Archive for the ‘Vänner’ Category

Home is where the heart is

juli 9, 2017

Vi är hemma nu. Sedan igår kväll närmare bestämt. Och Petra, som alltid brukar längta hem på slutet av en utlandssemester, känner ett tungt vemod. Det är ju på många sätt skönt att vara hemma, inte minst för att vi alla var så toklessa på maten sista veckan. Men det är något med Rhodos som tagit sig in i mitt hjärta och slagit rot. De vassa, karga bergen, timjan och salvia, värmen, den skoningslösa solen, de mjuka stenarna vid havet, och MÄNNISKORNA!

Alltså, människorna som omgett oss under två veckor! De är så fantastiska! De jobbar så hårt i hettan och de har alltid, alltid ett vänligt leende på läpparna och de skojar med Alex och nästlar sig in i ens hjärta. Och det känns så äkta!

I fredags kväll hade Alex med sig en pappersbåt som han vikt och målat och dekorerat till Betty i Taste-baren. Vi satte segel i form av drickspengar och hon blev så glad. Och så tog hon fram ett paket med presenter hon köpt till Alex (!!!). Men hur gulligt??? Han fick ett armband, ett staffli med en liten gipstavla över Rhodos och en skyddsamulett. Det blev tårar, kramar och intensivt vemod när vi sa god natt och adjö.

_DSC7136.jpg

Och det var nästan lika sorgligt att igår säga hej då till fina Giorgios i poolbaren! Han berättade för mig att han och Betty pratat om att vi är ”special people”, att vi pratar mycket mer med dem än de vanliga turisterna, och att Alex är så charmig och väluppfostrad. Vad glad man blir då! 🙂

_DSC7127.jpg

Och detta är bara våra två favoriter. Men det fanns så många fler underbara människor! Diskplockarna i bufférestaurangen som busade med Alex, den jättetrevliga restaurangchefen i frukostmatsalen/grekiska à la carte-restaurangen som var där både bittida och sent och ändå alltid bjöd på det varmaste leendet, städerskan som alltid såg så trött ut men ändå log varmt och småpratade och de tre lekledarna vid poolen (Mia, Maria och Markus) som lekte så mycket med barnen och verkligen månade om att Alex skulle våga vara med. Och många fler.

Inte sedan jag åkte hem från farmor, efter helger och lov och var så ledsen att tårarna rann, har jag väl känt ett så intensivt vemod över att lämna en plats. Tanken på att det skulle vara farväl för alltid var outhärdlig. Nu känns det som att vi bara måste åka tillbaka om två år. Kolymbia och människorna på Holiday Village Rhodes har liksom blivit ett home away from home nu.

Hela taxiresan från hotellet till flygplatsen brände tårarna bakom mina ögonlock och jag kände så intensivt att denna ö älskar jag!

Otack är världens lön

juni 19, 2017

Ungefär exakt hela dagen igår lekte Alex med Liam. Han följde med dem och kvällsbadade (vilket bl a innebar att fånga grodyngel och sanda ner sig) och kom inte hem förrän närmare 20.00. Idag var frita stängt och Liam fick vara här hela dagen. De har spelat Minecraft, lekt, åkt in till stan med Riddaren och ätit på McDonalds och gått på bio (Smurfarna). Jag åkte med dem hem från stan, och vid halv fem gick Liam hem.

Man skulle ju kunna tro att sonen skulle vara rätt nöjd efter att ha fått leka med bästa kompisen i två hela dagar. Men nej. Istället surade han över att de inte fick fortsätta leka, trots att det faktiskt var Liams pappa som ”kallade hem honom”.

Alltså, ibland blir man rätt trött. I synnerhet Riddaren, som liksom offrat en semesterdag på detta och 400 kr.

Ah well… Han fick höra en del om det sen, vid middagen, den gode sonen. 😉

_DSC6549

Men samtidigt är det jättekul att Alex äntligen funnit en riktig bästa kompis. Och Liam är en jättegullig kille. Precis en sådan vän man hoppats att Alex skulle hitta. Så det är ju jättekul.

Att ha hittat en vän

maj 21, 2017

Alex har alltid varit barnet som haft många kompisar, men som aldrig haft någon riktig vän. Han har aldrig haft problem att hitta någon att leka med – vare sig på dagis eller i skolan. Men han har å andra sidan aldrig hittat den där vännen som man aldrig kan få nog av att leka med.

