Posts Tagged ‘Djur’

Spindelnät

oktober 18, 2015

Oktober är ju månaden framför alla om man vill fota spindelnät. Ingen annan månad finns det väl så många dimmiga dagar då alla spindelnät förvandlas till fantastiska droppkreationer.

Men i år har jag inte alls hittat spindelnät på samma sätt som jag brukar. Idag var faktiskt första dagen jag tittade ut och fick se ett alldeles vitt nät. Tyvärr verkar det bara vara stora husspindlar kvar i vår trädgård, och deras när är verkligen inte särskilt vackra. De spinner bara ett enda stort virrvarr av trådar.

Ett enda annat slags när hittade jag, och det var inte särskilt imponerande.

Jag får helt enkelt hoppas på att det kommer någon mer dimmig morgon då solen silar sig igenom dimman och lyser upp spindelnäten så de liknar diamanthalsband!

Big birds

oktober 3, 2015

Nu i sommar hann vi också med att titta på rovfågeluppvisningen på Kolmårdens djurpark. Tyvärr kunde de inte låta fåglarna flyga just den dagen, eftersom en fågel smitit och det fanns risk för att de skulle ryka ihop. Men bara att se de där stora fåglarna är rätt imponerande. Jag skulle då inte vilja ha en stor berguv i famnen!


De är rätt imponerande, berguvarna!


Häftiga vingar!


En harrisvråk. Så himla kul att skötaren och fågeln är så lika! Jag kom osökt att tänka på hundägare som väljer en hundras som liknar dem själva. Haha! 🙂


En juggerfalk.

Vi fick lära oss att pilgrimsfalken kan komma upp i en hastighet av 300 km/h (!). Juggerfalken är inte riktigt lika snabb, men ändå! Så sjukt snabba de är!

Oväntat besök

juli 31, 2013

För en vecka sen (lite drygt) fick vi oväntat besök i trädgården.

Av den här lilla gynnaren.

Jag trodde faktiskt inte att det bodde iggar här ikring. Kul att se!

Kolmårdens djurpark

juli 21, 2013

Lite annat än husrelaterat jobb har vi ju faktiskt hunnit med på semestern. Skam vore det annars! I måndags var vi t ex på Kolmårdens djurpark hela dagen. Varje år säger vi att ”nästa år ska vi skaffa årskort”, men så blir det inte av. Inte i år heller. Men nästa år, då ska vi. Säger vi. 😉 För egentligen är det för jobbigt att försöka göra hela parken på en dag. Dessutom är det så många saker som bara händer vid ett klockslag, eller kanske två. Eller inte ens varje dag. Så ska man hinna se allt behöver man åka flera dagar. Och vi har ju larvigt nära till parken.

I måndags var det i alla fall rätt perfekt Kolmårdenväder. Det var uppehåll, växlande molnighet och ganska svalt. Långbyxor och jacka för mig. Shorts och tröja för alla andra. Typ. Men inte kvalmvarmt så alla djur låg och flämtade i skuggan.

Vi började dock besöket på den jättestora lekplatsen med imponerande klätterställningar. Det roligaste av allt i hela parken tyckte Alex, som aldrig ville gå därifrån. 🙂

Till slut fick vi med honom till ett matställe så vi kunde käka lunch innan det var dags att gå vidare i parken. Alex tyckte väl att djuren var så där kul det här året, så vi höll hyfsat tempo genom parken.


Surikaterna är ju alltid söta.


Och elefanterna är….stora….och glupska. 😉


Noshörningarna imponerade på Alex med sin storlek.


Och gorillorna får mig alltid att känna viss olust. De är så mänskliga att det känns obehagligt att de är fångna.

Sen var vi ju tvungna att åka linbanan en gång också. Jag tjurar fortfarande över att de tog bort girafferna från savannen så man bara kan se dem när man åker linbana. Det är skitsvårt att hinna ta nåt vettigt foto när man vinglar förbi i en linbanevagn.


Matdags.


Lejonen låg långt borta, dolda bland träden.


Nästan framme!

När vi klivit av linbanan skyndade vi oss bort till sälarna där Kapten Sjösjuks föreställning strax skulle börja. Det visade sig vara en riktig hit för en pirattokig fyraåring! Även för oss vuxna var det en trevlig, och lagom lång, föreställning.


Kapten Sjösjuk spelade sin roll med bravur!


Och hans pirater var också roliga!


Roligast var när Kapten Sjösjuk tvingade sina pirater att gå på plankan tyckte Alex.


Till slut fick alla hoppa i plurret. 🙂

Vi valde bort delfinföreställningen i år. Våra kompisar tyckte den var rätt värdelös och jag tror Alex hade blivit lite uttråkad av att sitta där inne så länge. Istället gick vi till delfinlagunen och tittade på några av delfinungarna som simmade och lekte där.


Att fota en lekande delfinunge genom en tjock glasruta är i princip omöjligt.

