Jobbångest

augusti 1, 2017

Så var det då dags att börja jobba i måndags – efter fem veckors semester. Så fruktansvärt tungt alltså! Det känns helt tröstlöst att veta att man nu ska vänta nästan ett år på nästa sommarsemester och en vecka på Cypern i augusti. 😦

Jag vet ju att man snart kommer in i vardagslunken igen, men just nu önskar jag så hett att vinna 20-30 miljoner kronor och kunna stövla upp på jobbet och slänga min uppsägning på chefens bord! 😉

Inte blir det roligare av att en omorganisation (vilken i ordningen?) gjort att vi nu plötsligt måste sitta i myndighetens telefonväxel ibland. Det påstås att det rör sig om två timmar var sjätte vecka, men jag bara väntar på när det kommer order om att gå in extra. Eller, det har redan skett nu i sommar när jag tänker på det.

Jag hade mitt första pass idag 11.00-13.00. Jättefint så man inte kan ta lunch. Utbildning fick vi lite hastigt och lustigt för ca 7 veckor sedan. Det mest grundläggande, hur man får igång och konfigurerar programmet, var det ingen som nämnde. Så jag fick börja med att ringa vår helpdesk som fick hjälpa mig igång. Sen satt jag alltså i två timmar och svarade i telefon. I samma ögonblick man lägger på ringer det igen. Och jag uppskattar att kanske hälften av samtalen jag tog handlade om det ärendeslag jag jobbar med. Resten av samtalen hade knappat fel val antar jag och jag fick hålla på och flytta samtalen (vilket typ funkade på fjärde försöket) eller skapa konversationer (skriva ner vad kunden vill och sen ska detta fångas upp av berörd avdelning inom 48 timmar).

Jag måste säga att jag har en nyvunnen respekt för alla som orkar jobba i en telefonväxel alltså! Efter två timmar var jag helt dränerad. Jag fick inget vettigt gjort och det slutade med att jag flexade 50 minuter och gick hem. Hett som ett helvete var det ute så Alex och jag tog varsin glass och sen slängde jag mig i en solstol med en ljudbok och somnade som en stock. 🙂

Hosta

juli 31, 2017

I lördags fick jag äntligen tummen ur och ringde Agria och fixade en smådjursförsäkring för våra marsvin. 1 500 kr/år. Pust! Det är som sagt dyrare med marsvin än jag riktigt räknat med… 🙂

Försäkringen har 20 dagars karens. Insjuknar marsvinen inom denna tidsperiod gäller inte försäkringen. Vad gör Mimmi då? Jo, först får hon ett rinnande öga. Men det har jag baddat med ljummet vatten och torkat bort intorkat vad-det-nu-är som runnit och nu är det bra igen. Så hon kanske bara hade fått nåt skräp i ögat. Men nu på eftermiddagen började hon plötsligt hosta, ett jättekonstigt, hårt och nästan metalliskt ljud. Bara nån hostning då och då och hon äter som vanligt. Efter frenetiskt googlande kan man konstaterat att hosta inte är helt ovanligt och inte behöver betyda nåt farligt. Men hon är liksom lite slöare än vanligt. Å andra sidan är hon en tjockis. Medan Klara närmast är mager och Vera normalviktig, är Mimmi ett riktigt matvrak. Man kan ju tänka sig att man blir lite slö av att vara tjock och klumpig?

_DSC7271.jpg
”- Va? Vem kallar du tjock?! Va?!?!”

Det är så pass illa att vi nu överväger att mata de andra två medan Mimmi inte får vara med. Hon skulle behöva en bantningskur. 😉

_DSC7266

I övrigt går Projekt Tämja Marsvin mycket sakta framåt. Jag får nu för det mesta klappa Mimmi och Vera i buren, men inte när de går utanför buren. Klara är fortfarande skygg, och ingen sitter frivilligt i knäet. Men de protesterar inte så hemskt mycket när man väl lyft upp dem. Ibland ligger både Vera och Mimmi rätt relaxade och utsträckta i famnen – i alla fall en stund. 🙂

_DSC7270

En tur till Jönköping

juli 30, 2017

I onsdags tog Alex och jag tåget ner till Jönköping för att hälsa på mamma. Riddaren skulle jobba, så han fick stanna hemma. Det är en otrolig skillnad att resa med Alex nu, när han är åtta år. Nu kan han sitta lugnt hela resan och spela på sin telefon och inte fråga 28 tusen gånger om vi är framme snart. Skönt!

