Archive for the ‘Sjukdomar’ Category

Det går runt

december 10, 2017

Alltså, den här familjen är verkligen världsbäst på att hålla en förkylning vid liv! Tänk er att en förkylning är en sån där cirkuskägla. Då är vi cirkusfamiljen som hela tiden kastar den emellan oss och aldrig tappar den i marken.

Först var det Alex ensam, sen drog han in mig i ekvationen. Nu har jag vabbat med honom torsdag-fredag eftersom hans förkylningsastma drog i gång på allvar och han hostade som en tok. Nu ikväll håller Riddaren på att blir tvärsjuk också. Och jag går och hostar och känner mig tät i luftrören – igen. Och så här ska vi väl hålla på tills i juni eller så. Suck… Det är verkligen livat!

Idag vaknade Alex redan strax efter 05.00 och kunde inte somna om. Han är hopplös med det där att han inte på några villkors vis kan somna om igen! Kvart över sex tassade han upp, öppnade julkalendern (Star Wars Lego) och sen låg han och läste och ”satt och stirrade” (enligt egen utsago) till klockan 07.00 när han fick börja titta på TV/spela spel.

_DSC7753

_DSC7766

Själv vägrade jag låta min söndagssovmorgon bli förstörd, så jag petade in en öronpropp (för att slippa höra hostan) och somnade om. Vaknade först vid 09.00 och kände mig inte det minsta utsövd – trots att jag la mig vid 23.00 igår kväll.

Men har i alla fall haft energi nog att gå en liten promenad, beställa fotokalendrar och egna julkort (vi tog tag i det till slut, Alex och jag), tvätta, städa lite och göra köttbullar och pannbiff och fixa hemlagat potatismos. Och så har vi hunnit med att se den första Star Wars-filmen med Alex. Han var överlycklig över att äntligen få börja se dessa filmer. Men nu börjar han ju hinna med att läsa textremsan så nu går det ju att se filmer som inte är dubbade. Kul!

Annonser

Är det inte den ena så är det den andra…

november 23, 2017

…eller varför inte alla tre?

I måndags ringde jag vårdcentralen och fick faktiskt en bokad tid med en läkare. De skulle ringa mig 08.00 men ringde först 08.19 och då stod jag precis vid busshållplatsen för att kliva på bussen och åka till den himla lättakuten där man kanske, kanske inte får en nummerlapp (de kan högst troligt hinna ta slut strax efter 08.00 en måndag i november) och sedan sitta och vänta i timmar på en sjuksköterska och sen en läkare. Så jag var väldigt tacksam över att få komma på en inbokad tid. I alla fall fram tills dess jag kom dit och fick veta att jag skulle få träffa mitt hatobjekt, läkaren som vägrade skriva ut penicillin till mig för två år sedan och som gjorde att jag fick gå med bihåleinflammation i nästan ett år.

Han var, om möjligt, ännu drygare den här gången. Han lyssnade inte alls på vad jag sa, och då försökte jag ändå vara extremt kortfattad och koncis då jag vet hur han är. Jag sa t ex att jag tagit Nasonex, Rinexin och vanlig nässpray. När jag sedan övergick till att förklara att Öron-, Näsa-, Hals-kliniken rekommenderat att jag får penicillin vid bihåleinflammation avbröt han mig och frågade om jag provat Nasonex. Eh….ja. Jag sa just det. Jag tar det året runt. Jaha, men har du provat Rinexin då? Man bara häpnar!

Nåt penicillin tänkte han inte skriva ut. Med nöd fick jag ett recept på Cocillana Etyfin och sjukskrivning tre dagar. Helst ville han bara fösa ut mig direkt efter att han lyssnat på lungorna, tittat mig i halsen och konstaterat att sänkan var normal. Gubbe! 😦

Men jag har köpt Sinova, medicinerat med Rinexin, Nasonex och vanlig nässpray som en bäng och det är i alla fall rätt okej nu. Är inte alls säker på att bihålorna kommer att läka ut av sig själv än på länge, men det är inte katastrof i alla fall. Dock verkar jag vara på väg att få tillbaka hostan och slemmet i luftrören. Fattar inte varför det inte blir bra nån gång?