Sen gick vi förbi sovande tigrar och sovande vildhundar, kikade lite på ätande snöleoparder och de söta röda pandorna. Vi stannade till vid barnens lantgård där även bilbanan ligger. Dit var det kö, men Alex var fullt beredd att köa för att få köra bil. Och det är så kul att se att han numera vågar sånt som han för inte så länge sedan hade hoppat över, trots att han innerst inne ville. Fast vi förstod att han skulle bli rädd när han väl satt i bilen. Det gick dock bra. Mungiporna pekade neråt och han ville att pappa skulle styra, men han satt kvar och efter en liten stund körde han som han aldrig gjort annat. Så glad och lycklig!


Kolla den missnöjda minen!


Och nån minut senare sååååå glad!

När han åkt bilbanan gick vi in en kort sväng på barnens lantgård, men han hade nog växt ifrån att klappa getter. Det var bara kul nån minut. 🙂


Alex och Fläsk-Fia (suck)!

Vi gick vidare till björnberget där det precis startade en liten föreläsning om björnarna och hur de på olika sätt berikar deras miljö (bl a genom att gömma deras mat på olika sätt). Björnungarna var jättesöta när de sprang omkring och letade mat!


Björnhannen var rätt imponerande.


Ungarna var mest bara nallebjörnsöta.


Bredvid björnarna bor präriehundarna. De är såååå söta (tycker jag som älskar marsvin och tycker att de påminner lite om sådana)!

Vi avslutade (nästan) Kolmårdensbesöket med att gå till Bamses värld. Alex vägrade konsekvent att åka alla rutschkanor och var så feg att Riddaren och jag bara tittade på varandra och skakade på huvudena. Ungen måste övas sa vi till varandra! Och det är det vi ägnat oss åt sedan dess (t ex på Busfabriken).


Han vågade i alla fall åka karusell med pappa. Alltid något.

Precis innan de stängde hann vi med ett kort besök till på den stora lekplatsen där vi började dagen. Där lyckades vi äntligen få Alex att våga klättra och faktiskt åka lite rutschkana! Efter en hel dags promenerande och lekande var det stackars barnet helt förbi av trötthet. Han somnade som en stock i bilen på vägen hem. 🙂

Humla

september 25, 2012

Den här stackars sömniga (döende?) humlan hittade Alex och jag i söndags på vår promenad. Så här på nära håll ser de riktigt klappvänliga ut. Nästan som de skulle ha mjuk päls.

Häst

augusti 4, 2012

Jag tog med mig Alex idag på eftermiddagen och gick tillbaka till hästhagarna. Det finns ju liksom inget vackrare att fota än hästar, och sist hade jag ju bara mobilkameran med mig. Nu fick systemkameran och teleobjektivet följa med. Inte för att det är enkelt att fota hästar ens med en vettig kamera. De har en förmåga att vända rumpan till och/eller göra konstiga miner.

Så av ca 30 bilder blev det två acceptabla. Det var dessutom bara en enda häst i hagarna som inte hade huva på huvudet. Och den tyckte jag faktiskt lite synd om för usch vad mycket flugor den hade i ansiktet hela tiden!

Spindlar överallt

augusti 3, 2012

Vår trädgård är hem till säkert femtioåtta sorters spindlar. Vart man tittar sitter det spindelnät (känns det som). Det är små spindlar och stoooora spindlar. Markspindlar och klätterspindlar som spinner jättestora nät på våra cyklar och växter.

I förra veckan hittade Riddaren den här monsterspindeln under vattentunnan:


Stor husspindel tror jag det är.


Den är verkligen ÄCKLIG tycker jag!

Och nån dag senare fotade jag den här spindeln som spunnit sig ett stort nät på vår skottkärra:


Den är ca 1-1½ cm stor.

Sen har vi ju den här polkagrisspindeln som jag lagt ut tidigare:

Jag hade hellre haft så där många fjärilar istället om jag fått välja… 😉

Djur man hittar

juli 24, 2012

I vår trädgård har vi massor av spindlar, allt från pyttesmå till enormt stora. Och så finns det de här, som jag kallar ”polkagrisspindlar” i brist på annat. Har aldrig sett nåt liknande tidigare:


Undrar vad det är för slags spindel?

Och när vi ändå är inne på djur kan jag ju lika gärna visa upp paddan vi stötte ihop med i slutet av vår skogspromenad:


Han satt i en sandlåda och såg sur ut, så Riddaren bar över honom till lite högt gräs där han förhoppningsvis trivdes bättre.

Kolmårdens djurpark 2011

juli 12, 2011

Det börjar nästan bli tradition att vi åker till Komårdens djurpark en gång per år. Och detta året kändes det extra angeläget med tanke på att vi har en son som älskar djur. Sagt och gjort, igår åkte vi dit. Vi ville åka en molning dag för att 1) slippa bränna ihjäl oss och 2) förhoppningsvis få se nåt annat än djur som sover i skuggan.

Vi tog färjan över från Östra Husby och bara det blev spännande för Alex som aldrig åkt båt.

Väl på plats i djurparken, efter att vi hyperventlierat en stund över de hutlösa biljettpriserna, gick vi till Barnens Lantgård för att Alex skulle få springa lite. Det var extremt roligt att klappa små killingar och kolla på alla andra barn som rusade runt där inne. Pappa filmade undertiden, så det blev inga kort tagna.


