Babysteps

maj 20, 2018

Jag skulle väl inte gå så långt som att påstå att jag inlett Beach 2018 (eller Bitch 2018 som vi kallar det på jobbet). Men jag tar i alla fall små babysteps. Försöker få in mer vardagsmotion och hålla igen lite på onyttigheter.

Idag fick jag med mig Alex på ett varv i spåret uppe i vår skog här i Hooden. Han kanske inte var jätteentusiastisk, men han hängde med i alla fall. 🙂

Vi tog med kamera och teleobjektiv i ryggan för det fall vi skulle råka stöta på några ekorrar eller hackspettar eller några andra roliga djur. De lös dock med sin frånvaro. Det roligaste vi stötte på var en myrstack som formligen myllrade av myror (därav oskärpan) och ett koltrastpar som spatserade före oss på stigen.

DSC08561

DSC08563

DSC08564

DSC08566

DSC08569

DSC08571

Det var tur jag masade mig upp skapligt idag så vi hann iväg på vår promenad innan den riktiga hettan slog till. Nu på eftermiddagen är det verkligen för varmt för att det skulle vara trevligt att promenera!

Annonser

Totalt kaos

maj 20, 2018

Alex har velat att jag ska följa med till skolan och vara med på några lektioner ett tag nu. I måndags kunde jag äntligen få till det. I sedvanlig ordning var det lite rörigt. Jag skrev och frågade om jag kunde vara med på onsdagen (torsdag-fredag var barnen lediga), men fick inget svar. På onsdagskvällen fick vi information om att de skulle åka och spela tennis på förmiddagen på måndagen. Jag hade tänkt vara med på förmiddagen, men kunde styra om så jag kunde vara med på eftermiddagen istället. Jag följde med Alex till skolan på morgonen och checkade av att jag kunde komma vid lunch och det var inga problem.

Deras lunch börjar 11.00 enligt schemat så jag var på plats 11.30 för att hinna vara med på rasten. Det var bara det att inga barn var där. De var försenade och kom inte till skolan förrän strax efter 12.00. Då fick de kasta i sig lunch och missade halva Bild-lektionen som börjat 12.00. Ah….well…

Jag var i alla fall med på den sista halva av bildlektionen då. Jag har tidigare undrat varför Alex inte verkar gilla Bild längre (med tanke på att han hemma älskar att rita och skapa). Kan säga att nu fattar jag precis varför. Kvinnan som de har i Bild var rent ut sagt förfärlig som lärare. Hon var konstant arg och fräsig – oavsett om ett barn gjort nåt fel eller inte. Ett av klassens stökigaste barn skällde hon ut ordentligt (vilket han kanske förtjänade, men det hjälpte ju inte, för han bryr sig inte ett dugg) och inte ett enda barn fick ett positivt ord på hela lektionen. Hon verkade stressad och på dåligt humör och alla barn fick sitta för sig själva och göra så gott de kunde utifrån lätt oklara instruktioner. Lektionen avslutades med ännu mer gräl från henne när några barn missat att de inte skulle städa undan efter sig. Det var så JAG blev lätt skrämd. Väldigt pedagogiskt – INTE! Det var otroligt olustig stämning där inne alltså.

Sen var jag med på sista lektionen som var Musik och det var ett kaos utan dess like! Tre pojkar var helt sjövilda. De pratade hela tiden och hoppade upp och ner och busade. Lärarna ledde dem ut och in ur klassrummet för samtal i kapprummet. Ingen av dem brydde sig för fem öre utan bara fortsatte. Ytterligare 3-4 pojkar drogs med ibland i buset, men var inte med och startade något vad jag såg. Till slut satt barn ovanpå bänkarna och t o m barn som tidigare varit lugna orkade/ville inte lyssna. Lärarna typ turades om att skälla (de var tre). Ingen brydde sig. Mitt i detta kaos skulle Alex’s grupp redovisa sitt arbete om Countrymusik. Ett av de stökigaste barnen i klassen var med i deras grupp och har tidigare saboterat deras försök att få något gjort har Alex berättat. När det var dags att redovisa var han dock inte med – av oklar anledning. Tror ni det gick bra? Det blev aldrig tyst trots att lärarna försökte påpeka vikten av att visa respekt o s v. Stackars A stod där och läste deras text utan att nån lyssnade. Ytterligare en grupp skulle redovisa och den pojken kunde inte läsa vad de skrivit och stod och stakade sig och mumlade så man inte hörde ett ord över stöket i klassen. Jag tyckte det var så hemskt alltihop! Ingen lär ha lärt sig någonting alls på denna lektion.