IMG_20170726_130725[82].jpg
Mammas stora kille! ❤

Vi fick sen lunch när vi kom ner (åkte mitt på dagen för biljetterna var billigare då) och sen åkte vi ut till mammas kolonistuga.


Fina rosor.


Vildvuxen blomsterprakt.


I det magiska ihåliga trädet fanns presenter. 


Alex är ju så stor att han fattar att det är mormor som stoppar presenter i trädet, men han tycker ändå det är roligt och spelar med.


Hon som inte så gärna förekommer i bloggen, men det här kortet blev så bra så hon får leva med att synas! 😀


Jonglera är svårt!

Det blev sen middag och en trött Alex somnade fort. Mamma och jag satt en stund på balkongen (men Jönköping är så himla kallt jämfört med Norrköping så jag fick gå in efter ett tag) och tittade på solnedgången och drack vin.


Vacker solnedgång.

På torsdagen åkte vi och besökte Upptech. Det var ganska väl anpassat för en åttaåring och Alex tyckte det var kul. Själv var jag inte jätteimponerad – främst p g a att det var så mycket som inte fungerade. Precis som i Gamla Linköping verkar de inte fixa sånt som går sönder. Det är rätt B om du frågar mig. Men en del roliga saker fanns det ju så det var väl värt ett besök.


Roligast var att få köra timmerbil.


En sluss som tyvärr inte fungerade.


”Magisk kula” i Alex’s värld.


Väldigt många Petror och Alexar.


Den här kroppen med lösa inälvor var väldigt rolig tyckte Alex.

Efter Upptech åt vi lunch på Hasse på sjökanten”.

20170727_140454.jpg
Så här glad ser man ut när man inte tycker att maten smakade något vidare. 😉

På seneftermiddagen kom mammas särbo förbi och vi gick en liten sväng längs Vätterstranden.

20170727_170150

IMG_20170727_171001_817[81].jpg

På fredagen var det dags för oss att åka hem, men först fram på eftermiddagen. Alex hade ont i magen och var inte jättepiggelin. Men det blev bättre framåt lunch och vi hann med ett kort besök på Ikea och en snabb sväng till stan där jag skulle köpa Washologis underbara lavendeldoftande mjukmedel. Alex stannade hemma med Örjan medan mamma och jag gick en promenad upp till Östra Kyrkogården där jag sommarjobbade i tre år på gymnasiet (för ungefär 100 år sedan).


Allé.

När jag sommarjobbade kom det en liten gubbe som hette Jonasson flera gånger i veckan. Han skulle se till sin frus grav och var troligen väldigt ensam. Han brukade prata med oss som sommarjobbade och bjuda på godis ibland. Nu ligger han sedan många år tillbaka hos sin fru. ❤


Jonasons grav, som jag var tvungen att se till.


En av alla harar som bor på kyrkogården.

Vid fyra gick vårt tåg hem. Vi hade tur och slapp förseningar både till och från Jönköping. Och när vi kom hem hämtade Riddaren oss och vi firade vår 13-åriga bröllopsdag med take out från McDonalds. Haha! Fast jag hade faktiskt fått fina röda rosor och ett sött kort också. ❤

Fynd och Bossebesök

juli 29, 2017

I tisdags drog vi iväg för att handla marsvinsmat och papperspellets och halm som man har i botten på buren. Jag måste erkänna att jag inte riktigt hade klart för mig hur dyrt det skulle bli med allt ”runt omkring” – som mat, det de har i buren och försäkringar. Men, men, det får det ju vara värt. De är bra söta och Alex älskar dem verkligen! 🙂

Jag hade dessutom fått ett sms om att det var halva reapriset på Lindex så vi gick dit för att titta på nästa storlek barnkläder. Jag brukar försöka handla på rea en del åt Alex i nästa storlek så det inte ska bli så jämrans dyrt. Nu var det halva priset på kläder som redan var nedsatta med 50%. Galet billigt! Och för en gångs skull fanns det rätt mycket snygga kläder i nästa storlek. Det brukar annars vara rätt utplockat (verkar varit stora årskullar 2008-2009 eller så.

