Posts Tagged ‘barnkalas’

Gokart-kalas

april 1, 2017

Idag var Alex bjuden på gokart-kalas av en av klasskamraterna. Han var väl inte precis jättepep vid tanken på att gå på kalas – men det berodde nog mest på att han var nervös och pirrig inför att köra gokart för första gången. Visst var (är) han fortfarande förkyld och rosslig/snorig, men inte värre än att det skulle funka med ett kalas på en timme och fyrtiofem minuter.

Som vanligt släppte nästan all nervositet så fort han kom på plats och träffade kompisarna. De var sju grabbar som skulle få åka, fyra i taget på banan.


Alex hamnade i grupp 2 och fick titta på medans grupp 1 åkte. Det var nog bra för då fick han se att lite hur man gör och att det inte är farligt.


De susade på rätt bra ändå, killarna. I synnerhet med tanke på att de flesta aldrig kört innan.


Sen blev det Alex’s tur och jag är sååå stolt över honom för att han inte tvärlåste och vägrade prova, som han så lätt gjort genom åren.


Det gick inte fort i början, men vad gör väl det?


Dagens bästa kort, när jag lyckades med en panorering på Alex och fick med ett fartsuddigt födelsedagsbarn i förgrunden! Det blev bra djup i bilden och känsla av fart tycker jag!


Min modiga son har fått upp farten lite och jag kämpade i dåligt ljus för att med hjälp av panorering få till några åtminstone halvskarpa bilder.


Här kommer Alex på upploppssträckan!


Alex i bil nummer 14.


Wrooooom! 😀

När åktiden var slut (alldeles för fort tyckte alla) var det prisutdelning. Födelsedagsbarnet hade kört snabbast och vann en medalj. Lite orättvist tyckte Alex, som troligen körde långsammast av alla. Men sånt är ju livet och jag framhöll att det är bättre att tävla mot sig själv och att han ju körde mycket fortare på slutet än i början och verkligen hade övervunnit något han varit jättenervös för innan han provade. Det är värt mer än en medalj. Då blev han glad igen. 🙂

Och ännu gladare blev barnen av att få gå till McDonalds (som ligger precis intill) och äta hamburgare. 😀


Lyckan i en cheeseburgare! 😉 Jag ”blurrar” övriga barn lite för säkerhets skull.

Själv tyckte jag det var roligt att öva på att fota snabba objekt i skumt ljus. Jag använde mitt ljusstarkaste objektiv (50 mm objektivet jag fick i julklapp som blir ca ett 80 mm objektiv på min APS-kamera). Men inte ens f 1.8 räckte riktigt. De flesta korten blev oskarpa. Men en del fick jag ju till skapligt och det får man väl vara nöjd med som nybörjare. 🙂

Buskalas

mars 19, 2017

Alex var bjuden på kalas på Busfabriken idag. Åtta klasskompisar och ett par barn till. Vi tog bussen vid 10-tiden och var på plats kvart i elva (kalaset började kvart över). Men med tanke på att bussarna gick en gång i timmen (!) ut dit kändes det som okej tajming. Kalasbarnen kom dessutom strax före elva så då hade ju Alex några att leka med. De var genomsvettiga redan innan kalaset drog igång. 🙂


Först på plats och med benen fulla av spring.


På väg mot discorummet med födelsedagsbarnen (de hade gemensamt kalas) i täten.

Det bjöds på chicken nuggets och pommes och sen for alla barn iväg och lekte järnet. 🙂

Vi var några föräldrar som stannade kvar och det är alltid trevligt att få en chans att prata lite med de andra föräldrarna (man ses ju knappt aldrig annars). Kul nog var Moas mamma en av dem som stannade. Vi har lärt känna varandra rätt bra under de här åren vi följts åt på dagis och i skolan och hon är väldigt trevlig.

Vi passade på att köpa lunch också så man slapp svälta ihjäl. Jag tog nån texmex-wrap som inte smakade det minsta texmex, men var rätt okej ändå. Sen tog jag en sväng för att se vad barnen hittade på.


Spindelmannen uppträdde en stund.


Alex och Agnes lekte en hel del. Här är de uppe i ett nät (syns jätteväl, eller hur?).

Nytt sen sist var en radiobilbana. Såååå kul! 😀 Alex erbjöd sig välvilligt att åka med mig när han åkt några varv med Agnes, så vi klämde ihop oss tillsammans i en bil. Vansinnigt trångt – och vansinnigt roligt! 🙂


Så synd att det var lite för mörkt (=oskärpa) för min mobilkamera. De är ju så himla söta annars på det här kortet, Alex och Agnes! ❤

Jag hann åka rutschkana ett par gånger också – med Alex och med Olivia. Kul! Även vuxna måste få leka lite ibland. 🙂

Vi hade turen att få skjuts hem med en av de andra föräldrarna. Jätteskönt att komma hem lite snabbare!

