kalas på en timme och fyrtiofem minuter.

Som vanligt släppte nästan all nervositet så fort han kom på plats och träffade kompisarna. De var sju grabbar som skulle få åka, fyra i taget på banan.


Alex hamnade i grupp 2 och fick titta på medans grupp 1 åkte. Det var nog bra för då fick han se att lite hur man gör och att det inte är farligt.


De susade på rätt bra ändå, killarna. I synnerhet med tanke på att de flesta aldrig kört innan.


Sen blev det Alex’s tur och jag är sååå stolt över honom för att han inte tvärlåste och vägrade prova, som han så lätt gjort genom åren.


Det gick inte fort i början, men vad gör väl det?


Dagens bästa kort, när jag lyckades med en panorering på Alex och fick med ett fartsuddigt födelsedagsbarn i förgrunden! Det blev bra djup i bilden och känsla av fart tycker jag!


Min modiga son har fått upp farten lite och jag kämpade i dåligt ljus för att med hjälp av panorering få till några åtminstone halvskarpa bilder.


Här kommer Alex på upploppssträckan!


Alex i bil nummer 14.


Wrooooom! 😀

När åktiden var slut (alldeles för fort tyckte alla) var det prisutdelning. Födelsedagsbarnet hade kört snabbast och vann en medalj. Lite orättvist tyckte Alex, som troligen körde långsammast av alla. Men sånt är ju livet och jag framhöll att det är bättre att tävla mot sig själv och att han ju körde mycket fortare på slutet än i början och verkligen hade övervunnit något han varit jättenervös för innan han provade. Det är värt mer än en medalj. Då blev han glad igen. 🙂

Och ännu gladare blev barnen av att få gå till McDonalds (som ligger precis intill) och äta hamburgare. 😀


Lyckan i en cheeseburgare! 😉 Jag ”blurrar” övriga barn lite för säkerhets skull.

Själv tyckte jag det var roligt att öva på att fota snabba objekt i skumt ljus. Jag använde mitt ljusstarkaste objektiv (50 mm objektivet jag fick i julklapp som blir ca ett 80 mm objektiv på min APS-kamera). Men inte ens f 1.8 räckte riktigt. De flesta korten blev oskarpa. Men en del fick jag ju till skapligt och det får man väl vara nöjd med som nybörjare. 🙂

Skridskor

februari 5, 2017

Häromveckan åkte Alex skridskor med skolan. VI har ju varit urusla föräldrar som inte åkt skridskor med vårt barn en enda gång. Bad Parents Of The Year-Award coming our way liksom. Bara att inse att vi måste ta oss i kragen och släpa med oss barnet till en isrink och träna. Så idag fick Riddaren åka och panikköpa sig ett par skridskor efter att ha insett att han nog slängt sina gamla p g a att de spruckit i sulan för x antal år sedan. Själv dammade jag av mina gamla hockeyrör som jag köpte för typ 23 år sedan (och åkte en gång).

Det var en himla tur att vi åkte till en isbana med sarg! Jag förstod ju att jag skulle vara vinglig. Jag har stått på ett par skridskor en gång (för ca 23 år sedan då) sedan jag gick i skolan. Och då, under skoltiden, hade jag skridskor med taggar så det där med att bromsa med hockeyrör har jag överhuvudtaget inget grepp om. Haha! Livsfarligt!

Alex, som bara åkt skridskor två gånger i hela sitt liv (med skolan) klamrade sig fast vid sargen och var jättevinglig. Jag var nästan lika vinglig. Riddaren var den enda som kunde åka vettigt. 🙂 Men efter en stund fick jag lite bättre kläm på det hela och kunde börja åka åtminstone lite mer ”som folk”.

I början var Alex jättenegativ och hade ont i fötterna och ville inte åka och frågade när vi skulle åka hem. Men i takt med att han blev säkrare blev det också roligare och han vågade åka in mot mitten och kunde ta emot lite tips. Sen, när jag och Riddaren tyckte att det kanske räckte, ja då ville Alex åka mer, och tyckte att det var jätteroligt! 😀

PicMonkey Collage2.jpg

Så vi åkte i över en timme. Himla duktigt av oss med tanke på att Riddaren har träningsvärk och ont i en arm och jag har en hemsk huvudvärk. Jag misstänker att jag kommer att ha träningsvärk lite överallt i morgon.

Tur och retur Jönköping

december 28, 2016

Det är bråda dagar, trots semester.

