Posts Tagged ‘hosta’

Ordlös

januari 25, 2017

Jag känner mig rätt ordlös, för att inte tala om energilös, vilket helt säkert hänger ihop. Det är svårt att inte lite bittert tänka att räcker det inte med att jag fick en bihåleinflammation i slutet av november 2015, som aldrig vill ge med sig utan utvecklats till någon slags kronisk åkomma som ingen orkar bry sig om? Måste jag nu även få kronisk luftvägsinfektion? Nu har det nästan gått 1½ månad och jag är nästan lite tät i luftrören som då. Jag hostar och rösten är ansträngd. Det börjar verkligen bli såååå drygt att hela tiden känna att jag inte kan andas ordentligt och inte orka promenera!

Och jag drar mig så fruktansvärt för att ringa vårdcentralen igen. Men jag måste väl. Om inte annat för att jag nu gjort slut på en flaska Mollipect och inte längre har något som ens kan lindra lite…

Blääää!

Har nu jobbar tre dagar och är såååååå slut som artist. Är det detta som är livet liksom? Släpa sig runt och inte orka känna livsglädje. Så jävla muntert… 😦

Annonser

VAB

januari 17, 2017

Runt fyra i natt började Alex hosta, och sen tror jag inte han sov speciellt mycket mer. Runt sextiden lät Riddaren honom börja titta på Netflix. Själv fick jag sova (med öronproppar) i gästrummet tills jag vaknade bortåt åttatiden. Mängden stressdrömmar om jobbet, och om att jag var tvungen att vabba hade då varit överväldigande! :-/

Stackars lilla Skrutten är så genomförkyld alltså! Han brukar sällan hosta om nätterna, men den här förkylningsomgången verkar särdeles giftig. Han snorar, hostar, har feber (inte så hög tack och lov) och ont i halsen. Det bådar inte gott inför söndagens kalas alltså! 😦

Men han har åtminstone orkat vara uppe en hel del idag och har byggt en jättestor Nexo Knight-lego.

alex-170117

Efter att ha tryckt i honom en dos hostmedicin (Lepheton som är rätt sövande) lyckades jag få honom att sova middag 35 minuter efter lunch. Det var nog välbehövligt med tanke på hur lite sömn han fick i natt.

Nu hoppas vi på att den här natten blir lugnare för honom så han får sova ordentligt!

Järnfattig

januari 10, 2017

Jag insåg igår, efter en halv dags arbete (hemifrån dessutom) att nu måste jag nog ändå ta mig i kragen och besöka vårdcentralen. Jag var så trött! Så idag åkte jag dit och satte mig i lättakutens väntrum vid 08.00. Det är ett så himla smidigt system – för vårdcentralen! De delar ut vad-det-nu-är? 40 nummer? varje dag. Sen får man träffa en sköterska som bedömer om man ska få träffa en läkare. Detta är enda sättet att få en läkartid (om man inte redan är inne i systemet med sjukskrivning eller regelbundna kontroller. Alltså får du sitta i flera timmar och vänta även om du har 39 graders feber och är jättesjuk. Dessutom packar man ihop alla sjuka människor i ett pyttelitet väntrum så alla kan sitta och hosta på varandra och dela med sig av sina baciller till varandra. Fint!

Nåja. Jag fick träffa en sköterska efter 1½ timme på en obekväm pinnstol. Hon skickade mig till lab för en snabbsänka och sen vidare till väntrummet för att träffa en läkare. Jag kom nog lagom till förmiddagsfikat för det hände ingenting på en timme. Sen började de kalla in patienter och strax före 11.00 fick jag träffa en läkare. Som var jättetrevlig! Och som faktiskt lyssnade på svaret på de frågor han ställde (ingen självklarhet på vår vårdcentral)! Och som var noggrann och lyssnade på lungorna, kollade syresättningen i blodet och knackade på bihålorna.

Han konstaterade att jag har bihåleinflammation (No kidding? Det har jag ju haft i ett år nu.) och att jag troligen hade en envis virusinfektion i luftrören som inte vill ge med sig. Snabbsänkan var bra så nåt penicillin var det ju inte tal om. Och lungorna lät bra och syresättningen var normal. Han skrev ut Mollipect (slemlösande) i förhoppning om att det skulle göra mig mindre tungandad. Hjälper inte det blir det kanske aktuellt med astmamedicin.

