Archive for the ‘Skola’ Category

Klassträff

oktober 21, 2017

Idag hade några av föräldrarna i Alex’s klass ordnat en klassträff. Vi har bestämt att turas om så att några föräldrar tar ansvar för att ordna någon aktivitet för barnen en gång per termin. Den här terminen blev det lek, korvgrillning och tipspromenad på Kottebanan i Söderköping.

Eftersom Riddaren jobbar 18.00-06.00 hela helgen hade jag bestämt mig för att vi skulle hoppa över träffen. Att åka buss dit verkar inte särskilt smidigt (om ens görligt). Men så kom jag igår att prata med Alex’s bästa kompis mamma om saken och hon erbjöd Alex och mig att åka med dem. Så då planerade vi snabbt om och följde med. Vi hade tur med vädret (lite blåsigt men mestadels solsken) och ungarna tyckte det var jätteroligt att leka i skogen på Kottebanan (en slags hinderbana för barn med olika klätter- och balanshinder)!

_DSC7550

Vi grillade som sagt korv.

_DSC7549

klassträff 171021 (02)

Det skulle hålla på mellan 11.00 och 13.00 men vi kom visst inte iväg hemåt förrän runt 14.30 (men då var vi i o f s sist). Då hade mina fötter typ tappat känseln av kyla och det tog flera timmar innan jag tinat upp. Men bortsett från det var det en mycket lyckad dag! Jag pratade med Alex’s närmaste kompisars mammor och hade trevligt samtidigt som Alex hade hur kul som helst inne i skogen med sina kompisar. 🙂 De hann bygga en hel koja, en lägereld och ett ”enchantment table” (MInecraft). 😀

_DSC7555

Annonser

Leva som man lär – eller dagens garv

oktober 4, 2017

Alex kom hem från skolan idag och berättade vad hans lärare undervisat dem i idag, nämligen att man inte ska särskriva!

Alltså, minen på barnet när han berättade detta! Obetalbar! Detta är alltså läraren som särskriver allt som oftast. Vet inte hur många ”Super bra läst” jag sett i hans läxbok t ex? 🙂

Men det är ju bra. Jag trodde faktiskt inte ens att hon visste vad särskrivning var för något. 🙂 Nu gäller det bara att leva som man lär också. 😉

Super bra

april 28, 2017

Veckans fniss fick jag när Alex’s lärare skickade hem ett papper där hon skrivit ”Super bra läst” som omdöme på en läxa. Okej, min unge super bra? 😉 Haha!

Man behöver inte kunna svenska för att bli lärare

september 3, 2016

Eller? Det verkar inte så i alla fall. Inte på vår sons skola åtminstone. Titt som tätt förstår man verkligen inte vad de menar i sina informationsbrev – antingen på grund av borttappade ord och syftningsfel – eller på grund av att de helt enkelt utelämnar information.

Ur senaste veckobrevet från skolan:

”Ni får också med en läxbok. I den vill vi att ni tillsammans fyller kommentar om läsningen och att ni hjälper ert barn med veckans uppgifter. (—) I vårt förra brev presenterade vi Pernilla som skulle arbeta som resurs i åk 1, hon har slutat. (—) Onsdag den 7/9 åker hela skolan på en friidrotts på stadium arena…(—) Onsdagen den 14/9 är alla idrott inställd då Linda är på fortbildning.”Och jag får en nästan oemotståndlig och i det närmast tvångsmässig impuls att skriva ett svar: ”Och vi föräldrar vill att ni lärare tillsammans tränar på att stava rätt, lära er skillnaden på en bisats och en fullständig mening samt övar på grundläggande svensk grammatik, ända tills ni kan skriva ihop ett veckobrev utan stav- och grammatikfel.” 😀 

 Men sen har vi det här med utelämnad information. Vi får veta att ”barnen kommer att ha idrott två gånger i veckan, de börjar med uteidrott v35”. (<– och återigen vet man inte när det ska vara komma eller ny mening!) Vi får också veta att vid uteidrott ska man ha uteskor med sig och lämpligen kläder för utomhusidrott. Vi får dock INTE veta huruvida de ska ha idrott utomhus eller inomhus EFTER vecka 35. Jag blir så trött!

 Mvh
Språkpolisen som får krulliga öron nästan varenda gång det kommer ett veckobrev på mailen

Förstaklassare

augusti 18, 2016

Idag var minsann ingen vanlig dag, för idag började sonen första klass! Det är stort det! Även om man har samma klasskompisar och delvis samma lärare som förra året i förskoleklass. Så det var lite magpirrigt här hemma ända tills jag försäkrade att vi föräldrar fick följa med in i klassrummet och stanna en stund. Då gick det bra.

