Posts Tagged ‘BVC’

Rätt eller fel…

maj 17, 2015

Eftersom jag själv var extremt spruträdd hela min uppväxt införde jag ganska tidigt att när man blivit stucken (oavsett om det är blodprov eller vaccination) får man åka till en leksaksaffär efteråt och köpa något man önskat sig som belöning. Eller jag och jag, Riddaren var naturligtvis också med på tåget. Men han har nog aldrig varit spruträdd på det sätt jag var. Hu!

Och det funkar ju verkligen! Alex avskyr sprutor (som väl de flesta barn gör), men han får inte panik och kan ändå se att det kommer något gott ur det hela i slutändan. Och då tänker jag att so what? Allt som funkar är bra.

Så efter den otrevliga stelkramp-/polio-/difterisprutan i tisdags åkte han och Riddaren till en leksaksaffär. Jag hade lovat Alex att han fick välja något lego för runt 200-250 kr. Tydligen hade jag missat att kommunicera detta till Riddaren för de kom hem med en nåååågot dyrare legolåda. 😉

Men okej, med tanke på hur eländig han var med hög feber och rejält ont i armen fick det väl vara värt det. 🙂


Lego Chima skulle det vara. Och trots en ond arm och feber på ingång byggde han tappert hela eftermiddagen och kvällen.

Och när man blir mer än LITE less

maj 2, 2015

Alex ligger ju efter i vaccinationsprogrammet. I och med att han blev så sjuk när han var 5½ månad kunde han inte vaccineras. Det dröjde därför tills han var drygt året innan man kunde börja vaccinera honom. Och det har funkar bra – ända tills vi flyttade och bytte BVC. I fjol, när alla andra femåringar kallades på femårskontroll och vaccination, fick inte vi nån kallelse. Så jag ringde BVC och frågade. Nej, han skulle ju inte ha nån spruta då utan de skulle kalla honom när det var dags.

Men nu har det gått ett år och fyra månader och ingen har hört av sig. Så i onsdags ringde jag BVC och lämnade ett meddelande. I torsdags morse ringde en sköterska tillbaka. Och jo, han borde ju ha fått sin påfyllnadsspruta för flera månader sedan och nej, hon hade ingen förklaring till varför de inte hört av sig. Men nu fick han ju en tid bokad illa snabbt för spruta och femårskontroll. Eh….om det nu ingår en kontroll av något vid fem års ålder – är det då inte väldigt konstigt att skjuta fram den till barnet är över sex år???

Alltså, jag blir så TRÖTT på allt! Det känns verkligen som att man måste ha koll på allting själv. Den svenska sjukvården kan man verkligen inte lita på är min erfarenhet. Det var likadant när Alex var allvarligt sjuk som liten och det var oerhört viktigt att hans medicinering med höga doser kortison skulle trappas ner efter ett visst schema. Vi fick bristfällig information, uppföljningar med läkare missades och man fick själv hela tiden söka information och se till att hålla sig uppdaterad på hur medicinen skulle minskas för det som sagts från början, att vi skulle få besked av läkare när den skulle minskas, stämde inte. De missade att höra av sig etc.

Och nu är Alex kallad till barnläkaren på vårdcentralen i maj – trots att hon sist jag pratade med henne på telefon sa att hon nu tänkte avskriva honom från vidare uppföljningar och att vi fick höra av oss om det var något.

Eh…????

Men allvarligt, man undrar hur det går för de barn som inte har föräldrar som försöker ha järnkoll på allt. Och hur sjutton orkar man som flerbarnsförälder ha koll på allt som rör ens ungar?

Eller har vi bara osedvanlig otur med förskola och vård?

Fyraårskontroll

januari 28, 2013

Idag var det dags för fyraårskontroll på BVC. Alex var mycket skeptisk när vi pratade om besöket någon dag innan, och skulle absolut inte göra något hörselprov eller väga sig och mäta sig!

Riddaren var ledig idag och jag tog faktiskt ut en halv föräldrapenningdag för att kunna följa med jag också. Det är lustigt, vår son är vanligen helt oblyg och kan prata med vem som helst. Men så fort det rör sig om någon form av läkare eller sköterskor blir han jätteblyg och tyst. Det måste vara någon slags rädsla för att de ska göra något obehagligt med honom.

