Posts Tagged ‘Färgargården’

Pappabesök (så märkligt!)

maj 8, 2016

Det var vansinnigt skönt att vara ledig torsdag-fredag. Hela familjen var lediga fyra dagar i rad och det händer minsann inte ofta! Vi ägnade de första två dagarna åt att storstäda huset, storhandla och fortsätta röja i trädgården.

Igår var det så dags för min pappa att besöka oss. Han dök upp vid tolvtiden och hade med sig en riktigt vacker blombukett och ett kuvert med en hiskelig massa pengar (”att förgylla semestern med” som han uttryckte det).

Han fick gå husesyn och Alex var så där skönt oblyg och visade sitt rum och det jättestora legobygget han fick sist de sågs. Sen tog vi med oss honom till Färgargården där vi åt lite lätt lunch, typ. Riddaren och jag åt våffla och Alex petade med möda i sig några tuggor på en macka och en kanelbulle. Det var ju helt fantastiskt sommarväder så det var ljuvligt att sitta ute.

Jag tänkte att det nog var lättare att bryta isen och prata när man kan göra något, och att det vore skönt för alla att gå en promenad. Så gick bort till rhododendrondalen där det så smått börjat blomma. Tyvärr var den vita magnolian nu nästan överblommad. Jag älskar ju annars att fota den!

Vi gick bort till femöresbron och örtagården innan vi vände tillbaka. Min pappa berättade att han suttit så mycket stilla sista året sedan hans fru blivit sjuk och att detta var det längsta han gått på evigheter. Skrämmande! Hoppas han kan komma igång och röra lite mer på sig när han nu flyttar till lägenhet i Mjölby. Han rör sig så stelt och ostadigt och man riktigt ser hur ovan han är vid att gå.

Vi åkte tillbaka hem igen och han och jag fick en pratstund på tumanhand på altanen medan Riddaren tog med sig Alex in och tittade på barnprogram lite. Och det är trevande förstås. Och mycket märkligt alltihop. Men han är otroligt vänlig, ångerfull, ödmjuk och välmenande.

När jag och Riddaren förberedde maten fick Alex ta med sig honom upp på sitt rum och där lekte de sedan i över en timme och det var ”jättekul” enligt Alex så där fick han med beröm godkänt. 😉

Medan vi gjorde i ordning maten uttryckte väl jag en viss frustration, men Riddaren, som är en klok man, trots att han är en ko….nääää! Skojar! Nej, men han sa åt mig att jag nog måste ha tålamod och tänka att man inte måste ha så bråttom, att det kanske måste få vara lite trevande och prat om en massa vardagliga saker och att de viktiga sakerna får komma allt eftersom. Sen kändes det liksom lättare alltihop.


Lek på Alex’s rum.

Och så åt vi. Färskpotatis, grillad sparris, grillad fläskfilé, tomat- och löksallad och tzatziki. Och jordgubbar och glass till efterrätt. Och tiden rusade faktiskt iväg och plötsligt var klockan åtta på kvällen.

Och det måste väl ändå vara ett gott betyg, att man kan spendera åtta timmar tillsammans utan att det blir jobbigt? Vi hann avhandla lite viktiga saker mitt i allt vardagssnack och jag visade fotoalbum från när jag var liten (hans nu döda fru hade slängt det enda album han haft med kort på mig så han hade inte sett dessa kort på en hel evighet).

Jag tror jag gjorde rätt som gav honom en chans till. Jo….faktiskt. Och Alex var mycket glad över att ha fått lära känna sin morfar. Och morfadern var nog ännu mycket mer glad över att få lära känna sitt barnbarn. Det syns på bilden här ovan hur mycket min pappa tycker om sitt enda barnbarn redan nu, eller hur?

Kanske, om vi har riktig tur, kan detta vara en win-win-situation för alla…

Runt Strömmen

april 11, 2016

Idag är både skolan och frita stängt, så jag har tagit flexledigt. Riddaren slutade fyra timmar tidigare i natt och kom därför hem ”redan” runt 02.30. Det innebar att vi faktiskt fick en halv ledig dag tillsammans. Inte illa! 🙂

Och Alex blev hembjuden till sin flickvän på eftermiddagen så hux flux fick Riddaren och jag lite sällsynt egentid tillsammans. Eftersom det var strålande sol, knallblå himmel och vårvärme bestämde vi oss för att ta bilen till våra gamla tassemarker runt Strömmen. Vi gick varvet runt åbackarna och konstaterade att någon/några bestämt sig för att klottra ner precis varenda byggnad i Industrilandskapet. Det såg rent ut sagt förjävligt ut! Ett hus var klottrat från översta våningen och hela vägen ner. Jag hoppas de är nöjda med sig själva! 😦 Idioter!

