Posts Tagged ‘böcker’

Den jag älskar mest

november 4, 2017

Av alla författare jag någonsin läst har en invaderat mitt hjärta mer än någon annan. Han skriver så hjärtskärande, så rakt in i ens själ vackert! Jag fattar inte hur han bär sig åt? Fredrik Backman. Han som skrev ”En man som heter Ove”, men som har skrivit så många andra bra böcker. Inte minst ”Björnstad” och nu uppföljaren, ”Vi mot er”.

Jag har, som ett sant fan, lagt vantarna på en signerad utgåva:

21105521_10155164234299317_1062310994919348502_n

Jag tänker att antingen älskar man sättet han skriver på, eller så fattar man inte alls.

Själv fick jag tårar i ögonen när jag satt på Alex’s träning tidigare i veckan och läste det här avsnittet i ”Vi mot er”:

”- Bor Alicia här?
De vuxna nickar skräckslaget. Teemu deklarerar kort:
– Fonden på Pub Pälsen kommer från och med nu betala all hennes hockeyutrustning varje år så länge hon vill lira. Jag vet inte om flickan har syskon här i huset, men hon har bröder nu. Och nästan vuxna människor som gör henne illa kommer få förklara varför för varenda en av oss.
Han behöver inte vänta på svar. När han lämnar huset vågar ingen bakom honom röra sig på flera minuter, men till sist bärs hocketrunken upp till Alicias rum. Fyra-och-ett-halvt-åringen drömmer tungt om ljudet av puckar mot en vägg, och under lång tid framöver kommer hon inte att få några blåmärken förutom av isen. Hon kommer lira hockey varje dag och en dag kommer hon bli bäst.”

Annonser

Plötsligt händer det!

mars 10, 2017

Han läser rätt bra vid det här laget, sonen vår. Men så värst roligt tycker han inte att det är. Ja, så vida inte jag skriver nåt på datorn, för då är han fort där och ska läsa över axeln. 😉

Att göra läsläxan är tråååååkigt och det är egentligen bara när han sitter på toa (vad är det med grabbar och toalettläsning?!) han läser frivilligt.

Men idag var det plötsligt så tyst och lugnt att jag var tvungen att smyga fram till dörren in till hans rum för att kika. Och då sitter han vid skrivbordet och läser ett av mina gamla Smurfseriealbum! 🙂

PicMonkey Collage2.jpg

Den bäste!

september 28, 2016

Så…jag är inte mycket för att läsa svenska författare. Jag har nog läst alla Marianne Fredrikssons böcker och jag älskar Barbara Voors böcker. Men annars läser jag sällan svenska författare. Jag har inte alls fattat grejen med alla dessa svenska deckarförfattare t ex.

Men sen har vi ju Fredrik Backman. Jag avgudar Fredrik Backman! Det är han och Stephen King liksom! Ja, inte för att de alls skriver likadant. Tvärtom. Men de har samma sätt att göra karaktärerna fullständigt levande och verkliga för mig. Och jag älskar hans språk! Han kan skriva om precis vad som helst och jag läser ändå med nöje, bara på grund av hans helt unika språk.

Har du läst ”En man som heter Ove”? Tyckte du om den? Då borde du läsa den här novellen som han publicerat på sin blogg! Den är också underbar! U N D E R B A R I tell you!

Den heter Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. Så fin! ❤

Dagens Alex

augusti 25, 2016

Vi läser ”Lilla huset på prärien” som godnattsaga just nu, Alex och jag. Den handlar ju mycket om hur det var att vara nybyggare på prärien i USA. Indirekt handlar den även om rädslan för indianerna och om hur illa de faktiskt behandlades av de vita. Vi har pratat rätt mycket om det där med nybyggarna och indianerna. Om deras olika syn på mark och om man kan äga den eller inte. Om indianerna vi träffade på High Chaparral, som sannolikt kommer från något reservat. Vad en skalpering är (hu!) och om hur indianerna jagades iväg från all bra mark.

Härom eftermiddagen frågade Alex plötsligt; ”Vad har jag för färg?!”

Det tog några sekunder innan jag förstod att han nog tänker på ”Lilla huset på prärien” och hudfärgen. Jag förklarar att vi är vita, varpå Alex förtvivlat utbrast; ”Nej! jag vill inte vara vit!”

”Nähä”, sa jag. ”Vilken färg vill du ha då?”

”Jag vill vara svart! Som en indian!” tyckte Alex.

”Okej, men indianernas skinn sa man var rött, fast det är det ju inte. Det är ju mer brunt” tyckte jag.

Gullunge! Han vill inte vara vit för de har gjort så hemska saker tycker han!

Men finast av allt tycker jag att det är att han är 7½ år och aldrig har behövt reflektera över vilken färg hans skinn har, eller vad andra har för färg på sitt skinn.

Bara just så

oktober 17, 2015

”Några ögonblick. En människa, vilken människa som helst, får så försvinnande få chanser att leva i ett enda av dem. Att släppa taget om tiden och falla. Älska någon besinningslöst. Explodera av passion. Några gånger när vi är barn, kanske, för dem av oss som får vara det. Men efter det, hur många andetag drar vi utanför oss själva. Hur många rena känslor får oss att jubla högt och skamlöst? Hur många chanser får vi att välsignas med minnesförlust?

All passion är barnslig. Den är banal och naiv. Den är inte inlärd, den är instinktiv, så den översvämmar oss. Välter oss. Sköljer bort oss. Alla andra känslor tillhör jorden men passionen bor i rymden. Det är därför passion är värt något, inte för vad den ger oss men för vad den kräver att vi riskerar. Vår värdighet. Andras oförståelse och nedlåtande huvudskakningar.”

Stephen King kommer för alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Inte för det han skriver om (för jag gillar inte ens skräcklitteratur), men för HUR han skriver. Men det har seglat upp en konkurrent till honom. Fredrik Backman. ”En man som heter Ove”, ”Min mormor hälsar och säger förlåt” och nu senast ”Britt-Marie var här”. Citatet här ovanför är från den sistnämnda boken. Jag skulle nästan kunna ge min högra hand för att kunna skriva som han gör. Nästan.

Så har du inte läst Fredrik Backman än så gör det! Det är en order!

Att läsa

oktober 7, 2015

”Alla föräldrar borde läsa åtminstone en Astrid Lindgren-bok (för sina barn?)” hade tydligen pedagogerna i skolan sagt till barnen häromdagen, i samband med att de läser ”Lotta på Bråkmakargatan” just nu. Bara EN tänkte jag, förvånat. Vem läser INTE Astrid Lindgren för sina barn liksom??? Jag har väl läst nästan alla, förutom två Kalle Blomqvist (han tyckte den första var rätt tråkig) och Kajsa Kavat för Alex vid det här laget.

Just nu har vi gått över på Narnia-böckerna, som väl egentligen är alldeles för hemska och lite för svåra för en sexåring, men han älskar dem. Varje kväll läser vi. Och det är ännu roligare nu, när vi gått över till ”riktiga” böcker, med kapitel och inte så många bilder.

Jag kan inte tänka mig att inte läsa med Alex. Jag hoppas jag får göra det i flera år till, även när han lärt sig läsa själv. För det är ett bra sätt att lära sig nya ord (han frågar alltid när det är ett ord han inte kan – och i Narniaböckerna är det många svåra ord), det är ett mysigt sätt att vara nära och det leder ofta till funderingar och förtroliga samtal.

Tänk att inte alla föräldrar läser för sina barn?!? För mig är det helt obegripligt!