Jag frågade Alex efteråt om det var ovanligt stökigt denna dag (tänkte om de var trötta efter tennisen eller nåt) men han menade att det är så här de har det – varje dag (!). Vilken vidrig arbetsmiljö!!! Jag inser plötsligt att all huvudvärk Alex har är rätt rimlig. Vem skulle inte få det av att vistas i en sådan miljö fem dagar i veckan.

Vad har skolan gjort då. Jo de har mailat ut att ”det är lite stökigt” och att de satt in en extraresurs. Typ. Det är inte lite stökigt. Det är kaos! I veckan mailade en frustrerad mamma till alla föräldrar att hennes dotter blivit kallad hora, fitta och idiot av två av klassens värstingar. De går i tvåan!!!! Hon är inte den enda tjej som får höra sådant har jag sedan fått veta. Det är så sjukt! Och sjukast av allt är att man förstår av de mailsvar som sedan kommit från många av föräldrarna att de som har de stökigaste barnen inte riktigt vill ta ansvar. De tycker det är skolans fel eller omständigheters fel (mitt barn har bytt skola t ex).

Jag tänker att det finns två stora problem i klassen. Dels föräldrar som inte ser sitt eget ansvar för barnens uppfostran och dels systemfelet i skolan där barn med särskilda behov inte längre får gå i egna klasser anpassade utifrån deras behov. Detta i kombination med att lärarna inte har förmåga att entusiasmera och sätta sig i respekt på ett bra sätt. De skäller men det finns inga konsekvenser = man behöver inte bry sig = en negativ spiral. Vem vill höra skäll hela tiden liksom? Då slutar man lyssna. Jag ser en personalstyrka i skriande behov av coaching från nån med goda kunskaper i hur man hanterar konflikter och skapar positiv lärande miljö. Jag saknar negativa konsekvenser för dem som inte sköter sig. T ex få rasten indragen och få sitta och jobba när de andra är ute. Jag saknar fler klassrum så de som stör får gå till ett grupprum och jobba ihop med en lärare så de som faktiskt vill lyssna får en chans!

På tisdag har skolan nu äntligen kallat till ett föräldramöte med rektorn och nån av klassens lärare. Jag hoppas det kan ge något – men jag tvivlar. Vi vet ju alla att skattepengarna inte längre räcker till att ge skolan vettiga resurser. Våra politiker prioriterar ju annat, som 9 000 afghaner utan asylskäl… (Jag är inte bitter, oh nej.)

Tromb (?!?)

maj 16, 2018

Ännu en smällhet dag med strålande sol och sisådär en 28 grader varmt. Man går till jobbet på morgonen i tunn blus utan att frysa och det känns som högsommar – inte mitten på maj.

När vi kom hem på eftermiddagen tog vi varsin glass och satt i trädgården och njöt av solen. Jag klagade på att det var så vindstilla att det blev stekhett. Vet inte om Murphy hörde mig, men plötsligt, helt från ingenstans, kom världens jävla stormby. Det bara yrde blomblad i luften och en vattenkanna blåste omkull. Plötsligt brakade det till på taket och ett stort metallock som sitter ovanpå ventilationsröret kom nerrullande och landade med en smäll i stenpartiet. Himla tur att ingen fick det på sig eller att det åkte över på andra sidan där bilen är parkerad!

Vi flydde in och undrade vad som hände. Lika fort som det började blev det lugnt och vindstilla igen. Riddaren tittade ut över grannhusens tak och fick se att takpannorna flyttat på sig på flera ställen och på ett ställe var det ett stort hål (!). Så troligen var det en tromb som passerade rakt över oss.

Efter nån timme kom en brandbil med stege åkande och några gubbar åkte upp på taket och lagade hålet. De hade gärna fått laga vår ventilation också. Suck…

DSC08550.jpg

Man är inte äldre än man känner sig (?)

maj 15, 2018

Jag har så sjukt mycket spänningsrelaterad migrän för tillfället. Det är hopplöst. Jag vaknar nästan varje natt/morgon och måste ta Sumatriptan. Inte bra.

Kom till jobbet i morse trött och vimmelkantig av en Sumatriptan. Första timmarna efter att jag tagit en sådan tablett känner jag mig nästan onykter. Väldigt obehagligt. Men jag och min chef skulle hålla i en presentation för Arbetsförmedlingen klockan 13.00 så det gällde att komma i något så när form.