_DSC7227.jpg

Vi fyndade 4 t-shirts, en skjorta, 4 shorts och tre par långa byxor för 664 kr (!). Perfekt! 😀

På kvällen hade vi bjudit hit min jobbarkompis Bosse på middag. Vi har jobbat ihop sen 2003 och han var den som en gång i tiden lärde upp mig. Han är fortfarande min ”klippa i tillvaron” på jobbet, och det hade varit bra mycket mer outhärdligt där utan honom! ❤ Eftersom vi nästan varje sommar lyckas ha semester så vi går omlott ses vi inte på flera månader om vi inte lyckas få till en träff när nån av oss har semester. Därför brukar vi försöka få till en grillmiddag nån gång under sommaren. Kändes bra att få en liten rapport från jobbet så man är lite uppdaterad inför måndagen då det är dags att inträda i ”grottekvarnen” igen. Fy så jag bävar för detta! 😦

_DSC7228.jpg

Det var en lite sliten Bosse som dök upp på kvällen. Han behöver nog sina fyra veckors semester nu! Själv hade jag också behövt fyra veckor till – minst – men det får gå.

På det stora hela har jag ju haft en bra semester. Två ljuvliga veckor på Rhodos då man tankade sol, värme, energi och tillsammanstid. Sen faktiskt två riktigt fina sommarveckor då jag kunde varva solande med att göra lite nytta hemma. Och nu en vecka då vi träffat min pappa, Bosse och nu senast mamma (mer om det senare).

När du får oväntat besök

juli 23, 2017

I fredags eftermiddag stod jag och bakade bullar i godan ro när en bil smög upp utanför huset och parkerade. Ut klev……..min pappa! Som vi bjudit hit dagen efter – trodde jag. Bara det att jag tydligen blandat ihop datumen och skrivit den 21 juli när jag menade den 22 juli!

Herregud! Mängden pinsamt!

Så där stod jag med otvättat hår, osminkad och mitt i ett bullbak. Riddaren hade just vaknat och skulle jobba natt. Inte ett rätt. Det är tur att fadern har humor och är rätt laid back. Han skrattade gott åt min snurrighet och tyckte att det väl inte var hela världen. Jag skramlade fram en fika samtidigt som jag gräddade bullar och sen åkte jag och Riddaren och panikhandlade lite medan Alex fick roa morfar.

Det fick bli en enkel pastasås med pesto, skinka och creme fraiche till middag istället för grillad fläskfilé som vi tänkt göra dagen efter. Det fanns det liksom inte tid att fixa i en hast. Inte när den stackars fadern inte ätit lunch och Riddaren skulle hinna sova lite innan nattjobbet. Men det funkade med pasta också.

Riddaren åkte till jobbet och kollade om han kunde ta ledigt. Det fick han turligt nog, så han bara vände och åkte hem igen. Så det blev en gemytlig kväll som blev rätt sen. Vi kom inte i säng förrän närmre 01.00.

Dagen efter var Alex och morfar uppe med tuppen. Själv som jag som en stock till 09.20 (!). Typiskt att man ska ha en ”klappa igenom och sova-natt” när man har gäster. Brukar annars alltid vakna runt 07.30. Nåja, De hade suttit och tittat på YouTube-klipp och jag snodde fort ihop lite frukost när jag väl vaknat.

När alla var uppe och klara bestämde vi oss för att göra en utflykt till Söderköping. Vi har ju fått överta min pappas Volvo XC60 nu när han köpt ny bil. Han hämtade sin nya bil i fredags och körde hit sin gamla (den är bara 1½ år så såååå himla ”gammal” är den ju inte). Därför behövde vi köra hem honom. Och då kunde man ju göra en utflykt samtidigt tänkte vi. 🙂


Premiärtur!


Trafiken till Söderköping blir bara värre och värre för varje år som går. Nu var det krypkö halvvägs från Norrköping och hela vägen ner. Hopplöst!


Bästa hemgjorda glassen i Söderköping säljs i Rådhuskällaren. Jag frossade i polkagris-, kolamint -och kaffeglass. Sååååå gott!


Pappa och jag vid kanalen


Alex och morfar i blomsteridyllen.


Inte mycket vatten i kanalen i år.


Lutande gamla hus längs ån.


I år kunde man åka hästskjuts genom Söderköping.

När vi strosat klart i Söderköping körde vi hem morfar till Mjölby.