Igår åkte vi ner till Jönköping. Alex skulle på teater med sin mormor och hennes väninna klockan 14.00, så vi var tvungna att vara nere 13.20. Det blev stresslunch på McDonalds i Mjölby för Alex. Men vi hann i tid.

Vi slängde upp våra grejer i mammas lägenhet, sa hej och for sen vidare in till stan där vi stämt träff med min kompis Åsa på Bernhards konditori i centrum. Mycket märkligt fik! Allt kaffebröd står mitt i lokalen , i backar, precis där folk går omkring (och hostar/nyser) och så får man ta själv vad man vill ha. Jag, som lider av viss bacillskräck eftersom vi är konstant sjuka hela vintrarna, föredrar när kaffebrödet finns bakom en inglasad disk. 🙂

Men….nu var det ju (som tur var) inte precis för den kulinariska upplevelsen vi gick dit (jag fick en stenhård och torr lussekatt), utan för att träffa Åsa. Vi har inte setts på ett år och hon hade hunnit byta både jobb och bostadsort, och i mitt liv har det ju också hänt en del med min pappas intåg i våra liv, så vi hade en del att avhandla. 🙂

Det är så kul med Åsa, för även om vi ses sällan så tar vi liksom bara vid där vi slutade sist. Gillar såna människor! 🙂

Klockan var kvart i fem när vi till slut kom tillbaka till mamma. Då hade Alex redan fått en julklapp (lego) och han satt och byggde (så klart). Fler julklappar byttes och vi fick bl a varsin Trisslott. Och jag vann hela 90 kr. Jag vinner typ knappt aldrig på Triss, och i så fall är 90 kr max. Så det får bli fler lotter nån annan dag. Så kan vi leva på hoppet om storkovan nån dag till. 😉

Alex hann knappt äta, sen var han igång och byggde igen. Konstigt nog var han hungrig när legobygget var klart. Hopplösa unge! 😉

Idag fick Alex hänga med mormor och hennes särbo medan Riddaren och jag åkte till mellandagskaoset på A6. Målet var att köpa ramar till mina prints, nån mer julklapp till min pappa (lyckades vi med till slut) och se om vi hittade några reakläder. Jag hade hoppats hitta nån flanellpyjamas, men de var som vanligt slut (jag gör samma misstag varje år…haha!). Så det blev bara Alex som fick kläder. Men vi hittade både strumpor, en skjorta och ett gäng tröjor på rea. Bra att fylla garderoben med nästa storlek!

Vi hann med en fika på Espresso House också. Men fy vad jag hatar reakaos med så mycket folk! Köer överallt och bara såååååå jobbigt! Hu!

Vi åkte hemåt vid 15.00-tiden. Alex somnade snabbt i bilen och lär väl nu vara uppe till midnatt eller nåt. 😀

Sagojul

december 19, 2016

I år har Kolmårdens djurpark satsat på att ha öppet helgerna innan jul. De har kallat det för Sagojul på Kolmården. Vi har inte haft chans att åka dit förrän igår. Och det var väl inte nån jättebra dag då heller. Alex är inte riktigt återhämtad från förkylning femtioelva den här hösten och jag hostar så det känns som jag ska gå mitt itu. Riddaren känner sig inte heller så värst kry. Men det är ju liksom mer eller mindre vårt normaltillstånd från september till maj, så det kan man ju inte bry sig så noga om. Det är bara att bita ihop och göra.

Tyvärr var vi inte de enda som kommit på att det var sista tillfället igår. Det var sjukt mycket folk och eftersom det bara var en liten bit av parken som var öppen blev det väldigt trångt. I synnerhet som folk insisterade på att ha med sig dubbelbarnvagnar som effektivt blockerade stigarna.

Jag var rätt sugen på att gå runt och fota, men det är bara att inse att de objektiv jag har inte räcker till för att ta bra bilder i mörker. Nu råkar jag veta att tomten (min pappa) kommer med ett objektiv med bra f-värde i julklapp. Som jag längtar! 😉


När vi kom fram hade det redan börjat mörkna. Här är gatan med en massa små stånd där det såldes julmat, julgodis och lite hantverken.


Alex blev förtjust i dessa raggiga får.

Bakom gamla Bamses värld hade de byggt upp en liten glänta där det bodde troll. Tyvärr var det galet mycket folk så det var svårt att både se och höra när de berättade en historia.


Medan alla var upptagna av att lyssna på några andra troll fotade jag dessa.


Det var ganska dimmigt och råkallt och dimman ihop med strålkastarna gav rätt coola effekter.


Här står ett troll och berättar nån slags saga.


Inte lätt att fota utan blixt i mörkret.