Sen en tid tillbaka har jag förstått att det finns en kille i klassen (vi kan kalla honom L)som han kommer väldigt bra överens med, men som han inte riktigt fått möjlighet att leka med så mycket som han önskat. Den killen är nämligen väldigt populär och i synnerhet en annan kille i klassen har lite velat ”lägga beslag” på L och har ibland uteslutit Alex ur leken på ett lite elakt sätt.

Så den sista tiden har vi försökt hjälpa Alex genom att bjuda med L hem hit på lek när Alex slutar 13.40 och jag har ibland hört av mig till L:s mamma och frågat om han vill komma hit och leka på helgen. Roligt nog har det lett till att de verkligen har funnit varandra. De leker väldigt bra tillsammans och har ett delat intresse för Minecraft. Både är snälla och schyssta killar och de kompromissar bra.

I onsdags följde L med hem efter skolan och lekte här tills det var kväll. Både igår och idag leker de. Jag ser knappt röken av min son. Men jag är sååå glad för hans skull. Han kom hem genomsvettig och med vätskebristshuvudvärk strax efter 18.00 igår. Han var så trött att han nästan grät, men samtidigt så lycklig över all rolig lek. Lite mat, en dusch, lite ishockey-VM och sen sängen. ”Det här har varit en av de bästa dagarna i mitt liv” utbrast han innan han somnade som en stock. 🙂 Härligt att höra.

test02.jpg
Två fina killar!

Julbord

november 26, 2016

Igår bjöd jobbet på julbord. Jobbar man på en statlig myndighet (i alla fall vår) får man stå för all dryck själv och julbordet bokas på billigaste lågbudgetstället. Men vi är inte bortskämda direkt, så vi är glada över att slippa betala maten själva. 😉

Jag gick ju till frissan innan. Vet inte om det blev så lysande precis. Hon sprayade lockarna så hårt att de var som ”korvar” hela kvällen och luggen blev för platt i fukten ute. 🙂 Men, men… At least I tried.

Jag mötte upp tre av mina kollegor på Bishop’s Arm vid 16.00 och så tog vi en drink (en Guinness för min del) där innan vi drog oss mot julbordslokalen.

Där var det uppdukat långbord och redan från start var musiken liiite för hög och mingelytorna nästan obefintliga. Så det blev liksom att där man satte sig, där förblev man, mer eller mindre.

Själva julbordet var verkligen fattigt. I synnerhet för mig som inte äter fisk och sparsamt med kött. Detta var vad jag kunde knåpa ihop på min tallrik:

_DSC5114.jpg

Som tur var så var sällskapet roligare än maten. 😉 Jag satt med bästa Bosse (så klart), vår nya solstråle Anna, en förfriskad men lika solskensglad Sofia, roliga Kent och vår originella (men roliga) beslutsfattare Micke, så jag kunde inte önskat bättre sällskap. 🙂

I dessertväg erbjöds ostkaka. Punkt. Fattigt! Men då får man väl skaffa sig en riktigt dessertig drink tänkte jag.

_DSC5125.jpg
En Rosa Panter.

test02
Herregud! Jag bad Kent ta ett kort på Anna och mig! Svim! Glad hamster med striplugg bredvid ett 28-årigt bombnedslag. Så……nedslående! 😀

Jag vet inte riktigt hur de som var festarrangörer i år tänkte. De hade ordnat nån slags onlinetjänst där man kunde gå in via mobilen och svara på frågor och så kom svaren upp på en vit overheadduk på scenen. Typ: ”Vad har du för förväntningar på kvällen? Vad väntar ni er för show”. Det var då man insåg vad många unga som anställts. Haha! För svaren var väldigt omogna. Man förväntade sig hångel, sex o s v och ville ha nakenshow, Betty Boop och grädden (?), ballongdans m m. Och jag kände eventuellt att ”I’m too old for this shit”.

Det dök upp nån slags stå-uppare jag aldrig hört talas om och som inte var särskilt lysande. Lite för plump och förutsägbar. Men festkassan tillät väl inte några större stjärnor. Vi jobbar ju statligt, remember? 😉

_dsc5130
Lite svettflåsig stå-uppare.

