Posts Tagged ‘marsvin’

Marsvin på diet

februari 18, 2018

_DSC8237.jpg

Denna här är ett matvrak utan dess like. Plötsligt i höstas hade hon blivit rätt smällfet utan att vi riktigt hunnit reagera. Hon var så tjock att hon hade svårt att hoppa i och ur buren. Stackarn!

Så det var bara att börja försöka sätta henne på diet. Problemet var att vi samtidigt hade en bebis (Molly) som behövde massor av mat och en Klara som inte var fet alls (hon äter ungefär hälften så fort som Vera och Mimmi).

Så vad gör man? Jag började med att minska på grönsaksportionerna så att allt blev uppätet direkt. Innan fanns det mat kvar som främst tjocka Mimmi åt upp. Sen minskade jag på pelletsen och började handmata dem detta så mycket jag hade tid med. På så sätt kunde jag se till att Mimmi bara fick lite och att de som var smala fick mer. Dessutom blir man väldigt populär eftersom pellets tydligen är jättegott. 🙂

Jag vägde Mimmi igår eftersom jag tyckte hon såg markant smalare ut. Och mycket riktigt, hon hade faktiskt gått ner 30 g i vikt!

_DSC8234.jpg
Inte lika tjockmagad Mimmi och ett får (Molly) som växer så det knakar.

 

Annonser

Vera Mjuktass

januari 23, 2018

Alltså! Denna här! ❤

Hon är så go! Det finns inte mycket hon inte gör för en pellets. Hon låter sig pussas på nosen, hon letar och bökar med sidenmjuk nos i dina händer, hon klättrar upp på dig och hon har dragkamp om det krävs.

_DSC8111

Ibland när jag jämför våra marsvin med Snutten (mitt marsvin när jag var liten), och tycker att de inte är särskilt tama, får jag jämföra med hur skygga de var när de kom till oss. Då sprang de och gömde sig bara man rörde sig utanför buren och var livrädda när man skulle fånga in dem. De satt som spända bågsträngar i famnen. Nu är det bara lillan (Molly) som är rädd i famnen. De andra ligger och chillar hur lugnt som helt. De älskar inte att bli infångade, men det går bättre och bättre. Och när de springer löst är visar de tydligt att de litar på oss genom att äta ur handen, hoppa upp i knäet om det finns mat och genom att kliva över ben och fötter och sånt som ligger i vägen för dem.

test002

Men just denna här, Vera Mjuktass, är väl den som särskilt fångat allas våra hjärtan! Hon är den som är smartast, tamast och charmigast. Finaste! ❤

50-åringen

januari 14, 2018

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Riddarens femtioårsdag. Han skulle egentligen jobbat 18-06 men hans jobb bjuder på en betald ledig dag då man fyller 50. Och igår och i förrgår tog han kompledigt så vi har haft en ledig helg ihop.

Han har ju undanbett sig allt firande så vi har haft en lugn och skön helg. Igår hämtade han ut en gratis tårta från vår lokala ICA stormarknad som vi festat på och på kvällen köpte vi hem Texas Longhorn-mat. Idag har Alex och jag sjungit för Riddaren och han fick högtalare till sin dator (annars är ju augustis resa till Cypern hans present). Vi har softat, spelat sällskapsspel, gjort pannkakslunch och marsvinsmyst. Bara tagit det lugnt.

test1
OM du frågar mig finns nog inget sötare än en marsvinsnos (här ”fårets”).

test2
Gullegull-Mimmi vädrar pellets.

test3
Korkade Klara försöker gnaga sig ut – trots att det är öppet tre centimeter till vänster. 😀

test4
Surikat-Vera har lärt sig att tigga pellets genom att stå på bakbenen.

Såååå skönt med en återhämtningshelg känner jag! Och igår kom vi iväg till återvinningen med en massa jox så nu kan man faktiskt gå in i tvättstugan igen. Nice!

Nyårsafton

januari 1, 2018

Maken jobbade 06.00-18.00 på nyårsafton. Med tanke på hur sjukt bra de tjänar under storhelger är det liksom svårt att tacka nej till. Men lite trist var det ju. Även om det är rätt okej ändå att han kunde vara hemma strax före halv sju och hinna med kvällen och tolvslaget.

Jag hade dukat vid matbordet i vardagsrummet med finporslinet och svidat om till åtminstone acceptabla kläder (hoppat ur mysbyxor och fleecetröja). Och så åt vi gott och drack ett gott Riojavin.

