Posts Tagged ‘bad’

Hon den läskiga

september 18, 2017

Det är jag det. I alla fall om du frågar våra marsvin. I onsdags, när alla marsvin blev livrädda när Alex slog sig, var det någon som blev så rädd att hon kissade på sig – rakt på Mimmi (förstås). Och det är ju inte jättekul att vara nerkissad tänker jag. Så i fredags fick hon bada – igen. Det är ju liksom andra gången någon av de andra kissat på henne. Förra gången var hon högbrunstig och trodde hon var en hane som skulle bestiga Vera. Vera visade sitt missnöje genom att kissa på henne. Lilla olycksfågeln. 😀

Och om det nu var någon som inte visste det kan jag avslöja att badning inte står på listan över roliga saker att göra om du frågar ett marsvin. Att bada är läskigt. Mimmi genomled sitt bad med blänkande ögonvitor, stel kroppshållning och genom att krampaktigt hålla sig med framtassarna i min ena hand. Sen fick hon sitta insvept i en handduk i min famn tills hon torkat hjälpligt.

Och hon satt där så snällt och verkade faktiskt uppskatta att sitta och värma sig på mig. I alla fall tills hon blev jättekissnödig och började trampa runt och pipa olyckligt. Jag kunde ju inte gärna släppa ner henne så rätt vad det var kissade hon en flod på handduken och mig. Suck… Men Alex hämtade en ren handduk och sen kunde hon sitta lugnt igen och torka klart.

Men efter det badet är hon ytterligt misstänksam mot mig. Jag får inte lyfta upp henne. Inte utan att jaga henne, och då piper hon förfärat, så jag antar att hon tror att hon ska få bada igen om jag lyfter upp henne. Stackaren!

_DSC7418.jpg

Men hon är i alla fall väldigt fluffig och silkesmjuk i pälsen nu! 🙂

Och nu ska jag vara ännu otrevligare och fånga in dem för kloklippning igen. Jag är verkligen elak!

Annonser

Rhodos dag 13-15

juli 18, 2017

Och vips så var det torsdag och bara två dagar kvar av resan. Bortsett från den grekiska maten, som vi var mer än färdiga med, kändes det inte alls som jag hade lust att åka hem än. Så de sista dagarna fick man försöka njuta lite extra av solen, värmen, badandet och den lättjefulla tillvaron. Bara detta att slippa tänka på städning, tvätt, matlagning och allt sånt där är ju en njutning i sig!

Dessa sista dagar hade Alex funnit sig tillrätta och vågade vara med på alla aktiviteter som lekledarna ordnade med. Det var dessutom lite glesare med folk vid poolen än det var ett tag i slutet av vecka ett, vilket var skönt.


Alex och lekledaren Mia kastade boll och fick med sig den rolige…


…badvakten som älskade att busa med ungarna.

Nu hade jag äntligen fått så pass mycket färg att jag faktiskt kunde sola lite (om än väl insmord i solskydd +50). Älskar att ligga uthälld i en solstol i solen och emellanåt svalka mig i poolen! Det skulle jag kunna göra en karriär av! 😉

På kvällen kämpade vi oss igenom ännu en middagsbuffé. Riddaren blev helt wild and crazy och plockade på sig tre hiskeliga efterrätter – varav det neongröna är nån slags kiwimousse.

Efter middagen gick vi en liten promenad på området igen.


Någon började nog längta hem lite, för humöret var inte alltid på topp.


Äckliga cikador som satt i typ alla träd och spelade.


Poolen i kvällsljus.

På kvällen spelade vi Fia med knuff på balkongen. Det var en del gnissel och bråk på semestern, men det tänker jag försöka förtränga. Jag fattar att det inte är helt lätt som åttaåring att hela tiden uppskatta en utlandssemester i två veckor, och att man bland längtar hem. På det stora hela tycker jag ändå det var fantastiskt roligt att få så mycket tillsammanstid-tid alla tre. Hemma försvinner Alex med kompisar, Riddaren sover oftast halva förmiddagen, och själv uppslukas man av diverse projekt.

