Posts Tagged ‘marsvin’

Nöjda svin

maj 26, 2018

Nu har äntligen marsvinen fått en utehage. Jag monterade ihop den förra helgen och den inspekterades av Alex och hans kompisar som var här och lekte.

Marsvinen tyckte först det var jätteläskigt att vara ute, men gräs är ju väldigt gott, så snart mumsade de för fullt. Klara, som är så rädd för allt, satt i ett hus och stack ut huvudet och åt. 🙂

DSC08553

DSC08556

DSC08558

Annonser

Vera

maj 13, 2018

Lilla gos-Vera! På sista tiden har hon börjat tigga pellets genom att sniffa, puffa och mjukt nosa på mina händer. Om jag gömmer en pellets i handen stryker hon nosen mot mina fingrar och försöker buffa upp fingrarna. Aldrig att hon nafsar – hur sugen hon än är! Finaste lilla snuffan! ❤

Ibland kommer hon fram och liksom står och stryker sina läppar mot mina fingrar när hon ska se om jag gömmer nåt gott. Som att hon nästan mitt emellan pussas och smakar på dem. Så himla mysigt!

test01

test02

test03

test04

Häromdagen fick hon följa med mig ut i trädgården. Vi provade selen för första gången. Var väl måttligt roligt tyckte hon. Stora vida världen var rätt läskig, men när hon fick sitta under mattes framåtböjda huvud var det inte läskigare än att hon vågade käka gräs för fullt. 🙂

Vi har beställt en utomhushage till dem som förhoppningsvis kommer i morgon. Sen kan de få komma ut korta stunder allihopa. Gäller bara att se till att de inte äter för mycket gräs och får magknip.

Ettårsjubileum

maj 6, 2018

Igår var det exakt ett år sedan de här två flyttade hem till oss.

test07

Från två små livrädda pälsknyten till två väldigt olika individer. En sur  matvraks-Mimmi som gärna nyper (inte så det gör ont, men för att markera vad som inte passar damen) och en supersmart, social och bara såååå mysig Vera. ❤

marsvin 171110 (03)

Det är både dyrare och tar mer tid i anspråk än jag riktigt tänkt mig att ha fyra marsvin. Men de är bra rara alltså! ❤

Fåret Shaun leker struts

april 25, 2018

Om man är ett litet marsvin som heter fåret Shaun (okej, egentligen Molly, men alla kallar henne fåret) och som tycker det är jätteläskigt att bli upplockad av en människa, då kan man leva efter devisen ”ser inte jag dig, ser nog inte du mig”.

Man kan klättra upp på mattes axel och gömma sig i håret. Och när man inte får sitta där som en annan papegoja längre kan man köra in huvudet i mattes tröja istället. Helst vill man åla sig in i mattes tröja, in i ärmen, tills man sitter fast som en korv i ett korvskinn, men det tycker matte av någon anledning är en dålig idé.

Det är inte alltid lätt att vara ett får…

Tjoho!

april 9, 2018

Gissa vem som ökat ytterligare 10 g i vikt sedan igår och som glädjeskuttar runt som vanligt och mumsar mat ikapp med de andra?!

marsvin 180217 (2)

Så himla skönt att hon verkar må bra igen! Måtte det hålla i sig nu!

Lilla snuttan!

april 8, 2018

Det verkar faktiskt som lilla Klaran mår bra igen! Idag hade hon vänt viktminskningskurvan och faktiskt gått upp 10 g. Hon verkar pigg och glädjeskuttar precis som de andra – och framför allt har aptiten stadigt ökat. Hon får fortfarande probiotika och extra c-vitamin, och det kör vi väl på ett tag till tänker jag. Men nu kan hon bo ihop med de andra igen. Skönt, för de var så uppenbart djupt störda av att ha ett galler mellan sig. SOM de gnagde på det!


Matte passar på att mysa lite med Klaran när det ändå är medicindags.