Idag skulle jag i alla fall jobba var det tänkt. Men så kom Alex hem från skolan igår med huvudvärk och förhöjd temp. Den kraken har ju inte varit riktigt frisk sen mormor var här (typ 20 september). Så idag fick han vara hemma och jag jobbade halv dag hemifrån och vabbade halva.

Och Riddaren har gått och känt sig förkyld i veckor och är trött och hängig och har ont i kroppen. Det är bara elände med oss. Så sjukt trist detta!

Vi skulle behöva två veckors semester på något varmt, soligt och torrt ställe!

Sjukstugan fortsätter

november 19, 2017

Jag har inte så mycket att skriva. Jag är fortsatt jämmerligt förkyld med hosta och nu också bihåleinflammation som grädde på moset. Inser att jag måste ta mig till vårdcentralen i morgon, hur mycket jag än hatar det. Men jag är så himla dålig, och har nu varit hemma mina fem dagar. Behöver penicillin (som de älskar att skriva ut vid bihåleinflammation – not!) och helst några dagars sjukskrivning.

Bara tanken på att behöva ha med den här himla vårdcentralen att göra igen gör mig så trött. Men vad ska jag göra? Jag kan liksom inte sova – mer än ett par timmar i taget. Jag kan knappt prata för det retar så i halsen. Bihålorna värker och jag är tvärtäppt och dödstrött.

Usch och fy så totalt jag har tappat sugen. Allt känns bara jobbigt och trist och oöverstigligt. Jag vill liksom inte alls vara med längre… Det är ju helt hemskt att skriva, men det är så det känns. 😦

Satans hosta

november 13, 2017

Självklart inget recept idag heller. Nej, det var väl för enkelt. Man ska prompt åka dit, sitta i en evig lättakutskö och hosta och smitta ner resten av väntrummet, träffa en sköterska, vänta lite till, träffa en läkare och SEN få sitt recept. Jag fattar verkligen grejen med de här nätläkarna som börjar bli så populära. Vanliga sjukvården är ju ett SKÄMT! 😦

Så….jag lyckades slumra sisådär en 5½ timme i natt. Resten var hosta, hosta, hosta. Upp, fixa i ordning Alex till skolan. Nästan kräkas i en buske på hemvägen från skolan (hostar så satans illa). Försöka sova. Gick inte. Titta på nån dålig TV-serie. Hosta, dricka varmt te, hosta, hosta, hosta så jag triggade igång migrän. Tog migräntablett. Alex kom hem. Dödde lite i sängen och slumrade nog en halvtimme nästan. Gjorde enklaste middagen och nu ser jag fram emot ännu en hemsk natt. Suck…

Men! Tar ändå hellre denna hosta än bihåleinflammation alla dagar i veckan. Att jobba var verkligen inte att tänka på. Jag har inte ens orkat byta marsvinens vatten i vattenflaskan än. Bara för att beskriva orkeslösheten.

Host host!

november 12, 2017

Börjar undra om man kan ge sig själv hjärnskakning med hjälp av hostningar? Ont i huvudet får man i alla fall. Rejält. Jag hostar och hostar. Pratar jag lite får jag hostattacker så jag står dubbelvikt och hostar så tårarna sprutar. Hopplöst.

I torsdags, tidig e m, skrev jag till vårdcentralen och bad om recept på Mollipect och Cocillana Ethyfin (slemlösande och hostdämpande). I fredags eftermiddag ringde en avmätt sjuksyster och förhörde sig om mitt hälsotillstånd. Hon skulle lämna receptförfrågan till en läkare, ”men det var ju eftermiddag så det var inte säkert att de hann skriva ut nåt”. Uppenbarligen inte. Får väl se om det dyker upp nåt i morgon, men jag tvivlar. Vår vårdcentral har ju inte precis högt betyg i service om man säger så.

