6 300

mars 17, 2017

Mina snälla svärföräldrar (”svårföräldrar” råkade jag visst skriva först, men det är de då rakt inte….haha!) kom hit i morse så att svärfar kunde skjutsa Riddaren till jobbet och sedan bogsera bileländet till verkstaden.

Nån timme senare hade de haft tid att titta på den och ringde för att lämna domen. Någon slags packning i ”oljefilterhuset” (vad nu det är???) var trasig och att byta denna packning kommer att kosta 6 300 kr (!!!).

Jag skrev väl eventuellt nån frustrerad rad på Facebook om denna ytterligare sak som valt att gå sönder, och min pappa läste det och hörde av sig. Han hade kollat upp vad det skulle kosta för honom att hyra en bil tills hans nya kommer, men det var förstås hiskeligt dyrt (han vill ju i så fall ha en Volvo förstår jag ju). När han fick höra vad det skulle kosta att reparera bilen erbjöd han sig att stå för räkningen. Och det är ju oerhört juste!

”Jag är ju skyldig dig för alla år” som han uttryckte det. Och ja, det kanske han på sätt och vis är. Eller inte… Gjort är ju gjort liksom. Men visst underlättar det enormt för oss!

Måtte nu bara bilskrället hålla ihop tills vi får Volvon!

Nu räcker det!

mars 16, 2017

Jamen vad fan! Det är visst ingen hejd på eländet just nu! Inte nog med det vanliga eländet (sånt som att mina njurar värker och bråkar igen eller att makens ena arm varit kaputt i månader och bara blir värre) – det verkar som om Murphy punktmarkerar oss. En av anledningarna till att vi bestämde oss för att försöka byta bil nu under våren var att det under en längre tid läckt olja från bilen. Det har inte varit något stort läckage, men man vet ju aldrig när det går hål ”på riktigt” och allt måste bytas. Och det är tydligen en dyr och avancerad historia på en Citroën C5.

Nu har vi ju fått löfte om att ta över min pappas Volvo Cx60 så fort han får sin nya bil. Det kommer dock att dröja – minst till i augusti. Så naturligtvis var bilskrället idag tvungen att börja pissa olja! Riddaren och jag åkte en snabbis till Mirum på lunchen (fyndade varsitt par joggingskor till familjen på 3 för 2 på Intersport). När vi kom tillbaka till bilen var det en pöl av olja under den och man såg droppspår efter bilen. Oklart om Riddaren ens kommer att kunna köra hem från jobbet ikväll… Och han jobbar hela helgen.

Men så sjukt onödigt! Man kunde ju tänka att det räckte med att vindrutan sprack… Man kunde ju tycka det. Men tydligen inte. Suck!

 

Bra – fast irriterande

mars 15, 2017

Ja jösses! Ibland alltså…

Riddaren upptäckte i Elgigantens reklamblad i måndags att min nyinköpta mobiltelefon plötsligt var 500 kr billigare. Eftersom Elgiganten har 30 dagars prisgaranti kändes det ju värt det att åka tillbaka och kräva tillbaka den där femhundringen tyckte vi. Sagt och gjort. Alex fick stanna hemma (han ville alltså inte följa med) medan vi åkte bort till Mirumgallerian. Det var samma lirare som sålde telefonen till mig som jobbade och efter ungefär en kvarts knappande på datorn, många suckar och hummanden, var han till slut redo att sätta tillbaka 500 kr på mitt konto.

Jag tyckte det såg konstigt ut när jag satte in kortet. ”Köp”stod det. Så jag dubbelkollade mitt konto när jag kom ut ur butiken och jo då, det var draget 500 kr (!). Suck…

Så det var bara att gå in igen, vänta på att han lyckades räkna ut att han tagit fel på plus och minus, och på att han skulle lyckas räkna ut att han nu var skyldig mig 1 000 kr istället för 500 kr (det tog en stund). 🙂

Men när man ska få tillbaka pengar går det ju minsann inte på ett ögonblick så tusenlappen fick jag vänta på tills idag. Tur man inte är lusfattig! 😉

Plötsligt händer det!

mars 10, 2017

Han läser rätt bra vid det här laget, sonen vår. Men så värst roligt tycker han inte att det är. Ja, så vida inte jag skriver nåt på datorn, för då är han fort där och ska läsa över axeln. 😉

Att göra läsläxan är tråååååkigt och det är egentligen bara när han sitter på toa (vad är det med grabbar och toalettläsning?!) han läser frivilligt.