Nyårsafton har redan från start, 2000, varit vår dag. Båda minns den hemska nyårsafton 1999 då vi höll på att längta ihjäl oss efter varandra, men inget var officiellt eller ens säkert ännu. Men känslan av ett milleniumfirande som pågick runtomkring en medan man bara längtade ihjäl sig efter en enda person… Sedan dess är jag fullt nöjd och belåten om jag bara får fira nyår med Riddaren, och nu även Alex förstås! ❤

Och han kom hem med rosor till sin fru igår, Riddaren min! ❤

nyårsafton 2018.jpg

Alex var fortsatt jämmerligt hostig och förkyld (det går verkligen aldrig över). Han börjar lite tappa stinget nu, och undra på det så länge som han hostat så illa (över två veckor nu). Vi gav honom en liten Lego Star Wars att bygga på kvällen som en liten uppmuntran. Och så fick han visa det han/vi byggt i Minecraft under eftermiddagen för pappa. När vi ätit spelade vi Den försvunna diamanten  ett par omgångar, och så gosade vi med marsvin (dock inte de med oss, eftersom vi plockade upp de två som inte är så värst tama ännu).

Alex var sliten men höll tappert ut till tolvslaget då vi skålade i champagne och Apelsin-Mer. Vi beskådade grannarnas hysteriska fyrverkeriskjutande och brände själva ett par (tysta!) tomtebloss. Visst är det fint med fyrverkerier, men vilket vansinne det är! I synnerhet nu när ungdomarna skjuter på folk och poliser och allt vad det är! Förbjud skiten säger jag!

Och när champagnen var uppdrucken kröp Alex och jag till sängs (somnade med en liten varm kropp tätt intill mig). Riddaren, som ska jobba nätter nu, fick sitta kvar ensam uppe ett par timmar till.

Vera önskar god jul!

december 20, 2017

23331308_10155340166119317_8254587613965654421_o
Vera som julren.

När matte roar sig med PicMonkey… 🙂 Jag ville köpa en lite tomteluva till henne, men Riddaren hävdar att det vore djurplågeri, så det fick bli en virtuell luva istället. 😉

 

När matte bjuder in till fest

december 9, 2017

_DSC7780.jpg

Lycka i marsvinsvärlden är när matte och lillhusse odlat gnagargräs och man får hugga in och festa loss! 🙂

Lilla fåret

november 23, 2017

Vårt lilla ”får”, Molly, har i alla fall kommit in bra i flocken. Hon piper fortfarande ofta hjärtskärande, men oftast är det bara i förebyggande syfte. Ibland känner hon sig bara lite trängd av de stora. Det är sällan nån på allvar nafsar eller jagar henne längre.

Nu ser man t o m hur de tvättar henne och gullar med henne. Igår pussade Klara henne på munnen (såg jättesött ut) och Molly har också gått och duttat och slickat på de andra. Så de börjar bli vänner nu. Skönt!

_DSC7622.jpg

Nu återstår ”bara” att vinna hennes förtroende. Jag har suttit och pratat mycket med dem och bjudit på godsaker. Gräs vill hon konstigt nog inte ha (det är annars det godaste de andra tre vet), men man kan erbjuda goda höstrån och morot. Ibland vågar hon plocka mat från min hand. Pellets vill hon heller inte ha och det älskar ju de andra. Hon har verkligen helt egen smak, denna lilla dam! 🙂

Världens sötaste får

november 18, 2017

test01.jpg

Så orimligt söt alltså! Tyvärr verkar inte Vera tycka det för hon har varit så elak mot lilla fåret Shaun idag! Bitit henne i ansiktet och jagat runt henne i ett hus så hon bara skrek och pep helt hjärtskärande när hon kom ut. Då kände vi att vi var tvungna att lyfta upp henne och se så hon inte var skadad, och att bli infångad var ju också traumatiskt. Stackars liten! Men vi hittade inga skador som tur var. Hon har ju himla tjock päls (ull) som antagligen skyddat henne. Men nu får hon bo i den lilla delen av buren över natten så testar vi att släppa ihop dem i morgon igen.

Fåret Shaun

november 15, 2017

Jag vet inte i hur många veckor det suttit ett litet teddymarsvin i djuraffären där vi brukar handla hö, halm, strö och sånt. Många veckor måste det vara för Alex och jag har tittat på det och ”åååh:at” och ”aaah:at” och tyckt att det är det näpnaste lilla får vi nånsin sett. Eller marsvin dårå. Men hon ser ut lite som ”Fåret Shaun”. Och aldrig blir hon såld.