Frågan är dock hur jag rimligen ska kunna jobba i morgon. Hade väl varit en sak om det varit en vanlig dag och jag kunnat jobba hemifrån och stänga av telefonen åtminstone del av dagen. Men i morgon är jag uppsatt på två telefonipass då man ska prata konstant i en timme i taget. Det kommer aldrig att gå! Om jag inte mirakulöst tillfrisknar över natten får jag nog sjukskriva mig. Allt på grund av den där jävla telefonin de slängt på oss! 😦

Den stora hösttröttheten

november 6, 2017

Fyra-och-en-halv-dags-veckan blev en tredagarsvecka när Alex åkte på ännu en praktförkylning i onsdags. Det var en tapper kille som tog buss och spårvagn med sin mamma till simskolan på onsdagskvällen. Han nös ungefär 100 gånger medan vi åkte och snoret rann. Men simmade gjorde han och plötsligt behärskade han även ryggsim (!). Mammas duktiga kille! Jag älskar verkligen denna simskola som fått mitt barn att tycka att det är roligt att simma! ❤

Men sen var han helt slut som artist och det blev vab resten av veckan. Och lite ”vam” (vård av mamma) – för fy satan vad komplett slut jag var! Jag kunde nog ha sovit precis hela torsdagen om jag fått. Vi gjorde inte många knop alltså. Filmmys i soffan, läste böcker och hängde lite vid varsin dator. Riddaren fick köpa hem McDonalds till middag.

Jag HATAR november! Det är mörkt, kallt, blött, förkylt och fruktansvärt långt till våren! Och jag är sååååå trött denna månad. Hemsk är den!

I fredags orkade jag i alla fall baka franskbrödbullar och städa hos marsvinen. Och i helgen har jag tillverkat två fotoböcker (varav en kommer att bli julklapp) då det var halva priset på sådana.

Och nu är det måndag och livet känns rätt outhärdligt. Jag hostar och det är tungt att andas. Och jag ÄR så TRÖTT! Varje november kommer jag på att man borde spara sin semester till nu. Det borde vara varje nordbos rätt att åka två veckor till Thailand/Bali eller liknande i november och tanka sol, värme och livsglädje!

And on and on it goes

september 29, 2017

Jaha. Sjätte förkylningsdagen och Alex är fortfarande eländig. Igår fick han ett magras vid middagen och fick rusa på toa. Sedan dess har han magont (mer än vanligt alltså). Han är fortfarande jättetäppt och när han leker kan han inte låta bli att låta (högt), och får då hosta. Nu på kvällen började han frysa och känna sig eländig. Jaha. 37,7 i temp igen. Nåt knas är det ju.

Nu har han ju varit hemma en vecka från skolan så det vete sjutton vad vi ska göra om han inte är kry på måndag? Riddaren är ledig fram till torsdag, så för den delen kan han ju vara hemma utan att nån måste vabba. Men man kanske borde låta nån titta på honom? Svårt det där!

Och mamman med det seriöst störda orossystemet börjar förstås nojja. HATAR när han är sjuk! Verkligen HATAR det!!! Vet att jag skulle behöva gå i någon form av terapi för detta – men ni vet… Svensk sjukvård… Tror inte nån skulle orka bry sig. Det är ju inget som gör mig sjukskriven liksom…

Men, men… Han var i alla fall hos astmasköterskan med sin pappa idag och hon verkade nöjd med testerna han fick göra. Och testerna indikerade ingen allergisk påverkan vilket känns bra med tanke på marsvinen och höet. Den (eventuella) överkänsligheten verkar iofs mest visa sig som kliande ögon…

Bli bra nu lilla Skrutte!