_DSC5131.jpg
Somliga kollegor ville inte fastna på bild. 🙂

Efter underhållningen blev ljudvolymen på musiken närmast plågsam och det fanns ingenstans att ta vägen om man faktiskt ville kommunicera med sina kollegor. Tant är ju lite lomhörd redan från början så jag hade ingen chans att höra vad nån sa. Så när både Bosse och Kent drog hemåt gjorde även jag det.

Det var ändå lite skönt att vara hemma tidigt (22.30). I synnerhet som jag skulle upp tidigt idag.

Vänskap

augusti 2, 2016

Lyckan var stor i lördags, när det äntligen var så pass långt efter frukost att jag tyckte det var okej att släppa iväg Alex hem till klasskompisen L. När han bor hos sin mamma bor han ju bara några hus bort. Jättesmidigt! T o m hönsmamman Petra vågar låta honom gå själv dit och hem liksom. 😉

Och jo, L var hemma och ville leka. Och som de lekte! Från 10.30 till 18.30 (när vi sa ifrån att Alex var tvungen att komma hem och äta middag) lekte de konstant, med korta avbrott för att slänga i sig lite lunch och mellis bara. De växlade mellan att vara här och hos L och hade ungefär hur kul som helst.

Alexander-160730
Alex’s rum såg ut som en bomb briserat där. Men kul hade de! 😉

Både jag och Riddaren var krassliga, så det var jätteskönt att de kunde leka och roa sig så bra själva. Man kunde ligga utslagen i en soffa eller säng med gott samvete.

Sen lekte de lika intensivt i söndags fram till eftermiddagen då L:s lillasyster skulle ha kalas. Den här veckan bor L hos sin pappa, så nu får Alex roa sig själv. Än så länge har det gått bra. Vi är ju kaninvakter, och igår och idag har han varit med mig ute i boden flera timmar medan jag målat möbler, och har byggt på ett stort skepp av träbitar som han sedan målat med sina Pandurofärger. Sen finns det ju ett oändligt antal tecknade Star Wars-avsnitt på Netflix som han älskar.

En tripp till Jönköping

juli 21, 2016

För nån vecka sedan bokade jag icke-ombokningsbara tågbiljetter åt mig och Alex, tur och retur Jönköping måndag-onsdag den här veckan. Det var naturligtvis vansinne att boka icke-ombokningsbara biljetter, för det är ju att be om att någon ska bli sjuk. Men det var så sjukt dyrt annars att det kändes hel orimligt.

Mycket riktigt blev Alex krasslig på söndagen med magvärk och diarré ett par gånger. På måndagen vaknade han halv fem (!) när Riddaren skulle upp, och kunde inte somna om. Det betydde att inte jag heller sov mycket mer, men vem behöver mer än fyra timmars sömn? Eh… I övrigt mådde Alex dock bra, så när som på att han hade lite ont i magen. Han ville absolut åka ändå, och efter att ha stämt av med mamma att det var okej att vi kom så åkte vi.


På spårvagnen.

Jag kände mig lite småhängig jag också, och Alex, som aldrig åkt tåg förut, var speedad till max hela resan och ålade runt på sätet trots att han hade en ljudbok att lyssna på. Jag var rätt slut när vi var framme. Alex var däremot pigg så mamma tog med sig honom och åkte ut till sin sommarstuga. Själv la jag mig och småslumrade ett tag och njöt av tystnaden och friden! 🙂

Alex och mamma kom hem till middagen. Barnet petade mest i maten och klagade på att magen gjorde ont, men lite fick han i sig i alla fall. Vi spelade lite Bamse-Yatzy innan det var läggdags.

När han somnat satt mamma och jag och pratade och tittade på en vacker solnedgång.

På tisdagen vaknade Alex redan vid 06.00 (stööön) och var klart hängig. Han hade noll aptit och ville bara titta på barnprogram. Han kändes varm tyckte jag så jag plockade fram termometern. Mycket riktigt hade han feber, som sedan steg under förmiddagen.

Jag hade bokat en lunchdejt med mitt ex, så innan jag gick fick Alex lite Alvedon så han förhoppningsvis skulle kunna peta i sig lite lunchmat (med feber har han alltid noll aptit). Kändes lite så där att dra iväg när han var sjuk, men Alex tyckte inte det gjorde något.

