Posts Tagged ‘hosta’

Utflykt till Mjölby

november 19, 2018

I går åkte vi och hälsade på Alex’s morfar i Mjölby över dagen. Det var en sån där hopplöst gråmulen novemberdag då det aldrig blir riktigt ljust och luften är fuktig och råkall. Bra dag att göra en utflykt på.

Tyvärr var Alex rejält försämrad i sina luftrör och ganska hängig över lag. Men han var sååå tapper och gnällde inte en enda gång, trots att jag tror det var lite jobbigt för honom att inte vara hemma. Han satt och ritade lite och satt i knäet och kurade ihop sig när han mådde dåligt.

Morfar bjöd oss på sen lunch på en av stadens restauranger. Jisses vad mat vi fick! Vi som hade åldern inne, och inte körde bil, ( 🙂 ) tog en Irish coffee (morfar) / Baileys Coffee (jag) före maten för vi hade hunnit bli genomfrusna av promenaden till restaurangen. Sen fick vi in maten!

test001
Jag tog kolgrillad fläskfilé med pommes och bearnaissås. Gott!

DSC00401
Alex tog kycklingfilé och pommes från barnmenyn (men portionen var nästan lika stor som vuxenmaten).

Efter maten var vi så mätta att vi nästan fick rulla tillbaka till morfars lägenhet. 🙂

På vägen tillbaka hittade jag dessa märkliga kappor som hängde vid ån. Och så fick jag lära mig att KappAhl tydligen kommer från Mjölby och att den lite udda statyn föreställde kappor från KappAhl.

DSC00405

DSC00406

De hade en fin bro i Mjölby också. Eller i alla fall broräcket!

DSC00408

När vi kom hem till morfar igen låg Alex mest och vilade i soffan och tittade lite på TV. Vi fick kladdkaka, vispgrädde och färska jordgubbar som fika/efterrätt och sen var vi proppmätta igen. 🙂

DSC00414

Eftersom Alex var så hängig åkte vi hem lite skapligt (halv fem) och var hemma vid halv sex. Det var skönt att inte komma hem allt för sent för jag var också jättetrött. Jag sov uruselt natten till söndag och var jättetrött på kvällen. Kändes verkligen inte alls roligt att en ny arbetsvecka stundade.

Annonser

Hemska november

november 16, 2018

Fy så jag avskyr november! Mörkt, blött, kallt men ingen snö. Tröstlöst långt till våren. Lätt min hatmånad på året. Men nu är vi halvvägs i alla fall!

Alex har verkligen varit tapper den här veckan och har kämpat sig till skolan trots förkylning, halsont och otäck (förkylnings)astmahosta. Han har suttit som ett matt litet ynk i soffan varenda eftermiddag när jag kommit hem (pappan har jobbat nätter så Alex har fått gå hem själv med egen nyckel när skolan slutat).

DSC00272

Idag är Riddaren ledig från jobbet och Alex får vara hemma från skolan. Han hostar så illa och behöver nog verkligen en återhämtningsdag. I helgen väntar badkalas (lördag) och besök hos morfar (söndag) så han skulle verkligen behöva få en dag i stilla och vila för att få hostan lite mer under kontroll. Så, så får det bli denna dag.

Själv ska jag strax dra iväg till jobbet. Jag är handledare igen och lär upp tre personer. Betydligt mer energikrävande än att bara handlägga ärenden, men det är ju lite omväxling i alla fall. 🙂 Dock otroligt skönt att det är fredag idag!

Typiskt!

januari 24, 2018

Det är liksom änna lite typiskt att när det äntligen kom lite vinter och snö (tillräckligt för att man skulle kunna åka pulka) så var både sonen och jag sjuka. Idag har det töat och runnit floder längs gatan. Det var den vintern det. Eller?

Barnet har nu hostat sedan början av december. Tyckte han verkade lite piggare idag, men på eftermiddagen visade termometern 37,7 och han var trött och hängig igen. Och magen bråkar för honom. Vad han än äter får han magknip och ”måste ta en paus”. Nästan varenda måltid tar eviga tider att få ner.

Det är tur vi har en läkartid inbokad nästa onsdag!

test01

Själv hostar jag loss slem så det känns som halva luftrören ska komma med upp (gör så ont!). Och av Cocillana Etyfin får jag tydligen numera hemsk klåda, så det är ju inte till nån större nytta att ta det till natten. Jag hostar kanske inte, men å andra sidan ligger jag och kliar mig överallt istället. Hopplöst!

Känner lite att jag liksom tappat sugen rätt rejält nu.

Jämmer och elände

januari 19, 2018

Är det nån som minns denna här?

_DSC8096.jpg

Han har nu varit förkyld och krasslig sedan slutet av september. FYRA fickin’ månader liksom?!?! Den ena förkylningen hinner inte gå över innan nästa tar vid. Och nu har han hostat och hostat sedan början av december. Misär!