Vi beundrade hans sprillans nya bil.


Stolt bilägare. 🙂

Min pappa bjöd oss på middag på en krog i Mjölby. Jag åt fläskfilé Oskar, Riddaren och pappa plankstek och Alex köttbullar. Riktigt gott.

Såååå. Trots att han kom på ”fel dag” blev det ett lyckat besök. Men jag lär få äta upp mitt misstag rätt länge framöver misstänker jag. De två äldsta herrarna retade mig flitigt både igår och i förrgår. 😉

Hämta hem svinen

juli 19, 2017

Dagen efter att vi kom hem från Rhodos åkte vi ut till svägerskan och Alex’s kusin som tagit hand om marsvinen åt oss. Det var dags att hämta hem dem. Jisses vad de hade vuxit på två veckor! Vera och Mimmi såg plötsligt fullvuxna ut!

Vi hade lite ställt in oss på att de skulle ha glömt bort både oss och huset under tiden vi var borta, men de fann sig snabbt till rätta igen. Lite skyggare än vanligt har de väl varit, men det är väl inte så konstigt.

_DSC7155.jpg

I synnerhet inte sedan vi började med att traumatisera dem med en kloklippning dagen efter att de kommit hem. Då lyckades jag dessutom klippa lite för långt på en av Veras klor så hon pep till av smärta och blödde pyttelite. Herregud vilket dåligt samvete jag fick! Och efter det dödsskrek hon när man skulle lyfta upp henne, stackars liten! 😦

Men det funkar verkligen inte att invänta deras förtroende. De kommer glatt om man har mat och har de inget hus i buren får man klappa både Vera och Mimmi. Har de hus får jag klappa Mimmi och Alex får klappa Vera (oftast). Ingen får röra Klara. Men sitta i knäet och mysa gör ingen frivilligt. Då måste man lyfta upp dem.

Ah well… Förhoppningsvis kommer det att bli bättre i takt med att vi övar dem. Jag har sock inget som helst minne av att mitt förra marsvin, Snutten, var så svårflirtad. Han var å andra sidan ensam och såg nog mig som ett stort marsvin. 😉

Hur som helst är det trevligt att de är hemma igen. Även om de skriker i himmelens sky efter mat så fort de hör och ser mig. Spelar ingen roll om de nyss fått käk. Jag är ”mattanten”. 😀

_DSC7179.jpg

Det märkliga paret

juli 18, 2017

Under en vecka av våra två bodde vi granne med ett minst sagt märkligt par. Det började med att de dök upp vid poolen, hon iklädd en slags randig svart baddräkt där hälften av ränderna var genomskinliga och skärningen lämnade större delen av rumpan och brösten bara. Hon stack ut rätt rejält bland alla skandinaviska mammor om man säger så. Han gick hela tiden nån meter bakom henne, med blicken ständigt fixerad vid hennes kropp. Jag skulle gissa att hon var runt 35-40 medan han var i 60-års åldern.

Att vi överhuvudtaget började lägga märke något vidare till dem berodde på att plötsligt, när vi kastade boll med Alex i poolen, kom de och började ta vågade bilder precis framför oss. Hon åmade och kråmade sig som värsta utvikningsbruden och rätt var det var såg jag att hon drog ner den redan urringade baddräkten så att han skulle kunna fota brösten. Kändes så himla opassande på ett poolområde fullt med barn!

Efter det hade man liksom lite span på dem. Ännu mer spännande blev det när vi insåg att de var i sällskap med ett annat par med ett barn och två äldre människor (föräldrar?). Alla dessa var svenskar medan hon pratade engelska med tjock brytning. Lät som hon var från något baltiskt land.

Det var svårt att låta bli att spekulera i om han köpt sig en kvinna. Om hon var hans ”sexslav” i utbyte mot ett drägligare liv, eller om hon tyckte detta med att posera för vågade bilder bland allmänheten bara var spännande och gav krydda i tillvaron so to speak.

En annan dag kom de igen med kameran i högsta hugg och kapade en rosa flamingobadgrej som en familj hade haft med sig. Hon vältrade runt på den en stund och log utmanande mot kameran medan han fotade.

Jag kunde verkligen inte låta bli att i min tur försöka smygfota dem lite från höften. 😉 Vilket par alltså! Om kvällarna drog de iväg ut på bygden, hon iförd så skyhöga klackar att hon knappt kunde gå. Nån natt väckte de Riddaren. Han muttrade att det låtit som om någon studsade en boll i grannrummet.