Som tur är så är vår BVC-sköterska jättetrevlig och bra med barn. Alex var knäpptyst och skräckslagen i början och ville bara sitta i knäet. Han vägrade svara på sköterskans frågor så då frågade Riddaren om han och Alex kunde gå runt i rummet och se sig om lite. Han är himla bra på det sättet, Riddaren. Han vet vad som får Alex att snäppa ur de ”låsningar” han kan få ibland när han blir rädd och inte vill göra något.

Undertiden fick jag svara på lite frågor som sköterskan hade. Och snart började Alex skratta och småbusa med sin pappa och när de kom tillbaka och satte sig hade han hittat ett gosedjur som han hade med sig.

Sköterskan visade hörseltestsapparaten på ett mycket pedagogiskt sätt och snart satt Alex glatt i mitt knä med hörlurar på och flyttade kulor på en kulram så fort han hörde ett pip i lurarna. Perfekt hörsel hade han, vilket var skönt att få veta. Efter den spruckna trumhinnan i höstas hörde han nämligen jättedåligt på det örat ett tag.

Och så fick han kolla synen, som också var perfekt. Och efter det vågade han börja prata med sköterskan – fast bara med viskningar. Så viskande svarade han på vad alla bilder hon höll upp föreställde. 🙂 Han var så sjukt söt!

Och sen gick han ”balansgång” på ett streck på golvet och vägde och mätte sig utan minsta protest. Himla stolt blir man som mamma när man vet hur läskigt han tyckte att det var innan vi gick in! 104,5 cm lång och drygt 17 kg tung är han, vår lille skrutt. Han ligger precis mitt på medelkurvan för pojkar, precis som han gjort hela tiden.

Ikväll fick Alex bestämma vad vi skulle äta. Har man varit så där duktig på BVC, och dessutom har namnsdag (Carl), så får man det. Förvånande nog (or not) fick vi käka hamburgare från McDonalds. 🙂

En måndag

augusti 8, 2011

Trots den där förkylningen som slagit klorna i mina bihålor, och en envis trötthet, har jag idag lyckats jobba mina timmar (visserligen hemifrån – men ändå). Dessutom har jag burit böcker – från vinden och från ett skåp – till bokhyllorna i vardagsrummet, och sen flyttat runt en massa på dem. Så nu har vi ÄNTLIGEN (vita!) hyllplan i den inbyggda bokhyllan (den som var svart och hemsk, men som Riddaren nu mållat vit och fin) och böcker på hyllplanen! Oh, the joy! Det blev fiiiiint! Och alla våra böcker får plats! Nej, nu ljög jag bestämt. Men alla böcker vi vill ha framme får plats! Det finns t o m utrymme för ett par bokreor och andra spontanköp! 😉

Vad mer? Jo, vi har varit på 2½-årskontroll med Lilla Bus. Han imponerade på BVC-sköterskan med sitt ordförråd och sitt glada, sociala sätt. Sen kunde man ju möjligen önskat att han lät bli att bajsa mitt under besöket. *fniss* Det var en trevlig, och till synes kompetent, BVC-sköterska vi fick träffa. Det kändes bra då den förra vi hade visserligen var jättebra med Alex, men kändes lite osäker och okunnig emellanåt.

Så nu har han en okejstämpel i rumpan. Normal vikt och längd och som sagt en språkutveckling som heter duga. Det enda smolket i bägaren är att han är plattfotad (fast det har vi ju redan sett och bekymrat oss över själva). Normal sett tillbakabildas den fettkudde man föds med under foten innan man fyller tre år. I Alex’s fall är den kvar, vilket leder till att man blir plattfotad. Det kan fortfarande bli bättre, men det ser väl lite mörkt ut. Men, som jag sa till BVC-sköterskan, värre defekter kan man ju ha. Kanske är det hans plattfötter som gör att han är lite efter vad gäller balans och klätterförmåga. Men det ska inte påverka honom i längden lät det som. Och han har redan utvecklat balansen enormt sedan vi flyttade till huset.

Nu hög tid att slänga huvudet på kudden!

Vaccination

november 4, 2010

Vaccination idag igen. Äntligen den sista av de tre otäcka dubbelsprutorna med stelkramp, difteri och allt vad det nu är. Alex var så himla tapper och grät bara precis när BVC-sköterskan stack honom. Men det var uppenbart att det gjorde rejält ont – både när hon stack och efteråt.