Min son som ande? 😉

Det fanns tydligen en jultomte också, någonstans inomhus. Men kön dit var helt makalös så den orkade vi inte stå i. Vid gamla Bamses värld var det en tomtenisseföreställning som vi tittade på.


Tomtenisse.

Vi gick en sväng till nya Bamses värld också (och fångade några nya Pokemons på vägen, vilket nog nästan var det roligaste om du frågar Alex).


Bamses båt Viktoria var fullastad med paket.


Skalman och den tjusiga granen.


Bamses värld när mörkret fallit helt.

Innan vi åkte hem gjorde Alex och jag varsin fröpåse till småfåglarna (gratis pyssel). Vi var verkligen inte där någon lång stund och ändå var vi helt slut när vi åkte hem. Vi stannade vid Texas Longhorn och köpte med oss mat hem – because we were worth it. 😉

Idag hostar både jag och Alex ännu mer, så det var troligen inte särskilt nyttigt att vara ute i råkylan. Men, men….man måste ju leva lite också. 🙂

Halloween på Kolmården

november 8, 2016

Det börjar bli en tradition att vi åker till Kolmårdens djurpark när de har Halloweenfirande. I år kunde vi inte åka förrän sista dagen, vilket var lite tråkigt eftersom det inte var så mycket folk i parken då. De flesta entusiaster, som tycker det är roligt att klä ut sig, hade nog redan varit där någon av de tidigare dagarna. Men vi kunde alltså inte åka dit förrän i söndags. Det var ruskigt kallt och vi fick klä oss som stoppade korvar med långkalsonger, termobyxor, tjocka tröjor och täckjackor under våra dräkter.

För klä ut oss ville vi ju ändå göra. Det är halva nöjet. 😀

Kameran var så klart med. Man måste ju fota varulvar, vampyrer, mumier och andra läskiga varelser när tillfälle bjuds! 😉


Redan när man kom in i parken hittade man läskiga skelett.


Och lite längre in i parken fanns andra Halloweeninstallationer.


Vi mötte den här otäcka herrn när vi var på väg till en av föreställningarna.


Och här är ett piratspöke som spelade musik tillsammans med sina spökkompisar.


Ännu en döing.


I inhägnaderna som vanligtvis tillhör aporna var nu
andra varelser inspärrade. Här står det t ex en varulv och ylar. ”Mata inte varelserna med dina barn” stod det på skyltar. 🙂


I inhägnaden intill var vampyrer instängda. De ropade på förbipasserande barn och ville locka över dem till sin ö.


”- Kom hit lilla barn! Du ser så smaskig ut!” Himla läbbiga röda ögon hon till vänster har!


Men Alex lät sig inte skrämmas utan skrämde varulvarna så de höll sig borta. 😉

Det som var lite tråkigt i år var att de inte förnyat Halloweenföreställningarna. De körde ”Cirque De La Gravé” i år igen, med den enda skillnaden att den läskiga clownen från i fjol var borttagen och ersatt av en mimare. Kolmården var clownfritt i år på grund av den senaste tidens sjuka clownattacker (vilket jag iofs tycker var väldigt sympatiskt).


Alex uppskattade dock föreställningen, trots att handlingen var den samma som i fjol.


Första dödsoffret!


Som 10 små negerpojkar dör sedan cirkusartisterna tills den förbannade kistan gjort sitt jobb.


Och vad har vi här då? En blodig Riddare och en charmig smådjävul!


Och här en mystisk mumie med väldigt läbbiga (helsvarta) ögon!


En extremt välpåpälsad vampyrhäxa med samma söta djävul. 😉

Vi ville gärna se eldshowen 16.30, men det var så blåsigt och råkallt att vi fick fly in i delfinlagunen ett tag för att värma oss. Alex fick en ansiktsmålning och vi tog lite medhavd fika medan vi kikade på delfinerna. Sen var vi redo för sista etappen av dagen. Det var väl inte jättenyttigt för Alex’s hosta eller mina bihålor eller Riddarens onda skuldra att vara ute i kylan i timmar, men det fick gå.


Spökbalen då alla varelser dansar på scenen utanför delfinariet.


Läskig demon-Riddare när skymningen började falla.


Alex vid häxans stuga där mystisk lila rök pyste ut.


 Och vad hittade vi i skogen?


Jo, någon slags spökdans!

Sen blev klockan äntligen 16.30, mörkret föll och det blev dags för eldshowen. Mystiska satyrer slukade eld och trollband publiken.

Jag kan lova att det var extremt skönt att få åka hem sen! Vid det laget var det kolmörkt och så råkallt att man bara längtade efter varma bad, sprakande brasor och heta soppor – typ.