Det var med visst vemod vi gick ner till poolen efter frukost på fredagen. Vår sista pooldag liksom… Vi hade ju pratat rätt mycket med Giorgos under vår semester och han sa bl a att han och Betty pratat om att vi var ”special people” eftersom vi pratade så mycket med dem och frågade och berättade saker. De uppskattade det mycket förstod jag. Denna sista dag var jag hysteriskt sugen på Pepsi med citronskivor i. Det är semester och poolhäng för mig. Upptäckte då att Giorgos ju har citron i baren och jag fick vansinnigt god citron-Pepsi hela dagen. Tänk att jag missat det i två veckor innan! 🙂


Alex och Giorgos. Jag fick fota dem även med hans mobil för han ville ha en minnesbild även i år. ❤


På väg till sista lunchen.


Denna sista dag vid poolen övade Alex flitigt på att hoppa från kanten.


Vi var tvungna att ta ett kort vid områdets Pokemonstopp, dit vi som nördar gick varje dag. 😀


Och här ser man vår del av hotellkomplexet. Vårt rum ligger på andra våningen.


Alex vek origamifigurer och flygplan med lekledaren Mia och sin norska kompis.

Och så var det ju sista kvällen hos Betty! Fullständigt heartbreaking! Alex hade vikt en båt kvällen innan när det var origamipyssel och den hade han målat på rummet och så satte vi dit ett segel i form av en 10 euro-sedel. Denna gav han Betty som blev alldeles tårögd. Och så plockade hon fram en påse med presenter till Alex (har jag skrivit om tidigare). Då blev både jag och Alex tårögda också! Så himla gulligt!


Många kramar blev det denna kväll! Fina Betty!

Usch ja, Det var sorgligt värre att gå upp på rummet och packa. Ville inte åka hem! Hotellet sköt fyrverkerier till vår ära. Eller okej då, de gjorde det två kvällar i veckan, men det råkade inträffa just denna kväll. 🙂

Och så blev det allra sista morgonen. Och Alex åt sämre frukost än nånsin, trots att vi försökte få honom att fatta att det skulle bli ont om mat under dagen. Himla unge! Här surar han och vill bara äta ett grönt äpple! 😉


Alex och äpplet.

Vi hade bokat taxi till 11.30. Innan taxin kom gick vi ner till poolen och tog en sista dricka hos Giorgos och kramade honom hej då. Också så sorgligt! Och så sa vi hej då till lekledarna som varit så gulliga mot Alex. Snyft!

När vi satt i lobbyn och väntade på taxin bara rann tårarna på mig. Jag, som brukar längta hem, var otröstlig. Vi bara såg på varandra och jag utbrast att det var outhärdligt att åka därifrån och veta att man aldrig ska komma tillbaka. ”Jamen” sa min lösningsfokuserade man, ”då får vi väl bestämma att vi åker tillbaka om två år”. Och ja. Om vi bestämmer det känns det ju mer okej att åka hem. Så så får det nog bli. 🙂

Det var ändå sorgligt att se Rhodoslandskapet passera utanför taxifönstret och veta att det dröjer minst två år innan vi kommer tillbaka.


Vi väntar i kön för att få checka in bagaget.

Konstigt nog var barnet jättehungrigt när vi var framme på flygplatsen. Tur vi packat ner ett paket med Digestivekex åt honom. Han satt och moffade i sig det medan jag och Riddaren kollade lite på taxfreen och köpte och delade på en pizzabit och en läsk. Men väntetiden på flygplatsen var minimal. Vi hann knappt äta upp innan de började släppa igenom folk i boardingen. Skönt att slippa förseningar!


Cool kille på planet.

Tydligen hade vi nån slags jetvind som motvind hela hemresan så det tog lite längre tid än vanligt. Tyckte hemresan var otroligt seg över lag. När vi kom in över Sverige låg molnen tjocka.

Vi landade i ett svalt Sverige där det regnat på förmiddagen. Vi fick väskorna snabbt och tog en taxi hem. Jätteskönt med så smidig förbindelse! Kändes dock jättekonstigt att vara hemma. Jag brukar annars komma hem och bara sucka förnöjt, men nu var hjärtat baske mig kvar på Rhodos.

