Archive for the ‘Sjukdomar’ Category

Den eviga plantar fasciiten

maj 21, 2018

2005 drabbades jag av dubbelsidig plantar fasciit (typ hälsporre) och har aldrig blivit riktigt bra. Förra sommaren blev jag sämre igen och har sedan dess smort med Voltarenkräm 2 ggr/dag och tejpat fötterna för att stå ut. Men jag måste ju försöka göra nåt åt det, för bättre har det inte blivit (mer än för stunden). Så idag var jag på Team Olmed och fick fötterna skannade och betalade 1 850 kr (pust) för specialdesignade sulor. Hoppas det kommer att hjälpa! Måste också försöka minska i vikt för det var det som verkligen hjälpte sist.

Det är ju för jäkla trist att ständigt ha ont i fotsulorna (ibland så där så jag haltar fram på tå)!

Annonser

Äntligen vår!!!

april 19, 2018

Alltså, herreguuuuud vad man har längtat efter sol och vårvärme denna eländigt sena vinter! Men nu! Nu är den banne mig här, våren! Påskliljorna börjar så smått blomma i rabatten och t o m några tidiga tulpaner har slagit ut i blom. Nu i eftermiddag var det utan-jacka-varmt och vi fikade på altanen sedan min Riddare hämtat mig på jobbet! Lyx!

Sen ville Alex dra iväg till närmsta lekplats för att gunga. Och det låter kanske inte så märkvärdigt. I alla fall inte om man inte vet hur jag slitit för att få detta barn att kunna gunga! Vi har tränat och tränat och han har bara inte kunnat få grepp om hur man gör. och kan man inte så vill man inte. Typ. Träna på saker? Näää! Han är sin mor upp i dagen! Haha!

Men nu hade han tydligen provat att gunga i skolan och plötsligt bara knäckt koden. Och då var det plötsligt jätteroligt att gunga! Så nu har han gungat hela rasterna och kan bara inte få nog. Älskade unge! ❤

Och efter mellanmålet skulle han alltså gunga igen och bad så bevekande att jag skulle följa med och titta. Den arma moderna var jättemegatrött efter tre nätters usel sömn, men vem kan neka sitt barn att dela en sådan glädje liksom? Bara att hänga med och stråla ikapp med det lyckliga barnet! 🙂

20180419_155031
Syns inte på bilden, men han gungade högt och spekulerade i om man kunde sno runt stången till slut.

Och jag satt en stund med näsan i solen och lyssnade på ett kvittrande barn med en massa energi – precis så där som det ska vara. Satt där med en smula vemod i bröstet. Tänkte att det är nu det peakar. Bättre än så här blir nog inte livet. Tiden med en nioåring. Så fantastiskt! Så passa på och njut så mycket du kan nu Petra. Lite så.

Jag är så glad för att Alex verkar må bättre. Mindre huvudvärk, mycket mer ork och energi och i alla fall f n ingen förkylning i sikte. Lite allergi, men absolut hanterbart, trots att både hassel och björk börjat komma igång nu. Måtte det hålla i sig! han är såååå värd att få bra ett tag nu efter denna långa hemska vinter med tusen miljoner förkylningar och huvudvärk mest varje dag!

Lilla snuttan!

april 8, 2018

Det verkar faktiskt som lilla Klaran mår bra igen! Idag hade hon vänt viktminskningskurvan och faktiskt gått upp 10 g. Hon verkar pigg och glädjeskuttar precis som de andra – och framför allt har aptiten stadigt ökat. Hon får fortfarande probiotika och extra c-vitamin, och det kör vi väl på ett tag till tänker jag. Men nu kan hon bo ihop med de andra igen. Skönt, för de var så uppenbart djupt störda av att ha ett galler mellan sig. SOM de gnagde på det!


Matte passar på att mysa lite med Klaran när det ändå är medicindags.

Jag hoppas att det vänder nu! Tänk om vi faktiskt kunde få vara lite friska(re) ett tag! Hoppas!!! Mina bihålor är iaf bättre, om inte bra. Alex är precis just nu inte förkyld utan rätt pigg. Bara Riddaren som dras med århundradets envisaste förkylning.