Jag hoppas att det vänder nu! Tänk om vi faktiskt kunde få vara lite friska(re) ett tag! Hoppas!!! Mina bihålor är iaf bättre, om inte bra. Alex är precis just nu inte förkyld utan rätt pigg. Bara Riddaren som dras med århundradets envisaste förkylning.

Ah…well… Nu ska jag på nåt sätt ladda om för en ny jobbvecka efter en långt ifrån vilsam helg (men mer om det en annan dag).

Jämmer och elände

april 5, 2018

Alltså, jag orkar inte med alla sjukdomar och krämpor i den här familjen längre! Riddaren dras med en förkylning (eller är det flera som avlöser varandra?) som gått upp i bihålorna. Jag har varit däckad sen helgen före påsk och mina bihålor är också infekterade. Orkar inte ens gå till vårdcentralen och försöka förklara att jag behöver penicillin för en totalt ointresserad läkare längre så försöker självmedicinera med kortison i stället och hoppas på att det ska ge med sig. Går så där… Alex är trött och hängig och har en massa huvudvärk.

Och nu är Klara dålig också. Hon började matvägra i måndags igen. Petade i sig lite paprika och några små höstrån, men satt mest och såg olycklig ut. I tisdags ringde jag smådjurskliniken och fick en tid igår eftermiddag. Då var hon lite bättre, men åt inga hårda grönsaker som morot och blomkål. De kollade igenom henne, men kunde inte hitta något uppenbart fel. Alla undersökningar går dock inte att göra utan att söva djuret, och det vill man helst undvika. Så vi fick köpa med oss snuskdyrt Critical Care (som är finfördelat timotejhö och diverse mineraler som man kan blanda ut till en pasta och nån slags probiotika för magen. Det sistnämda tycker hon faktiskt är rätt gott och slickar i sig. Det förstnämda är usch och blä och jag vet inte hur man ska få i henne det. Har testat att ge på sked och i spruta, men det går inte att få i henne mer än nån liten smula. Suck!

29871967_10155742943574317_1284153720714340018_o
Svärfar var snäll och kom in och skjutsade oss till och från veterinären eftersom maken jobbade.

Lite humor att jag samma dag som en lusentapp i skatteåterbäring dök upp på kontot fick jag hosta upp nästan samma summa i veterinärkostnad.

Nu får hon bo i den lilla delen av buren som går att dela av så att vi kan se så hon kissar och bajsar och vad hon får i sig. Det är inte så populärt. De står och sliter i gallret från varsitt håll och det är riktigt rörande att se hur kompisarna Vera och Mimmi väljer att ligga intill gallret stora delar av tiden för att hålla henne sällskap. ❤

Jag har bråkat så mycket med henne sista dagarna när jag försökt tvångsmata henne. Trodde hon skulle hata mig som pesten efter allt, men hon är så snäll, lilla Klara. Det är som att hon förstår att jag inte gör det för att vara elak.

På riktigt känner jag att det måste få ett slut nu! Kan inte alla bara få vara friska ett tag nu? Jag har totalt tappat livsgnistan och känner mig helt trasig av all oro och av att själv vara ett jävla vrak hela tiden. Jag minns inte när jag levde sist. Har bara försökt överleva i så många månader nu! Till slut tär det…

Lilla skruttan

mars 30, 2018

Det går verkligen bra nu. Jag har bihåleinflammation. Inget ovanligt med det kanske, men det här är första gången jag vaknar på natten av att det rinner varblandat vattentunt snor ur näsan. Vidrigt! Det stinker äckelvar i stackars näsa hela tiden. Riddaren är fortsatt dyngförkyld han också. Alex verkar ha en ny förkylning på gång.