Rhodos dag 11

juli 17, 2017

På tisdagen 4 juli hade vi bokat in oss på en ”Mini Cruise” på förmiddagen. Båtkaptenen kom och hämtade oss klockan 09.25 med sin bil och körde oss ner till hamnen och båten. Vi var ca 20 personer som åkte med skeppare Stefano och hans son (?) ut på Medelhavet.

Men först trodde vi inte att vi skulle komma iväg alls, för ankaret hade tydligen hakat i botten på något sätt och gick inte att vinscha upp. Det lustiga var att det var ett annat skepp, som också skulle iväg samtidigt som oss, som hade råkat ut för samma sak. Jag är förvisso ingen båtexpert, men jag trodde inte att det tillhörde vanligheterna att ankaret fastnar i botten (?). Det tog en halvtimme av långsamt körande fram och tillbaka innan ankaret till sist lossnade. Vid det laget var halva hamnen involverad och några gamla fårade fiskare hade tagit sin båt för att köra ut och titta om de kunde hjälpa till, och en ung tjej hade hoppat i med cyklop för att spana. 🙂 De verkar ha fin sammanhållning i Kolymbias hamn!


Ombord!


Det andra skeppet, som inte heller fick loss sitt ankare, var ett ”piratskepp” som också körde turister längs kusten. De kom i alla fall också loss till slut, för vi såg skeppet ute på havet lite senare.

Det var så härligt att komma ut på havet! Det blåste friskt, men gick knappt några vågor. Detta var vår semesters svalaste dag. Det var ”bara” 28-29 grader och jag nästan småfrös lite i vinden. 🙂 Vi åkte söderut längs kusten och det var verkligen roligt att få se Rhodos från havssidan! Kusten vi åkte längs består mest av kalkstensberg (tror jag) som sluttar rakt ner i havet. Det fanns fullt med grottor och häftiga pelarformationer. Här och var låg sandstränder och små byar.

Vi skulle göra tre badstopp på en halvtimme vardera. På det första stället blåste det så mycket att jag inte kände mig helt bekväm med att bada och framför allt inte att låta Alex simma med bara armpuffar. Så vi hoppade över badandet och tittade på de andra som simmade i det turkosa vattnet.

Vårt andra stopp skulle bli vid en strand med röd sand och Alex var superpepp på att simma in till land och samla in sand i en plastpåse. Jag tvivlade lite på om det var görbart då båten inte gick in så där värst nära stranden vid första stoppet. Det var faktiskt en lättnad när kaptenen meddelade att det blåste för mycket för att vi skulle kunna stanna vid den röda stranden. Vi fick nöja oss med att titta på håll.

_DSC7009.jpg
Den ”röda” stranden (som inte såg så röd ut på håll i alla fall).

Jag hoppades hela tiden på att vi skulle ha tur och få se delfiner. Det händer tydligen inte särskilt ofta. Men sån tur hade vi tyvärr inte. Vi såg inte till några djur alls faktiskt.

Sista stoppet gjorde kaptenen vid denna fantastiska lilla sandstrand. Sanden blåste upp i små ökenliknande vågor och såg så himla mjuk och fin ut. Men det var alldeles för långt för mig att simma in. Två atletiska killar från båten gjorde det dock. Alex fick låna en flytväst av kaptenen och så hoppade vi i havet alla tre. Det var såååå kallt tyckte jag. Jag fattar ju att det säkert var 26-27 grader i alla fall, men det kändes så kallt att jag liksom inte kunde andas ordentligt och jag fick klänga mig fast i trappan. Det var så kallt att jag inte kunde simma ordentligt kändes det som. Och Alex tyckte det var lite läskigt och så sved det lite i hans skrapsår från berget, så vi gick upp rätt snabbt. Men vi gjorde det i alla fall! Vi badade från båten! Strongt gjort av en Petra med extrem fobi för vad som kan komma simmande underifrån och bita en i fötterna! 😉


Nöjda badare.