Och så snart vi var på plats i skolan var allt bara roligt och spännande och lite högtidligt (tror jag). Barnen fick gå in ett och ett i klassrummet och leta reda på sin bänk (som det satt en namnlapp på). De hade fått helt nya möbler så det var fräscht inomhus (även om de får hålla till i en barack, p g a att de vägrar bygga ut skolorna i vårt område trots att det ständigt byggs nytt och bara är barnfamiljer som flyttar in).

20160818_082441

Jag tror Alex kommer att tycka att det är roligt med ”riktig” skola och fler lektioner. Efter en halvtimme hade de kommit igång med dagens första uppgift och det var inga som helst problem att jag smet iväg till bussen. Och nu på eftermiddagen hämtade jag en kvittrande glad son som haft det jätteroligt hela dagen! 🙂

Jag tycker verkligen han hamnat i en mysig klass med fina barn!

 

Konsten att kunna skriva

december 7, 2015

”Vi ville bara informera om att det i eftermiddags då vårat brandlarm gick. Det var ingen brandövning eller brand utan nyfikenheten hos en elev blev lite för stor så den tröck på knappen till larmet.

Era barn var jätteduktiga och gjorde precis som vi övat på, det blev dock lite kallt då vi fick stå utan ytterkkläder ett tag. Vi kännde att det var bra att alla ni fick veta detta.”

Japp. Precis så stod det i ett mail vi fick från skolan i förra veckan. Skrivet av en lärare, som ska lära våra barn svenska….?!?! En lärare, som uppenbarligen inte kan den mest grundläggande grammatik. Som inte kan skilja på en fullständig mening och en bisats.

Hur gick det till när den svenska skolan fullständigt tappade greppet om språket……? Man blir lite mörkrädd….

Krax och host

december 2, 2015

Idag fick Alex gå till skolan 08.20-12.00. Mest för att de skulle åka iväg och se ett julspel och jag tyckte det vore synd om han skulle missa det. Egentligen hostar han fortfarande lite för mycket för att vara redo för skolan. Men det hade gått bra och det hade varit roligt. Däremot hostade han något kopiöst sen han kommit hem. Mest beroende på att ungen bara inte kan leka utan att hela tiden skrika/joddla/göra konstiga ljud. Det frestar ju på halsen något oerhört!

I måndags vabbade jag 3/4 dag. Igår började jag jobba redan 07.00 då vi skulle vara i Linköping 08.00. Jag vaknar iofs ändå varje morgon mellan 03.00-06.00 så det gjorde ju inte så mycket att gå upp tidigt. Jag är så sjukt sömnstörd just nu så det liknar ingenting. Inte ens insomningstabletter hjälper ordentligt. Kanske för att jag är så förkyld…?

Jo, för själv låter jag som en kraxande kråka när jag pratar. Och när jag lägger mig ner retar det i luftrören så jag tror jag ska bli tokig. Igår fick jag preppa mig med både insomningstablett och Cocillana Etyfin (hostdämpande) innan jag kunde somna. Ändå vaknade jag före 06.00… Sjukt irriterande!

Jobbade hemifrån idag så jag kunde hämta Alex 12.00. Kunde jobba lite till sen medan han roade sig själv med lek.

I morgon chansar vi på att han orkar gå till 12.00 igen och jag åker in till jobbet 09.00-11.00 så jag kan vara med på ett möte. Sen hem och hämta barnet och så kan jag jobba lite till när Riddaren vaknat (han ska jobba natt). Ett himla pusslande blir det!

Vidriga äckeldjur!

september 12, 2015

Alex skulle bada nu på kvällen, och när han klätt av sig kom han till mig och frågade ”Vad är det?” och visade en svart prick i nacken. Jag ser ju som en kratta nuförtiden, så trots att jag lyste med en ficklampa kunde jag inte se vad det var (även om jag så klart genast blev väldigt misstänksam). Fick på mig glasögonen och då såg jag ju bums att det var en fucking jävla äckelfästing! Gaaaah! Den paniken!

Riddaren var dessutom inte hemma så jag var ju liksom bara tvungen att hantera situationen. Alex började gråtskrika av rädsla. Själv rev jag skakande igenom medicinlådan efter fästingplockaren. Kunde inte hitta den och fick ta en vanlig pincett. Insåg att jag faktiskt inte kunde tänka mig att ta i den med händerna så jag fick fram lite toapapper.

Alex var skitduktig. Han låg stilla på sängen medan jag försökte få tag på fästingen (den var yttepytteliten – som tur var). Jag luggade honom väl i håret med pincetten dessutom, men han låg blixtstilla ändå. Och gång två jag försökte få grepp om den fick jag bort den. Hela den verkade det som. Fort som fan spolade jag ner pappret med äcklet i (hoppas jag). Sen satt vi där och skakade båda två en stund.

Herregud vilka krakar vi är! 😉

Så där ser man vad man får med sig hem från skolan när man varit på promenad i skogen. Bara tanken på att den suttit där sedan igår och att det kanske kom med hem fler som kan ha trillat av… Hu! Gissa vem som examinerat hela sängen, alla sängkläder och gosedjur?

