Posts Tagged ‘marsvin’

Morrorna

augusti 7, 2017

Lilla Mimmsen har nu slutat ”morra” och beter sig som vanligt. D v s äter och sover och hunsar de andra lite då och då. Istället började blyga Klara gå runt och morra nån dag senare. Så nu är jag rätt övertygad om att det där är nåt de gör när de är brunstiga.

I övrigt är de liksom pigga och glada, som det verkar. 🙂

test01.jpg
Klara Morr.

DE börjar bli bra mysiga nu! Vera har blivit hur go som helst. Hon hatar att bli upplyft, så det tränar vi på nu, hon och jag. Går faktiskt bättre och bättre. Men när hon väl är uppe har hon hittat en ställning hon gillar. Hon ligger precis under mina bröst, tvärs över min mage med huvudet åt vänster, vilande huvudet på min arm. Där slappnar hon av och ligger hur fint som helst och låter sig klappas. Myyyys! ❤

Klara är räddast för att bli upplyft, men jag tycker även hon gör framsteg och väl uppe i famnen är hon jättesnäll. Nu är det Mimmi som är besvärligast. Lättast att lyfta upp, men väl uppe är det bara ibland hon lägger sig till ro och myser. Vissa gånger är hon hopplös och biter i kläderna och smånafsar även i skinnet.

Över lag är de i alla fall mycket lugnare och vi kan klappa dem i buren (ja, inte precis Klara då, men de andra) och de knatar runt och kliver på, under och runt oss när de är ute. Härligt! Alltså, en liten sval marsvinstass som plötsligt kliver på ens hand. Så sött! 🙂 ❤

_DSC7291

Sorgebarnet

augusti 2, 2017

Alltså, lilla (tjocka) Mims. Man undrar ju lite hur det är med henne. Men nu hostar hon i alla fall inte längre, så det verkar ha varit något övergående fenomen.

Men igår var hon helt bisarr. Hon gick omkring och morrade (låter hur spöklikt som helst) och liksom attackerade de andra, som flydde än hit och än dit. Och rätt vad det var i buren fick hon tokfnatt och hoppade och krumbuktade sig ungefär som om någon osynlig angripare bet henne.

Jag blev riktigt orolig men googlade sedan marsvin och brunst och är nu rätt övertygad om att det stackars svinet helt enkelt är brunstigt. 😀

Hon har gjort så där en gång förut, och Klara har haft ett liknande beteende en dag för några veckor sedan. Det är bara pigga Vera som beter sig balanserat och lugnt jämt. 😉

_DSC7275.jpg

Idag har hon slutat ”morra” och ligger mest och chillar.

Hosta

juli 31, 2017

I lördags fick jag äntligen tummen ur och ringde Agria och fixade en smådjursförsäkring för våra marsvin. 1 500 kr/år. Pust! Det är som sagt dyrare med marsvin än jag riktigt räknat med… 🙂

Försäkringen har 20 dagars karens. Insjuknar marsvinen inom denna tidsperiod gäller inte försäkringen. Vad gör Mimmi då? Jo, först får hon ett rinnande öga. Men det har jag baddat med ljummet vatten och torkat bort intorkat vad-det-nu-är som runnit och nu är det bra igen. Så hon kanske bara hade fått nåt skräp i ögat. Men nu på eftermiddagen började hon plötsligt hosta, ett jättekonstigt, hårt och nästan metalliskt ljud. Bara nån hostning då och då och hon äter som vanligt. Efter frenetiskt googlande kan man konstaterat att hosta inte är helt ovanligt och inte behöver betyda nåt farligt. Men hon är liksom lite slöare än vanligt. Å andra sidan är hon en tjockis. Medan Klara närmast är mager och Vera normalviktig, är Mimmi ett riktigt matvrak. Man kan ju tänka sig att man blir lite slö av att vara tjock och klumpig?

_DSC7271.jpg
”- Va? Vem kallar du tjock?! Va?!?!”

