Varför fortgår det?

Det händer allt oftare att jag bara vill klösa ögonen ur ungar i Alex’s närhet. Det är fan inte lätt att vara nio år när så många ungar är kompletta idioter! Igår hade Alex och hans bästis Liam lekt med en av tjejerna i klassen. Då kom två killar som är ett år yngre (den ena bor på vår gata) och börjat reta dem för att de lekte med en tjej (!!!) för det var töntigt (!!!). Alltså, på riktigt?!?! 2018??? Jag HATAR folk! Ungen på vår gata har en riktigt uppblåst gymkille till pappa, men mamman jobbar iaf på förskola så man kunde ju tycka att åtminstone hon kunde trycka i ungen lite allmänt vett om genus och människors lika värde. När Alex skulle gå hem var det dessutom en av ungarna som sulade en stenhård snöboll rakt i huvudet på honom och flinade elakt när Alex skrek ”Aj, det där gjorde ont!”. Jag får genast tvånstankar om att vända upp och ner på ungjävlarna och stoppa ner dem i närmsta snödriva, så kan de ju tina upp fram emot vårkanten. Morr!

Och idag i skolan hade Alex råkat slå till en klasskompis med armen när han tog på sig jackan. Han bad genast om ursäkt och förklarade att det inte varit med flit. Men klasskompisen tyckte ändå att det var en god idé att boxa till Alex på näsan. Och mitt barn, som vägrar slåss, hade slunkit ut genom dörren för att inte visa att det gjorde så ont att han fick tårar i ögonen. ”För om jag slår tillbaka kommer de att slå mig så jag börjar gråta och sen retas. Jag kunde inte säga nåt för då hade de sett att jag hade tårar i ögonen och då hade de retat mig för det.”

Och förra veckan var det en annan killa i klassen som högg en penna i hans arm så det blev en lång rispa (trots långärmad tröja) som blödde. varför? För att Alex och en tjej i klassen höll på att reta varandra och killen i fråga tyckte det var lämpligt att ge sig in i gnabbet genom att hugga Alex med pennan.

Gaaaaahhh! Jag blir verkligen galen på att det bara fortsätter detta med barn som retas, mobbas och slåss! varför går det inte att komma till rätta med?

Nu är inte Alex utsatt särskilt mycket. Men man märker hur det gradvis blir allt oftare det händer saker i takt med att de blir äldre. Det är inte utan att man bävar lite för åren som kommer. En sak är säker, vi ska verkligen göra vad vi kan för att han ska fortsätta träna ji-jitsu (självförsvar)!

Annonser

Gradering

I tisdags var det terminsavslutning och gradering i Alex’s brasilianska jiu-jitsuträning. Alex höll på att hosta lungorna ur sig i skolan på måndagen och det fanns liksom ingen chans att skicka honom till skolan på tisdagen. Jag råddade så jag kunde jobba hemifrån (Riddaren jobbade nätter) och vabbade halvdag och jobbade resten.

Alex var fast besluten att vara med på graderingen och eftersom han inte hade feber bestämde vi oss för att låta honom vara med. Det hade varit grymt att neka honom + att det är på kvällen så om hostan förvärrades kunde vi alltid trycka i honom hostdämpande till natten.

Detta är enda gången på terminen som vi föräldrar får vara med och se vad de lärt sig. Det är jättekul att se vilken utveckling barnen gör! Så himla nyttig träning för Alex! Jag är så glad att han tycker att det är roligt!

Uppvärmning.

Samling tillsammans med deras tränare, Rickard. Jag har skrivit det förr, men han är så himla suverän med barnen! Alltså – bästa tränaren! Älskar honom!

Sen drog själva brottningen och graderingen igång då de fick visa och träna på de olika positioner de lärt sig under terminen.

Alex kämpade och slet och tog inte en enda paus, trots att han var hostig och förkyld.

Kamp med en strakare kompis som är svår att rå på.

Kämpar!

Till sist fick de träna på stående brottning med olika benfällningar.