Men idag var det plötsligt så tyst och lugnt att jag var tvungen att smyga fram till dörren in till hans rum för att kika. Och då sitter han vid skrivbordet och läser ett av mina gamla Smurfseriealbum! 🙂

PicMonkey Collage2.jpg

Ny hårfärg

mars 9, 2017

Idag slutade jag redan vid ett och var hos frissan kvart över. Lite pirrigt att för första gången på över 15 år låta någon annan än Sophie sätta saxen i mitt hår. Men hennes namne Sofie var duktig, det märkte jag snabbt. Och hon hade t o m pratat med Sophie i telefon och fått instruktioner dagen innan. 🙂 Det är service det! Min stackars frisör har nämligen köpt sig en ny häst och sen trampade den henne på foten så illa att foten bröts. Så nu är hon sjukskriven ett tag.

Jag vågade mig inte på nån radikal förändring av frisyr med en ny frisör, utan det fick bli försiktig toppning. Men jag tänker att det ändå är rätt skönt med lite längre och mer jämnlångt hår när man ska vara två veckor på Rhodos i juni (lättare att sätta upp då). Vi gick från brunt hår till ljusa och lite röda slingor. Det blev en väldigt naturlig hårfärg. Inte lika ”skrikigt” som jag brukar ha första veckorna. Men Sofie gjorde något som tydligen heter ”nyansering” efteråt. Man har i några kemikalier efter färgningen och då balanseras färgerna så de liksom håller mer samma nyans. Det gav en diskretare färg som kändes ganska lik min egen.

_DSC5947.jpg
Här ser det betydligt ”skrikigare” ut än det gör i vanligt ljus (här blixt). Men det blir nog bra. Nästa gång kan jag ljusa det ytterligare om jag vill.

När jag var klar hos frissan strax efter fyra gick jag upp till Kenpo och väntade in Alex och Riddaren. Och medan Alex tränade gick Riddaren och jag en promenad på en timme och tjugo minuter runt Strömmen och lite till. Vi fångade Pokemons som dårar hela vägen (ja, det är lite skämsigt, men det gör promenerandet lite roligare). 🙂

Så idag har jag gått ca 7 km totalt och rott 40 roddtag på kvällen. Jag är i alla fall på gång! Betänk att hela 2016 var ett helvetesår med mina hemska bihålor och blodbrist och allt vad det var. Motion fanns liksom inte. Jag tog för sjutton hissen på jobbet! Det händer nästan aldrig längre.

Det går bra nu

mars 8, 2017

Jag säger ju att onda ting nästan alltid kommer i stim om tre. I morse sprack vindrutan på bilen från kant till kant. Vi fick ett rejält stenskott för några veckor sedan och i morse sprack som sagt hela rutan. Bara att hoppas att man kan stå ut med det tills i augusti då vi (förhoppningsvis är väl bäst att tillägga) får vår nya bil. Annars blir det ännu en utgift.

Mager plånbok

mars 6, 2017

Min stackars plånbok börjar kännas mager. Först ny telefon. Idag en ny induktionshäll, installation av den samma, samt en ny Tefalstekpanna. På torsdag klippning och färgning. Puh!