Ah…well… Nu ska jag på nåt sätt ladda om för en ny jobbvecka efter en långt ifrån vilsam helg (men mer om det en annan dag).

Jämmer och elände

april 5, 2018

Alltså, jag orkar inte med alla sjukdomar och krämpor i den här familjen längre! Riddaren dras med en förkylning (eller är det flera som avlöser varandra?) som gått upp i bihålorna. Jag har varit däckad sen helgen före påsk och mina bihålor är också infekterade. Orkar inte ens gå till vårdcentralen och försöka förklara att jag behöver penicillin för en totalt ointresserad läkare längre så försöker självmedicinera med kortison i stället och hoppas på att det ska ge med sig. Går så där… Alex är trött och hängig och har en massa huvudvärk.

Och nu är Klara dålig också. Hon började matvägra i måndags igen. Petade i sig lite paprika och några små höstrån, men satt mest och såg olycklig ut. I tisdags ringde jag smådjurskliniken och fick en tid igår eftermiddag. Då var hon lite bättre, men åt inga hårda grönsaker som morot och blomkål. De kollade igenom henne, men kunde inte hitta något uppenbart fel. Alla undersökningar går dock inte att göra utan att söva djuret, och det vill man helst undvika. Så vi fick köpa med oss snuskdyrt Critical Care (som är finfördelat timotejhö och diverse mineraler som man kan blanda ut till en pasta och nån slags probiotika för magen. Det sistnämda tycker hon faktiskt är rätt gott och slickar i sig. Det förstnämda är usch och blä och jag vet inte hur man ska få i henne det. Har testat att ge på sked och i spruta, men det går inte att få i henne mer än nån liten smula. Suck!

29871967_10155742943574317_1284153720714340018_o
Svärfar var snäll och kom in och skjutsade oss till och från veterinären eftersom maken jobbade.

Lite humor att jag samma dag som en lusentapp i skatteåterbäring dök upp på kontot fick jag hosta upp nästan samma summa i veterinärkostnad.

Nu får hon bo i den lilla delen av buren som går att dela av så att vi kan se så hon kissar och bajsar och vad hon får i sig. Det är inte så populärt. De står och sliter i gallret från varsitt håll och det är riktigt rörande att se hur kompisarna Vera och Mimmi väljer att ligga intill gallret stora delar av tiden för att hålla henne sällskap. ❤

Jag har bråkat så mycket med henne sista dagarna när jag försökt tvångsmata henne. Trodde hon skulle hata mig som pesten efter allt, men hon är så snäll, lilla Klara. Det är som att hon förstår att jag inte gör det för att vara elak.

På riktigt känner jag att det måste få ett slut nu! Kan inte alla bara få vara friska ett tag nu? Jag har totalt tappat livsgnistan och känner mig helt trasig av all oro och av att själv vara ett jävla vrak hela tiden. Jag minns inte när jag levde sist. Har bara försökt överleva i så många månader nu! Till slut tär det…

Lilla skruttan

mars 30, 2018

Det går verkligen bra nu. Jag har bihåleinflammation. Inget ovanligt med det kanske, men det här är första gången jag vaknar på natten av att det rinner varblandat vattentunt snor ur näsan. Vidrigt! Det stinker äckelvar i stackars näsa hela tiden. Riddaren är fortsatt dyngförkyld han också. Alex verkar ha en ny förkylning på gång.

Och som om inte det räckte så verkar Klara vara dålig på nåt sätt. Igår kväll ville hon inte äta pellets (i vanliga fall slåss de ju nästan om pellets) och bara låg i ett hus.

test01

Idag åt hon i alla fall några tuggor paprika och har småknaprat på hö. Jag tog upp henne för en stund sedan för att kolla så inte magen var hård eller gjorde ont om man klämde på den. Då åt hon glatt alla pellets jag bjöd på och verkade ligga nöjt i min famn. Men hon är lite hängig och är inte lika framåt som vanligt. Hoppas det rättar till sig under dagen! ❤

Det är i alla fall en himla tur att vi inte har nåt planerat för påsken så vi kan vara hemma och kurera oss. Inte för att jag hyser så stort hopp om att mina bihålor ska självläka – men vi får väl se…

Vaktavlösning

mars 26, 2018

…eller nåt.