Och så var graderingen över och Rickard ropade upp en och en som fick komma fram och få sitt nya bälte och diplom. Gud vad stolt jag var över Alex när han blev framropad! Rickard gav alla barnen en läxa eller något att tänka på som de kan utveckla (han är så sjukt pedagogisk). Till Alex sa han att man inte måste träna om man är sjuk, att det är okej att missa träningar och om man missar en gradering går det att ta igen senare. Nån annan fick i uppdrag att tänka på att brottas snällare med de som är mindre, att visa hänsyn. Ytterligare nån pratade han om vikten av att ta det lugnt och inte stressa upp sig. Han är så engagerad och mån om att alla ska ha sammanhållning och trivas. sa jag att jag älskar honom? 😉

 Till sist fick alla ställa upp för gruppfotografering. Men jag visar bara del av gruppen eftersom jag ändå känner att det är bäst att ”blurra” barnens ansikten.

Det var en dödstrött, blek och hostig Alex som lämnade klubben. Men han var samtidigt väldigt stolt och nöjd. Och efter en god natts (hostfri) sömn var han ännu gladare tror jag.

Det är för väl att han inte hostar nattetid i alla fall. För så fort han vaknar drar det igång och sen hostar han i ett nästan. Fr o m idag är Riddaren och jag lediga och Alex får vara hemma från skolan veckan ut. Han måste få bukt med hostan nu och de har ändå mest bara julpyssel idag och lite avslutning i morgon f m.

Det blir en busy höst

Jaha. Nu har vi varit duktiga föräldrar. Alex fortsätter jujutsuträning tisdag och torsdag under hösten. Konstigt nog har han inte protesterat det minsta utan verkar verkligen tycka att det är kul. Himla bra det. 🙂

Han är inte lika förtjust i att vi bokat in honom på simskola på onsdagar också. Men vad ska man göra? Ungen kan visserligen ta sig fram hjälpligt, men tekniken funkar ju inte. Men huvudet ovanför vattenytan förvandlas bentagen till någon slags delfinsim eller så gör han baklängessimtag (hur det nu ens är möjligt???). Vi har ju kastat bort tre terminer på Tummelisas simskola. Helt värdelöst. Han lärde sig knappt nånting, förutom vattenskräck, den där gången när han sjönk som en sten efter att lydigt ha hoppat från kanten enligt instruktion från simläraren och sedan inte kunde ta sig tillbaka till kanten. Suck…

Nu har vi bokat in honom på Hälsoteamets simskola istället. Vi var i lokalen på badkalas en gång och där bottnar barnen i halva bassängen. Bara det känns ju som en stor fördel. Det är varmt i vattnet och lugn miljö. Så det blir nog bra. Enda nackdelen är att det är meckigt att ta sig dit med kommunala färdmedel. Vi får nog öva på cykling, Alex och jag. För när Riddaren jobbar får vi ju ta bussen/spårvagn och det är då det kommer att bli riktigt segt. Tre dagar i rad med eftermiddags/kvällsaktiviteter liksom… I vinter… Hu!

Men! Det får gå! Detta ihop med två gymnastiklektioner i veckan gör ju att Alex inte blir en komplett soffpotatis i alla fall. 🙂

Gradering

Idag var det sista jujutsuträningen för terminen och gradering. Det var en nervös Alex som kom till träningslokalen. Vi möttes där eftersom jag kom direkt från frissan. Föräldrarna fick sitta med och titta och det var såååå himla roligt att få se vad de lärt sig!

Jag älskar verkligen Rickard, som är deras tränare! Han är så bra med barnen och gör träningen rolig för dem. Han kan kombinera disciplin och schyssthet på precis rätt sätt.

De började med uppvärmning och då var Alex redan genomsvettig efter att ha sprungit runt och busat med några andra barn i 20 minuter innan träningen började. Sen fick de visa att de kunde tre olika positioner de lärt sig under terminen. Och det var väl den huvudsakliga delen av graderingen antar jag.

Passet avslutades med ett långt brottningspass där de ska använda sig av de tekniker de lärt sig. Det var jobbigt och svetten bara dröp om Alex. 🙂

Sen var det hela över så när som på att barnen fick gå fram ett och ett och ta emot sitt nya bälte och ett diplom. Rickard sa fina ord till alla barn. Så där så man som mamma blir alldeles larvigt rörd och nästan lite tårögd. 😉

Mammas finaste får sitt nya bälte!

Gruppbild.

De har så fin sammanhållning i gruppen och de som är större och duktigare är försiktiga med de mindre barnen. Så gulligt att se!

Jag är så stolt över min son! Inte så mycket över att han graderade som över att han verkligen kämpar och gör sitt bästa varje pass. Han har lärt sig så mycket på två terminer och börjar bli en tuffing som tål lite smällar.