Så exet (som jag var tillsammans med när jag var 19-29 år) hämtade upp mig utanför mamma och så åkte vi till ett halvsunkigt lunchställe som han tydligen gillade, där det knappt var några besökare, och där maten verkligen var rätt medioker om du frågar mig. 🙂 Mamma bara: ”Gick ni dit?! Men det är ju verkligen inget roligt ställe!”. Haha! Jaja, det var billigt i alla fall. 😉

Han är bra rolig, mitt ex. Förra gången vi sågs ställde han inte en enda fråga till mig. Knappt den här gången heller. Om jag inte hade berättat lite av mig själv hade han gått därifrån efter en enda lång monolog. 🙂 Nu hade han haft ett turbulent år då han bl a brutit upp från ett 16 år långt förhållande, så han hade ju lite att berätta om. Någon slags maratonlöpare har han tydligen gått och blivit också. Han var så mager och tärd i ansiktet, stackaren, att jag först trodde han var sjuk på något vis.


Exet vill inte synas på nätet, så denna smygtagna bild är allt jag bjuder på.

När vi lunchat skjutsade han mig tillbaka till mamma. Alex hade väl petat i sig lite lunch, och var inte direkt sjukare i alla fall. Han och mormor hade spelat Bamse-Yatzy tills hon bara inte pallade längre. Jag lärde honom och mamma att spela kortspelet 31. Han tyckte det var såååå roligt och ville aldrig sluta spela. 🙂

På eftermiddagen var han lite piggare, och eftersom vädret var strålande (åtminstone med Jönköpingsmått mätt) frågade jag om han ville gå till den närmaste lekplatsen. Det ville han.


Mamma bor verkligen fint, precis vid Vätterstranden. Men hu så kall denna sjö är! Det var bara runt 15 grader i skuggan tack vare att sjön kyler luften.

Det var ingen lång stund Alex orkade leka. Han fick ont i huvudet och orken tog slut, så vi fick gå in igen. Det fick bli mer kortspel istället. Jag frångick mina principer och gav honom Ipren mot huvudvärken och då piggnade han till och kunde ändå ha roligt på kvällen. Aptit fick han också och lassade in duktigt med mat. Skönt! På kvällen var han sval och feberfri och somnade gott.

Själv var jag helt onormalt trött, men satt uppe med mamma och pratade och tittade på ännu en vacker solnedgång över Vättern.


Skymning.

På onsdagen vaknade Alex i mer normal tid (rut 07.30) och var i stort sett sitt vanliga gamla jag. Jag däremot var så trött, så trött. Men vi gjorde oss i ordning lite skapligt och packade in våra väskor i mammas bil. Sen åkte vi en sväng till Leo’s Lekland, för det hade vi lovat Alex. Det var som en mindre, och sämre, version av Busfabriken. Men Alex tyckte det var kul och klättrade omkring och rasade av sig tills han var genomsvettig. Mamma och jag passade på att äta lunch där (Alex ville inte ha utan fick äta rester från gårdagen lite senare istället).


Klätterapa.


Högst där uppe är Alex.

Vårt tåg skulle gå 17.06 så vi hann åka ut en sväng till mammas stuga på eftermiddagen. Alex hjälpte henne att vattna. Själv var jag klart hängig och tyckte det var för varmt i solen med svarta långbyxor.

Mamma skjutsade oss till tågstationen och så påbörjade vi resan hemåt. Riddaren hade tyckt att det var förfärligt ensamt och svårt att sova utan oss hemma. ❤

Alex var tokspeedad och pratade konstant hela vägen till Nässjö (med mig en del men mest med, och om, sin nalle). När vi bytt tåg till X2000 satte jag på en film på datorn åt honom så att det äntligen blev lite lugn och ro. 😉 Vi var visst lika trötta och hungriga båda två den sista biten hem.

Riddaren hämtade oss vid stationen och så åkte vi till McDonald’s och köpte med oss mat hem.

Födelsedagskalas

januari 10, 2016

Idag är jag helt slut, men fortfarande alldeles varm i hjärtat över de personer i vår närhet som kom hit igår för att fira Alex’s födelsedag och som verkligen ansträngde sig för att han skulle få ett riktigt roligt kalas!