Det är så pass illa att vi nu överväger att mata de andra två medan Mimmi inte får vara med. Hon skulle behöva en bantningskur. 😉

_DSC7266

I övrigt går Projekt Tämja Marsvin mycket sakta framåt. Jag får nu för det mesta klappa Mimmi och Vera i buren, men inte när de går utanför buren. Klara är fortfarande skygg, och ingen sitter frivilligt i knäet. Men de protesterar inte så hemskt mycket när man väl lyft upp dem. Ibland ligger både Vera och Mimmi rätt relaxade och utsträckta i famnen – i alla fall en stund. 🙂

_DSC7270

Hämta hem svinen

juli 19, 2017

Dagen efter att vi kom hem från Rhodos åkte vi ut till svägerskan och Alex’s kusin som tagit hand om marsvinen åt oss. Det var dags att hämta hem dem. Jisses vad de hade vuxit på två veckor! Vera och Mimmi såg plötsligt fullvuxna ut!

Vi hade lite ställt in oss på att de skulle ha glömt bort både oss och huset under tiden vi var borta, men de fann sig snabbt till rätta igen. Lite skyggare än vanligt har de väl varit, men det är väl inte så konstigt.

_DSC7155.jpg

I synnerhet inte sedan vi började med att traumatisera dem med en kloklippning dagen efter att de kommit hem. Då lyckades jag dessutom klippa lite för långt på en av Veras klor så hon pep till av smärta och blödde pyttelite. Herregud vilket dåligt samvete jag fick! Och efter det dödsskrek hon när man skulle lyfta upp henne, stackars liten! 😦

Men det funkar verkligen inte att invänta deras förtroende. De kommer glatt om man har mat och har de inget hus i buren får man klappa både Vera och Mimmi. Har de hus får jag klappa Mimmi och Alex får klappa Vera (oftast). Ingen får röra Klara. Men sitta i knäet och mysa gör ingen frivilligt. Då måste man lyfta upp dem.

Ah well… Förhoppningsvis kommer det att bli bättre i takt med att vi övar dem. Jag har sock inget som helst minne av att mitt förra marsvin, Snutten, var så svårflirtad. Han var å andra sidan ensam och såg nog mig som ett stort marsvin. 😉

Hur som helst är det trevligt att de är hemma igen. Även om de skriker i himmelens sky efter mat så fort de hör och ser mig. Spelar ingen roll om de nyss fått käk. Jag är ”mattanten”. 😀

_DSC7179.jpg

Glad midsommar

juni 23, 2017

En gång var hon en söt nioåring med världens största midsommarkrans!

Hoppas ni alla har och har haft en underbar midsommarafton!

Här har vi hunnit transportera tre traumatiserade marsvin till svägerskan och Alex’s kusin, som kommer att ta hand om dem på bästa sätt. Men hu så läskigt det var att åka bil och hamna på ett nytt ställe! När jag lyfte ut dem ur transportburen var alla tre stela av skräck och Mimmi försökte klättra in innanför min jacka för att gömma sig. Sötnosen! ❤ ”Syns jag inte finns jag inte” – typ. 🙂

Vi har packat och dammsugit nedervåningen, vattnat ute och inne och ställt alla blommor i vardagsrummet för att underlätta för dem som vattnar åt oss. Och så har vi hunnit grilla och ha åtminstone liiite midsommarmys.

I morgon ringer väckarklockan 04.15. Huuuäää!!! Men bara man uthärdar dagen så är vi på Rhodos på eftermiddagen! 😀 Och sen ska vi koppla av och slappa i 14 dagar!

Trätmajor

juni 2, 2017

Du milde vad dessa tre marsvinsbebisar träter med varandra emellanåt! I eftermiddag har jag sprungit och rutit åt dem flera gånger när det låter som någon blir yxmördad (för det mesta den lilla nya, Klara).

Om man t ex lägger in maskrosblad i buren (på olika ställen för att alla ska få) så kan man ge sig den på att alla måste träta om samma himla blad! De ser ut som Lady och Lufsen med spagettin, förutom att de inte pussas kärleksfullt utan istället ilsket slänger med huvudena. 😀

_DSC6447
Klara: Kan jag få smaka?!?

_DSC6449
Vera: Va fan! Låt bli mitt maskrosblad!

_DSC6451
Mimmi: Vad äter ni på??? Kan jag få smaka??

Annars går det väl sakta men säkert. Mimmi, som är såååå lik min älskade Snutten både till utseende och sätt, börjar bli riktigt tam. Hon sätter framtassarna i min hand för att nå godsaker och låter sig oftast klappas lite i buren. Hon tar utan tvekan mat ur handen på mig och idag la hon sig avslappnat lätt på sidan i min famn och såg ut att trivas med att bli klappad.