Fira sin åttonde födelsedag på Busfabriken

januari 22, 2017

Puh! Nu är sista kalaset avklarat! Det slutade med att 15 av 15 bjudna barn dök upp. Fantastisk anslutning! Tänk att ingen blev sjuk eller var upptagen! Dyrt för oss som lite räknat med visst ”svinn”, men kul för Alex som fick 15 presenter! 😀 Närå, kul för oss också att alla ville komma så klart! 🙂

Det började himla bra med att Riddaren och jag för andra året i rad lyckades med bedriften att köra ifrån den packade väskan där hemma och upptäcka det först när vi kommit fram. Så han fick köra hem igen (för min plånbok låg i väskan och det var jag som skulle betala, plus kamera och klasslista med allas telefonnummer m m som man inte ville vara utan. Så det blev något kaotiskt för mig att försöka prata med Busfabrikens personal samtidigt som jag skulle ta emot presenter som Alex fick (15 stycken liksom!) och hälsa alla välkomna och skriva upp något telefonnummer vi inte hade och svara Selmas mamma som skrev att de var lite sena och…..ja, ni fattar! Kaos! Men det löste sig. 🙂

Alex hade bokat discorummet, men något discodansande var det ju ingen som hade ro till när hela Busfabriken lockade. Det var knappt de hann få i sig nån mat. Man har liksom lärt sig vid det här laget att det inte är nån idé att lägga pengar på en massa extra efterrätt eller tårta, för ungarna har inte ro att sitta stilla och äta ändå. Det är LEK som gäller.


Så här kul min kan man få om en busig mamma fotar när man tuggar. 😉 Vill inte lägga ut bilder på andras barn utan tillåtelse, så det får bli lite ”blurrade” bilder.

Dock var de jätteduktiga och kom snabbt och satte sig när maten kom (Alex hade beställt chicken nuggets, men fick knappt i sig nåt p g a extremt uppspelt). Och alla samlades i ring på golvet och tittade när Alex tog upp sina paket.


En jätteglad Alex packar upp några hett önskade Knights-figurer.

Han fick så mycket bra saker! En biocheck, första Harry Potter-boken av kompisen Moa (alldeles för dyrt present egentligen, men det är lite som Moas mamma sa, att vi ju följts åt i många år nu), en (också hett önskad) Minecraft-figur, ett ”Hänga gubben-spel”, Qixels-drake (ny bekantskap för oss, men verkar kul), ett gäng småbilar och så en himla massa lego (åtta stycken). Inga dubbletter, inget han hade sedan tidigare. Fatta lyckan! 😀

Sen kom Busfabrikenelefanten på besök och alla ungar kastade sig över henom och attackkramades. Haha! Men elefanten var på bushumör och lyfte upp ungar i luften och gjorde allmän succé.

Sen rusade alla 16 barn iväg för att leka och man kunde äntligen andas ut lite. 🙂 Härligt nog stannade några föräldrar kvar. Skönt att ha några extra par ögon som kunde hålla lite koll och dessutom väldigt roligt att få chansen att prata lite med några av dem man inte känner så väl. Alla var verkligen supertrevliga! Riddaren berättade f ö på hemvägen att en pappa sagt att han tänkt åka iväg för att äta lunch på McDonalds, men hade sagt att ”det var ju så trevligt här så jag struntade i det”.


Det där med att ta skarpa kort på barn som hela tiden rör sig, i en lokal med skum belysning, gick ju SÅ DÄR kan man ju lugnt säga. 😉


Mitt barn dröp snabbt av svett. Alltså, det bokstavligen rann svett om honom och håret var helt blött!

Vis av erfarenheten från tidigare Busfabrikenkalas hade jag packat ner både vattenflaska och Resorb i väskan. Båda behövdes kan jag ju säga! Alex får lätt huvudvärk när han blir varm och svettig och på Rhodos 2015 lärde vi oss att Resorb does the job. Han tappar tydligen lätt salter när han svettas, och har väl kanske ärvt vår benägenhet för huvudvärk. Skönt att ha hittat nåt som hjälper!