Jag fotade ett par killingar när vi väl kommit ut därifrån.


Fotade en ful skogshund också.


Och när vi kom till Savannen upptäckte Riddaren ett djur som kanske INTE hör hemma på en savann, nämligen en snok som verkade bo i stenmuren.


Kamelen passade bättre in på savannen.


Dags för kamelridning tror jag.

När vi kommit så här långt var det hög tid för Alex att få lunch så vi slog oss ner under tak och plockade fram vår matsäck (i protest mot Kolmårdens hutlösa priser tog vi med egen mat). 🙂 Och lagom som vi börjat äta öppnade sig himlen och levererade en massa regn. Det var ganska bra tajmat – även om vi fick sitta kvar lite längre än vi först räknat med. Men sen dök solen upp och vi kunde vandra ner till elefanthuset. Där inne var det tomt, så när som på ett gäng riktigt vilda djur. I taket fanns det nämligen svalbon med ungar i olika storlek.


Det var skitsvårt att fota i skum belysning och utan stativ, men här blev i alla fall skärpan acceptabel.


Inne hos surikaterna var det precis tomt – så när som på den här ensamma vaktposten.


SEn hittade vi äntligen ”fanterna” (som Alex kallar dem). De käkade lunch.

Och sen gick vi till aporna (efter att Alex för hundrasjuttiosjätte gången frågat ”Var e aporna stans?”).


Hos gibbonaporna var det siesta, förutom en tapper stackare som lojt hängde i ett rep.


Schimpansmamma med migrän?


Bister silverrygg.

När vi gick i folkhavet vid aporna slocknade Alex. Han är ju van vid att sova middag varje dag och hade inte sovit nånting fram tills dess. Det blev en väldigt kort liten powernap bort till Tigerworld där han vaknade igen.


Tigrarna hade siesta och låg mest och slöade i skuggan.

Sen gick vi bort till sälarna och pingvinerna. De var inte mycket piggare. De slöades och slappades och nån gång tog de sig ett litet svalkande dopp.


Att somna med huvudet i handen.


Att göra sin bästa ”Jesus på korset-imitation”.


En enda pingvin var vaken. Den var desto nyfiknare och försökte läsa en broschyr genom glaset.


Världens goaste kille!

När vi tittat klart på sälarna, och bestämt oss för att hoppa över delfinerna den här gången (jag fick ju trots allt en heldag med dem förra sommaren), gick vi upp till den nybyggda Safari-linbanan. Vi bestämde oss för att jag och Alex skulle åka den medan Riddaren vaktade vagnen. Sagt och gjort. Vi slapp nästan helt ifrån köer och vi fick dessutom en vagn helt för oss själva. Lyxigt!


Strålande utsikt över Bråviken.


Mammas stora kille!


När vagnen åkte runt de här stora snurrgrejerna krängde det rätt rejält. Läskigt tyckte Alex och ville helst sitta i knäet.

När vi åkt färdigt och kom ut tyckte jag att det var riktigt synd att inte Riddaren fått följa med. Det var trots allt rätt häftigt att sväva ovanför djuren! Så vi ställde vagnen och packade på oss alla värdesaker och åkte en sväng till. Alex slocknade som ett ljus och fick en välbehövlig tupplur.


Äntligen fick jag se en giraff! De är inte kvar på savannen längre utan kan bara ses från linbanan.


Busiga björnungar.

När vi åkt klart la vi ner en närmast medvetslös son i vagnen och promenerade mot aporna igen. När vi väl var där passade Riddaren på att väcka honom (lättare att väcka en sömngrinig unge vid något som är roligt att titta på). Vid det här laget var klockan 18.00 och djuren hade kvicknat till. Apungarna lekte för fullt så det fanns mycket roligt att titta på.


Schimpansunge i klättrartagen.

Vi avslutade med en liten sväng förbi fåglarna och snöleoparderna.


Nyfiken Nandu.


Slöande snöleopard.

Vi avslutade besöket med att kika in i Bamses Värld. Alex tyckte att det var jätteroligt att titta på Bamses, Skalmans och Lille Skutts hus. Nästa år får vi nog se till att gå dit tidigt så Alex kan få se Bamseteatern!

Alex på Kolmårdens Djurpark

juni 30, 2010

När jag träffade delfinerna gick Alex runt i djurparken tillsammans med sin pappa och faster. De tittade på tigrarna – och pappa fotade.

Alex tyckte dock att det var mer intressant att leka med gruset i trappan vid tigrarna än att titta på de där stora katterna.

Sen gick de till Barnens Lantgård och det var betydligt skojigare! Där kunde man titta på andra barn – och på lurviga djur som stångades! Man kunde t o m klappa några av dem – men det var tryggast att samtidigt hålla faster i handen. 🙂

De hann visst med att titta på björnar också. Riddaren påstår alltid att han inte kan fota och att alla kort blir oskarpa. Jag hade då i alla fall inte skämts om det varit jag som tagit det här björnfotot:

De hade tydligen en trevlig dag i parken och hann med att se det mesta. Vädret var perfekt (mulet men lagom varmt och inget regn). Vi måste definitivt åka dit någon mer gång i sommar!