Men Alex var mycket glad och nöjd med dagen och det var ju förstås huvudsaken!

 

Jönköping

oktober 23, 2016

I torsdags eftermiddag åkte jag ner till Jönköping igen. Det var på fredagen dags för dag tre av den coachutbildning jag går. Och med tanke på hur bra SJ är på att hålla tiderna kändes det skönt att åka redan halv två på torsdagen. Eftersom min mamma bor i Jönköping kunde jag ju passa på att träffa henne också.

Resan gick rätt bra ända till Nässjö (vi var visserligen en kvart sena, men sedan när är inte X2000 försenat liksom?). Men när vi väl kom till Nässjö visade det sig att mitt anslutningståg var inställt och att det skulle gå en buss utanför stationen nånstans. Det var bara att skynda ut och leta reda på hållplatsen. När bussen väl kom var det någon slags ”sambandsperson” som frågade om någon skulle till Jönköping. Jo, jag dårå. ”Ja, då kan du ta tåget som går 15.28 från perrong 7, för det går snabbare” fick jag veta och så fick jag trava tillbaka dit jag kommit ifrån. Men då kom faktiskt tåget på utsatt tid (!) och jag anlände bara en kvart för sent till Jönköping. SJ hade alltså på det stora hela en bra dag. 😉

Mamma hämtade mig och vi åkte till en lampaffär för att titta efter en tänkbar skärm till min ärvda golvlampa. De hade dok ingenting som passade och jag har liksom totalsnöat in på en Tine K Pendel i storlek XL. De börjar bli ruskigt svåra att få tag på, men jag håller nu på att undersöka om den kanske går att montera dit den skärmen på min lampfot. I så fall finns det ett ställe som fortfarande säljer den.

Sen åkte vi till Mio en sväng och mamma köpte en ljuslykta som jag först tyckte var rätt ful, men med ett värmeljus i blev den jättefin visade det sig. Så det slutade med att jag fick den i för tidig julklapp av mamma. 🙂 Ska visa den senare.

På fredagsmorgonen råkade jag promenera förbi en blomaffär på väg till utbildningen. Jag slängde en blick i skyltfönstret och fick syn på Den Där Hästen! Ända sedan jag var 10 år och var i London för första gången, med mamma, och fick syn på en fantastisk häststaty i ett skyltfönster, har jag hett önskat mig en sådan, men aldrig hittat en som varit rätt utan att den kostat flera tusen. Den här var i metall och brun och precis sådan som jag alltid tänkt mig.

Så på lunchrasten var jag bara tvungen att ila dit. Det fanns två kvar och den ena fick följa med mig, väl inpackad i tidningspapper i en påse. 🙂 Lycka! 😀

Detta var sista utbildningsdagen av en ganska energikrävande, men bra, utbildning. Jag hade en hemsk huvudvärk hela dagen och på eftermiddagen längtade jag bara hem. Tåget hem gick 17.06 och jag fick sällskap av en tjej som bor i Linköping. Hon skulle byta till samma X2000 som jag i Nässjö. Självklart var tåget försenat. Och självklart måste de ju gradvis öka på förseningen så man garanterat ska stå ute och frysa och inte våga gå in och sätta sig i värmen. Det var beckmörkt och iskallt och regnigt och det jävla tåget var till slut 25 minuter försenat.

Väl på tåget fick jag sitta och lukta på någons äckliga rotmosstinkande fisar. Jättebra för min huvudvärk/illamående. 30 minuter försenade anlände vi Norrköping. Där kunde jag konstatera att nästa spårvagn skulle gå om 22 minuter. Orka vänta! Kissnödig och frusen började jag trava genom stan mot busshållplatsen. Ska jag berätta hur ont det gör att dra en väska, hålla en handväska och en papperspåse utan handtag som väger bly genom hela stan? I alla fall om man som jag har trasiga armar från början. Gaaah!

Jag hade i alla fall en dåres tur för när jag äntligen kom upp till min busshållplats stod bussen inne och chauffören väntade in mig när jag kom skyndande. Halv nio på kvällen var jag hemma. 11½ timmes lång ”arbetsdag”. Mycket plusflex blir det.

Men nu är det slut på resor för ett tag hoppas jag. Fyra resdagar på en månad är lite mer än mina reservkrafter egentligen orkar med. I alla fall när man samtidigt renoverar rum och shoppar möbler.

Nu står hästen uppställd på vår nya skänk i vardagsrummet.

_dsc4796

_dsc4791