Efter 2½ timme var nästan alla barnen svettiga och rödkindade och började bli trötta. Kalaset avslutades med att alla fick en godispåse och en partypåse (vi har lärt oss av tidigare kalas att denna påse lämpligen delas ut i slutet då den innehåller hemska visselpipor och klappror som låter förfärligt! 😉 Alex fick en Busfabrikengosedjurselefant, men eftersom han har en sån sedan tidigare gav han bort den till Agnes (hans f d flickvän, som han nog fortfarande känner något alldeles speciellt för). ❤

Vi var hemma 15.20 ungefär. Riddaren och Alex bytte till varmare kläder (och jag tryckte i Alex mer dryck och några kex) och åkte sedan vidare till en Vita Hästen-match (hockey). Jag gissar att någon kommer att somna ovaggad i kväll. 😉

Det kommer i alla fall jag att göra tror jag. Det är en sån anspänning att fixa med kalas och ha koll på allt. Och jag är fortfarande inte bra i mina luftrör. Är så trött och hängig och känner mig verkligen inte alls redo att jobba i morgon. Men det får gå!

Hurra för ”Sebastian”

januari 20, 2017

En viss herre i huset har namnsdag idag på Sebastiandagen. Detta firade vi med några små presenter på morgonen.

_DSC5630.jpg

En film, två tröjor och en pysselbok fanns i paketen, och någon tyckte nog att det var rätt halvtråkiga presenter. Men han får å andra sidan ett Busfabrikenkalas i övermorgon och det är inte gratis. Så han får nöja sig. 😉

Bästa presenten är dock att barnets immunförsvar på rekordtid verkar ha tagit hand om förkylningen. I tisdags trodde jag han skulle åka på en sån där monsterförkylning han brukade få förr, då han var dyngsjuk i två veckor, typ. Men han var feberfri redan i går och hostan började avta på eftermiddagen. Idag fick han vara hemma mest ”för säkerhets skull”. Ibland triggas hostan något så fruktansvärt av att han leker och far runt. Bättre det får en chans att läka ut ordentligt tills på söndag då det ju är Busfabrikenkalas. 🙂

 

 

Fin dag

november 28, 2016

Barnets morfar har ju erbjudit sig att vara barnvakt om vi behöver. Himla snällt, med tanke på att han bor i Mjölby, en timmes bilresa bort. I lördags tjorvade det ihop sig rejält med träning 12.00-13.00 och sen kalas 14.00-16.00. Nånstans däremellan behövde Alex dessutom få i sig lite lunch. Och maken jobbade, vilket innebar att vi var hänvisade till att åka buss till träningen, Alex och jag. Den ekvationen gick bara inte ihop så jag ringde faktiskt min pappa och frågade om han möjligen skulle vilja komma hit och skjutsa oss. Jo då, det gjorde han så gärna.

Så vid 11.00 var han här och sen skjutsade han in oss till träningen och medan Alex var på sin jujutsu gick vi och tog en fika på Fräcka Fröken och satt och pratade. Sen åkte vi hem och jag snodde snabbt fram tacos som jag förberett på förmiddagen. Vi fick verkligen slänga i oss maten, men det funkade i alla fall.

Sen körde vi bort Alex till maskeradkalaset och åkte tillbaka hem igen. Vi fick två timmars ostörd prattid i soffan och det var verkligen sååååå bra! På så många sätt. Det känns som han kommit in i våra liv på riktigt nu och han är så himla lätt att umgås med. Vi kan varva minnen med allvarliga saker och småprata om ungefär allt. Jag är inte jättelätt att komma in på livet och jag är inte den som älskar alla människor. Men jag tror baske mig det märks att vi är släkt. Eller ja, nåt är det i alla fall som gör att det funkar förvånansvärt lätt. 🙂

Vid fyra hämtade vi Alex och sen bjöd jag på fika och sen vips var klockan nästan halv sex och det var dags för honom att åka hem och oss att börja tänka på middag m m.

Jo….en bra dag det där! Tyckte vi nog alla tre. 🙂

test01

Buskalas

april 24, 2016

Igår var det kalasdags igen. Denna vår haglar kalasinbjudningarna tätt, men än så länge har vi haft tur, så de kalas som varit längre bort har infallit när Riddaren varit ledig och kunnat skjutsa.

Igår var det kalas på Busfabriken. Riddaren hade jobbat natt så vi var rätt tacksamma över den ovanligt sena starttiden (16.15). Ingen av oss var i form precis, men det fick gå. Själv brottades jag med efterdyningar av nattens migrän och bihålor som värkte. Riddaren var trött och sliten efter en veckas jobb och dålig sömn.


Det är svårt att hitta ro att äta när man är barn på kalas på Busfabriken.


Karusellen var tydligen jätterolig och jag bara väntade på att något barn skulle bli åksjukt, men de klarade sig.


