Archive for the ‘Sjukdomar’ Category

Som förväntat

februari 14, 2017

Jo då, någon gång i natt gick det hål på trumhinnan. Bara lite den här gången – inte som de gånger den snarare verkar ha rämnat och hela örat och kudden varit fulla av blodigt var. Men det räckte tydligen för att smärtan skulle släppa. Alex somnade runt 22.00 och vaknade sen inte förrän vid 05.00. Då hade han ont och fick både Alvedon och Ipren igen. Sen kunde han somna om, tack och lov, och sov till 07.00.

Jag var snabb som en iller i morse och ringde en minut i halv åtta (när de öppnar slussen på vårdcentralen). Fick första uppringningstiden (08.00). Fem över ringde en sköterska upp mig och bokade in Alex på jourcentralen inne i stan klockan 11.00. När jag väl fått en tid kunde jag slappna av lite och åka till jobbet hyfsat lugn.

Riddaren och Alex hade fått träffa en trevlig läkare och det var inget snack om annat än att han skulle ha penicillin. Han hade nästan 39 graders feber då, men åt ändå tappert en medköpt McDonaldshamburgare till lunch när de kom hem. Jag kom hem kvart i tre och då kunde vi äntligen ge första dosen penicillin (det är ju det där med att man inte får äta en timme före eller två timmar efter medicinen). Nu ser vi fram emot att den ska verka och få ner febern!

Nåja… Man får väl försöka tänka att hellre en öroninflammation nu än några veckor innan vår Rhodossemester (som det var förra året).

IGEN! Det tar aldrig slut.

februari 1, 2017

Jaha. Hann han vara nästan-frisk en vecka den här gången? Knappt. I måndags hade han ont i halsen och igår började han nysa. I morse gick han och harklade sig konstant. Ikväll började rinnsnuvan och nästäppan och ögonen var helt glansiga. Ny praktförkylning på gång verkar det som.

Det börjar eventuellt kännas lite tröstlöst…

Och det är väl nu man ska glädja sig åt att han kunde följa med på utflykt till skolmuseet idag och hoppas på att han är frisk nog att gå på det kalas han är bjuden på på lördag. :-/

Hurra för ”Sebastian”

januari 20, 2017

En viss herre i huset har namnsdag idag på Sebastiandagen. Detta firade vi med några små presenter på morgonen.

_DSC5630.jpg

En film, två tröjor och en pysselbok fanns i paketen, och någon tyckte nog att det var rätt halvtråkiga presenter. Men han får å andra sidan ett Busfabrikenkalas i övermorgon och det är inte gratis. Så han får nöja sig. 😉

Bästa presenten är dock att barnets immunförsvar på rekordtid verkar ha tagit hand om förkylningen. I tisdags trodde jag han skulle åka på en sån där monsterförkylning han brukade få förr, då han var dyngsjuk i två veckor, typ. Men han var feberfri redan i går och hostan började avta på eftermiddagen. Idag fick han vara hemma mest ”för säkerhets skull”. Ibland triggas hostan något så fruktansvärt av att han leker och far runt. Bättre det får en chans att läka ut ordentligt tills på söndag då det ju är Busfabrikenkalas. 🙂

 

 

Klippt igen

januari 16, 2017

Men, detta är så tröstlöst! Fyra dagar i skolan, sen slår nästa förkylning till. Alex började snora och nysa redan i går kväll (undrar hur många kalasdeltagare han råkade smitta?). Idag var det en genomförkyld Alex som vaknade och inte alls ville gå till skolan. Han hade dock inte feber, så jag skickade iväg honom, men hämtade honom 13.40, när skolan slutar. Då var han trött, extremt snorig, men vid gott mod. Men det märktes att det var en riktig praktförkylning på gång, och han har tacklat av allt mer.

Vi lekte med nya leksaken BB-8 droid, men det märktes att orken var på väg att ta slut, och efter en stund ville han bara gå och lägga sig i sängen och vila. Då vet man. Jag tyckte jag att han var lite varm, så jag tog tempen. Mycket riktigt. Nästan 38 i temp.

test08.jpg
Söt!

