Posts Tagged ‘gravidmage’

Lösenordsskyddad: Nej det är jag INTE!

augusti 17, 2013

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Lösenordsskyddad: IVF-resan, del 3

april 7, 2010

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

37+4

december 19, 2008

Jag och Sylvester hjälps åt att visa upp magen (och möjligen det nyklippta håret). Vecka 37+4 är det idag.

Det där med att klappa och kommentera gravidmagar

november 21, 2008

Det är lustigt, det där med gravida kvinnor och deras magar. Jag har förstått att det inte alls är ovanligt att alla möjliga människor (allt från bekanta till helt okända sådana) helt plötsligt tycker att det är helt okej att klappa en kvinnas mage bara för att hon är gravid.

Det har faktiskt inte hänt mig en enda gång vad jag kan påminna mig (och då har ju jag ändå haft stor mage väldigt tidigt i graviditeten). Visst har mamma och svärmor klappat på magen, men det får man väl ändå stå ut med. 😉 Det kan ha varit någon av mina kvinnliga kollegor som också gjort det, men det har aldrig varit något jag tagit illa upp för.

Om det däremot kom fram en vilt främmande människa på stan och började kladda mig på magen skulle jag däremot reagera. Min mage är öm och dessutom något jag beskyddar väldigt intensivt. Därinne bor ju Pyret. Det är nästan så jag tycker att det är lite jobbigt att gå i affärer ibland när det är trångt och/eller mycket folk. Jag försöker undvika situationer där magen kan få sig en törn av förbipasserande folk som inte ser sig för. Nu går jag ju aldrig själv på stan längre och Riddaren brukar vara väldigt noga med att placera sig mellan mig och den värsta folkströmmen.

Kanske har jag en fördel av att vara höggravid när det är vinter och man har tjocka ytterplagg på sig. Eller så lockar det mindre att ”antasta” en gravid mage när den blivande pappan är med. Eller så är helt enkelt min mage inte så oemotståndligt klappvänlig som somliga andras magar? 😉

Något annat som jag fascineras över är att så många gravida verkar vara så otroligt känsliga för kommentarer om sina magar. Antingen anser de att de har för små magar och blir ledsna när folk kommenterar det (t o m när kommentaren är av typen ”vad skönt för dig att du har så liten mage”) eller så har de normala magar och blir upprörda över att folk säger saker i stil med ”Oj vad stor den har blivit” eller ”Är du säker på att det inte är tvillingar där inne?”. Kommentarer av de sistnämnda slagen har jag fått höra länge nu, men inte är det något jag blir irriterad eller ledsen över. Jag tolkar dem som att folk vill bekräfta att de ser att jag är gravid och att de vill visa att de uppmärksammar att magen växer. Jag tror folk säger småknasiga saker i all välmening (om nån kallar mig ”tjockis” tolkar jag det som att de inte anser att jag egentligen blivit fet för då skulle de aldrig valt ett sådant ord, utan att de tycker att jag blivit rund om magen). Det skulle kännas mycket värre om de inte sa nånting. Det skulle jag troligen tolka som att de inte brydde sig för fem öre! 🙂

En sista tanke kring det här med min stora mage. Jag lever tydligen fortfarande i någon slags villfarelse att man inte kan se att jag är gravid när jag har ytterkläder på mig. Jag går omkring och tror att andra människor tänker att ”värst vad hon var fet” och så känner jag mig lite olustig – för fet är jag faktiskt inte. Det ser t o m jag (när jag inte har ytterkläder på mig d v s). Därför blir jag lika förvånad varenda gång vi går på stan och expediter ser att jag är gravid och kommenterar det. På bara ett par dagar har en av servitriserna på Lindahls (där vi ju är stammisar) frågat när det är dags (”Dags för vad då?” tänkte jag förvirrat innan jag kom på vad hon menade), älsklingens optiker frågat samma sak (fast hon trodde att det var dags typ i morgon) och en expedit på H&M kommenterat att ”när barnet kommit” på ett sätt som visade att hon såg att jag var gravid.

Så okej, det syns nog – även när jag har vinterjackan på mig. :-)(Tänk att den fortfarande går att stänga! Den som jag köpte när jag bara vägde 50 kg för 10 år sedan. Och så avslöjade jag vilken gammal jacka jag har. Men den är helt suverän. En Helly Hansen-jacka som håller år efter år efter år.)

Jag spricker snart!

november 12, 2008


Klickbar bild.

På sex veckor har den växt en hel del – eller vad säger ni?? :-O

Att fota magen

oktober 21, 2008

Nattfrost efterlyste en ny bild på bäbismagen häromdagen. Men kära Nattfrost, det är bara 11 dagar sedan jag tog den senaste ju! 😉 Lydig som jag är tänkte jag att Riddaren kunde få ta en påklädd magbild igår när jag ändå var hyfsat presentabel. Men det gick ju inte alls bra. Dels såg jag helt vrickad ut på precis varenda kort (halvblundande, grimaserande, gapskrattande eller med näsan i vädret) och dels syntes ju inte magen alls. Man ska tydligen inte ha svarta kläder om man vill försöka fota magar. 🙂


Roligare än så här blir det inte! Fördelen är ju möjligen att jag ser riktigt smal ut för en gångs skull. 😉

Bara lite spratteltankar

augusti 27, 2008

I natt när vi låg och kollade på film levde Pyret om så till den milda grad i min mage att jag flera gånger hoppade högt där jag låg. Jag fattar inte att ett så litet Pyre har kraft att kicka så våldsamt att det känns som elektriska stötar?! Jag tror personligen att Pyret satsar på att bli höjdhoppare/-erska. Riddaren la sin hand på min mage och han kände också tydligt hur det kickade (fast han påstod att det var jag som hickade). 😉

När det väl blev lugnt och tyst var älsklingen tvungen att få en hostattack och det väckte tydligen Pyret med ett ryck (sprattel) utan dess like. Stackarn blev väl rädd kan jag tro. Annars är vi ganska väl synkade på nätterna, Pyret och jag. Pyret sover när jag sover, men vaknar när jag är uppe på toa. Men h*n brukar somna om rätt fort så jag slipper i alla fall bli väckt av sparkar (än så länge).