Alex är nu frisk nog att gå till skolan. Själv är jag tvärdäckad i hans ärvda förkylning. Hade tänkt försöka jobba, men jag var så jämmerligt sjuk igår och har knappt sovit nåt på tre nätter. Helt utmattad, vimmelkantig, producerar obscent mycket snor, halsen gör ont och huvudet spränger och känns fullproppat av bomull. Lock för öronen trots Rinexin och nässpray. Fryser och fryser och blir bara inte varm hur mycket jag än tar på mig. Så jag sjukskrev mig faktiskt och har vacklat runt som ett vrak mellan soffan, ett pussel och sängen.

Suck vad trött jag är på alla dessa förkylningsvirus som plågar oss (för all del mest Alex)! Men ändå väldigt skönt att han piggat på sig – äntligen! Det är liksom huvudsaken! ❤

 

Segdraget

mars 24, 2018

Det var en extremt segdragen förkylning han drog på sig, Alex. Han började bli risig redan på måndagen den 12 mars. Hade huvudvärk och var hängig. Han kämpade ju på i skolan t o m onsdagen, sen gick det inte längre. Sedan dess har han varit jättehängig och haft huvudvärk ovanpå snorigheten och det halsonda. Så jag vabbade del av dag måndag och onsdag. Riddaren vabbade i tisdags. Och torsdag-fredag jobbade jag hemifrån och tog ut lite flex. Riddaren jobbade eftermiddagar då, så det gick ihop sig rätt bra ändå.

I onsdags sken solen och det såg så skönt ut utomhus att jag tog med mig Alex ut på en liten promenad till den närmaste lilla skogsdungen för att han skulle få lite frisk luft och sol på näsan. Vi var ute en dryg halvtimme och även om det tog på krafterna tror jag det höjde livsandarna en hel del att få komma ut och se nåt annat en stund.

DSC08336.jpg

Men sen dess har han inte varot utanför dörren, kraken. Idag är han äntligen lite bättre! Huvudvärken har avtagit (om än inte försvunnit), snorigheten är mindre och halsen gör bara lite ont. Orken är dock rätt skral fortfarande. Jag tror dessvärre att vi måste lämna återbud till morgondagens Busfabriken-kalas.

Riddaren blev smittad redan förra helgen (om inte tidigare) och är också jätterisig. Själv höll jag ut tills igår. Då slog den till med full kraft även på mig. Jag är nu så där dunderförkyld så att ögonen rinner, näsan killas och producerar i det närmaste episka mängde snor och halsen gör ont. Suck! Är lite trött på alla dessa förkylningsbaciller som hela tiden drar runt i denna familj!

Det är i alla fall tur att veckan som kommer bara är en tredagarsvecka för mig (har tagit ledigt på torsdag)! Hoppas Alex är pigg nog att klara skolan och att han kan/får vaccineras på tisdag som planerat.

Så var helgen slut

mars 19, 2018

DSC08320

…men Alex och jag fortsätter att ha lite helgkänsla eftersom hans förkylning vägrar släppa taget och jag därmed vabbar idag.

Helgen var mysig! Alla lediga och eftersom Alex var krasslig tog vi det mestadels lugnt. Här ovan sitter en nyklippt Alex och en extrem oklippt Riddare och spelar Halo. Och så har vi hunnit med att se en Transformerfilm (höjden av häftighet när man är nio år), spela Carcasonne, leka med marsvinen, jag har spelat lite Minecraft med Alex och så har vi faktiskt slarvstädat lite så huset är i åtminstone drägligt skick.

Igår var Alex på kalas. Dagiskompisen (och tillika f d flickvännen) fyllde år och hade kalas i grannskolans gympasal. Alex ville gärna gå och vi tänkte att det kunde ge en bra fingervisning om hur mycket ork han egentligen hade. Kalaset var bara 1 timme och 45 minuter. Riddaren och jag hann åka och ta en på-tumanhand-fika undertiden. Mysigt!