Vi var tillbaka i hamnen runt ett. Tyvärr hade vi ingen skjuts tillbaka till hotellet, utan vi fick gå tillbaka till hotellet. Tur för oss att det var lite svalare denna dag! 🙂 Vi hann t o m äta lunch innan matsalen stängde.

Sen blev det poolhäng resten av dagen. Alex vågade äntligen vara med på leken att dyka efter skedar i poolen tillsammans med lekledaren Markus. Det var ovanligt lugnt denna eftermiddag så de två lekte själva en lång stund, medan Riddaren och jag låg och läste och solade.

Dagen efter var min födelsedag och vi hade bokat en resa till Lindos.

Plötsligt händer det!

juni 30, 2017

Alltså! Detta barn! Vi tänkte att en långsiktig ”morot” vore bra. Om du simmar hela bassängens längd (ca 25-30 meter) i ett sträck får du välja vilken fidget spinner du vill. Och så tänkte vi att det kan han nog klara om en vecka eller så. Tidigare har han simmat ca 20 meter, men har då sparkat ifrån mot kanten och haft cyklop så att han delvis kunnat simma under ytan.

Vad gör ungen då? Jo, han bara simmar iväg och fixar det på första försöket – med huvudet ovanför ytan hela vägen (!). Detta är alltså barnet som inte kunde simma ett simtag med huvudet ovanför ytan när vi kom hit i lördags.

_DSC6725.jpg

Micket stolt mamma nu- som eventuellt funderar på om man verkligen behöver fyra fidget spinners? 😉

Rhodos

juni 29, 2017

Nu har vi varit här i Kolymbia i fem dagar och börjar bli lite mätta på sol och bad. Alex har äntligen varit motiverad att lära sig simma och kunde plötsligt, bara så där, simma med huvudet ovanför ytan. Det går lite knackigt, men han gör framsteg varje dag och kan nu simma ca 20 meter med huvudet ovanför ytan. Förra året sjönk han som en sten så fort han höll upp huvudet. 🙂

_DSC6772.jpg

Vi har hunnit promenera till Eucalyptus Street i Kolymbia en kväll. En söt liten turistby.

_DSC6799.jpg

_DSC6807.jpg
Alex dirigerade oss stenhårt. ”Pussas! Stå så där!” 😉

Nu börjar vi längta efter att se nåt annat så igår bokade vi en ”mini cruise” där man åker ut med båt 4½ timme och besöker tre stränder. I morgon ska vi försöka boka en tur till Rhodos stad, vilket lär vara hett. Temperaturen stiger för varje dag som går nu och närmar sig 40 grader… Men det får gå. Vill verkligen visa Alex och Riddaren gamla Rhodos stad. Sen ska vi försöka ta en tur till Lindos också. Alex ser fram emot att rida  åsna upp till tempelruinen.

Varje kväll tar vi en drink i baren hos Betty. Hon kände igen Alex direkt och kom rusande och gav honom en bamsekram. ❤ Han får så fina drinkar av henne med massor av fina drinkpinnar och t o m tomtebloss en kväll.

Det var helt rätt att starta semestern med en utlandsresa. Man kopplar bort (och av) direkt och varvar ner och njuter. Jag försöker att äta med måtta och ändå röra på mig. Svårt att promenera så mycket i hettan, men man kan ju simma! Jag köpte cyklop innan vi åkte och simleker med Alex över och under ytan.

_DSC6734.jpg

Idag har vi en mellandag. Alla är lite solbrända och håller mest till i skuggan och badar med t-shirt (vi vuxna) eller heltäckande UV-dräkt. Vi fick köpa en ny UV-tröja till Alex för den han hade slutade vid armbågarna vilket gjorde att han brände sig lite på underarmarna igår. Jag skulle också behöva en UV-tröja. Funderar på att köpa det faktiskt. Jag bränner mig så himla lätt – trots solkräm 50.

Skumt!

februari 11, 2017

Det bor ett monster i vårt badkar! Ett skummonster! 😉

test06

Ett ganska vindögt sådant. 😀
test07
Alex har just upptäckt det här med att man kan vinda med ögonen och ville att jag skulle fota honom så han fick se hur det såg ut.