Idag skjutsade Riddaren sin hostiga fru till apoteket för uppbunkring av förkylningsrelaterade produkter. Och så hade marsvinen slut på hö så vi gick till djuraffären också. Och där satt fåret Shaun och var lika söt som vanligt. Och nu har vi en stor bur. Som går att dela av. Alltså. Hur kan man motstå?

Somliga saker känns ju liksom bara som de är meant to be.

Vi kom eventuellt hem med fåret Shaun i en kartong. 🙂

Om Alex blev glad? Jo. Om Petra är glad? Jo!

Om fåret är sött? JO!

_DSC7591

Gud så söt hon är! Men alla våra stora marsvin stelnade i skräck när de kände lukten av henne och vågade knappt gå in i buren (jag släppte in henne först). Sen gick Vera dit och luktade på henne och sen förvandlades hon till Vicious Vera och bet och jagade runt det stackars fåret. De ska ju bestämma rang och jag antar att Vera anser att hon är the leader of the pack. Alla var på helspänn och gick runt med spända, ryckiga rörelser – helt på sin vakt.

Vi kan ju inte ha det så oroligt i natt, så nu har jag delat av buren så fåret Shaun (jaja, vi SKA ge henne ett bättre namn snart) får lugn och ro över natten. Vera protesterar genom att ilsket gnaga på gallret.

Ny bostad

november 11, 2017

Julen kom tidigt i år. I alla fall för våra marsvin. De fick nämligen en ny bur i julklapp. Typ. Det var så uppenbart att den de hade var för liten för dem. De vill gärna ha två hus och då blev det så lite fri yta kvar att gå runt på. Så antingen var det trångt eller så fick de samsas om ett hus, men då var det hela tiden två som fick sitta utanför.

Riddaren hittade en bur som var lite djupare och 160 cm lång på nätet som vi beställde. Det var rea på buren, fraktfritt och extra rabatt som ny kund och allt var det var så själva buren gick inte på mer än ca 750 kr. Det är billigare än vad en sån vi hade (som var ca 110 cm lång) kostar i djuraffären. Sen köpte vi ett stort hus, ett par broar, en tunnel av flätade grenar, pellets och lite aktiveringsleksaker också (mycket billigare än i djuraffären), så totalt gick det på över tusenlappen. Det här med att ha tre marsvin är betydligt dyrare än nån av oss riktigt räknat med. Tur de är så himla mysiga då, så det är värt det! ❤


Vi gjorde i ordning buren igår och alla marsvin hoppade in direkt och gjorde sig hemmastadda.

De verkade så sjukt nöjda med sitt nya hem! De gick omkring och nosade överallt, provsmakade höet och gjorde glada små ”bocksprång”. Jag hade pillat in pellets i aktiveringsbollen (den bruna på bilden här under) och de spelade ”nosboll” en lång stund med den. Om man rullar den trillar det ut en pellets ibland. Jättespännande tydligen. 🙂


Maten smakade lika bra i nya buren.


T o m tjocka Mimmi var aktiv och tassade runt, runt och upptäckte allt nytt.

De verkar uppskatta att ha lite mer space så de slipper gå in i varandra och störa. Innan låg nästan alltid en på taket av ett hus. Det har de knappt gjort sen de fick nya bostaden.

En annan bra sak är att man kan dela av buren med ett galler. Har man ett nytt marsvin som ska vänja sig vid de andra, eller ett högbrunstigt som stör de andra konstant, kan man dela av buren. Tänker att det vore bra även vid matdags då tjocka Mimmi behöver banta.

Vi flyttade vattenflaskan (som man typ aldrig sett nån använda) till den delen av buren som är längst in. Lilla Klara, som är så korkad, upptäckte plötsligt vattenflaskan igår och ägnade hela kvällen åt att dricka. Men hon har ju konstant otur när hon tänker så hon trodde att man ska dricka från baksidan av pipen. Alltså, jag DOG av skratt när jag såg hur hon stod där helt avigt och försökte dricka nerifrån och från baksidan!!!


Bara kolla de söta läpparna! Jag trodde inte ens marsvin KUNDE truta med läpparna?!? Men så är hon verkligen vår korkade blondin också! Haha!

Buren var visserligen lite ranglig och smäckig i sin konstruktion (blir nog inte helt lätt att diska) men den var verkligen bra för svinen! Inte minst som kanten inte var riktigt lika hög som i den gamla buren. Lättare för dem att hoppa in och ut. Och nu funkade det att sätta dit en bro så tjocka Mimmi också kan gå över smidigt.


Hej matte! Har du mat?