Riddaren hade jobbat natt, så han var rätt sliten när han kom uppvacklande vid klockan 12.00. Själv var jag också rätt sliten efter att ha städat och bakat och fixat kalasförberedelser. Mer sliten än normalt eftersom jag aldrig lyckas bli av med den här förkylningen jag dragits med sedan slutet av november. Jag är så trött, så trött, så trött. Och sover som en kratta om nätterna, vilket inte precis gör saken bättre.

Men, men…

Gästerna kom strax efter 14.00 och Alex studsade mellan golv och tak, helt speedad och överlycklig över att vara i centrum. 🙂 Dagen till ära hade han klätt ut sig till polis. Jo, det bestämde han flera dagar i förväg, att så skulle det vara. 🙂


Paketöppning i soffan.


Av farfar och farmor fick han en presentkort på Polarn o Pyret och den här tavlan där de ramat in gamla sedlar. Mycket häftigt tyckte Alex, som f n är väldigt intresserad av pengar.

Han fick Skylandersfigurer av Stefan och Lotten till det ny(gamla) Skylanders TrapTeam som Riddaren och jag köpte till honom i julklapp. Också mycket uppskattat (inte minst av oss som annars måste köpa till fler figurer)!

Och av faster Cissi, kusin Hilda och Cissis sambo fick han en bok som verkar spännande och rolig, ett spel och två pysselböcker.

Och så var det fikadags. Alex gillar fortfarande inte tårta, men det är roligt att blåsa ut ljusen på den! 😉 Själv ville han bara ha mina hemgjorda hallonmuffins. Haha!


Vi lyckades tränga ihop oss 10 personer runt bordet.


Lindahls operatårta måste det vara på Alex’s födelsedag!

Efter fikat följde kusin Hilda med Alex upp på hans rum och byggde lego en lång stund. Och sen lekte Stefan och Lotten med honom (och en ballong som de passade mellan sig) tills han var helt blöt av svett i håret och skrattade så mycket att han fick hosta! 🙂

När släkten åkt hem visade Alex Stefan och Lotten hur Skylanders-spelet ser ut när man spelar.


Koncentrerad Alex spelar Skylanders.

När sista gästerna åkt hem var Alex glad och väldigt trött och han önskade att det kunde vara kalas varje dag. 😉


Trött mamma. Trött Alex.

Någon somnade ovaggad i riktigt skaplig tid på kvällen! 🙂

Jönköping tur och retur

december 31, 2015

Vi hade planerat en tripp till Jönköping 27-29 december. Men så kom ju det där snöovädret den 27:e. Och det vet man ju hur duktiga svenskar är på att skaffa sig vettiga vinterdäck och anpassa farten efter väderleken. 200 olyckor på en dag blev det visst. Inte en chans att jag ger mig ut i sånt väder om jag inte måste. Så vi kortade vår resa och åkte den 28:e istället.

Alex fick en anteckningsbok av sin mormor i julklapp och blev jätteglad. Han har nämligen önskat sig en dagbok, och det passade den ju utmärkt som. Så nu har han skrivit nästan varje dag. Han börjar bli riktigt duktig på både att läsa och skriva faktiskt!

1918132_10153488823784317_7169793073446119067_n
Här sitter han i pappas knä nere hos mormor och skriver i sin dagbok.

Annars var bästa julklappen nog en 500-lapp. Han blev precis överlycklig över den! Han har sparat och sparat för att få ihop 1 000 kr och nu har han plötsligt drygt 1 300 kr – himla Krösus Sork! 😉

På kvällen spelade vi Carcassonne med mamma. Jag har spelat det tidigare, men för Riddaren och Alex var det första gången, och roligt nog tyckte de också att det var kul!

Den 29:e hade Alex redan hunnit bli lite lätt uttråkad framåt lunchtid och höll på att driva både mig och Riddaren till vansinne med sin spattighet. Men efter en sen lunch kom Åsa, som var hemma hos sina föräldrar under några veckor. Vi har inte setts på…..vad kan det vara? 1½ år?!?! Men det var jättekul att ses och himla bra att vi lyckades pricka in en date nu när hon gett sig ut i vida världen igen och snart börjar jobba som golfvärd någonstans – i vilket land vet hon inte än. 🙂

Åsa och Alex 1
Åsa och Alex spelar tre-i-rad.