Hemmaspa

september 3, 2016

Jag älskar att bada! I alla fall så här års, när det börjar bli mörkt och ruggigt ute. Mina Lush-badbomber har tagit slut och jag var sugen på att testa något nytt. I somras köpte jag Body Shops Bodybutter med kokosnötsdoft. Jag trodde inte jag gillade kokosnötsdoftande krämer ända tills en jobbarkompis gick omkring och luktade av den där krämen och luktade så gott att man ville äta upp henne. Och sen köpte vi en after sun-kräm från Hawaiian Tropic när vi åkte till Rhodos i början av sommaren som också luktade så himla gott (av kokos och lime).

Så igår gick jag in på Body Shop och köpte även duschkräm med kokosdoft. Och en påse med Egytian Milk and honey bath. Den luktade himla gott i butiken så det ska bli spännande att tappa upp ett bad och testa i morgon kväll! 🙂 Vardagslyx!

Poolhäng

juli 25, 2016

Jag tror inte jag skulle vilja ha en riktig pool på tomten. Åtminstone inte om jag inte var rik nog att skaffa en poolskötare. 😉 Men det är bra lyxigt att kunna fylla en uppblåsbar pool åt Alex sådana här varma dagar. Eftersom han bara vill bada om det är bortåt 32 grader varmt i vattnet hade en vanlig pool troligtvis stått oanvänd av honom ändå. För vem har råd att värma en sådan till dryga 30 grader liksom? 😀

Alex ville helst bara sitta inne och titta på Netflixserier igår. Själv ville jag ligga och lapa sol. Med poolen uppe kunde jag i alla fall locka ut honom för lite bad några gånger. Han är inte riktigt pigg, Alex. Han snorar och hostar lite och det verkar som en förkylning som inte riktigt brutit ut. Sen saknar han nog Lo, sin klasskompis, något enormt.

På eftermiddagen ställde jag mig och bakade en Pinocchiotårta. Vi var ju inte hemma förra måndagen då Riddaren och jag firade 13-årig förlovningsdag. Så varför inte fira lite i efterskott tänkte jag. 🙂 Så Riddaren fick tårta till frukost när han vaknade (han jobbade nätter i helgen).

Efter en vecka på Rhodos, och nu två veckors semester med mestadels fint väder, är jag brunare än jag varit på en herrans massa år. Och trots att jag gick upp mina tappade kilon på Rhodos, har jag nu lyckats gå ner 2 kg igen. Jag har inte ens ansträngt mig något särskilt, förutom att jag håller igen på portionerna och äter mycket mindre smågodis.

_DSC4226

Lazy days

juli 23, 2016

Jag mådde inte så himla bra sedan vi kommit hem i onsdags. Vaknade i torsdags med frossa och en matthet utan dess likhet. Tog tempen och hade 37.7, men det kändes som den borde visat 38.7 minst. Så jag sov bort förmiddagen mest. Riddaren började som tur var inte jobba förrän 14.00 så han fick sköta markservicen.

På eftermiddagen mådde jag lite bättre, men vi höll oss hemma Alex och jag. Jag nöjde mig med att vattna trädgården och låta Alex springa i vattenspridaren. Igår mådde jag ännu lite bättre, men sov som en kratta hela natten. Jag drömde en och samma mardröm hela jävla natten. Jag hade drabbats av bröstcancer som hade spridit sig, och först trodde jag att det skulle gå att behandla, men allt eftersom timmarna gick och jag fortsatte drömma (varje gång jag somnade om så fortsatte drömmen) så insåg jag att läkarna egentligen redan gett upp hoppet. Det var en såååå vidrig dröm! Jag sa adjö till folk och hade ångest och detta att jag vaknade och sedan bara drömde vidare samma dröm var sjukt jobbigt.