Han tog sig tappert runt i skolan måndag-onsdag den här veckan, sedan gick det inte längre. Han är så eländig – kraken! Lite feber, huvudvärk och HOSTA!

Och vi som skulle haft Busfabrikenkalas för honom i morgon. Vi fick ställa in det hela och får försöka med ett nytt datum lite längre fram.

Som tur är har vi fått en läkartid hos hans barnläkare den 31 januari. Måste försöka få hjälp på nåt sätt då! Om inte annat en ordentlig blodstatus gjord!

Det är så synd om honom! Han börjar verkligen ledsna och tappa sugen! Tror jag det! Vi försöker skämma bort honom och hitta på mys, men det funkar ju liksom bara såå länge. han saknar att vara pigg och kunna leka med kompisar! 😦

Sjukstugan fortsätter

november 19, 2017

Jag har inte så mycket att skriva. Jag är fortsatt jämmerligt förkyld med hosta och nu också bihåleinflammation som grädde på moset. Inser att jag måste ta mig till vårdcentralen i morgon, hur mycket jag än hatar det. Men jag är så himla dålig, och har nu varit hemma mina fem dagar. Behöver penicillin (som de älskar att skriva ut vid bihåleinflammation – not!) och helst några dagars sjukskrivning.

Bara tanken på att behöva ha med den här himla vårdcentralen att göra igen gör mig så trött. Men vad ska jag göra? Jag kan liksom inte sova – mer än ett par timmar i taget. Jag kan knappt prata för det retar så i halsen. Bihålorna värker och jag är tvärtäppt och dödstrött.

Usch och fy så totalt jag har tappat sugen. Allt känns bara jobbigt och trist och oöverstigligt. Jag vill liksom inte alls vara med längre… Det är ju helt hemskt att skriva, men det är så det känns. 😦

Satans hosta

november 13, 2017

Självklart inget recept idag heller. Nej, det var väl för enkelt. Man ska prompt åka dit, sitta i en evig lättakutskö och hosta och smitta ner resten av väntrummet, träffa en sköterska, vänta lite till, träffa en läkare och SEN få sitt recept. Jag fattar verkligen grejen med de här nätläkarna som börjar bli så populära. Vanliga sjukvården är ju ett SKÄMT! 😦

Så….jag lyckades slumra sisådär en 5½ timme i natt. Resten var hosta, hosta, hosta. Upp, fixa i ordning Alex till skolan. Nästan kräkas i en buske på hemvägen från skolan (hostar så satans illa). Försöka sova. Gick inte. Titta på nån dålig TV-serie. Hosta, dricka varmt te, hosta, hosta, hosta så jag triggade igång migrän. Tog migräntablett. Alex kom hem. Dödde lite i sängen och slumrade nog en halvtimme nästan. Gjorde enklaste middagen och nu ser jag fram emot ännu en hemsk natt. Suck…

Men! Tar ändå hellre denna hosta än bihåleinflammation alla dagar i veckan. Att jobba var verkligen inte att tänka på. Jag har inte ens orkat byta marsvinens vatten i vattenflaskan än. Bara för att beskriva orkeslösheten.

Host host!

november 12, 2017

Börjar undra om man kan ge sig själv hjärnskakning med hjälp av hostningar? Ont i huvudet får man i alla fall. Rejält. Jag hostar och hostar. Pratar jag lite får jag hostattacker så jag står dubbelvikt och hostar så tårarna sprutar. Hopplöst.

I torsdags, tidig e m, skrev jag till vårdcentralen och bad om recept på Mollipect och Cocillana Ethyfin (slemlösande och hostdämpande). I fredags eftermiddag ringde en avmätt sjuksyster och förhörde sig om mitt hälsotillstånd. Hon skulle lämna receptförfrågan till en läkare, ”men det var ju eftermiddag så det var inte säkert att de hann skriva ut nåt”. Uppenbarligen inte. Får väl se om det dyker upp nåt i morgon, men jag tvivlar. Vår vårdcentral har ju inte precis högt betyg i service om man säger så.

Frågan är dock hur jag rimligen ska kunna jobba i morgon. Hade väl varit en sak om det varit en vanlig dag och jag kunnat jobba hemifrån och stänga av telefonen åtminstone del av dagen. Men i morgon är jag uppsatt på två telefonipass då man ska prata konstant i en timme i taget. Det kommer aldrig att gå! Om jag inte mirakulöst tillfrisknar över natten får jag nog sjukskriva mig. Allt på grund av den där jävla telefonin de slängt på oss! 😦

Ordlös

januari 25, 2017

Jag känner mig rätt ordlös, för att inte tala om energilös, vilket helt säkert hänger ihop. Det är svårt att inte lite bittert tänka att räcker det inte med att jag fick en bihåleinflammation i slutet av november 2015, som aldrig vill ge med sig utan utvecklats till någon slags kronisk åkomma som ingen orkar bry sig om? Måste jag nu även få kronisk luftvägsinfektion? Nu har det nästan gått 1½ månad och jag är nästan lite tät i luftrören som då. Jag hostar och rösten är ansträngd. Det börjar verkligen bli såååå drygt att hela tiden känna att jag inte kan andas ordentligt och inte orka promenera!