Notera det förskräckta leendet. Det var mer läskigt än kul att posera på zebran. 😉

Alex hade fantastiskt roligt och for omkring tills håret var precis blött av svett, kinderna rödrosiga och tungan hängde som på en törstig hund. Han drack typ en liter vatten rak av vid ett tillfälle. Haha! Bäst av allt var att han inte fick nån hosta. Och detta trots att vi nästan slutat helt med astmaspray.

När kalaset var slut belönade vi oss med att köpa med oss take out från Texas Longhorn hem. Så. Himla. Gott. Vi åt som utsvultna vargar! 🙂

Så var det klippt igen!

februari 1, 2016

I lördags var Alex på kalas hos en av sina klasskompisar. Och jag hann tänka att det ju var otroligt att han överlevde en förkylning utan att få feber och få den där gräsliga astmahostan. Uppenbarligen är Murphy tankeläsare…

För i söndags började han hosta en hosta som lät allt mer otrevlig ju längre dagen gick. Och idag ville han absolut inte gå till skolan. Han var för trött och hängig sa han. Problemet är att han ofta är för trött för att gå till skolan (enligt egen utsago alltså) och sen går det jättebra när han väl är där. Så jag upplyste både Alex och hans lärare om att de fick ringa om han blev för hängig under dagen.

Jag hämtande vid 16.00 och såg en glad och rosig Alex bygga med lego i byggrummet på Frita. Men det räckte med att han fick syn på mig så föll han synbart ihop. Han hade huvudvärk, var jättetrött och orkade inte gå hem utan ville bli buren (haha, ska jag bära 21 kg hela vägen hem + två väskor?). Han hostade illa och kändes varm. Så jag förvarnade om att han nog får vara hemma i morgon (Riddaren är som tur är ledig hela veckan ut).

Vi tog oss hem (utan att jag behövde bära), men det var en ynklig Alex som klev innanför tröskeln. Termometern visade 38,1 och var helt säkert stigande med tanke på hur han frös. Det fick bli pyjamas på, Alvedon (mest mot huvudvärken), juice och en skål majskrokar framför TV:n. Lilla skrutten!

Vilken himla tur ändå att han hann med både sitt och kompisens kalas innan han blev riktigt dålig!

Kalasdags

januari 30, 2016

I söndags var det dags för Alex’s barnkalas. Eftersom han håller hårt på traditioner (allt ska vara precis likadant som det alltid har varit) var det kalas på Busfabriken som gällde. Förvisso dyrt, men ack så skönt, tyckte Riddaren och jag. Lyxen i att slippa baka, fixa, städa, och hålla reda på x antal barn går inte att mäta i pengar om du frågar mig! Haha!

Så extremt väl värda pengar att hosta upp!

Lite oturligt nog var det en flicka i klassen som också skulle ha kalas samma dag. Men Busfabrikenkalas verkade smälla högre än gympasalskalas för det var bara ett barn som tackade nej för att det skulle på det andra kalaset. 🙂 Så 10 av 11 bjudna barn dök upp.

Jag har ”blurrat” ansiktena på barnen eftersom vissa ju är känsliga för att deras barn syns på nätet (obegripligt för mig, men vi är ju olika och det får man ju respektera).


Det bjöds på hamburgare, men ron att äta är ju så där bland bussugna barn, så det åts inte så särskilt mycket. 🙂


Busfabrikselefanten kom på besök.

Sen var det lek ett tag och alla barn yrde iväg som höstlöv i en storm ungefär. 🙂 Efter ett tag var det dags för glass och paketöppning.


Och där står visst jag med århundradets värsta utväxt (mååååste fixa tid hos frissan snart!).


”- Lego! Jaaaa!!!”

Alex fick en massa fina presenter av olika slag. Lite pyssel (Pandurosnögubbar och syark i papp och en massa olikfärgade garn som han önskat sig), ganska mycket lego (vilket man aldrig kan få för mycket av tydligen), en dinosaurie, fyra böcker, biocheck, en ljustavla som man får självlysande skrift på, PlusPlus och ett par skämtglasögon med näsa och skägg. Han var mycket nöjd med alltihop och jag tyckte också det blev en bra blandning av olika saker!

När paketen var upptagna for alla barn iväg för att leka igen. Jag försökte följa efter med kameran, men de for omkring så fort att det var svårt att fånga på bild. 🙂


Alex hoppar studsmatta.