Här står gubben och fotar henne medan hon poserar på poolkanten.

Det HADE varit roligt att få veta vad de var för lirare alltså!

Rhodos dag 13-15

juli 18, 2017

Och vips så var det torsdag och bara två dagar kvar av resan. Bortsett från den grekiska maten, som vi var mer än färdiga med, kändes det inte alls som jag hade lust att åka hem än. Så de sista dagarna fick man försöka njuta lite extra av solen, värmen, badandet och den lättjefulla tillvaron. Bara detta att slippa tänka på städning, tvätt, matlagning och allt sånt där är ju en njutning i sig!

Dessa sista dagar hade Alex funnit sig tillrätta och vågade vara med på alla aktiviteter som lekledarna ordnade med. Det var dessutom lite glesare med folk vid poolen än det var ett tag i slutet av vecka ett, vilket var skönt.


Alex och lekledaren Mia kastade boll och fick med sig den rolige…


…badvakten som älskade att busa med ungarna.

Nu hade jag äntligen fått så pass mycket färg att jag faktiskt kunde sola lite (om än väl insmord i solskydd +50). Älskar att ligga uthälld i en solstol i solen och emellanåt svalka mig i poolen! Det skulle jag kunna göra en karriär av! 😉

På kvällen kämpade vi oss igenom ännu en middagsbuffé. Riddaren blev helt wild and crazy och plockade på sig tre hiskeliga efterrätter – varav det neongröna är nån slags kiwimousse.

Efter middagen gick vi en liten promenad på området igen.


Någon började nog längta hem lite, för humöret var inte alltid på topp.


Äckliga cikador som satt i typ alla träd och spelade.


Poolen i kvällsljus.

På kvällen spelade vi Fia med knuff på balkongen. Det var en del gnissel och bråk på semestern, men det tänker jag försöka förtränga. Jag fattar att det inte är helt lätt som åttaåring att hela tiden uppskatta en utlandssemester i två veckor, och att man bland längtar hem. På det stora hela tycker jag ändå det var fantastiskt roligt att få så mycket tillsammanstid-tid alla tre. Hemma försvinner Alex med kompisar, Riddaren sover oftast halva förmiddagen, och själv uppslukas man av diverse projekt.

Det var med visst vemod vi gick ner till poolen efter frukost på fredagen. Vår sista pooldag liksom… Vi hade ju pratat rätt mycket med Giorgos under vår semester och han sa bl a att han och Betty pratat om att vi var ”special people” eftersom vi pratade så mycket med dem och frågade och berättade saker. De uppskattade det mycket förstod jag. Denna sista dag var jag hysteriskt sugen på Pepsi med citronskivor i. Det är semester och poolhäng för mig. Upptäckte då att Giorgos ju har citron i baren och jag fick vansinnigt god citron-Pepsi hela dagen. Tänk att jag missat det i två veckor innan! 🙂


Alex och Giorgos. Jag fick fota dem även med hans mobil för han ville ha en minnesbild även i år. ❤


På väg till sista lunchen.


Denna sista dag vid poolen övade Alex flitigt på att hoppa från kanten.


Vi var tvungna att ta ett kort vid områdets Pokemonstopp, dit vi som nördar gick varje dag. 😀


Och här ser man vår del av hotellkomplexet. Vårt rum ligger på andra våningen.


Alex vek origamifigurer och flygplan med lekledaren Mia och sin norska kompis.

Och så var det ju sista kvällen hos Betty! Fullständigt heartbreaking! Alex hade vikt en båt kvällen innan när det var origamipyssel och den hade han målat på rummet och så satte vi dit ett segel i form av en 10 euro-sedel. Denna gav han Betty som blev alldeles tårögd. Och så plockade hon fram en påse med presenter till Alex (har jag skrivit om tidigare). Då blev både jag och Alex tårögda också! Så himla gulligt!


Många kramar blev det denna kväll! Fina Betty!

Usch ja, Det var sorgligt värre att gå upp på rummet och packa. Ville inte åka hem! Hotellet sköt fyrverkerier till vår ära. Eller okej då, de gjorde det två kvällar i veckan, men det råkade inträffa just denna kväll. 🙂

Och så blev det allra sista morgonen. Och Alex åt sämre frukost än nånsin, trots att vi försökte få honom att fatta att det skulle bli ont om mat under dagen. Himla unge! Här surar han och vill bara äta ett grönt äpple! 😉


Alex och äpplet.