Det är mycket att göra på jobbet, men jag har verkligen mina ärenden under kontroll och jag har bra genomströmning så jag fattar inte varför jag känner mig så stressad (?). Jag tror jag lite stressar över allt annat i livet. Alla måsten och borden. Vi måste byta panel på boden i år. Vi måste måla fodret runt den nya garageporten. Vi borde räta upp muren på framsidan som bågnar allt mer. Huset är så ostädat så man bara vill tjuta. Och så alla varjedagsaker som ska göras (tvätta, ta hand om disk, småstäda, ta hand om marsvinen, hjälpa till med läxor, handla, laga mat, helst ringa sina föräldrar nån gång, gräsklippning, vattning, ogräsrensning o s v).

Och nu har Riddaren varit dyngförkyld sedan i helgen. Stackaren! Han har varit så mycket sjuk denna vinter! Och diskbråcken bråkar.

Så idag åkte jag hem och trodde att jag skulle få göra allt. Han har liksom legat heltutslagen sista dagarna. Men han hade släpat sig runt och grundmålat vid garageporten och klippt gräset och tömt diskmaskinen och nu har han skjutsat Alex till träningen. Så himla skönt att han orkade/kunde göra lite idag!

Själv har jag påbörjat att damma huset ordentligt. Och vattnat hos oss och våra bortresta grannar.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan en sak som hände på jobbet (snacka om utvikning). 🙂 Jag gick och grattade en kollega som fyller 29 år idag. Vi pratade lite och så konstaterade jag att vi blir många som fyller jämnt nästa år. Bara härom veckan sa jag nämligen grattis till en nybliven 39-åring och själv fyller jag ju 49 i sommar. Min kollega tittade lite förvirrat på mig så jag förtydligade att vi ju är minst tre som fyller jämnt eftersom jag fyller 50. ”50?!?” sa han förvånat. ”Jag trodde du var mycket yngre. Alltså, MYCKET yngre. Typ 40, 41 eller så.”

Och min första reaktion blev förstås att känna mig smickrad. I två sekunder. Men sen blev jag nästan lite arg. Mer på mig själv än på honom. Varför ska jag känna mig glad över att se yngre ut? Varför är det så fult att bli gammal? Ju äldre jag blir desto mer försöker jag bära min ålder med stolthet. Jag tänker inte mörka min ålder i hopp om att folk ska tro att jag är yngre. Jag kan väl vara (snart) 49 och vara okej med det? Det är så knäppt det där! Samtidigt tänker jag inte sticka under stol med att jag blir glad när folk säger så där. Det är andra kollegan på kort tid som säger samma sak och här sitter jag och känner mig förtappad, fetare än någonsin och så otränad. Då är det ju trevligt om man inte ser lika sliten ut som man känner sig antar jag. 🙂

Petra 170723 (1).jpg

Vera

maj 13, 2018

Lilla gos-Vera! På sista tiden har hon börjat tigga pellets genom att sniffa, puffa och mjukt nosa på mina händer. Om jag gömmer en pellets i handen stryker hon nosen mot mina fingrar och försöker buffa upp fingrarna. Aldrig att hon nafsar – hur sugen hon än är! Finaste lilla snuffan! ❤

Ibland kommer hon fram och liksom står och stryker sina läppar mot mina fingrar när hon ska se om jag gömmer nåt gott. Som att hon nästan mitt emellan pussas och smakar på dem. Så himla mysigt!

test01

test02

test03

test04

Häromdagen fick hon följa med mig ut i trädgården. Vi provade selen för första gången. Var väl måttligt roligt tyckte hon. Stora vida världen var rätt läskig, men när hon fick sitta under mattes framåtböjda huvud var det inte läskigare än att hon vågade käka gräs för fullt. 🙂

Vi har beställt en utomhushage till dem som förhoppningsvis kommer i morgon. Sen kan de få komma ut korta stunder allihopa. Gäller bara att se till att de inte äter för mycket gräs och får magknip.

Inga ekorrar i sikte

maj 13, 2018

Igår tog jag med mig Alex och systemkameran med teleobjektivet för en ny skogspromenad. Jag hade hemsk nackspärr så jag fick preppa mig med värktabletter och Voltarenkräm och ta kameran i en ryggsäck. Men ska man gå och vänta på en dag när man mår bra kommer man aldrig ut, så det är bara att bita ihop. No pain, no gain – eller nåt.

DSC08533
Det blommar så vackert i backen upp mot skogen.

DSC08535

DSC08539
Och de första maskrosorna har fått bollar som man kan blåsa på.

Regnet hänge lite i luften, men det var precis lagom varmt och jätteskön luft att promenera i. Kul att Alex ville hänga på! Det är ju mycket trevligare att få sällskap! Och Riddaren vaknade förkyld och eländig efter sin sista natt, så honom fick man inte med sig.