_dsc5605
Hostig och ynklig. Snoret flyger och halsen gör ont. Måtte han bli tillräckligt frisk tills på söndag så vi kan ha Busfabrikenkalaset!

Men hur jag ska förklara på jobbet i morgon att jag nog måste vabba vet jag inte riktigt. Jag har knappt jobbat sedan 20 december liksom…

Järnfattig

januari 10, 2017

Jag insåg igår, efter en halv dags arbete (hemifrån dessutom) att nu måste jag nog ändå ta mig i kragen och besöka vårdcentralen. Jag var så trött! Så idag åkte jag dit och satte mig i lättakutens väntrum vid 08.00. Det är ett så himla smidigt system – för vårdcentralen! De delar ut vad-det-nu-är? 40 nummer? varje dag. Sen får man träffa en sköterska som bedömer om man ska få träffa en läkare. Detta är enda sättet att få en läkartid (om man inte redan är inne i systemet med sjukskrivning eller regelbundna kontroller. Alltså får du sitta i flera timmar och vänta även om du har 39 graders feber och är jättesjuk. Dessutom packar man ihop alla sjuka människor i ett pyttelitet väntrum så alla kan sitta och hosta på varandra och dela med sig av sina baciller till varandra. Fint!

Nåja. Jag fick träffa en sköterska efter 1½ timme på en obekväm pinnstol. Hon skickade mig till lab för en snabbsänka och sen vidare till väntrummet för att träffa en läkare. Jag kom nog lagom till förmiddagsfikat för det hände ingenting på en timme. Sen började de kalla in patienter och strax före 11.00 fick jag träffa en läkare. Som var jättetrevlig! Och som faktiskt lyssnade på svaret på de frågor han ställde (ingen självklarhet på vår vårdcentral)! Och som var noggrann och lyssnade på lungorna, kollade syresättningen i blodet och knackade på bihålorna.

Han konstaterade att jag har bihåleinflammation (No kidding? Det har jag ju haft i ett år nu.) och att jag troligen hade en envis virusinfektion i luftrören som inte vill ge med sig. Snabbsänkan var bra så nåt penicillin var det ju inte tal om. Och lungorna lät bra och syresättningen var normal. Han skrev ut Mollipect (slemlösande) i förhoppning om att det skulle göra mig mindre tungandad. Hjälper inte det blir det kanske aktuellt med astmamedicin.

Sen skickade han mig till lab igen för ytterligare blodprover, eftersom jag är så trött och orkeslös. Nu på kvällen ringde han och meddelade att jag bara hade 104 i Hb, d v s rätt rejäl blodbrist (under gränsen för normalt blodvärde är 120). Så nu blir det en rejäl kur med järn framöver och uppföljning om tre veckor. Det kan förvisso förklara min oerhörda trötthet med lite tur.

Får väl hoppas på att luftrören rättar till sig av sig själva på sikt och att jag piggnar till efter en kur med järn. Ändå lite skönt att ha kollat upp lungorna, med tanke på hur de värker/bränner när jag andas ut.

Bullar – åtminstone

januari 7, 2017

Ja, inte blir jag bättre, det är då ett som är säkert. Jag får liksom inte luft känns det som. Det är så tungt att andas och jag är så trött. Var så evigt tacksam när Riddaren gick upp och fixade frukost till Alex och lät mig sova, trots att han skulle jobba natt!

Själv var jag tvungen att sova en timme efter att ha gjort lunch till Alex. Fattar inte riktigt hur jag ska kunna jobba i veckan?

Men på eftermiddagen släpade jag mig i alla fall upp och bakade kanelbullar till Alex’s släktfödelsedagskalas nästa söndag.

_dsc5522

_dsc5523

Och jag har börjat packa undan julpyntet. Granen får väl stå några dagar till, men det andra hoppas jag ha fått undan tills helgen är slut.