Vera är en tuff brud med kvicksilver i ådrorna. Det är oftast hon som drar igång hysteriska racingrundor i buren (där hon springer rakt in i kompisarna om de råkar stå i vägen). Hon hoppar upp på husen och klättrar på gallret om hon tror att hon kan komma undan på det sättet. Och hon vill INTE sitta i min famn. INTE. Hon ålar sig, försöker nafsa sig loss och verkar tro att hon kan flyga (vill kasta sig rakt ut i luften). Jag tror inte hon är rädd, men hon tycker det är astråkigt att sitta stilla. Hon nafsar de andra – ibland bara för att nåt ska hända tror jag.

Och lilla nya Klara då. Hon är fortfarande rätt rädd för oss, men har ätit både gräs och broccoli ur min hand. Och hon har suttit rätt lugnt i min famn ett par dagar nu. Jag låter henne komma ner efter några minuter för att inte stressa henne för mycket. Hon är nog den av dem som är en cry-baby. Hon piper och skriker hjärtskärande både när hon blir nafsad och när hon blir rädd, eller bara lite kränkt. 😉

Ingen av dem bryr sig längre om att man sitter vid buren. Eller jo, men inte så att de blir rädda. Istället brukar de uppfordrande upplysa mig om att de är utsvultna så fort jag kommer i närheten. 😀 De har snabbt lärt sig vem man ska tigga mat av.

Jag måste vara galen!

maj 29, 2017

Alltså, hur gick det här till?!? Vi skulle bara gå in i djuraffären och köpa en borste och en transportbur till marsvinen och sen gå till ICA och storhandla igår. Istället kom vi ut med en borste, en transportbur OCH ett marsvin?? :-O

Men det satt ett stackars ensamt litet fluffigt virvelmarsvin (med lite angora i pälsen) i buren och såg så himla övergivet och olyckligt ut. Alex ville absolut att vi skulle köpa henne och jag gick och frågade om hon var ensam kvar. Det visade sig att de sålt två marsvin på förmiddagen och den sista kompisen hade blivit sjuk och skulle troligen inte överleva, så därför var hon ensam kvar. Riddaren och jag tittade på varandra och jag talade om att tre marsvinsbebisar är för mycket för mig att ta ensamt ansvar för (vad gäller socialisering). Men jo, Riddaren kunde väl tänka sig att hjälpa till och jo, nog borde vi väl adoptera denna lilla krake (han är en sån softis innanför skalet). 🙂 Så efter att ha försäkrat oss om att kompisen inte hade nån smittsam sjukdom (det var diarré och troligen nåt fel på magen som inget av de andra marsvinen drabbats av) bestämde vi oss för att köpa henne.

Så inte blev det något handlat. Istället åkte vi hem med en livrädd liten Klara som fick vänta i kartongen medan vi klippte klorna på Mimmi. Sen fick de två bekanta sig med varandra i buren. De kröp bums ihop tätt intill varandra och verkade vara i lika stort behov av närhet båda två. Jättesöta! Undertiden fick Vera sin klor klippta och sen fick hon ansluta till de andra två i buren. Då blev det mindre sött. Jäkla Vicious Vera gav sig till att bita stackars Klara flera gånger under kvällen så hon skrek. 😦

_DSC6337
Mimmi och Klara har gosat ihop sig tätt intill varandra.

Idag går det bättre. Lite gnabb är det, och alla tre är lättskrämda och hoppiga. Men det var nog jobbigt att få klorna klippta och så en ny kompis på det. Idag har de i alla fall hållit på och ”tvätta” (?) Klara (de liksom borrar in nosen i hennes päls och ser ut att slicka) och det var så Vera och Mimmi gjorde på varandra när de började bli sams. Så förhoppningsvis finns det hopp om livet. Nu gäller det bara att få Klara att börja äta gräs, grönsaker och frukt. Än så länge har hon bara ätit hö och pellets.