Vi hade bokat taxi till 11.30. Innan taxin kom gick vi ner till poolen och tog en sista dricka hos Giorgos och kramade honom hej då. Också så sorgligt! Och så sa vi hej då till lekledarna som varit så gulliga mot Alex. Snyft!

När vi satt i lobbyn och väntade på taxin bara rann tårarna på mig. Jag, som brukar längta hem, var otröstlig. Vi bara såg på varandra och jag utbrast att det var outhärdligt att åka därifrån och veta att man aldrig ska komma tillbaka. ”Jamen” sa min lösningsfokuserade man, ”då får vi väl bestämma att vi åker tillbaka om två år”. Och ja. Om vi bestämmer det känns det ju mer okej att åka hem. Så så får det nog bli. 🙂

Det var ändå sorgligt att se Rhodoslandskapet passera utanför taxifönstret och veta att det dröjer minst två år innan vi kommer tillbaka.


Vi väntar i kön för att få checka in bagaget.

Konstigt nog var barnet jättehungrigt när vi var framme på flygplatsen. Tur vi packat ner ett paket med Digestivekex åt honom. Han satt och moffade i sig det medan jag och Riddaren kollade lite på taxfreen och köpte och delade på en pizzabit och en läsk. Men väntetiden på flygplatsen var minimal. Vi hann knappt äta upp innan de började släppa igenom folk i boardingen. Skönt att slippa förseningar!


Cool kille på planet.

Tydligen hade vi nån slags jetvind som motvind hela hemresan så det tog lite längre tid än vanligt. Tyckte hemresan var otroligt seg över lag. När vi kom in över Sverige låg molnen tjocka.

Vi landade i ett svalt Sverige där det regnat på förmiddagen. Vi fick väskorna snabbt och tog en taxi hem. Jätteskönt med så smidig förbindelse! Kändes dock jättekonstigt att vara hemma. Jag brukar annars komma hem och bara sucka förnöjt, men nu var hjärtat baske mig kvar på Rhodos.

Rhodos dag 12

juli 17, 2017

Och så blev det den 5 juli och min födelsedag. Vi hade bokat in oss på en utflykt till Lindos, som nog är Rhodos mest kända utflyktsmål. Uppe på toppen av klippan ligger ruinerna av ett slott och ett tempel som funnits där sedan före Kristus (!).

Vi valde en stekvarm dag för vår utflykt, men som tur var hade bussen vi åkte med en väl fungerande AC i alla fall. Ute var det dock närmre 40 grader så det tog på krafterna att gå i hettan.


Fin utsikt upp mot Lindos.

Alex var superpepp på att få rida åsna upp för de 300 trappstegen till Akropolis. Riddaren och jag ville egentligen inte alls stödja den typen av djurhållning, men tänkte att jaja, en liten Alex på 26 kilo kan väl inte vara så farligt att bära. Men det visade sig snabbt att man inte fick hyra bara en åsna, utan var tvungna att hyra minst två. Så hastigt och lustigt skulle jag också rida. Så här i efterhand kom jag så klart på att vi kunde betalat för två och låtit en gå utan ryttare, men den tanken kom jag inte på där i hettan och vimlet. Så plötsligt fann jag mig ridande på en stackars liten åsna som satte iväg som han hade eld i baken. Troligen tyckte han väl att lasset var så tungt att det var bäst att trava upp med det så fort som möjligt. Stackaren!


Jag och Alex på våra åsnor.

Det var trångt och mycket trafik i form av andra åsnor och min åsna brydde sig inte om ifall jag skulle skrapa i husväggar eller inte, så jag fick skjuta ifrån med handen ibland. Det där med skänklar fattade den liksom inte. Efter halva ritten upptäckte jag att det funkade bättre att styra den med handen mot halsen istället. Eftersom jag red först och åsneföraren gick vid Alex’s åsna (han höll på att glida av ibland berättade han efteråt så det var väl därför han gick där) var det liksom ingen som hejdade min åsna när den ivrigt försökte trava igenom andra, långsammare åsnor. Inga tyglar hade man heller så det var ruskigt äventyrligt det hela! Men vi överlevde och kunde helskinnade kliva av till slut!