Sen skickade han mig till lab igen för ytterligare blodprover, eftersom jag är så trött och orkeslös. Nu på kvällen ringde han och meddelade att jag bara hade 104 i Hb, d v s rätt rejäl blodbrist (under gränsen för normalt blodvärde är 120). Så nu blir det en rejäl kur med järn framöver och uppföljning om tre veckor. Det kan förvisso förklara min oerhörda trötthet med lite tur.

Får väl hoppas på att luftrören rättar till sig av sig själva på sikt och att jag piggnar till efter en kur med järn. Ändå lite skönt att ha kollat upp lungorna, med tanke på hur de värker/bränner när jag andas ut.

Evighetshosta

januari 3, 2017

Jag tänkte ju att 2017 skulle bli ett bättre år, rent hälsomässigt. Men det börjar verkligen inte lysande. Nu har jag hostat slem sen 15 december och varit förkyld lika länge. Och det verkar inte vilja gå över på länge än. Jag var lite bättre ett par dagar, men nu värker det i lungorna och jag hostar hela dagarna igen. Tröstlöst! Känns inte som jag får luft ordentligt.

Och jag är så trött! Inget är roligt. Jag orkar inget och om inte Alex fanns skulle jag väl legat i sängen hela dagarna. Nu släpar jag mig upp och går på reservkraft om dagarna.

Man borde väl gå till vårdcentralen för att låta dem lyssna på lungorna antar jag. Men min erfarenhet av vårdcentraler är ju inte så god, så jag drar mig verkligen för det. Är det inget bakteriellt kan de ju ändå inte göra något åt det…

Jaja…får se om jag släpar mig dit på torsdag ändå. Man borde väl…

Förkylt

november 1, 2016

Riddaren och Alex har varit förkylda av och till (mest till) sedan skolan började. Jag har klarat mig – ända fram tills nu. Hujedamig så risigt jag mått sen i söndags! Så där så jag inte fått just nåt vettigt gjort på jobbet och suttit och bävat för att ta mig hem på eftermiddagen. Sådana dagar är det bra att ha ett jobb där man kan styra sin arbetstid själv. Just nu har vi dessutom hamnat i en märklig stiltje med brist på ärenden, så man har utan allt för dåligt samvete kunnat sjunka ner inne hos en kollega, och pusta över sin himla förkylning, och snacka lite skit en stund. 🙂

Alex hostar vidare och är täppt och trött och hans förkylning verkar inte ha några större planer på att ge med sig anytime soon. 😦 Riddaren har vabbat måndag – tisdag och i morgon är det min tur. Sen kan vi jobba omlott på torsdag om jag flexar lite. Så jag har med mig jobbdatorn hem och jobbar hemifrån då. På fredag är jag ledig! Eller, ledig från jobbet i alla fall. Måste fortsätta röja i kaoset här hemma och städa huset för på lördag får vi besök av min pappa. Vore ju kul om vi kan ha lite fint då när han ska få se alla nya möbler vi köpt för pengarna jag fick av honom. Och Alex’s rum som ju han faktiskt bekostat renoveringen av.

När jag kom hem från jobbet idag hade Riddaren fixat upp en hylla för TV:n på Alex’s rum och byggt den sista lådan till byrån. Och nu under eftermiddagen har han satt dit listen vid dörren och burit upp läsfåtöljen som ska stå här uppe i vårt dator-/allrum. Det börjar likna något.

_DSC4824.jpg

Helveteshostan

september 20, 2016

Den ena förkylningen hinner inte försvinna innan nästa tar vid för Alex. Det är rätt tröstlöst… Sedan i fredags hostar han satan igen så fort han anstränger sig. Hela helgen har gått åt till att försöka få en i övrigt pigg son att hålla sig så stilla och tyst som möjligt. Inte helt lätt vill jag lova!