Tredje vab-dagen

september 27, 2017

Alex har fortfarande förhöjd temp och rinnande näsa, huvudvärk och halsont på det. Och jag känner att så länge han inte är äldre, och skolan svårare, får han vara hemma när han mår så här. Vi vill ju dessutom inte att han kommer in i en sån där ond spiral där den ena förkylningen slår till innan den förra har gett med sig. Han är ju en bacillmagnet vet vi sedan gammalt. Så nu får han vara hemma veckan ut om det inte inträffar en radikal förbättring. Men i morgon och på fredag får Riddaren vabba om det behövs.

Så jag njuter min sista vabdag idag. Jo, för med en åttaåring som inte är jätte-, jättesjuk är det ju faktiskt rätt skönt att skrota runt hemma. Vi har varvat läxläsning med TV-tittande/dataspel. Och när Alex kurat framför TV:n har jag kunnat göra lite nytta (typ höststädat altanen).

Just nu har den elaka mamman sagt att han faktiskt måste ha en skärmpaus och föreslagit att han plockar i ordning lite på sitt rum. Det finns inget man kan säga eller göra som är så befrämjande för kreativiteten! Plötsligt byggs det med lego och leks för fullt! 😉

_DSC7503.jpg

Jag ska snart vara snäll mamma igen och låta honom ”skärma”. 🙂 Och så ska jag göra pannbiff/köttbullar med potatis/potatismos till middag.

I morgon tillbaka till jobbkaoset! Kommer inte att vara roligt att försöka få ordning på allt.

Badkalas

september 24, 2017

I går (lördag) var Alex bjuden på badkalas. Han vaknade med rinnsnuva och visade alla tecken på att börja bli förkyld på allvar. Men orken var det inget större fel på, så att tacka nej i sista sekund kändes inte som något alternativ. Detta är ju liksom barnet som ALLTID lyckas bli sjuk när det vankas kalas. Typ.

Och badet gick bra. Han verkade ha kul, även om han började se trött ut i slutet av timmen. Men alla barn hade liksom dämpat sig lite efter en timme…

Efter dusch och torkning bjöds det på korv med bröd och glass.

S, som fyllde år, hade önskat sig Hatchimals. Tydligen det som tar över efter Pokemonkort och spinners. Suck… Alltid är det något de ska samla på, barnen…

Vid det här laget var Alex synbart trött och hade onda utslag på kroppen (tror han reagerade på kloret), så vi tackade för oss lite i förtid och åkte hem. Då hade febern brutit ut och Alex var en trött, glansögd liten hög i soffan resten av eftermiddagen.

All is well

april 19, 2017

Alex’s läkare ringde mig nyss. Precis alla provsvar var normala och bra.

Känner kanske lite att luften just gick ur mig. Alltså, det är ju jättebra. Förstås.

Men jag är lämnad med en jaha-men-vad-gör-vi-nu-då-känsla. Rent förnuftsmässigt är jag jättetacksam över att kunna sluta grubbla över om den autoimmuna hemolytiska anemin är tillbaka eller nåt annat otäckt. Rent förnuftsmässigt tänker jag att barnet ju varit mer eller mindre konstant sjuk sedan i augusti och då kan ju nästan en månads förhöjd temp lika gärna bero på flera virus som löst av varandra. Det kan också vara hasselallergin som spökar sa barnläkaren. Den kan också orsaka trötthet.

Det som är svårare att förklara är all huvudvärk han haft senaste månaden. Men visst, han har två huvudvärksföräldrar och han har vätska bakom trumhinnorna och det är inte länge sedan han var rejält täppt och gulsnorig. Det kanske spelar in. Sen får man ju inte precis mindre huvudvärk av att sitta inne och dega hela dagarna. Det märks nu, när han gått till skolan i två dagar, att han har mindre huvudvärk.

Så, jo, det är bra nyheter. Vet ju det. Det är väl bara jag som är knäpp och vill att han antingen ska bli 100% kry NU eller så vill jag ha nåt som går att bota snabbt med meducin. Hatar ovisshet.

Men nu fokuserar vi på att huvudvärken i alla fall minskat och att tempen sakta kryper neråt. Den är inte helt normaliserad än, men det är definitivt inga 38 grader längre!