Terminsavslutning

Idag fick vi vara med på terminens sista jiu-jitsuträning. Jättekul att få se hur Alex utvecklats sedan vi var med på ”prova-på-träningen” i augusti! Han är fortfarande inte helt återställd från förkylningen, men han kämpade på ändå (även om man märkte att det tog emot). Kul att se!

Först uppvärmning.

När de värmt upp fick de ägna nästan hela lektionen åt brottning och åt att träna olika positioner och sätt att hålla fast och komma loss.

Deras tränare, Rikard, är så himla bra! Vi hade köpt en biocheck som Alex fick ge som julklapp/tack för terminen. Den som kan få vår son, som ”hatar sport” att tycka att det är roligt att träna är värd all uppskattning liksom! 🙂

Nu är det jullov till den 10 januari och det är rätt skönt känner jag. Nu ska vi fokusera på att bli friska(re).

Jag är på väg att bli tvärförkyld. Luftrören är en katastrof, trots att jag snuggar på Alex’s kortisonspray, och jag hostar och hostar. Jätteskönt när man har molvärkande njurar…. Inte. Och så uretrit (eller om det är njurstensgrus som river) på det. Och den onda foten. Och den vanliga huvudvärken. Och… Har jag sagt att jag är ett måndagsexemplar, eller? Suck…

 

Gradering

Idag var det gradering på Alex’s träning (Brazilian jiu-jitsu). Det blev något konstigt missförstånd så jag och Riddaren fattade inte att vi hade kunnat få vara med i salen och titta på under graderingen. Vi hade fått vet att vi fick vara med på avslutningen (nästa lördag) och inte fått veta att man fick vara med även idag. Så när vi lämnat Alex gick vi och fikade. Så himla snopet när vi kom tillbaka och insåg att alla andra föräldrar satt i lokalen och tittade på! 😦

Jag hann i alla fall ta några kort med mobilkameran när de barn som graderat ställde upp sig efteråt och visade sina nya bälten.

Stolt son och blurrade kompisar. Och den helt suveräna tränaren Rickard!

Mitt hjärta!

Alex fick välja McDonalds till lunch efteråt och när han ätit fick han en graderingspresent av oss: en träningsväska med klubbmärke från hans träningsklubb.

Nån timme efter att vi kommit hem började Alex må dåligt och fick feber. NU har han omväxlande ont i huvudet, halsen och öronen och snorar. Så ny ordentlig förkylning på gång antar jag. Så med tanke på att han höll på att bli sjuk var det en ännu större bedrift att genomföra graderingen så bra. 🙂 Himla tur att han väntade med att bli sjuk till efteråt!

I morgon ska vi bara vara hemma och mysa och ta det lugnt och titta på film!

Fin dag

Barnets morfar har ju erbjudit sig att vara barnvakt om vi behöver. Himla snällt, med tanke på att han bor i Mjölby, en timmes bilresa bort. I lördags tjorvade det ihop sig rejält med träning 12.00-13.00 och sen kalas 14.00-16.00. Nånstans däremellan behövde Alex dessutom få i sig lite lunch. Och maken jobbade, vilket innebar att vi var hänvisade till att åka buss till träningen, Alex och jag. Den ekvationen gick bara inte ihop så jag ringde faktiskt min pappa och frågade om han möjligen skulle vilja komma hit och skjutsa oss. Jo då, det gjorde han så gärna.

Så vid 11.00 var han här och sen skjutsade han in oss till träningen och medan Alex var på sin jujutsu gick vi och tog en fika på Fräcka Fröken och satt och pratade. Sen åkte vi hem och jag snodde snabbt fram tacos som jag förberett på förmiddagen. Vi fick verkligen slänga i oss maten, men det funkade i alla fall.

Sen körde vi bort Alex till maskeradkalaset och åkte tillbaka hem igen. Vi fick två timmars ostörd prattid i soffan och det var verkligen sååååå bra! På så många sätt. Det känns som han kommit in i våra liv på riktigt nu och han är så himla lätt att umgås med. Vi kan varva minnen med allvarliga saker och småprata om ungefär allt. Jag är inte jättelätt att komma in på livet och jag är inte den som älskar alla människor. Men jag tror baske mig det märks att vi är släkt. Eller ja, nåt är det i alla fall som gör att det funkar förvånansvärt lätt. 🙂

Vid fyra hämtade vi Alex och sen bjöd jag på fika och sen vips var klockan nästan halv sex och det var dags för honom att åka hem och oss att börja tänka på middag m m.