Och som om inte det räckte så verkar Klara vara dålig på nåt sätt. Igår kväll ville hon inte äta pellets (i vanliga fall slåss de ju nästan om pellets) och bara låg i ett hus.

test01

Idag åt hon i alla fall några tuggor paprika och har småknaprat på hö. Jag tog upp henne för en stund sedan för att kolla så inte magen var hård eller gjorde ont om man klämde på den. Då åt hon glatt alla pellets jag bjöd på och verkade ligga nöjt i min famn. Men hon är lite hängig och är inte lika framåt som vanligt. Hoppas det rättar till sig under dagen! ❤

Det är i alla fall en himla tur att vi inte har nåt planerat för påsken så vi kan vara hemma och kurera oss. Inte för att jag hyser så stort hopp om att mina bihålor ska självläka – men vi får väl se…

Upptäcktsresande

mars 18, 2018

De är så roliga, våra marsvin. De har så distinkt olika personligheter. Det är tjocka Mimmi som bara vill äta och softa. Det är Klara som är vår dumma blondin och som är så himla rädd för allting. Sen är det smarta Vera som verkligen är intresserad av att interagera med sina människor. Hon har kommit på att hon kan skaka gallret med tänderna så kommer någon och släpper ut henne. Hon gillar att bli klappad, men bara på golvet/i buren där hon har kontrollen. Hon har kommit på hur hon ska tigga pellets så sött att man inte kan motstå att ge henne (genom diverse små konster och buffanden med nosen). Och så är det minstingen Molly som är förfärligt nyfiken, men fortfarande rädd för oss.

Molly och Vera är mest lika varandra. Det är alltid de två som vill ut ur buren och gå på upptäcktsfärd. De andra två lämnar knappt buren om det inte finns mat som lockar (Mimmi för att hon är för lat och Klara för att hon är för rädd tror jag). Men Molly och Vera gillar att springa omkring och leta nerfallet hö och gå runt i labyrinter vi bygger av kartonger och hus. idag när vi åt mat fick de vara ute och de var rysligt nyfikna på vad vi gjorde i köket verkade det som. De gick mycket längre än de brukar och stod till slut på tröskeln in till köket, smala som taxar och platta som pannkakor (kroppshållningen på ett marsvin som är rädd men nyfiken). Skitsöta! Tror det luktade gott från våra tacos (paprika, majs och sallad och sånt).

Roligast av allt var när Alex kröp omkring på golvet med Vera i släptåg bakom. Marsvin går ju alltid i ”tåg”. Det har nåt att göra med att de i det vilda lever i högt gräs och då är det bra att gå i tåg så man håller ihop flocken. Alex är så uppenbart en del av flocken. Gör han sig illa blir alla marsvin jätterädda och olyckliga. Kryper han på golvet kan han uppenbarligen vara ledare av tåget. Gullesvin! Och han får för det mesta klappa rädda Klara. Det får jag möjligen om jag bjuder på nåt gott. Han är så bra på att vinna deras förtroende! ❤

DSC08323
Molly, aka Fåret Shaun.

marsvin 171209 (05)
Vera glufsar gräs.

Marsvinsmys

mars 10, 2018

test3

Det börjar så sakta bli lite folk även av denna lilla skrajsna tjej som är rädd för nästan allt, inklusive sin egen skugga, typ. Nu har hon slutat räddkurra när man klappar henne och sitter fint i knäet och knaprar pellets. Sista veckorna har jag t o m fått klappa henne lite i buren, utan att muta med mat. Det är inte utan att man undrar lite vad hon varit med om som bebis, som gjort henne så rädd för allt?

Lilla tok-Klara, som definitivt är flockens dumma blondin. Hon har fylliga läppar, långt hår och ett IQ som ligger klart under de andras. Håret växer åt fel håll (hon har en virvel mitt på ryggen som gör att man får klappa henne från mitten och framåt, eller snett åt sidan om man inte ska klappa mothårs). Hon ser lite allmänt fläng ut, men hon har sin charm ändå. 🙂

DSC08285.jpg
Här är de alla fyra. Fåret Shaun (Molly) börjar bli stor nu.