Men bortsett från att byggnaderna var förfulade var det mesta sig likt. Jag stannade och fotade lite vårblommor, men det var bara blå- och vitsippsbilderna som överhuvudtaget blev nåt att ha.

Färgargården hade inte öppnat för säsongen. Inte lockar det jättemycket att gå dit heller, för det är så sorgligt hur förfallet det blivit och hur de som nu driver stället inte alls har samma standard på bakverken som de som drev det när vi var stammisar.

Istället fikade vi på ett annat café i närheten. Det är väl inte heller så lysande, men det var mysigt att kunna sitta ute, i lä vid husväggen, och lapa sol och faktiskt kunna prata i lugn och ro utan att bli avbrutna. 🙂

Vi hann handla mat också innan vi hämtade Alex. Tror alla mådde bra av några timmas paus från varandra. Resten av kvällen har flutit på bra och middagen var en ren dröm då barnet åt med god aptit, gott bordsskick och blev klar först (när händer det liksom?).

Jätteskönt att få en extra ledig dag (även om jag faktiskt jobbade hemifrån två timmar igår för att få klart några saker som stressade mig)!

Lördagsmys

juni 14, 2015

Ibland kan hemmet vara i desperat behov av städning, men dess invånare i lika desperat behov av att göra någonting annat än att städa. Igår var en sån dag, så vi lämnade dammråttorna att leka på golven och tog bilen till Färgargården istället när Riddaren vaknat (han hade jobbat natt).

En latte macchiato, en kanelbulle och sitta i skuggan under en syrén och bara njuta av livet. Såååå skönt!

Någon fick rätt snart rastlösa ben och kunde inte sitta stilla. 🙂 Som tur var fanns det ett litet staket man kunde balansera på och hoppa ifrån. Det roade rätt länge faktiskt. Och Riddaren och jag kunde sitta och småprata i lugn och ro. Och jag fotade småfåglar och en hoppande Alex.

Min version av hockeymatch

mars 16, 2015

Det har väl inte undgått någon att min kära Riddare går på ungefär 158 hockeymatcher per år? Jag är ganska säker på att det spelas hemmamatcher sisådär en tre gånger i veckan – minst. 😉 (Eller okej, det kanske bara känns så. Men ändå. Många matcher blir det.)

I går tog jag ut min motsvarighet till ishockeymatch från ”egentidskontot”, nämligen en dag på stan med mamma.

Hon kom upp över dagen, några timmar, och vi gick en promenad i solskenet längs Strömmen. Första gången jag såg det uppbyggda Färgargården (som brann ner under mystiska omständigheter häromåret, och som nu byggts upp från grunden igen) och den nya passagen förbi Femöresbron, bort mot Himpa. Det blev ju trevligt, även om jag kan tänka mig att ägarna till de hus som tidigare haft strandtomt inte är lika glada.

Sen åkte vi ner på stan och gick i klädaffärer. Ah! Lyxen i att gå på stan, i klädaffärer, med någon som faktiskt tycker att det är roligt! Och jag lyckades hitta en ny BH (billigt dessutom) på Twilfit! Att prova ut BH:ar är ungefär det värsta jag vet så jag brukar ha mina tills de typ faller i bitar. Men nu hittade jag en som funkade, var billig, och fanns i både vitt och svart! Vilken lycka liksom! 🙂

Och vi hann äta lunch på stan och sitta och prata. Himla trevlig dag! 🙂 Vi hann t o m springa upp på mitt jobb (jag skulle hämta en sak) så mamma fick se var jag jobbar nuförtiden. Himla effektiva var vi. 😉

Sen hem för en snabb fika innan hon skulle åka hemåt igen. Alex hann i alla fall säga hej och prata liiite med henne. Han var lite missnöjd med att besöket blev så kort (för hans del), men han hade å andra sidan fått gå på kalas både på lördagen (då hans käresta Agnes hade kalas) och på söndagen (då en av killkompisarna på dagis hade kalas) så det gick ingen större nöd på honom tror jag. 🙂

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet…

januari 31, 2014

Ja, nu vet jag ju inte om alla vet (eller håller med om) det. Men jag tycker i alla fall att den bästa fikan är en latte macchiato och en bit Budapestbakelse eller Operatårtbit från Lindahls.