Men skönt att ha sett ut en ny spishäll! Riddaren hämtade mig efter jobbet och så åkte vi till Elon och beställde oss en Husqvarnahäll (man får väl lov att vara lite lokalpatriot som f d Huskvarnabo tänker jag). 😉 I morgon kommer de hem till oss och installerar den. Hoppas jag. Men jag tro’t först när jag ser det. Känns som Murphy punktmarkerar mig just nu så jag vill se den fungerande på plats innan jag riktigt litar på att det är fixat. Sjukt dyrt, men jag säger bara det, ”once you go induktionshäll you’ll never go back”! Skulle bli tokig på att ha en långsam spis.

Och stekpannan är nån slags sjukt avancerad sak som inte går att överhetta. Mina teflonstekpannor och keramiska stekpannor har ju dött på löpande band för att spisen varit helfläng och plötsligt bara funkat i powerläge eller inte alls, plus möjligen på grund av att jag är för ivrig och vill ha varmt nu och därmed har överhettat dem. Denna stekpanna går inte att överhetta p g a nån avancerad temperaturavkännare som slår av magnetismen om pannan överstiger 230 grader. Och då ska inte tefonen kunna förstöras. Ja, om du inte använder vassa föremål i den dårå. Men det tänker jag inte göra. Vore ju änna lite käckt om jag kunde hålla liv i en stekpanna lite mer än ett år för en gångs skull!! 😉

En olycka kommer sällan ensam

mars 4, 2017

För övrigt dog vår induktionshäll ikväll. Visst är det märkligt att saker alltid går sönder ”i stim” (gärna tre åt gången)? Och att hushållsapparater alltid går sönder på en helg! Nu har vi tur i oturen för (än så länge, är väl bäst att tillägga) funkar två plattor, och två är döda. Men att köpa ny häll ingick liksom inte riiiktigt i budgeten just nu. Visst har vi pengar till det, men känns lite onödigt när jag just betalat 5 500 kr för en ny telefon.

Å andra sidan kanske jag äntligen kan få en spishäll som inte får tokfnatt och bara har maxvärme eller ingen värme alls lite nu och då. Det har dödat både en och två teflonstekpanna/keramisk stekpanna för oss.

Besök av mormor

mars 4, 2017

Det slår aldrig fel! Är det helg vaknar barnet senast klockan 06.00 – oavsett hur sent han än somnat kvällen innan. Är det vardag sover han som en stock klockan 07.00 när jag väcker honom och är jättetrött. Detta är så knäckande! Inte minst för att han går genom helgerna trött, gäspig och lite halvgrinig på grund av sömnbrist.

Idag kom mormor hit vid lunchtid. Någon har längtat rätt intensivt sista dagarna. 🙂

Så nu på eftermiddagen har det lekts en hel del. Och just nu läser de godnattsaga.

PicMonkey Collage.jpg
Greven och hans servitris.

Om en stund får jag lite egen tid med min mamma. Ett glas vin i soffan kanske? Döva värken i min stackars ledbrutna kropp och blåslagna hand. 🙂

Vågar man hoppas att det älskade barnet kan sova liiite längre i morgon? Skulle inte tro det… 😉

Dessa vurpor…

mars 2, 2017

000822
Flygtur med platt fall
Idag känner jag mig ungefär 40 år äldre än vanligt (nåja….30 då)! Jag är stel, ledbruten och mitt knä vill just inte göra något alls förutom att ligga stilla. Jag borde väl egentligen inte berätta alls vad jag gjort för det är verkligen pinsamt! Men….det är rätt komiskt också. 🙂 Jag tror att både en och annan resenär på Norrköpings tågstation fick sig ett gott skratt på min bekostnad igår. 🙂