Efter stor tvekan släppte vi iväg honom till skolan i går. Det hade gått bra sa läraren när Riddaren hämtade honom 13.40. Och det hade det säkert. Det är bara det att han hunnit anstränga halsen så pass mycket att hostan kom igång ordentligt på eftermiddagen. Vi träffade barnläkaren (på en sedan tidigare inbokad tid) klockan 15.00 och då skällhostade han av och till. Hon uteslöt lunginflammation och konstaterade att han hade otit simplex på högerörat (vätska bakom trumhinnan – inte öroninflammation). Vi bestämde att de ska göra ett nytt allergitest igen för att utesluta allergier. Vi tror ju att han har gräsallergi eftersom han är så nysig och snorig hela våren och sommaren.

När vi kom hem hostade han bara mer och mer och sen fortsatte hostan hela natten. Han brukar aldrig hosta nattetid annars, så nu var det riktigt illa. Så det gick ju bara inte att skicka iväg honom till skolan idag. Han fick vara hemma med Riddaren som själv är hemma från jobbet p g a sin ”mansförkylning”. Jag har jobbat hemifrån för jag var så trött efter att knappt ha sovit (p g a Alex’s hosta) att jag bara inte orkade åka in till jobbet.

Och efter en dag i stillhet har hostan dämpat sig igen. Så det är bara att hoppas att han får sova lugnare i natt. Stackaren är sååå trött nu efter en natt med så dålig sömn!


När man är så här hostig får man titta hur mycket man vill på Netflix!

The never ending story

september 18, 2016

Så, det är lite svårt att inte bli lite modfälld när höstens första förkylning drabbar familjen redan i augusti. Då vet man att det kommer att bli en lååång höst och vinter liksom. Jag tror Alex hann gå i skolan 1½ vecka innan han kom hem och var förkyld. Och den förkylningen har inte gått över än. Eller så har nästa förkylning avlöst den första innan den hunnit försvinna. Nu hostar han satan igen och nån jujutsuträning var det inte att tänka på igår. Dessutom har han ont i högerörat (det är på det trumhinnan brukar spricka). Riddaren är hemma från jobbet, dyngförkyld. Han har också varit dålig i flera veckor och bara blivit sämre och sämre.

Själv har jag haft det tungt att andas i flera veckor. Det värker i lungorna och jag har snuggat på en gammal Pulmicort som Alex använt och fått lite lindring. Har mått sämre och sämre och efter tre nätter med dålig sömn vaknade jag idag upp med värk i öron och bihålor. Hela huvudet känns som det skulle vara packat med bomull och huvudvärken är kompakt. Luftrören känns helt igentäppta och jag har en obehaglig känsla av att jag inte får syre nog. Men bortsett från lite hosta märks det ingenting utåt. Ingen snuva eller så. Känns jättebra med tanke på att jag nästa söndag ska åka till Jönköping för två långa dagar med utbildning. Kommer hem tisdag kväll och på onsdag i svinottan drar jag till Sollentuna för tre timmars utbildning. Jag har inte ork att vara förkyld då! 😦

I morgon har vi en tid med barnläkaren inbokad på eftermiddagen. Då ska jag passa på och be henne titta i Alex’s öra. Är det en inflammation vore det ju jättekäckt om han kunde få penicillin innan trumhinnan hinner spricka.

Och vad har då en måne med saken att göra? Ingenting, förutom att jag fotade den igår. Inget stativ, utan jag balanserade på en pall och hängde ut genom takfönstret i badrummet och tog stöd mot karmen. Så det är lite rörelseoskärpa, men det blev ändå halvhyfsat tyckte jag.

Hos astmasköterskan

augusti 30, 2016

För en gångs skull hade vi en tid bokad med astmasköterskan på vårdcentralen när Alex faktiskt uppvisar förkylningsastma. Vi fick träffa en helt fantastisk tjej! En sån där riktig stjärna som är så sällsynt på vårdcentraler (och så skulle hon också byta jobb och börja på Barnkliniken istället). Hon behandlade Alex som en vuxen och pratade till honom hela tiden. Och han svarade förstås med att växa och våga prata själv. Älskar såna människor!