Annars har dagen, för Alex, bestått av alldeles för mycket skärmtittande. Men vad gör man när man mår så crappy och den andra föräldern måste sova? En stund roade han sig dock med att leka paleontolog med ett ”dinosaurieägg” han köpt för sin veckopeng. En mycket dammig och nerskräpande aktivitet som fick förläggas till en balja på köksgolvet. 🙂

Efter mycket karvande och en del blodvite dök det upp ett ”dinosaurieskelett” inne i ägget.

_dsc5526
Ivrigt hackande.

_dsc5528
”Titta mamma! En stor bit lossnade!”

_dsc5529
Och en liten dinosaurie dök upp.

Det var tydligen roligt för nu vill han köpa fler ägg. 🙂

 

Kan jag snälla få bli frisk(are) snart?!

januari 6, 2017

Femte dagen i rad med migränhuvudvärk. Det ovanpå den gamla vanliga monsterförkylningen gör livet är rätt pestigt ärligt talat. Jag är i något slags konstigt stadie där jag å ena sidan är så trött att jag kan somna till när som helst, men å andra sidan bara inte kan sova mer än max två timmar på natten om jag inte tar en insomningstablett. Så fort jag ligger ner sväller huvudet upp känns det som (så där så det spränger i öron, bihålor och hela huvudet känns fullt av bomull) och luftrören blir täta och det är tungt att andas. Börjar eventuellt få lite panik över att jag ska börja jobba på måndag och att insomningstabletterna snabbt minskar i antal.

Gaaah! Jag vill verkligen bli frisk nu!

Idag släpade jag ut mig själv och Alex i snön på eftermiddagen. Mitt märkliga barn vill inte åka pulka eller snowracer, men att promenera gick bra, bara vi väl kom ut. Han samlade hemliga ingredienser till ett botemedel mot någon slags läskig spindelsjuka och scannade alla ingredienser med min telefon (eh…?). Nåja, han hade kul i alla fall och vi fick lite frisk luft. På ett snöberg träffade vi en klasskompis så då lekte de en stund tills jag inte tyade längre. En timme var vi väl ute och när vi kom hem var jag helt slut. Helt slut alltså. Så där ”nu slänger jag mig på sängen och sover en stund, du kan väl titta på nåt medan mamma vilar-trött”. Då är det skönt att ha en åttaåring (nästan åtta) som lätt klarar sig själv en stund.

Jag fick lägga planerna om att baka bullar på hyllan och koncentrera mig på att orka släpa mig runt resten av dagen. Försöker så smått börja städa bort julen och rensa lite i skåpen. Får satsa på bullbakande i morgon. Nästa helg är det födelsedagskalas för mina januaripojkar så då måste jag ha bakat lite.

God jul!

december 24, 2016

Här sitter jag, fortfarande tokförkyld, och funderar på hur man ska orka ta sig igenom julafton. Nu har denna monsterförkylning även satt sig på mitt ena öga (ögoninflammation) så det är helt varkletigt och rött. Alltså, julafton utan smink! Vilken fasa! Men jag tror verkligen inte det går att sätta mascara på detta stackars öga! Japp, jag är ytligheten själv. 😉

Alex fick ett legobygge nu på morgonen ”så han skulle ha något roligt att roa sig med på förmiddagen”. HAHA! Bra idé! Det var tydligen alldeles för svårt och nu sitter han på golvet och nästan gråter och är vansinnig av frustration. Härlig julmyskänsla här alltså! 😀

Men bortsett från det så är nu alla klappar inslagna, rim är skrivna, paketen lagda i kassar för vidare transport till sväronen och ingen är kräksjuk eller febrig. Man får vara glad för det lilla. Och jag har redan fått en julklapp! Ett par nya Shepherdtofflor! Så nu slipper jag ha mina gamla trasiga på julafton (sväronen har iskalla golv)! 🙂

Så god jul till er som läser!

god-jul-2016
Julkort 2016.

_dsc5319
Och årets gran, som Alex valde ut. Gigantisk! Men den får ju plats. 🙂 Dock blev det lite glest med kulor. Jag har faktiskt försökt hitta nya röda kulor i år men antingen fanns det bara billiga skräpkulor, eller så kostade de 99 kr st (flämt!). Hoppas på mellandagsrean i Jönköping kanske.