Och jag drar mig så fruktansvärt för att ringa vårdcentralen igen. Men jag måste väl. Om inte annat för att jag nu gjort slut på en flaska Mollipect och inte längre har något som ens kan lindra lite…

Blääää!

Har nu jobbar tre dagar och är såååååå slut som artist. Är det detta som är livet liksom? Släpa sig runt och inte orka känna livsglädje. Så jävla muntert… 😦

VAB

januari 17, 2017

Runt fyra i natt började Alex hosta, och sen tror jag inte han sov speciellt mycket mer. Runt sextiden lät Riddaren honom börja titta på Netflix. Själv fick jag sova (med öronproppar) i gästrummet tills jag vaknade bortåt åttatiden. Mängden stressdrömmar om jobbet, och om att jag var tvungen att vabba hade då varit överväldigande! :-/

Stackars lilla Skrutten är så genomförkyld alltså! Han brukar sällan hosta om nätterna, men den här förkylningsomgången verkar särdeles giftig. Han snorar, hostar, har feber (inte så hög tack och lov) och ont i halsen. Det bådar inte gott inför söndagens kalas alltså! 😦

Men han har åtminstone orkat vara uppe en hel del idag och har byggt en jättestor Nexo Knight-lego.

alex-170117

Efter att ha tryckt i honom en dos hostmedicin (Lepheton som är rätt sövande) lyckades jag få honom att sova middag 35 minuter efter lunch. Det var nog välbehövligt med tanke på hur lite sömn han fick i natt.

Nu hoppas vi på att den här natten blir lugnare för honom så han får sova ordentligt!

Järnfattig

januari 10, 2017

Jag insåg igår, efter en halv dags arbete (hemifrån dessutom) att nu måste jag nog ändå ta mig i kragen och besöka vårdcentralen. Jag var så trött! Så idag åkte jag dit och satte mig i lättakutens väntrum vid 08.00. Det är ett så himla smidigt system – för vårdcentralen! De delar ut vad-det-nu-är? 40 nummer? varje dag. Sen får man träffa en sköterska som bedömer om man ska få träffa en läkare. Detta är enda sättet att få en läkartid (om man inte redan är inne i systemet med sjukskrivning eller regelbundna kontroller. Alltså får du sitta i flera timmar och vänta även om du har 39 graders feber och är jättesjuk. Dessutom packar man ihop alla sjuka människor i ett pyttelitet väntrum så alla kan sitta och hosta på varandra och dela med sig av sina baciller till varandra. Fint!

Nåja. Jag fick träffa en sköterska efter 1½ timme på en obekväm pinnstol. Hon skickade mig till lab för en snabbsänka och sen vidare till väntrummet för att träffa en läkare. Jag kom nog lagom till förmiddagsfikat för det hände ingenting på en timme. Sen började de kalla in patienter och strax före 11.00 fick jag träffa en läkare. Som var jättetrevlig! Och som faktiskt lyssnade på svaret på de frågor han ställde (ingen självklarhet på vår vårdcentral)! Och som var noggrann och lyssnade på lungorna, kollade syresättningen i blodet och knackade på bihålorna.

Han konstaterade att jag har bihåleinflammation (No kidding? Det har jag ju haft i ett år nu.) och att jag troligen hade en envis virusinfektion i luftrören som inte vill ge med sig. Snabbsänkan var bra så nåt penicillin var det ju inte tal om. Och lungorna lät bra och syresättningen var normal. Han skrev ut Mollipect (slemlösande) i förhoppning om att det skulle göra mig mindre tungandad. Hjälper inte det blir det kanske aktuellt med astmamedicin.

Sen skickade han mig till lab igen för ytterligare blodprover, eftersom jag är så trött och orkeslös. Nu på kvällen ringde han och meddelade att jag bara hade 104 i Hb, d v s rätt rejäl blodbrist (under gränsen för normalt blodvärde är 120). Så nu blir det en rejäl kur med järn framöver och uppföljning om tre veckor. Det kan förvisso förklara min oerhörda trötthet med lite tur.

Får väl hoppas på att luftrören rättar till sig av sig själva på sikt och att jag piggnar till efter en kur med järn. Ändå lite skönt att ha kollat upp lungorna, med tanke på hur de värker/bränner när jag andas ut.