Det är en så himla märklig känsla att känna hur något (någon) rör sig där inne i min mage. Det är nästan lite läskigt ibland när det känns som om inälvorna gör en långsam kullerbytta – typ.

Jag spricker!

augusti 13, 2008

Nu börjar jag på fullaste allvar fundera på hur det här ska gå egentligen. Jag är inte ens riktigt halvvägs i min graviditet, men de senaste veckorna börjar det allt mer kännas som jag är en ballong färdig att spricka när som helst. Det går an på morgonen när jag vaknar, men sedan växer magen stadigt i takt med att jag äter och rör mig, tills den på kvällen är stenhård, värkande och liksom ”sprickfärdig”. I kväll bestämde jag mig för att mäta magen för att se hur mycket den växer från morgon till kväll. Nu, på kvällen, efter maten, mäter den 96,5 cm i omkrets (navelhöjd). I morgon när jag vaknar ska jag mäta igen.

Inte nog med att den sväller så kopiöst, den gör ont också. Öm (som ett gigantiskt blåmärke) är den alltid. Tänk dig att du har riktigt tighta byxor som du sedan sitter med så de skär in i magen. Så känns det så fort jag ätit minsta lilla. Men nu de senaste veckorna får jag så himla ont när jag rör mig. Det känns som hela ”upphängningsanordningen” som livmodern är fäst i dras ut och sträcks och det gör ooont. Och så fort jag går (om så bara långsamt och korta sträckor) börjar livmodern dra ihop sig som i vågor. Det formligen ”böljar” inne i magen. Jag är inte alls säker på att det är så nyttigt? Tur att jag har tid hos barnmorskan nästa torsdag så jag kan fråga lite om det här verkligen är normalt.

Hur som helst är det jobbigare än jag trodde att vara gravid. Det är tur att det bara är 9 månader. 🙂


Sprickfärdig efter-middagen-mage nu ikväll.


Snart ploppar naveln ut tror jag!

Gravidtankar

juli 31, 2008

Nu har jag bara en enda dag kvar att jobba innan det är semestern! Hur avundsjuka på en skala är alla ni som börjar jobba på måndag, eller kanske redan har börjat jobba? ;-D Det ska bli så sköööönt! Äntligen har den värsta komatröttheten gett med sig och jag blir inte längre tjutfärdig vid tanken på att behöva kliva upp ur sängen och göra mig i ordning på morgonen. Jag kanske rent av kommer att orka göra något under våra lediga veckor! Över lag mår jag faktiskt lite bättre. Jag är sällan illamående och inte så ofta yr och ”lockig” för öronen av lågt blodtryck. Magen beter sig ju fortfarande helt bisarrt. Jag svullnar något helt otroligt framåt eftermiddagen/kvällen och när jag ätit är den ungefär dubbelt så stor som på morgonen. Nu ikväll var jag bara tvungen att fota den för nu slår den bestämt alla tidigare rekord tror jag. Det är inte speciellt bekvämt. Det känns som om naveln borde smälla som en ventil och all luft pysa ur den.


Och jag är bara i fjärde månaden (vecka 17+3).

Jag kan förresten inte låta bli att vara avundsjuk på alla gravida kvinnor som kan sova på mage långt, långt in i sina graviditeter. Jag har inte kunnat ligga på mage sedan dag 1 i min graviditet. Det gör så ont i magen, både medan jag ligger på den och långt efteråt. Och jag som älskar att sova på mage! Nu ligger jag och vrider och vänder på mig från sida till sida och inget är riktigt bekvämt. Magen är öm och stor och jag fasar lite för hur det ska bli när den blir riktigt stor. Tur att det är ett övergående bekymmer! 😉

Ikväll har vi lyssnat på Pyrets hjärtslag och på navelsträngens rytmiska ”svoschande” ljud. För varje gång vi lyssnar hörs hjärtslagen tydligare och tydligare. Det är verkligen mysigt att kunna höra efter att allt är bra när man själv vill. Jag undrar ibland om det är svaga sparkar jag känner i magen. Det är svårt att säga för det lever om så mycket där nere mest hela tiden. Det är svaga sammandragningar ibland, som små muskelryckningar (fast i livmodern) ibland, ligamentsmärtor vid sidan av livmodern lite av och till, tarmbubbel och så kanske små sparkar. Det borde snart vara dags att känna sparkar. Jag tycker det är lika delar lite läskigt som häftigt att tänka sig att kunna känna något som lever inuti min mage.

Tänk att om 17 dagar har jag gått halvvägs…

På måndag är det dags för ultraljud. Då är det dags att leta efter missbildningar och kolla så att Pyret växer som h*n ska. Lite läskigt är det allt…

Magus gigantus

juli 21, 2008

Annelie! Sa du söt liten mage?!?! 😉

Kortet är *ähum* taget i vecka 15+0 (för exakt en vecka sedan alltså).