Förr om åren hade jag säkert svarat en sommarfika med latte och våffla på Färgargården. Men sen såldes ju caféet och blev såååå mycket sämre och i våras brann det dessutom ner. Sååå….Lindahls får det bli!

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.
10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful…
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film…
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.
30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet…

Färgargården

juni 5, 2011

Alla som läst min blogg ett tag vet hur mycket jag älskat att promenera runt Strömmen och avsluta med en fika på Färgargården. I år har jag haft noll och ingen längtan dit. Eller, jo, jag har längtat lite efter mitt promenadstråk, men inte efter Färgargården. Stället bytte ägare förra året, och oavsett hur trevliga de nya ägarna än är så har kvalitén sjunkit.

Häromdagen föreslog Riddaren att vi skulle ta årets första Färgargårdsfika när vi ändå åkte förbi. Sagt och gjort. Men det blev en besvikelse. Kaffet var beskt. Trädgårdsmöblerna var smutsiga och höll på att falla i bitar. Våfflorna tog en halv evighet att få, och när de väl kom var de inte särskilt goda. De vi gör hemma är fasen godare! Så jag vet inte…. Årets första fika där kan mycket väl bli den sista också.

Jag köper nästan hellre hem fika från Saras Bageri (det var de som drev Färgargården tidigare). Deras fikabröd är skitgott och jättebilligt. Kaffe kan vi göra hemma och mysig uteplats att sitta på har vi ju numera. 🙂

Alex och jag på Färgargården.

Gullunge

juli 18, 2010

Och så är han plötsligt världens goaste lilla kille igen. Några små snedsteg, men många gånger ser jag hur han kommer på sig själv med att vara på väg att bita eller slå, och så hejdar han sig och sträcker fram sin lilla hand och klappar försiktigt istället. Flera spontana kramar och mjuka klappar på kinden eller armen, och när vi gick hem från Färgargårdsfika på eftermiddagen höll han mig i handen. Så mycket lättare livet är att leva då! Man undrar ju lite varför han är så olika från den ena dagen till den andra…? Visst har han pipit och kinkat en del även idag, men bara att slippa bitmonstret är så underbart! Och tandborstningen funkar igen. Blöjbytena går mycket bättre och måltiderna går acceptabelt. Bäst att påminna sig själv om det om nu morgondagen blir ett bakslag. 😉

Bitmonstret är tillbaka. Vad ska vi göra?

juli 17, 2010

Och så var vi tillbaka på ruta ett igen. Sonen har ägnat större delen av dagen (känns det som i alla fall) åt att bita oss, slänga saker på oss, försöka skalla oss och när inget annat funkar sliter han tag i mitt hår och drar loss massor av hår. Jag blir galen! Han biter så det blir märken och om vi säger till lugnt flinar han och biter igen. Ryter vi åt honom blir han ledsen – och biter igen. Kör vi ut honom ur rummet står han i dörren och gråter och ser förtvivlad ut och man känner sig som en usel människa. Men jag vet verkligen inte vad vi ska göra. Det har inte alls funkat att avleda honom för han har varit lätt hysterisk hela dagen och fast besluten att bita, bita, bita. Kommer han inte åt oss har det flera gånger hänt att han bitit sig själv i armen så hårt att han börjat gråta och vill att man ska blåsa (!?!). Hur normalt är det då??

Och vi har verkligen försökt underhålla honom hela dagen. Riddaren lekte med honom på förmiddagen, men han ville bara bitas. Till slut gick de ut och promenerade 1½ timme för det funkade bara inte att ha honom på golvet eftersom han jagade oss och bet hela tiden. När de kom hem sov han middag, vaknade go´ och glad och mysig, men förvandlades till ett bit- och slåmonster efter bara en liten stund. Så jag tryckte i honom mat och gick sen ut med honom i drygt två timmar. Han fick gå massor själv och leka med stenar (som han älskar) och så avslutade vi med en fika på Färgargården. När vi kom hem satte han igång med sitt tokspeedade beteende igen där han är helt okontrollerad och inte ser sig för utan kastar sig handlöst åt alla håll och hugger och slår oss. Han fick mat och sen fick han bada och leka med sina byttor (jättekul tycker Alex). Så fort han kom upp ur badet var det kört igen så då fick han gå in i vardagsrummet och sovrummet och leka för det brukar han tycka är kul. Han var from som ett lamm i 20 minuter sen var han igång igen… 😦