Ah….well…Fick i alla fall tummen ur igår och dammsög huset, bäddade rent, dammsög sängarna och vände madrassen m m. Och tvättade en massa tvätt. Alltid något! Alex ville bara sitta och titta på Netflix-serier på sin surfplatta och man känner sig snabbt som en usel förälder när man inte tar tag i saken. Det var samma historia idag. Ute smällvarmt och steksol. För varmt för promenader. Och Alex vill inte åka till nån sjö för det är för kallt för att bada har han bestämt (utan att nånsin har provat). Så det slutade med att jag låg i en solstol och han satt inne och kollade på barnprogram. Suck!

Så där kan vi ju inte ha det insåg jag och slet fram poolen ur boden och började fylla den på seneftermiddagen (med Riddarens hjälp). Vi åt tidig middag idag eftersom Riddaren skulle börja jobba 18.00 och efter maten tog Alex och jag ett kvällsdopp i poolen (som fyllts med ljummet vatten till badkrukan).

13754237_10153984942319317_6921453896162690450_n.jpg

Sen har vi spelat en del 31 och nu ikväll lärde jag Alex spela ”Sänk skeppen” också. Det är så mycket sommarlov för mig, det där att ha tid att spela spel tillsammans. Jag vill gärna föra den traditionen vidare. Farmor och jag spelade alltid kort (och ”Fia med knuff”) och jag och en kompis som brukade följa med till vårt sommarställe om somrarna brukade spela Monopol. Mamma och jag spelade Mastermind, Sänk skeppen och Kinaschack.

Jag tänker att om det nu ska vara lika hett i morgon kan barnet i alla fall bada och kanske roa sig i poolen nån timme. På tisdag åker vi ner till mamma igen och på onsdag vidare till High Chaparall, så det kommer ju mer händelserika dagar på sommarlovet. Så några lata dagar då man får göra vad man vill kan knappast skada (?). Gudarna ska veta att jag behöver just den där vilan i att just inte göra någonting, efter denna stressiga vår!

Kolymbia, Rhodos, dag 4.

juni 30, 2016

Det var väl ungefär här någonstans vi började inse att det fanns myggor på Rhodos – and lots of them! Riddaren behövde sova i dubbelsängen för den var hårdast (han har ju dålig rygg och får jätteont av mjuka sängar). Alex ville inte sova själv i extrarummet där det stod två enkelsängar, så han fick välja om han ville sova med pappa i dubbelsängen eller med mig i extrarummet. Han ville då att han och jag skulle sova i extrarummet.

Nu visade det sig alltså att Alex och jag, som sov i eget rum var helt fulla av myggbett, medan Riddaren som sov i ”huvudrummet” inte hade ett enda bett. Hemma brukar det vara tvärtom. Myggen älskar Riddaren och jag brukar aldrig bli biten.

Rhodosmyggen är dessutom ljudlösa, de jävlarna, så man hör dem inte. Och betten är helt vidriga! Svenska myggbett kliar inte på mig om jag nu nån gång blir biten. Rhodosmyggbetten blev svullna, röda och kliade i flera dagar. Alex, stackarn, ser ut som han haft vattkoppor i ansiktet fortfarande p g a alla röda bett. 😦

I alla fall… Vi startade den här dagen som alla dagar ditintills, med frukost och sedan bad i poolen vid vårt hotellkomplex. Alex sprang i ett till George i poolbaren och fick sina ”apple juice”. De kunde ju inte prata i övrigt, men jag följde med någon gång och då sa George att ”now we’re best friends”, vilket Alex tyckte var jättekul. 🙂 Han var verkligen supertrevlig, denne George. Han berättade bl a att han och hans fru skulle få sitt första barn i slutet av augusti och så sa han att Alex påminde honom om honom själv i samma ålder (i sättet alltså).

Alex lekte mycket med den norska pojken i poolen så vi kunde ligga och slappa en del i våra solstolar. Skönt!

Efter lunch bestämde vi oss för att gå ner till havet. En av de svenskar som jobbade för hotellet (som lekledare och informatörer till gästerna skulle man kunna säga) berättade att det fanns fina ställen vid havet där man kunde snorkla och titta på fiskar. Så vi tog på oss badkläder och drog på oss tröja och kjol/shorts över och gick ner till stranden. När vi kom dit insåg jag att batteriet till systemkameran var helt slut (så typiskt), så det fick bli ett par mobilkamerakort bara.