Hämtade sen en mycket trött son. Han hade nog inte riktigt orkat leka och uppskatta kalaset förstod jag på honom. På kvällen var han väldigt tjocksnorig med lock för öronen och hade ont i halsen. Och i morse hade han fortfarande ont i halsen, var hostig och snöt ut tre ton gult snor. Så han får vara hemma. Det är ju åtminstone studiedagar idag och i morgon så han missar ingen skola. Han behöver återfå lite ork och man vill ju gärna slippa en öroninflammation (då är det bra att vara hemma och ha en mamma som påminner om att snyta sig och inte dra in snoret och ger nässpray 3 ggr dagligen).

Så vi tar det lugnt idag. Alex har tagit ett långt och hett bad nu på förmiddagen och lite senare ska jag försöka jobba lite grand så jag slipper vabba hela dagen iaf.

Så var det klippt igen

mars 14, 2018

Alex var temporärt hyfsat pigg i helgen (hade huvudvärk hela förra veckan och var allmänt småhängig). Men i måndags vaknade han med huvudvärk igen och var trött och sliten efter skolan. Igår var han snäppet sämre och hade börjat hosta. Han stod över gympan i skolan men kämpade sig tappert igenom jiu-jitsuträningen på kvällen.

I morse var han ännu mer sliten och hade rätt rejäl huvudvärk. Den elaka mamman tvingade ändå iväg honom till skolan efter att ha konstaterat att han var feberfri, men det kändes verkligen inte bra i hjärtat. Jag åkte hem vid lunchtid och jobbade hemifrån på eftermiddagen för att han skulle kunna gå hem direkt efter skolan.

20180314_080350.jpg
På väg till skolan i morse.

Han ringde mig när han skulle gå hem och var jätteledsen eftersom han råkat halka på rasten och hade slitit hål på sina älsklingsbyxor (och på knäet). Jag hörde hur trött han var och när vi möttes vid övergångsstället föll han in i min famn och grät lite – lika delar av huvudvärk och trötthet som av ledsenhet över byxorna tror jag. 😦

Nu får han vara hemma torsdag-fredag. Det får finnas gränser för vad man ska behöva stå ut med som nioåring tänker jag. Han börjar bli snorig och hostan blir bara värre och värre. Hoppas han hinner kurera sig drägligt tills i helgen för det är födelsedagskalas både lördag och söndag!

Som tur var kunde jag och Riddaren rädda byxkatastrofen. Riddaren sydde igen hålet (så de duger som leka-ute-byxor) och sen åkte vi till KappAhl och köpte ett par nästan likadana (jag hade sett att de fanns även i vår där). Vi var ändå tvungna att åka och köpa hö åt marsvinen så det var enkelt att springa in på KappAhl också. 🙂 Nu är vi världens bästa föräldrar säger Alex! 😀

Det går framåt!

mars 3, 2018

Jo, men jag har överlevt tre jobbdagar på jobbet också. Hade förvisso en snäll make som skjutsade mig dit i onsdags och hämtade mig i torsdags. Men ändå! Det jobbigaste var att pressa ner foteländet i mina Vikingkängor (det är ju plötsligt vinter, iskallt och en massa snö). När kängan väl satt på foten funkade den som ett utmärkt ”stödbandage”. De är ju så stela och går upp över vristen, så det var ju bra.

Men så där jättevacker är den ju inte, foten. Ja, det är den väl inte i vanliga fall heller, men särskilt inte nu. Jag antar att något av det som knakade och knastrade när jag vrickade foten fäster där uppe, precis där tårna slutar. För där är jag numera vackert blåsvart så något har väl slitets sönder lite och blött även där.

DSC08283

Men på det stora hela hade jag nog ändå tur i oturen. Så ont som det gjorde första dygnet trodde jag att jag skulle vara invalidiserad i veckor. Men nu går jag ändå rätt bra. Haltar inte ens. Men jag måste passa mig på ojämnt underlag. Känner att foten är instabil liksom…