Kalasfunderingar

augusti 29, 2015

I och med att Alex börjat förskoleklass infinner sig vissa funderingar kring det där med födelsedagar och kalas. I veckan damp första inbjudningskortet till ett kalas ner i brevlådan. Det är nya kompisen Olivia som ska ha kalas nästa helg. Och det är ju kul för Alex att bli bjuden på kalas.

Men det är samtidigt inte utan att man som mamma bävar lite. Om policyn ”bjud Alla I Klassen” kommer att råda betyder det att det kommer att bli 25 (!) kalas om året – typ ett varannan helg. Dessutom ska man själv administrera ett kalas för 26 ungar! Herregud! Alex vill ha sitt kalas här hemma, men det är ju omöjligt om man ska bjuda hela klassen. Dessutom är det ju faktiskt så, även för barn, att man inte är kompis med alla. Vissa tycker man kanske t o m är rätt dumma i huvudet. Ska man tvinga sitt barn att bjuda dem ändå ”för att det ska vara rättvist”? Och hur blir det för de stackars föräldrar som har dålig ekonomi? 25 presenter om året är ju ca 2 500 kr. Och att ordna kalas för så många barn kostar en slant, även om man försöker hitta en billig lokal och baka själv.

Andra sidan av myntet är ju att vissa barn kanske aldrig blir bjudna. Och då är det synd om dem. Förstås. Å andra sidan, är det kul att bli bjuden på ett kalas där födelsedagsbarnet egentligen inte vill att man ska delta?

Svårt det där…

Jag är himla tacksam över att Alex inte fyller år förrän i januari så man hinner vänta och se lite hur de andra i klassen gör. 🙂

Själv är jag ändå inne på tanken att det är trevligare med mindre kalas, där man bara bjuder kompisarna. Då kan Alex få det kalas han önskar sig, med sina kompisar här hemma. Sen får man ju sköta inbjudningarna utanför skolan förstås så det inte delas ut i kapprummet eller liknande. Men visst kan det drabba något barn som inte blir bjuden på så många kalas.

SONY DSC

SONY DSC

Att börja förskoleklass

augusti 18, 2015

För en vecka sedan var det dags för inskolning på skolan för Alex. På tisdagen och onsdagen var det inskolning på Frita och sen började själva skolan på torsdagen. Den enda som var nervös innan var nog jag. Jag sov såååå himla crappy hela hela veckan och drömde konstiga mardrömmar/stressdrömmar om utlandsresor och en ledsen Alex på skolan. Hopplös hönsmamma är vad jag är! 😉

Alex själv var bara förväntansfull, och efter första dagen, glädjestrålande. Han trivs så himla bra! Och det är ju huvudsaken! Riddaren och jag finner hela inskolningen en smula rörig med bristfällig information vad gäller vad som förväntas av oss föräldrar. Men det löser sig ju vartefter. Eftersom Alex varit helt trygg och haft sina kompisar från dagis med sig har vi liksom inte stannat kvar nånting. Riddaren gick hem direkt på morgonen redan dag två, och sedan har vi bara lämnat och hämtat som vilken vanlig dag som helst. Därför har jag inte ens fått chansen att hälsa på Alex ena lärare än. Men jag hoppas man kallas till nån slags ”kvartsamtal” eller ”lära-känna-träff” eller vad de nu kan kalla det nu inom den närmaste tiden.

Har man ett lugnt och harmoniskt barn som har lätt för att få vänner och lära sig nya rutiner är det väl en sak. Uppstår funderingar kan man nog sakna vardagskontakten man ju alltid har på dagis med pedagogerna. Vi har i alla fall fått en bok i vilken man kan skriva meddelanden till lärarna, som de kollar varje dag. Alltid något.

Men oavsett om jag har en eller annan fundering kring upplägget för nya elever så är ju huvudsaken att Alex trivs. Och det gör han verkligen! Han bara strålar när man hämtar honom! Han tycker allt är så kul och det är underbart att se hur han redan rör sig hemtamt både inne och ute och talar om för oss vilka regler som gäller. Jag minns ju liksom den försiktiga och rädda Alex som började på dagis. Jag har uppenbarligen inte riktigt hängt med i hur han har vuxit och skaffat både självförtroende och självkänsla! Men det är härligt att se!

Alexander 150818
Alex lämnar tillbaka en leksak han hämtat ut ur förrådet där man får lämna ett ”bankkort” i pant, som man får tillbaka när man returnerar leksaken.

De senaste dagarna har de visst lekt häst väldigt mycket på rasterna. Och idag berättade Alex entusiastiskt att han fått en ny vän i klassen. Det var en tjej, men han mindes inte vad hon hette. 🙂

Jag är så himla glad över att han trivs så bra! Nu hoppas vi bara på att det håller i sig och att de får bra sammanhållning i klassen. 26 elever är de. Det är sjukt stora klasser nuförtiden!