Alex vid strandkanten.

Stranden var inte alls lika fin som den vi låg vid förra året. Det var rätt fult byggt ända ner till stranden och folk låg verkligen som packade sillar. Förra årets strand bestod bara av klappersten och var väldigt fin (om än opraktisk när man skulle bada). Den här bestod av både sten och (brun) sand.


Berget där i bakgrunden skulle vi komma att klättra på två dagar senare.


Håhåjaja. Sådana här bilder bjuder jag egentligen inte alls gärna på, men…man ska väl inte vara fåfäng….eller nåt (Fast jag måste påpeka att BH:n faktiskt inte satt så där snett och konstigt i vanliga fall. Jag måste ha suttit snett och konstigt med kroppen.) 😉

Vi hann knappt komma i och doppa oss och Alex hann se ett par små fiskar i sitt cyklop innan han började gråta för att det sved så på kroppen av saltet i vattnet. Ungen har ju känslig hud från början, och nu hade han väl återigen skrapat sig lite mot poolkanten (hände samma sak förra året) och då sved det i huden. Han fick rusa upp och torka av sig fort som ögat. Så nåt vidare badande i havet blev det ju inte. Efter den gången gick vi inte dit något mer.

På kvällen hade vi bokat bord på den mexikanska à la carte-restaurangen på vår del av hotellet (Tropical). Det ingick två gratis à la carte-middagar i all inclusive-paketet – och herregud vad mat vi fick!!!

Först fick vi in fyra eller fem stora fat med olika förrätter (varav det godaste var quesadillas). Redan när vi proppat i oss av dessa var jag mätt liksom. 🙂 Men då kom huvudrätten in (som vi fått välja när vi kom dit).

Jag tog chicken fajitas och Riddaren tog tacos. Alex tog (med stor skepticism) hamburgare).


Min chicken fajitas. Den var helt okej.


Riddarens tacos.


Alex och hamburgaren han verkligen fick kämpa med för den inte var god.

Mellan huvudrätten och efterrätten fick vi in någon slags drink med tequila och nåt sött (rätt god). Sen kom de snabbt (för snabbt för jag var proppmätt) med efterrätten. Alex ville inte ha nåt. Jag tog glass och Riddaren nån cheesecake.

Sen kunde vi RULLA därifrån! 😀


Tequiladrinken.

Medan vi satt på restaurangen förresten, häpnade vi återigen över ett fenomen jag aldrig sett tidigare. Vart man tittade satt barn (från ca året och upp till Alex ålder eller lite äldre) klistrade framför surfplattor vid matborden. Det verkade som föräldrarna tyckte det var en ypperlig barnpassningsmetod att ställa upp en surfplatta framför ungarna så de satt tysta och uppslukade vid middagen. Så. Himla. Beklämmande. När vi åt vår mexikanska middag satt det ett par med sina barn intill. Surfplatta på bordet och pappan uppslukad av sin mobiltelefon. Så trevlig familjemiddag…..eh….


Sociala familjen.

Efter maten gick vi och hämtade ett spel (Ap-Bingo) och så satte vi oss i baren och spelade och drack en drink. Supergulliga Betty i baren fixade en jättefin ”drink” åt Alex igen och jag berättade hur mycket han uppskattade drinkpinnarna och glittergrejerna hon gav honom. Även hon skrattade och pratade med Alex och blåste slängkyssar efter honom (han blåste tillbaka till henne). 🙂


san Fransisco till Riddaren, Piña Colada till mig och äppeljuice till Alex.

Medan vi satt där och mös ringde de från Riddarens jobb och frågade om han kunde jobba natt natten därpå. 😀 Liiiite svårt dårå. Men fräckt att ringa folk på deras semester tycker ju jag.


”Nej, jag kan inte jobba. Jag är på Rhodos.”

Och jag satt och beundrade en ring jag köpt i en av souveniraffärerna för 7 euro.