Han har varit så ledsen av och till hela eftermiddagen och kvällen och gråtit och sagt ”Ont!” varenda gång han kommit emot låren eller böjt benen. Han får svullna, röda utslag vid sticken och brukar få jättehög feber på natten efter injektionerna. Lilla älsklingen! Jag tycker så synd om honom! Önskar sååå att jag kunde få bära smärtan åt honom!!!! Han är inte alls sig lik ett par dagar efter vaccinationen så vi har troligen jobbiga dagar och nätter framför oss nu. Därför såg jag till att boka en tid då både jag och Riddaren är lediga fram till på måndag så vi ska kunna sova i skift om det behövs.

Alex var mycket misstänksam mot BVC-sköterskan när vi kom dit. ”Neeeej…” sa han och ville först inte alls prata med henne. Men hon är bra med barn och snart var han nyfiken och pratsam. Efter sticken var han lite reserverad igen, men tinade upp när han fick låna hennes stetoskop. Det bästa av allt med besöket var att vi fick veta att nästa vaccination inte kommer förrän han är 5 år. Skönt!!!

Jo, man står ut…

september 8, 2010

…men man är väldigt trött. Man har inte jobbat mer än 50% på….många år (oj, 4½ år är det inser jag nu). Det tar på krafterna att nu jobba 75% kan jag lova! Mycket (spännings)huvudvärk är det och efter jobbet idag var jag så trött (och huvudvärkig) att jag mådde illa. Orkade ändå på nåt sätt följa med maken och sonen upp på stan för att inhandla en fuskolle till lillplutten och fika lite på Lindahls. Vi spanade lite på vinteroveraller och underställ på Polarn o Pyret också. Man kanske skulle försöka inhandla sånt snart? Synd att de är så dyyyra bara.

Idag var förresten Riddaren och Alex på BVC och träffade en tandsköterska. Hon var tydligen helt lyrisk över hur väl vi sköter Alex’s tänder (det enda vi gör är att borsta dem ordentligt morgon och kväll) och över hans matvanor (fasta måltider, minimalt med småätande och inget socker). Det får mig att undra lite över hur föräldrar över lag beter sig? För mig är det självklart att man borstar barnets tänder och ser till att det inte småäter eller dricker annat än vatten mellan måltiderna. Sen har jag ju fått inse att vi tillhör en minoritet som inte ger Alex sötsaker i någon form – men det är ju det det. Tydligen var det inte ovanligt att barn i Alex’s ålder redan har fått skador på sina tänder p g a att de fått socker och föräldrarna inte borstar deras tänder. Så sjukt!

Vaccinerad

april 13, 2010

Jo, det blev vaccination. Och han var så otroligt tapper. Skrek bara så länge han blev stucken (en gång i varje lår). Sen var det bra på 10 sekunder. Efter första sprutan skulle BVC-sköterskan sätta ett plåster på låret, men det ville han inte. Han associerar plåster med att det ska göra ont har vi märkt. Så han snodde åt sig plåstret med alldeles skakiga fingrar. Sen ville han att vi skulle sätta plåstret på fingret istället! Det är ju där han får plåster när vi tagit prover på sjukhuset! 🙂 Sötisen! Klart han fick ett plåster där om han ville (och på låren).

Sen passade vi på att väga och mäta honom också. Vi har ju märkt att han plötsligt når så himla långt upp (sånt som låg säkert utom räckhåll för bara nån vecka sedan når han nu) så vi blev inte förvånade över att han vuxit 3 cm på fem veckor. Nu är han 80 cm lång och väger 11,130 kg. Han har redan vuxit ikapp det han stod stilla i längd när han åt kortison! Nu ligger han precis på sin kurva igen. Härligt!

Lilla älsklingsplutten har precis somnat i pappas famn. Det märktes att han hade ont i låren nu ikväll. Hoppas, hoppas att han kan få en lugn natt utan så mycket feber. Vi tankade i honom lite Alvedon i vällingen i förebyggande syfte nu.

Bildbevis och bajsfunderingar (!)

april 13, 2010

Jag lovade ju ett bildbevis på att sonens lockar nu är lite tuktade. Så där vid första tillfället vågade jag mig inte på mer än att klippa av håret ovanför öronen och sen i nacken. Hela håret skulle behöva klippas för det börjar bli långt överallt, men jag är ju verkligen ingen frisör, och Alex är ingen idealisk modell att öva på. Så det vete sjutton hur hårfrågan ska lösas. 🙂


I alla fall något lite mindre vildvuxet.