Jo….en bra dag det där! Tyckte vi nog alla tre. 🙂

Gradering

Jujutsuträning idag igen. Mycket pepp son. 🙂

Det visade sig att de hade ”del-gradering” idag igen. Man börjar ju med vitt bälte. Men barnen kan sedan ta tre ”del-graderingar” sin första termin. De får då en vit tejpremsa på den svarta delen av sitt bälte för varje del-gradering. Förra gången skulle de visa att de hade lärt sig vissa rörelser. Den här gången handlade det om att de visat rätt inställning och hade kämpat under träningen.

Så himla stolt son som kom ut i väntrummet och visade mig sin nya vita tejpremsa när träningen var slut! 🙂

Och så himla stolt mamma!!!! 🙂

Så idag passade det väldigt bra att fira mammans löneförhöjning och sonens gradering med take out från Texas Longhorn på kvällen!

Karate Kid

Nu i augusti började ju Alex träna jujutsu. Han var jätteskeptisk innan, och deklarerade att han minsann inte tyckte om sport. Punkt. Men hur det var gick han med på att i alla fall testa en termin, för hans läkare hade ju sagt att det var viktigt att han tränade något. Har man astmabesvär är det extra viktigt att träna.

Och han älskar det! Så. Himla. Kul. 🙂 Han går in för det med liv och lust och kommer ut genomsvettig efter en timme, varje tisdag och lördag. Förra veckan kom äntligen dräkten vi beställt. Jo, för man måste ha en sån där dräkt om man ska fortsätta träna. Så nu är han stencool på träningsdagarna:

Jag har liksom änna lite svårt att fatta att det är min mjukisson som nu brottas och boxas och tar smällar och blåmärken ”som en hel karl”. Men det är en fantastiskt bra sport där man tränar både kondition, smidighet, koncentration, smarthet och självförsvar. Jag vet, för mitt ex tränade jujutsu i många år, och han var alltid trygg om kvällarna när man var ute på stan och festade. Han visste hur han skulle försvara sig (och mig) om nåt hände. Och det önskar jag verkligen min son också.

Han är hemma!

Igår eftermiddag kom han hem, den där sjuåringen som stulit mitt hjärta! Huset har inte varit det samma utan honom!

Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte varit skönt med egentid och tyyyystnad. 😉 Och i söndags kväll fick Riddaren och jag också lite på-tu-man-hand-tid efter att han slutat jobbet 18.00. Han köpte med hämtmat hem och sen hade vi typ fredagsmyskväll, fast det var söndag. ❤

Nu är det dock underbart att ha sonen hemma igen! Igår var han helt övertrött redan på eftermiddagen när de kom, och var allmänt avig och obalanserad resten av kvällen. Det fick bli tidig läggning och efter en åthutning från fadern bröt han ut i storgråt och somnade sedan på min arm, tätt inkrupen i min famn. ❤ Lilla gubben! Jag tror det var både roligt och lite jobbigt för honom att vara borta så lång tid.

Själv tyckte jag att jag hanterade hans resa förvånansvärt väl med tanke på de ångestattacker jag kan få när jag vet att han är på resande fot (är expert på att måla upp ond bråd död).

Efter en god natts sömn vaknade han i alla fall på gott humör (om än snorig och lite hostig) och har haft en rolig dag på frita. Jag hämtade honom på frita så tidigt jag bara kunde (hade utbildning för nyanställda från en annan stad idag) eftersom vi sedan skulle på första nybörjar-jujutsu-lektionen (himla ord det där) 17.00. Med andan i halsen kom vi inrusande prick 17.00 (efter att ha irrat omkring lite).

Alex var jättenervös innan och ville INTE. Men det som är så coolt är att han på senare tid har förmågan att ta sig i kragen och ändå försöka och delta i sådant han tidigare skulle ha blåvägrat. Jag är så stolt över honom! ❤ Och han tyckte det var rätt roligt! Jobbigt (svettigt), men kul. ”Jag vill nog fortsätta med jujutsu” deklarerade han i bilen på vägen hem! 🙂

Och det vore ju jättekul om han kan hitta en sport han trivs med! han är ju INTE en boll- eller lagspelare i alla fall.