Livet…

december 15, 2016

Alltså… På många sätt är jag så lyckligt lottad. Men detta med hälsan alltså… Är det inte det ena så är det det andra. Nu är bihålorna lite bättre, men vips får jag istället känningar av njurarna. Det molar, värker och hugger ibland. Och jag mår så illa! Njursten/njurgrus har den effekten – på mig i alla fall. Sjukt jobbigt. Kanske allra mest mentalt då man hela tiden går och bävar för ett njurstensanfall. Vidrigaste smärtan jag varit med om. 😦

Precis vad man drömmer om 1½ vecka före jul när man är stressad så det räcker. Suck!

Och Alex verkar ha skickat sin förkylning vidare till mina luftrör också. Det retar och kittlar och känns ”tätt” i luftrören idag.

Nåja. Ingen är vinterkräksjuk och inlagd på sjukhus i alla fall, vilket är bättre än förra året då vi låg på barnkliniken den här dagen.

Måste försöka ta mig in till stan i morgon (om jag jobbar hemifrån, vilket bara lär ske om Alex kan gå till skolan). Måste försöka fixa några fler julklappar. Stressen! Flämt! Andas!

Och så slå in paket, rimma, skriva och posta julkort. Vore så skönt att inte stressa ihjäl sig sista dagarna före julafton detta år!

Höjden av idioti

november 23, 2016

Okej. Så jag tog mig faktiskt i kragen i morse och ringde vårdcentralen. Självklart kunde jag inte få boka en tid hos en läkare utan självklart var jag tvungen att åka dit för att hoppas på att det fanns tider kvar på drop in-mottagningen. Riddaren var som vanligt ridderlig och skjutsade mig dit när han lämnat Alex på skolan. Och konstigt nog fanns det tider kvar. Och ännu mer konstigt nog var det inte ens speciellt lång kö. Jag fick träffa en riktigt trevlig sköterska som tyckte att en läkare borde titta på foten.

Jag fick gå en trappa ner och vänta ett inte allt för långt tag (15-20 minuter kanske?). Sen kom en jättetrevlig äldre kvinnlig läkare och hämtade mig. Och kors i taket! Hon lyssnade på mig och tog det jag sa på allvar! Jag är i chock! 😉 En läkare som förstår, och talar begriplig, svenska och som faktiskt lyssnar på sin patient!

Hon undersökte foten och trodde att jag har en inflammation i senskidorna på ovansidan. Det är svullet där. Men för säkerhets skull skrev hon en remiss till röntgen för att utesluta en fraktur. Om det fanns någon sådan skulle jag slussas direkt vidare till ortopedakuten för gipsning sa hon. Sen skrev hon en remiss till Öron-, Näsa-, Halskliniken för mina bihålebesvär. Jag fick antihistamin utskrivet för att eventuellt få lite hjälp mot bihålesvullnaden och sen ordination av Voltarenkräm 4 ggr/dag på foten om det nu inte fanns nån fraktur.

Så sen åkte vi till sjukhuset och konstigt nog var det knappt någon kö där heller utan jag fick komma in rätt omgående. När foten var röntgad fick jag veta att svaret skulle skickas till vårdcentralen om 7-10 dagar (!). Vad hände med besked direkt?

Så när jag kom hem jagade jag vårdcentralen med alla medel jag kunde komma på (har ju lite vägar in genom jobbet), men det var lönlöst. De är verkligen inte lätta att nå! Till slut ringde de upp mig på eftermiddagen och sköterskan som ringde lovade att kolla med läkaren och återkomma till mig. Det gjorde hon efter en halvtimme och då berättade hon att läkaren sagt att de alltid tittar på röntgenbilderna direkt, och om de hittar något slussas man vidare. Om de inte hittar något fel ger de inget besked till patienten!

Jag har väl aldrig i mitt liv hört något så idiotiskt!!!! Det låter som ett skämt! 😦

I alla fall. Det är väl inget större fel på fotusslingen då. Mer än att den gör satans ont. Bara att poppa värktabletter, smörja Voltaren och se glad ut med andra ord. 😀