Igår upptäckte jag förresten att det är ännu en tand på väg fram i överkäken. Om jag räknat rätt är det tand nummer 16. Hoppas han slipper fler tänder på ett tag sen för nu känns det som det varit en enda lång tandsprickning sedan i höstas. PÅ andra sidan i överkäken har tre av fyra ”piggar” nu trängt fram på kindtanden. Jag undrar om det är tändernas fel att han är så himla lös i magen igen? Vi bytte ut ettårsgröten och -vällingen mot åttamånadersditon för ett tag sedan och tyckte han blev mycket bättre i magen. Från att ha fått byta i snitt fyra bajsblöjor per dag (med löst bajs som trängde ut överallt) kom vi ner i kanske två bajsblöjor per dag av mer normal konsistens. Nu är vi uppe på fyra-fem bajsblöjor per dag igen (tre än så länge idag, och då är klockan bara 12.00). Och då har vi ändå delvis återgått till sexmånadershavrevällingen…

Idag bytte jag ut frukostgröten mot Onaka med rivet äpple och rispuffar för att se om det gör nån skillnad. Tyvärr ratar sonen envist smörgåsar. Han äter gärna ugnsgratinerat bröd med vitlöks- och örtsmör med riven ost, men det orkar man ju inte göra till frukost varje dag. 🙂

Hehe, det märks att jag är småbarnsförälder va, som ogenerat funderar över bajskonsistens helt utan förvarning? 😉

Nu i eftermiddag ska vi till BVC igen för vaccination. Vi får väl se om hon anser att Alex är frisk nog att vaccineras. Jag hoppas faktiskt det. Dels för att jag alltid känner mig så olustig inför hans vaccinationer så det vore skönt att få det överstökat, och dels för att Riddaren i så fall är ledig i morgon. Blir det ingen vaccination ska han jobba ännu en förmiddag. Jaja, vi får se hur det blir.

Lilla tuffingen

februari 9, 2010

Så var det över för den här gången. Blodprovet på sjukhuset gick som vanligt bra. Lilla tuffingen rycker inte ens till utan tittar bara fascinerat på blodet som droppar ner i provröret. 🙂 Och som vanligt lyser alla som känner honom upp och hälsar glatt på honom när vi kommer.

Vaccinationssprutorna på BVC gick också bra. Vid den första skrek han till ett kort tag, men slutade så fort hon var klar. Spruta nummer två var lite jobbigare. Då krävdes det en liten tröstkram innan han slutade gråta. Men han är verkligen så tapper! Och han hyste inga hard feelings mot BVC-tanten efteråt som man skulle kunna tro.

Nu är det en trött och lite ledsen Alex som sitter i pappas famn. Han har uppenbart ont i låren och det var mycket tårar på skötbordet när vi skulle byta blöja och sätta på pyjamas. Vi har laddat för natten med tvådelad pyjamas (lätt att ta av om febern slår till), många filmer (om det blir en natt med Alex klistrad i famnen) och innan sovdags blir det en slurk Alvedon för lillkillen.

Har jag förresten nämnt att vår lilla ettåring bara blir mysigare och mysigare för varje dag som går? Det märks verkligen att han blivit lugnare och mer harmonisk nu när han äntligen blivit helt medicinfri. Han kan sitta och leka för sig själv och han är mycket lugnare och gosigare nu. Plötsligt fixar man en dag ensam med honom utan att bli helt slut! 🙂

Och redan stiger febern… Stackars lilla plutten!

Vaccinationsdags igen

februari 9, 2010

Snart dags för provtagning på sjukhuset igen. Sen, klockan 16.00 ska vi till BVC för att ta om tremånadersvaccinationen. Samma vaccination som jag tror utlöste Alex’s sjukdom. Det är…rätt olustigt…men vi får hoppas att det går bra. Nu går vi ju åtminstone på täta kontroller så blir han sjuk igen upptäcks det ju betydligt snabbare den här gången.

Jag fasar verkligen för alla vaccinationer, både p g a ovanstående och p g a att jag mår så dåligt av att höra Alex’s hjärtskärande skik när det gör ont. Det är väl min egen sprutskräck som spökar. Funderade på att inte följa med in till BVC-tanten idag, men insåg i natt att jag samtidigt vill, och måste, finnas där så att Alex har båda sina föräldrar att söka tröst hos. Förhoppningsvis är han lika tuff som vanligt och gråter bara precis när hon stuckit honom. *ryyys*

Och ännu mer förhoppningsvis så blir han inte lika sjuk av sprutorna den här gången. Sist han fick den här coctailen fick han ju 39 graders feber och var riktigt dålig i flera dagar (ja, sen blev han ju aldrig sig riktigt lik eftersom han insjuknade). Vi hoppas på bara lite lättare feber den här gången.