DSC08544
Vi hittade ett roligt träd som slingrat sig som en orm runt en annan trädstam.

DSC08546
Och det här trodde Alex först var en fågel som tittade ut ur ett hål i stammen. 🙂

Några ekorrar fick vi dock inte syn på. Området där de, och en massa hackspettar, brukar hålla till var tyst och öde. Synd!

Som tur var hade jag ju med mig en van fotomodell som gärna ställde upp på lite bilder längs stigen. Det är så vackert i naturen nu! Kan vi trycka på pausknappen några veckor?

DSC08547

DSC08549

Det var förresten inte så kallt som man kan tro när man ser min påpälsade son. jag tror han helt enkelt är så rädd för TBE att han drar på sig så mycket kläder han står ut med. Lilla gubben! Han läääängtar efter nästa vaccination, 5 juni, då vi kommer att få fullt skydd mot TBE.

Läsvärt

maj 11, 2018

https://www.facebook.com/groups/projektsanning/permalink/2054378044832125/

Never leave home without it

maj 10, 2018

När ska jag lära mig att inte gå iväg på skogspromenader utan systemkameran?? Jag borde vid det här laget ha lärt mig att det alltid är då man stöter på saker som hade varit värda att fotografera. Som idag, då Alex och jag gick spåret i skogen här ute i Hooden. Jag tog inte med systemkameran eftersom det inte lockade så mycket att bära den i nästan 4 km. Himla dumt av mig. För naturligtvis stötte vi på den mest bedårande, och ganska nyfikna, lilla ekorrunge.

32191592_10155826809199317_1352383084367970304_o

Den satt på stammen av ett träd och kikade med stora ögon på oss en lång stund. Jag hivade upp mobilen och tog några kort, men det är ju liksom inte alls samma sak.

Typiskt!

Men i övrigt var det en mysig promenad. Precis lagom varmt, världens bästa sällskap och en massa prat om djur, natur och eko-system. Vi tittade på myror, lyssnade på koltrastar och spanade efter harar (fast såg inga).

Nu blommar det!

maj 9, 2018

Enda gången på året vår framsida är riktigt fin är nu på våren när alla lökar jag gräver ner på hösten blommar. Måste, måste, MÅSTE ta tag i det här med att fixa en fin året-runt-rabatt. Men först säger Riddaren att vi måste gräva ur rabatten och räta upp stenmuren som håller på att haverera totalt. Låter ju jättekul. Inte. 😦

Vi har faktiskt köpt ett miniatyrsyrénträd som ska få ersätta ormhasseln som vi tog bort i fjol. Det bor nu i en stor kruka i trädgården i väntan på att kunna planteras på framsidan. Men måste ha en massa tåliga perenner också som kan ta över när tulpanerna och påskliljorna blommat över. Önskar att en trädgårdsmästare kunde komma och bara fixa åt oss! Utan att jag måste betala för det alltså. 😉

DSC08479

DSC08493

I höstas beskar jag magnoliaträdet stenhårt. Men det är ett tappert och ihärdigt litet träd som trots detta nu blommar riktigt fint. Älskar magnoliablommor!

DSC08480

DSC08484

DSC08485

Min svaghet

maj 7, 2018

jag är begåvad med världens torraste hud. På riktigt. Snustorr. I synnerhet i ansiktet. Det är hopplöst. Jag vet inte hur många hudvårdsmärken och krämer jag provat genom åren.

Det enda som funkar är Kanebo. Så nu har jag varit trogen Kanebo-junkie i 20 års tid.

Sista året har jag dock varit rätt sur efter att de på nytt gjorde om hela sitt koncept och mina krämer utgick. Efterträdarna har inte varit lika bra. Vintertid har jag blivit torrfnasig trots tre olika krämer. Värdelöst!

Men igår pratade jag med en tjej på Kicks och fick tips om ett serum som skulle kunna göra underverk. Och att det gjorde! Helt fantastisk skillnad (jag fick med mig en pytteburk för att kunna testa)! Måste köpa!

Annars ser min Kanebo Sensai-arsenal ut så här:

test1.jpg

Har kvar en egentligen för gammal flaska med Softening Lotion, men tänker använda upp den. Fråga mig inte hur många lusentappar som står där. Man får trösta sig med att det är extremt dryga produkter och att de verkligen är suveräna!

Har du torr hud kan jag verkligen rekommendera detta märke (och nej, detta inlägg är på inget sätt sponsrat eller dylikt). 🙂