Efter det fick han sitta i sin stol i väntan på pizza som Riddaren gick och hämtade. Detta efter att han först slagit mig i ansiktet och när jag satte upp handen till skydd försökte han skalla mig och när jag drog undan honom slet han mig i håret skithårt. Gaaaah vad förbannad jag blev! Det krävs självbehärskning då kan jag lova! Jag kan inte hjälpa att jag blir provocerad när han så medvetet går in för att skada mig. I synnerhet som han så väl vet att det gör ont (han säger gärna ”Aj!” efter en sån attack som för att tala om att han vet att det gör ont). Och det känns extra bittert när man ägnat hela dagen åt att försöka roa honom på olika sätt…

Efter maten blev det marsch i säng med pappa. Och ännu en dag har passerat då man mest bara pustar ut av lättnad över att dagen är över. Det är så tragiskt på nåt sätt. Alla dessa dagar som kommer och går är ju LIVET. Jag försöker glädja mig varje dag och njuta av ögonblicken, men en sån här dag är det SVÅRT.

Torsdagstankar

juli 15, 2010

Det är knappt jag vågar skriva det (det räcker med att jag själv tänker ”nödslakt nästa”), men är det inte det ena så är det det andra. Nu har mina njurar börjat molvärka sedan några dagar tillbaka. Lite mer för varje dag som går. Och det säger jag bara, är det en njurstensattack på väg vet jag inte vad jag gör! Det orkar jag bara inte med! Jag hoppas på sätt och vis att det är någon slags biverkning av medicinen och att det stilla ska försvinna när jag slutar med tabletterna.

Det räcker annars med att min mage blir allt mer missnöjd med det däringa Bioclavid-penicillinet. Idag har jag haft ont i magen och mått illa hela dagen. På lördag tar jag sista dosen och jag hoppas magen kan hänga ihop hjälpligt tills dess!

I övrigt har vi haft en rätt händelselös dag. Jag sov till efter 10.00 (var helt knäckt på morgonen) och vilade sedan mestadels tills Alex skulle sova middag strax före tolv. Riddaren gjorde ett hästjobb med Alex hela förmiddagen. Vi har bytt taktik lite när det gäller hans ständiga utbrott och det verkar faktiskt hjälpa en del. Nu är det vänlig-men-bestämd som gäller. Minimalt med frågor (”Är du hungrig? Ska vi gå och ta ett bad?” är ändrat till ”Nu går vi till köket och äter” och ”Nu går vi och badar”), mindre ”Nej:ande” och mer ”I den här familjen slår vi inte varandra” (eller vad det nu är det gäller). I går träffade vi på T från föräldragruppen med familj när vi var ute och det hjälpte faktiskt lite att få höra att de har liknande problem med sin son (som är jämngammal med Alex). Man blir liksom lite styrkt av att tänka att det bara är en utvecklingsfas.

Dagens hetta har förresten slutat i ett underbart (men allt för kort) regn och svalare luft! Hurra! Vi hann lagom hem efter en långsam promenad runt Strömmen med avslutande fika på Färgargården innan regnet började falla. Hoppas svalkan håller i sig nu!

Kanske en liten ljusning?

juli 10, 2010

Vågar jag skriva att det nog är lite bättre idag? Nej, det är inte värt va? Schas på dig Murphy! 😉

I alla fall har Riddaren dammsugit och våttorkat hela lägenheten idag och skurat badrummen. Det är ingen dålig bedrift med tanke på att vi 1) bodde i ett dammråttehål, 2) det har varit runt 34-35 grader i skuggan här hela dagen och minst lika varmt inomhus och 3) han fortfarande är rejält förkyld.

Själv har jag tagit hand om en liten Alex som varit märkbart tagen av värmen och som slagit nya rekord i trotsutbrott i form av att han slänger hårda saker på oss. My God vad jobbigt det är att behöva skälla på honom i ett. Men hårda saker gör ont när de kommer farande som projektiler och om man äger till lugnt och sansat flinar han bara och slänger en sak till. Man känner sig rätt maktlös… Hoppas det är en snabbt övergående fas!

Vi har försökt underhålla sonen efter förmåga. Vi har vandrat sakta och flämtande till Färgargården, fikat och låtit Alex leka och springa runt. När vi kom hem fick han bada länge och väl och vi har byggt med Duplo och läst böcker och låtsaslagat mat. Ändå känner man sig som en rätt hemsk förälder som låter sitt barn tillbringa dagarna i stan. Men vad gör man när man är sjuk och orkeslös? Förhoppningsvis är han för liten för att sakna nåt annat så mycket. Och ännu mer förhoppningsvis kanske vi snart mår bättre och kan åka iväg nånstans!