Dessutom var hon mycket pedagogisk och tog sig tid att förklara både för Alex och oss vad astma är (visade bilder), varför han skulle göra de olika testerna och varför det är viktigt att motionera så mycket man kan. Hon lyssnade dessutom uppmärksamt på vad vi sa. Så slutresultatet blev att Alex låg i nederkant av ”normalzonen” vid spiromterin. Hans värden förbättrades ca 10% efter att han fått Bricanyl (luftrörsvidgande) vilket påvisar astma. Han hade dock ingen pågående inflammation i luftrören vilket visade att han är lagom medicinerad med Pulmicort (kortison). Vi fick beröm för hur vi medicinerar honom (ökar Pulimicort vid förkylningar och sedan trappar ner gradvis när han blir bättre). Och hon tyckte att vi borde ha en ny tid hos barnläkaren i höst för att troligtvis beställa ett nytt pricktest för att se om han utvecklat gräspollenallergi.

Kännas bra att ha haft tur med både astmasköterska (den här gången) och barnläkaren! Personal som faktiskt lyssnar på en på en vårdcentral är man ju liksom inte van vid!

Och det tappra, och fortfarande ganska förkylda, barnet deltog ikväll på jujutsuträningen. Själv låg jag däckad i migrän, men Riddaren åkte in med honom. De prtade med instruktören innan om att Alex kanske inte skulle orka delta fullt ut, men det hade på det stora hela gått bra. Och framför allt tycker Alex att det är så roligt! Detta är alltså barnet som deklarerat att han inte tycker om idrott. Alls. 🙂 Så himla skoj att han hittat nåt som verkar passa honom!

VAB

augusti 29, 2016

Det blev, som jag misstänkte, en vabdag idag. Inte för att det gör mig något. Inte det minsta faktiskt. Snarare tvärtom, med tanke på att jag sov uruselt i natt. Jag hostade inte så mycket, men det irriterade i luftrören hela tiden så jag vaknade och nästan-hostade hela tiden. Sen var det någon som sov väldigt oroligt intill mig och ville ligga jättenära och därmed nästan knuffade ur mig ur sängen (han är stark, den där lilla 24 kiloskillen). 🙂

Så när vi vaknade och Alex fortfarande var hostig, snorig och trött gjorde det mig verkligen inget att få vara hemma och slippa gå ut i regnet. Att kunna dricka varmt te nerbäddad i soffan, tända ett Voluspaljus och titta på ”Guldgrävarna” var bra mycket mysigare än att krasslig hasta till jobbet. 🙂

Så sådan har vår förmiddag varit. Först ”Guldgrävarna”, sen ”Lego Star Wars” på Netflix (som jag eventuellt sov till). Tre Treo till min värkande skalle, och nu, vid lunch mår vi kanske liiite bättre. Vi är bara osams om huruvida man kan hjälpa till att fixa fram lunch eller inte. Men jag kan också vara rätt envis om jag vill. 😉

Knäckt

februari 6, 2016

Alex börjar äntligen friskna till. Idag var första feberfria dagen och hostan börjar avta. Aptiten är skral, men han har i alla fall orkat vara uppe, även om han mest spelat dataspel och sett på film.

Det är värre med oss vuxna. Jag minns inte när jag var så sjuk under så lång tid senast? Jag har liksom mest bara legat. Och legat. Inte orkat nånting. Igår sov jag på eftermiddagen. Sen sov jag hela natten. Och efter frukost sov jag igen. Idag har febern äntligen sjunkit och hostan avtagit. Men tröttheten är episk! Och huvudvärken fortsatt elak.

Måste vara influensa vi åkt på.

Riddaren hostar och snorar, men är feberfri. Igår sov han till långt in på eftermiddagen.

Det är tur vi har så mycket tecknad film och att Alex är så stor att han har tålamod att titta på så många filmer och kan roa sig själv med att rita, bygga och annat. För det räcker med att man måste fixa lite mat (enklast tänkbara) så är man klippt slut sen.

Det får gärna börja vända snart nu känner jag. Om inte annat så för att ryggen tar stryk av att jag bara ligger och ligger hela tiden.