Längs vägen stod en fotograf som tog kort på alla åsneryttare som han sedan sålde vid porten ut ur Lindos stad.

Riddaren har särskilt roligt åt hur jag, helt ofrivilligt, råkade försöka ta springnota från hela äventyret. Jag försökte betala när vi skulle rida iväg och fick då veta att man betalade när man kommit fram. När jag klev av åsnan hade dock detta fallit mig ur minnet så den stackars åsnemannen fick jaga mig för att få sina pengar. Micket pinsamt! 😉

Sen fick vi köa för att komma in till själva Akropolis, vilket kostade ytterligare 6 euro per person (Alex gick in gratis). Det var så fruktansvärt varmt och solen stod precis rakt över våra huvuden, så ingen skugga fanns att få. Som tur var hade vi med oss vatten som vi bälgade i oss av.


Solhatt och tunn, vit, långärmad klädnad var ett måste.


En ruin är en ruin är en ruin tyckte väl grabbarna, men jag uppskattade att få se denna uråldriga plats!


Och utsikten var rätt magnifik!


Det gick inte att stanna speciellt länge i hettan, så ganska snart började vi gå ner mot den vita staden Lindos.


Den är väldigt vacker!


När man kommer ner i staden går man som genom en labyrint av smala gator. Man har markiser, spaljéer med klängande växter och segelduk uppsänt över gatorna till skydd mot solen. 


Hela staden är ett enda gytter av affärer.

Alex hittade en ”legendarisk spinner” i en av affärerna och vi hade ju lovat honom valfri spinner som han simmade hela bassänglängden, så han fick köpa den. Oklart vad som gjorde den legendarisk dock. 😉 Själv hittade jag en likadan ring som jag köpte i fjol, som tappat stenar, så nu köpte jag en reservring. Tappar jag en sten och inte kan hitta den har jag ju extrastenar då. Och så ville Alex absolut ha en ful souveniråsna, så det fick han också köpa (är det semester så är det).

När vi äntligen kom ut ur staden var jag halvdöd av värmeslag och törst och var nästan beredd att döda för en glass eller iste. Alex köpte Calippo Jordgubbsisglass och jag en iskall Lipton Lemon Icetea som smakade himmelskt! Alltså såååååå gott! Och kallt. Och GOTT! 😀

När vi återhämtat oss lite började vi vandra tillbaka upp till den stora bussparkeringen där bussen skulle hämta upp oss. Vi sneglade på Lindos Icebar, som tydligen är helt gjord av is. Men de tar typ 8 euro i inträde och hur skönt är det med -6 grader när man kommer från närmare +40 grader kan man fråga sig…?

Det kändes rätt lagom när bussen hämtade upp oss. Den stannade kort så vi fick fota Lindos på lite håll och körde sedan hem oss på ca en halvtimme.


Vackert!

Vi missade lunchen på hotellet, men som tur är finns det lite pizza och annat i poolbaren hos Giorgos. Alex fick äta frukt och Digestivekex och det funkade det också.

På kvällen visade det sig att det fanns tacos i matsalen! Det var så festligt för jag hade varit så sugen på tacos i flera dagar och så hade de det just på min födelsedag! Det var det godaste jag ätit i middagsbuffén! Mycket bra födelsedagspresent. Dessutom fick jag en flaska rödvin av The Hotel Management i present. Den tog vi hem, och drack här hemma. Riktigt gott vin var det!


Liten kvällspromenad på området efter maten.


Jag berättade för Betty att jag fyllde år. Hon fixade en fin drink till Alex med tomtebloss.


Och till mig och Riddaren fick hon göra en Irish Coffee och en Baileys Coffee (dessa fick man betala för men vad sjutton, fyller man år ska man väl få dricka det man är sugen på?).


Min Baileys Coffee var supergod!

Så det var min födelsedag 2017. Den ska jag minnas för alltid som en riktigt härlig födelsedag! Gud vad jag älskar Rhodos alltså!

Rhodos dag 11

juli 17, 2017

På tisdagen 4 juli hade vi bokat in oss på en ”Mini Cruise” på förmiddagen. Båtkaptenen kom och hämtade oss klockan 09.25 med sin bil och körde oss ner till hamnen och båten. Vi var ca 20 personer som åkte med skeppare Stefano och hans son (?) ut på Medelhavet.