Det började med att jag skulle följa med min riddare till garaget med motorcykeln och så skulle vi promenera tillbaka. Eftersom det inte är så långt dit tog jag inte skinnställ utan bara hjälm och handskar. Vi stannade till vid stationen för jag skulle köpa tågbiljetter. Det var bara det att när vi skulle åka därifrån så startade inte MC-skrället. Jättekul… Nåväl…det skulle gå att springa igång den sa min älskling. Sagt och gjort. Jag ställde ifrån mig hjälm och handskar och knuffade snällt på allt jag orkar. Vad tror ni händer? Jo då….motorcykeln går igång precis som den ska och formligen flyger iväg. Kvar springer en Petra med hela tyngden plötsligt vilande på…….Tomma Intet! :-O Jag försökte få fram en bromsande fot men dels var väl farten för hög och dels hade jag joggingskor med ”sluttande” tå så jag fortsatte ju förstås rakt ner i backen. Resultatet? Ett styck blåslaget och ömmande knä, två uppskrapade handflator samt ömma och stela armar. Suck! Hade ju varit smart att ha handskar på sig åtminstone… Knäskydd hade varit ännu bättre. 🙂 Nu tycker jag ÄNNU bättre om motorcyklar! 😉

010802
Oväntad flygtur
Nu har jag varit ute och flugit igen. Vi hade tvättstuga idag och när jag studsade ner för källartrappan fick jag tydligen helt plötsligt oväntad luft under vingarna för plötsligt befann jag mig i luften med utsträckta ving…..nej, armar menar jag. Tyvärr varade min flygtur inte mer än en sekund eller så. Sedan landande jag snöpligt, och HÅRT, på källargolvet av cement. JÄKLAR vad ont det gjorde! Jag lyckades landa på ena knät och båda händerna och därefter genomförde jag någon slags avancerad skruvmanöver som gjorde att jag vred vänster arm från handleden upp till armbågen samtidigt som jag slog i vänster smalben i ett trappsteg så att det fick en tjusig bula. Jag bara låg där och kippade efter andan när min sambo bekymrat frågade: ”Vad gör du?!” Eh……kunde han inte se det, undrade jag för mig själv. Det tog en stund innan jag kunde lämna min position på källargolvet. Jag hann studera både dammråttor och avskrapad målarfärg innan jag ens vågade tänka på att se om benen bar. Det gjorde de. Nog för att det gör ont mest överallt – men det är nog bara vänsterarmen som det är några större problem med. Den är ruskigt stel och handleden är tämligen obrukbar. Nåja, det är inte precis den första flugtur jag gjort i mitt liv så jag vet att det kommer att gå över – till slut. Det är underligt att man alltid ska ärva sina släktingars dåliga egenskaper. Min farmor är exakt likadan. Hon har lyckats trilla ner från trappor och stegar och annat hela livet utan att bli invalid, så det finns kanske hopp för mig också?

050721
Platt fall vid Strömmen
Jaha, så har jag gjort det igen. Jag tyckte väl det var länge sedan sist. Vurpornas mästarinna har lyckats halka på en regnhal stenhäll och falla pladask. Det är farligt att mata änder! I alla fall om man tar ett stort, raskt, kliv rätt ut på en stenhäll som sluttar ner i Strömmen. Jag kan tacka min lyckliga stjärna för att jag inte fortsatte glida rakt ner i Strömmen. Det var pinsamt nog som det var, för naturligtvis passerade ett par människor precis i samma stund som mina fötter for iväg och jag tungt dunsade rakt ner i berghällen. Man hinner tänka mycket på de där första sekunderna. ”Åh SKIT! Nu skrapade jag upp mina händer (jag försökte ta emot mig med händerna). Jävlar nu fick jag hjärnskakning också (det kändes som om hela hjärnan skvalpade runt ett varv av stöten)!” och ”VARFÖR tog jag den vita jackan??” hann passera genom skallen. Men jag hade som sagt tur. Jag bröt inget, jag vrickade inte ens något, min svanskota klarade sig, jag skrapade knappt upp händerna (även om höger pekfinger är blårött), jackan blev nästan ren när jag tvättat den och även om jag har ont i höger handled och arm är det nog sånt som går över när stelheten släpper.

Änderna lät sig inte förskräckas av min vurpa utan snart var jag omgärdad av Skadade Andungen, De Sex Galna Andungarna och massor av vuxna änder. Vissa var så in i norden elaka mot de andra att jag ilsket jagade dem ner i vattnet. De högg tag i andungarna och bet tills de skrek – jävla bestar! *arg*