Vid 17.30 var vi tvungna att ge oss av eftersom jag skulle jobba dagen efter. Men mamma kommer hit i morgon redan. Den 2 januari ska vi nämligen gå och se ”Wendy och Peter Pan” på teatern alla fyra! 🙂

Söndag

december 30, 2014

I söndags fortsatte vi städa. Gudarna ska veta att det behövdes – efter alla dessa veckor då vi varit sjuka! Det var dammigt och smutsigt överallt! Och Riddaren samlade ihop alla pantflaskor och la i påsar och bar ut till bilen. Jag bakade hallonmuffins och sen var det dags att gå ut i det strålande vintervädret. Vi hade stämt träff med Alex’s kompis Moa och hennes föräldrar och lillasyster klockan 13.30. Vi gick till en pulkabacke och åkte snowracer, pulka och på en stoppad ”matta” som var hal, som de hade. Det var isande kallt (över -10 grader), men vindstilla och soligt. Så himla skönt att komma ut lite efter alla dessa veckor då man varit helt däckad!!!

Efter en och en halv timme började vi nog alla bli rätt stelfrusna, så då passade det bra att gå hem till oss och fika med muffinsen jag bakade på förmiddagen. Alex var överlycklig över att få leka med Moa. Han var lite mer bekymrad över att hennes lillasyster skulle förstöra något (t ex hans legobyggen), men det gick jättebra. De lekte för fullt och ville inte gå hem när det väl var dags.

Jag och Moas mamma hann sitta och prata en stund, bara vi. Det var himla trevligt. De är väldigt trevliga båda två så det kändes bra att vi två, lätt introverta varelser (Riddaren och jag alltså), emellanåt tar oss i kragen och försöker vara lite mer sociala. 🙂 För det ÄR ju trevligt när man väl träffar folk!

Dagen i övrigt

december 22, 2014

Dagen i övrigt har annars bestått av ett besök på Fysiologiska kliniken. De skulle göra en ultraljudsundersökning av Alex’s hjärta (för att utesluta att det är något fel på hjärtat som ligger bakom hans hjärtklappningar han får ibland). Det var en himla trevlig kille som gjorde undersökningen och Alex fick ligga och titta på barnfilm undertiden. Undersökningen nästan 40 minuter, så det var ju himla bra att de erbjöd film, för barns tålamod är ju annars inte så där värst oändligt. 😉

Medan vi satt där och väntade, och jag tittade på alla konstiga kurvor och bilder av hur hjärtat slog, fick jag plötsligt en sån där obehaglig ångestkänsla. Tänk om det är fel på hjärtat i alla fall? Slår det inte väldigt oregelbundet? Ska de där kurvorna verkligen se ut så där? Och så vidare.

Därför var det väldigt skönt att en läkare tittade på alla värden direkt och att vi fick förhandsbesked om att allt såg bra ut. Lättnad! Sen ville de ha ett vanligt EKG också, och då verkade det som det blev nåt missförstånd för vi fick sitta och vänta och vänta ända tills den trevlige killen kom förbi igen och frågade om vi inte fått komma in än. Sen tog det inte många minuter innan vi fick komma in, och själva EKG:t tog inte många minuter.

Alex var superduktig hela tiden – och inte alls rädd heller – trots att det gjorde lite ont när de tog bort de elektroder som klistrats fast på tre ställen på kroppen.


EKG-mätning i full gång.

Direkt efter sjukhusbesöket åkte vi till ICA där jag hämtade ut en gigantisk julklapp till Riddaren (så himla stor och tung att jag knappt lyckades baxa in den i bilen). Och sen skjutsade vi Alex till kompisen Moa för några timmars lek.


Så här kul hade de hemma hos Moa!

Jag var larvigt trött efter att ha varit igång ett par timmar (även om jag mest bara hade suttit) men lyckades i alla fall slå in jättepaketet till Riddaren och ett till Alex. Nu försöker jag hitta på julklappsrim också så vi ska slippa sitta och panikrimma i morgon. 🙂

I morgon måste jag helt enkelt orka gå en liten sväng på stan också. Sista chansen att hjälpa Alex att köpa julklapp till sin pappa liksom!