Alla barn hade med sig en förälder som stannade kvar under kalaset (önskemål från oss) och det gjorde ju också att man hann prata lite med, och lära känna, några nya föräldrar. Vi är ju några stycken sedan dagistiden som lärt känna varandra, men nu kom det till nytt folk och det var kul att hinna prata lite med dem också! Vi konstaterade att det hade varit roligt om man ordnat ett föräldramöte för klassen någon gång under hösten så man hade fått en chans att lära känna varandra lite. Men det verkar inte vara aktuellt nu under våren heller.

Efter 2½ timme var kalaset slut. Svettiga och törstiga barn kom springande för att få sin godispåse. Alex fick en Busfabrikenelefant (gosedjur), men han hade redan en likadan som han fick på förra kalaset. Så då lovade jag att han skulle få köpa ett gosedjur i de automater de har uppställda. Det kostar 20 kr och man är garanterad en vinst (det är en sån där kloarm som man får rikta in och som griper tag i ett gosedjur och släpper ner där man kan nå det).


Godispåseutdelning.

När alla barn utom Moa och Stella (som skulle stanna kvar lite till och leka) hade gått gick Alex till automaten. Och tror ni inte ungen hade sån tur att han fick två gosedjur i sin klo (två olika dessutom!). Vad gör barnet då? Jo, han ger det enda till Stella för att vara snäll (trots att han egentligen ville behålla båda). Och så ger han elefanten till Moa. Och Moas lillasyster, som blev jätteledsen när de andra barnen fick en slushmugg som man fick fylla och ta med sig från kalaset, fick Alex’s eftersom han inte tycker om slush.

Alltså, säga vad man vill om min unge, men han är så sjukt givmild och empatisk ibland! ❤ ❤ ❤

Det var ett mycket nöjt barn som vi åkte hem med efter kalaset, och det känns ju alltid underbart! Man vill ju att födelsedagar ska få vara så där magiska och speciella – och så även kalasen!

Badkalas

oktober 1, 2015

I söndags blev det så mycket bad för Alex att han fick eksem av kloret i bassängerna. 🙂

Först simskola, sen ilfart till kompisen Selmas badkalas. Ungarna hade jättekul i bassängen, som var bra utformad med breda trappor ner i vattnet och en djup och en grund del. Det fanns en rutschkana och roliga madrasser och andra flytsaker att leka med. De höll igång i bassängen över en timme innan det var dags för varmkorv och glass. 🙂


Alex busar med kompisarna.


Lite blurrade ansikten, men man ser ju hur skoj de har.


Full fart i poolen. Och på bänken i bakgrunden föräldrar djupt försjunkna i sina telefoner.

Själv sprang jag ju runt och fotade lite (fast ljusförhållandena var hemska) och småpratade med de andra föräldrar som hjälpte till att hålla ett öga på barnen. De flesta är ju inte så styva simmare än så man kände verkligen att man ville se till dem. Alex hade ju armpuffar, men jag vill ändå ha stenkoll på honom.


Presentöppning.

Alex hade jättekul och deklarerade på vägen hem att det var det roligaste kalas han varit på. 🙂

Kalas

september 5, 2015

Idag var Alex på sitt första kalas som nybliven förskoleklassare. Det var nya klasskompisen Olivia som fyllt år och bjudit till kalas. Jag har ju funderat på det där med ifall man ”måste” bjuda hela klassen, eller inte. De valde dock att inte bjuda alla. Det var säkert bortåt 20 barn inbjudna (de hade smart nog hyrt en gympasal och höll kalaset enkelt med hinderbana och fri lek, vilket jag tror alla barn uppskattade). Men det var bara Alex och fyra barn till från klassen som var bjudna.

Och jag kan inte låta bli att känna att det vore skönt om det inte blir 25 kalas om året som ska administreras. Hemska jag! 😉

Det är kul att se Alex nuförtiden. Han har vuxit så enormt i självförtroende. Han har bara klivit rakt in i skolvärlden utan att vara blyg eller ledsen en enda gång. Han hanterar konflikter med andra pojkar utan att låta sig rubbas. I parallellklassen finns det en pojke (som f ö fått samma namn som en seriemördare i en mycket känd TV-serie) som tydligen gärna jagar och slår de andra barnen. Alex berättade i veckan att denna pojke slagit honom och tryckt ner hans huvud i golvet. Men han verkar inte rädd för fem öre utan är mer bara störd över att den där ungen beter sig så illa.

Och att gå på kalas bland mestadels främlingar idag var inte heller några problem. Han bara steg in och satte igång att leka.

Alla som känt honom som liten vet ju hur rädd och försiktig han varit och hur man har fått sitta med på dagis och på kalas för att han inte varit redo att skiljas från mamma eller pappa. VISS skillnad nu dårå. ;L-)