Och hädanefter ska jag INTE titta åt djurburarna när jag är i en djuraffär. Så det så! 🙂

Bättre och bättre

maj 25, 2017

Det blir allt mysigare att ha marsvin måste jag säga. Igår åkte vi till djuraffären och köpte halm, hö, pellets, en mindre skål och två aktiveringssaker (typ ihåliga träbitar med torkade godsaker i som man kan gnaga fram). Drygt 500 kr (!) kostade kalaset. Det är inte billigt att ha marsvin precis… Jag passade på att fråga om de visste när de var födda. Det hade de så klart inte koll på. Men de sa att de brukar vara ca 5 veckor när de levereras till butiken och de kom 2 maj vet jag. Så då bör de vara födda i slutet av mars. Sötbebisarna! ❤ Vi såg förresten en av Veras systrar som var kvar i hagen. Den enda av alla marsvinsbebisarna som inte blivit såld. Det var sjukt svårt att låta bli att köpa henne kan jag meddela! 🙂

Idag har Alex och jag städat buren och det var hur lätt som helst att lyfta ur Mimmi och Vera ur buren. Jag har jobbat hårt sista veckan på att lära dem att min hand betyder mat och att låta dem äta ur min hand. De är sååå mycket mindre rädda nu och Mimmi satt lugnt hos Alex medan jag städade buren. Sen avslutade hon med att skruva på sig, pipa till och kissa i hans knä – men det var ju inte hennes fel. Hon sa ju faktiskt till fast han inte fattade. 😉 Vera fick sitta i en stor plastbytta som jag satte ner det lilla huset i och hon var också lugn och fin och var lätt att lyfta upp när buren var klar. Så skönt att de inte blir stressade och rädda längre.

_DSC6250.jpg

Och de är knappt osams längre, annat än när Vera stjäl Mimmis mat. Men igår såg jag Mimmi nafsa Vera i sidan när hon försökte ta Mimmis matbit så hon har verkligen lärt sig att säga ifrån när det blir för mycket. 🙂

 

Åh! De är så söta! Man vill bara vara hemma och gosa marsvin hela tiden! Älskar deras ljud och doft och att ha en varm marsvinskropp i famnen! ❤ ❤ ❤

Heja Mimmi!

maj 22, 2017

Hon har verkligen börjat fräsa ifrån till Vera lite då och då och ibland är det hon som går vinnande ur striderna. Sen kan jag eventuellt tycka att hon är lite korkad som frenetiskt jagar efter Vera när hon (Mimmi) är rädd. Hon springer och försöker gömma sig under henne eller vill trycka sig mot Vera, och då blir Vera sur och hotar och luftnafsar. Men Mimmi fattar liksom inte när det är läge att backa.

_DSC6255.jpg

Annars är läget sig likt. Vera vill inte sitta i knäet utan leker utbrytardrottning. Det är faktiskt lite trist, men vi får väl traggla på ett tag till. Mimmi är ju desto mysigare. Henne kan jag t o m klappa i buren nu (om det inte finns några hus att gömma sig i). Hon är också mer obrydd om mina händer och äter glatt ur min hand och kommer fram och nosar. Vera har ju sina franska nerver och studsar högt över allt och inget. 😉

Svinen

maj 21, 2017

Idag fick våra små ”svin” välja på att sitta i knäet eller kliva ner på golvet. Jag satte Vicious Vera i Alex’s famn och en stund satt hon där och lät sig klappas. Sen tog rastlösheten överhanden och hon trodde nog inte sina ögon när hon fick kliva ner från hans knä och börja undersöka golvet (vi hade spärrat av hallen). Hon ålade sig fram längs golvet och spatserade runt och undersökte allt. 🙂

Undertiden lyfte jag upp Mimmi (nästan utan protest) och la henne i Alex’s knä. Det var lite läskigt, men hon låg snällt kvar utan att försöka rymma. Vi plockade lite extra med henne eftersom Alex blev kissnödig, så jag fick ta över henne en stund. Men det gick jättebra.

Vera ville så klart inte bli infångad, men var dum nog att gömma sig i ett av husen så sen var det bara att stoppa in handen och fånga henne. Båda fick varsin äppelbit som belöning när de var tillbaka i buren och verkade ändå rätt belåtna efter äventyret.

_DSC6239

_DSC6244

Hurra! Riddaren verkar ha lyckats laga min externa blixt, så nu kan jag ta icke-gryniga kort på våra sötnosar!