Men först trodde vi inte att vi skulle komma iväg alls, för ankaret hade tydligen hakat i botten på något sätt och gick inte att vinscha upp. Det lustiga var att det var ett annat skepp, som också skulle iväg samtidigt som oss, som hade råkat ut för samma sak. Jag är förvisso ingen båtexpert, men jag trodde inte att det tillhörde vanligheterna att ankaret fastnar i botten (?). Det tog en halvtimme av långsamt körande fram och tillbaka innan ankaret till sist lossnade. Vid det laget var halva hamnen involverad och några gamla fårade fiskare hade tagit sin båt för att köra ut och titta om de kunde hjälpa till, och en ung tjej hade hoppat i med cyklop för att spana. 🙂 De verkar ha fin sammanhållning i Kolymbias hamn!


Ombord!


Det andra skeppet, som inte heller fick loss sitt ankare, var ett ”piratskepp” som också körde turister längs kusten. De kom i alla fall också loss till slut, för vi såg skeppet ute på havet lite senare.

Det var så härligt att komma ut på havet! Det blåste friskt, men gick knappt några vågor. Detta var vår semesters svalaste dag. Det var ”bara” 28-29 grader och jag nästan småfrös lite i vinden. 🙂 Vi åkte söderut längs kusten och det var verkligen roligt att få se Rhodos från havssidan! Kusten vi åkte längs består mest av kalkstensberg (tror jag) som sluttar rakt ner i havet. Det fanns fullt med grottor och häftiga pelarformationer. Här och var låg sandstränder och små byar.

Vi skulle göra tre badstopp på en halvtimme vardera. På det första stället blåste det så mycket att jag inte kände mig helt bekväm med att bada och framför allt inte att låta Alex simma med bara armpuffar. Så vi hoppade över badandet och tittade på de andra som simmade i det turkosa vattnet.

Vårt andra stopp skulle bli vid en strand med röd sand och Alex var superpepp på att simma in till land och samla in sand i en plastpåse. Jag tvivlade lite på om det var görbart då båten inte gick in så där värst nära stranden vid första stoppet. Det var faktiskt en lättnad när kaptenen meddelade att det blåste för mycket för att vi skulle kunna stanna vid den röda stranden. Vi fick nöja oss med att titta på håll.

_DSC7009.jpg
Den ”röda” stranden (som inte såg så röd ut på håll i alla fall).

Jag hoppades hela tiden på att vi skulle ha tur och få se delfiner. Det händer tydligen inte särskilt ofta. Men sån tur hade vi tyvärr inte. Vi såg inte till några djur alls faktiskt.

Sista stoppet gjorde kaptenen vid denna fantastiska lilla sandstrand. Sanden blåste upp i små ökenliknande vågor och såg så himla mjuk och fin ut. Men det var alldeles för långt för mig att simma in. Två atletiska killar från båten gjorde det dock. Alex fick låna en flytväst av kaptenen och så hoppade vi i havet alla tre. Det var såååå kallt tyckte jag. Jag fattar ju att det säkert var 26-27 grader i alla fall, men det kändes så kallt att jag liksom inte kunde andas ordentligt och jag fick klänga mig fast i trappan. Det var så kallt att jag inte kunde simma ordentligt kändes det som. Och Alex tyckte det var lite läskigt och så sved det lite i hans skrapsår från berget, så vi gick upp rätt snabbt. Men vi gjorde det i alla fall! Vi badade från båten! Strongt gjort av en Petra med extrem fobi för vad som kan komma simmande underifrån och bita en i fötterna! 😉


Nöjda badare.

Vi var tillbaka i hamnen runt ett. Tyvärr hade vi ingen skjuts tillbaka till hotellet, utan vi fick gå tillbaka till hotellet. Tur för oss att det var lite svalare denna dag! 🙂 Vi hann t o m äta lunch innan matsalen stängde.

Sen blev det poolhäng resten av dagen. Alex vågade äntligen vara med på leken att dyka efter skedar i poolen tillsammans med lekledaren Markus. Det var ovanligt lugnt denna eftermiddag så de två lekte själva en lång stund, medan Riddaren och jag låg och läste och solade.

Dagen efter var min födelsedag och vi hade bokat en resa till Lindos.